Under semestern har jag bit för bit tagit mig igenom den massiva antologin med omskrivna H.C. Andersen-sagor som Marchetti Förlag ger ut i september på bokmässan. Det är ett gigantoverk med inte mindre än 36 noveller som samsas på de totalt nästan 600 sidorna. Allt från Prinsessan på ärten till Den lilla sjöjungfrun har fått nya kläder i de här novellerna. En del är mörka som natten, blodiga och futuristiska – andra mer fantasydoftande med alver och feer. Nästan alla lämnar en bitter eftersmak och ett stygn av mörker i själen.

Jag har aldrig läst så mycket noveller, det är en särskilt konst i sig själv både att läsa och att skriva, och i den här samlingen är det både en hel del RIKTIGT bra noveller och en del lite mindre bra. Gemensamt har de alla att de snabbt kastar in mig i berättelsen och världen och att alla på ett sätt eller ett annat inspirerats av en H.C. Andersen-saga. Ibland är det svårare att lista ut vilken, andra gånger lättare.

Det är svårt att recensera en novellsamling, eftersom det är så många olika skrivstilar, storys och världar jag får ta del av, men jag ska ge er en topp 5 i oberoende ordning.

I början möter jag en äldre kvinna mitt i julshoppingen i Nyhetsedamen av Andreas Lindblad som jag genast blir förtjust i. Trovärdiga miljöer, mycket bitterhet och en rejäl tankeställare kring konsumtionshets och relationer – och en omskrivning av den fantastiska Flickan med Svavelstickorna.

Vidare läser jag Fjärran besökare av Emelie Beijer, där vi hamnar i en sagoskog där flickorna måste giftas bort och det kommer en gudomlig prins med isblå ögon som fångar vår hjältinnas hjärta i biblioteket. Jag faller för prinsen snabbt och skoningslöst på bara några få sidor och ett magiskt halsband tycks hjälpa till på traven.

I Duktighet och särbehandling av Lars Carlberg följer vi en misslyckad robot som aldrig riktigt tycks lyckas. Nu är vi i en framtida ganska dyster och maskinell värld istället för den ljuvliga alvskogen vi mötte ovan. Att få vara i en robots hjärna är jag sällan och det är något som tilltalar mig med just den här berättelsen.

Pojken med den gröna kälken av Maria Karlberg är ytterligare en annan värld. Här är snön i fokus och en liten pojke som halvt genomfrusen hittas av ingen mindre än isdrottningen själv. En kort berättelse om relationen mellan mor och barn genom tiden, och att släppa taget. Gripande som tusan.

Min absoluta toppfavorit är En folkfest av Susanne Wiik Ekebergh. I en omskrivning av Kejsarens nya kläder kastas vi in i en totalitär stat av rädsla. Här har vi något som känns allt för aktuellt och i en nära framtid, med att tänka de rätta tankarna och rädslan för att säga fel sak på fel plats. Allting börjar, och slutar, med en fest. En särskild fest… Läses med fördel ihop med De kommer drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru.

Överlag är jag mycket nöjd med läsningen. Jag har fått snabb inblick i en hel uppsjö av verkligheter, i nutid, dåtid och framtid. Dystopier blandas med sjöodjur, robotar med alver och shoppande tanter och prostitution. Det är en bra kombo av olika berättelser som trots sina olikheter har en gemensam ton. En ganska mörk ton, som stannar kvar i huvud och kropp länge.