I år väljer jag att inte följa någon annans läsutmaning, utan att hitta en egen. Det är inte så många kategorier, men lite lagom många för att jag ska orka med.
En bok som ska bli film/serie under 2020.
En klassiker av en kvinnlig författare.
En bok som funnit augustpriset.
En historisk roman.
En bok med grönt omslag.
En bok som utspelar sig under 1920-talet!
En bok som är nominerad till Årets bok 2020.
En feelgood.
En bok som påbörjades 2019.
En bok publicerad 2020.
En bok som utspelar sig på en plats jag själv besökt.
Jag har under de senaste veckorna slukat ett par feelgood-böcker/chick lit-böcker med svenska författare/vad de nu kallas. Först lyssnade jag igenom Julia och Jack av Anna Lönnqvist. Sen läste jag Brutna ben och brustna hjärtan – en alldeles omöjlig jul av Maria Ernestam.
Snabba genomgångar av böckerna.I Julia och Jack är Julia med sin gifta pojkvän i New York. På storstadens gator träffar hon sitt ex. Jack. Med sin nya tjej. Mitt i New York?! Utifrån det här snurrar en ganska snurrig historia om Julia, uppbrottet med Jack, sin pojkväns fru och barn, relationen med systern och de döda föräldrarna, en gammal kompis från förr, jobbet och den nya kontakten med exet ut sig.
Brutna ben och brustna hjärtan – en alldeles omöjlig jul var en bok i samma stil, men med annan story. Lisbeth, ca 35 år, jobbar som lärare i lilla Frillesås. I snön sitter hon och säljer torra lussekatter, suktar efter den där snygge ridläraren Jan och tänker på sitt ex Harry. Som från ingenstans dyker upp samtidigt som rören i köket börjar lukta avlopp och frisörkompisen Saras systerdotter förstört hennes frisyr. Dessutom har rektorn på skolan anställt nån stroppig skidstjärna som ska ta hennes roligaste lektionstimmar. Dom ska dessutom åka på en resa till Österrike ihop? Vad gör då Lisbeth? Jo, men lurar med sig på Österrikeresan – trots att hon knappt kan åka skidor…
Alltså, i teorin är det inget fel på nån av böckerna. De är lättsamma, flirtiga och charmiga med lite pirr i magen. Hjärnansträngningen däremot blir lite för stor för att båda författarna blandar in SÅ MÅNGA OLIKA TRÅDAR. Det är missfall och ex, jobb, föräldrarelationer, avundsjuka, kompisar med problem, lögner och hittepå i en enda stor jäkla röra och trots att alla trådar på nåt sätt avslutas så blir det för mycket att hålla i huvudet. För mig åtminstone. Det här är något jag tycker skiljer sig från t ex de brittiska feelgood-romanerna (tänk Sophie Kinsella, Mhairi McFarlane, Sheila o’Flanagan osv) – som är lite mer ”enkelspåriga” med stort fokus på EN fråga. Ja, i regel byggandet av en relation till en snubbe. Men i de svenska motsvarigheterna blir det liksom alldeles för mycket olika saker. Rörigt, snurrigt och 90 % hade nog kunnat skalas bort.
Varför är det såhär? Och varför är det ingen som är med och skaaalar?
Årets bästa bok: Vinnare av årets bästa bok går till.. Tatueraren i Auschwitz. Jag har läst en del böcker i år, men mörkret och hoppet i den här boken sitter kvar i själen. Det var boken jag åkte med till en arbetskamrat för att bolla möjlighet att använda i undervisningen, som jag inte kunde sluta prata om på flera veckor. Boken utspelar sig under förintelsen, och vi följer en man som lyckas ta sig igenom levande – genom tur, mutor och att -tyvärr- ibland trampa över sina medmänniskor. Trots detta en medmänsklig bok med hjärta och värme, mitt i det mörkaste mörka.
Årets nyupptäckta författare: MHAIRI MCFARLANE! När jag var nyförlöst och dimmig i hjärnan sträcklyssnade jag på ALLA böcker av McFarlane med stort nöje. Romantiskt, lite småfjantigt – men också trovärdigt och välskrivet på ett sätt som varken Jenny Colgan eller Victoria Brownlee (t ex) lyckas med. Dessutom så mycket fjärilar i magen.
Årets barnbok: Åh… Den här var svårare. Vi har läst miljontals böcker i år (känns det som) men bland de bästa är nog På rymmen i rymden av Julia Donaldson – en Romeo och Julia-historia om en Splöd och en Splå som absolut inte får fatta tycke för varandra, men det blir så ändå. De rymmer iväg, och familjerna följer efter genom planeterna. Under året iväg inser de att de där andra nog inte är så annorlunda, utan ganska bra och att deras olikheter ger styrka. Dessutom helt på rim.
Med bara några få dagar kvar tills årsskiftet och nytt decennium tänkte jag sammanfatta årets läsning i antal, nummer och siffror. Jag funderar nog också på vilket som blev årets bästa läsupplevelse, och årets bästa bokminne. Sen blickar vi framåt. Vi börjar med listorna!
Slutförda böcker:
Jag kommer hem igen till jul – Joanna Bolouri
Zelda, ”allt är normalt” – Lina Neidestam
Armada – Ernest Cline
Wildcard – Marie Lu
En liten hattaffär på hörnet – Marita Coulon-McKenna
A court of thorns and roses – Sarah J. Maas
A court of mist and fury – Sarah J. Maas
Det lilla bageriet på strandpromenaden – Jenny Colgan
Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden – Jenny Colgan
Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden – Jenny Colgan
Sommar på den lilla ön i havet – Jenny COlgan
Föda utan rädsla – Susanna Heili
After – Anna Todd
After we colided – Anna Todd
Stjärnklart – Lars Wilderäng
Och sen var hon borta – Lisa Jewell
Det kommer aldrig vara över för mig – Mhairi McFarlane
You had me at Hello – Mhairi McFarlane
Finns det en så finns det flera – Mhairi McFarlane
Från och med du – Mhairi McFarlane
Det är inte jag, det är du – Mhairi McFarlane
Jag ringer mina bröder – Jonas Hassen Khmiri
Lethal White – Robert Gailbraith
Varje steg du tar – Lisa Jewell
Mördande lögner – Christina Gustavsson
Coffin Road – Peter May
Tatueraren i Auschwitz – Heather Morris
The fishermen – Chigozie Obioma
Gileads döttrar – Margret Attwood
En cirkel av sten – Elly Griffiths
Amanda’s wedding – Jenny Colgan
Europa Pandemus – Peter Westberg
Mörkret inom honom – Andreas Ek
Paris. Kärlek. Ost. – Victoria Brownlee
Sambo på försök – Beth O’Leary
Dolda spår – Ida Axelsson
Svart skugga – Ida Axelsson
Falskt namn – Ida Axelsson
24 goda gärningar – Jenny Fagerlund
Påbörjade böcker, men icke avslutade (i urval):
Högre än alla himlar – Louise Boije Af Gennäs
Rich boy – Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Min historia -Michelle Obama
A court of wings and ruin – Sarah J. Maas
Tillbaka till den lilla ön i havet – Jenny Colgan
After we fell – Anna Todd
Stjärnfall – Lars Wilderäng
Om Bob Dylan – Sara Danius
Den allvarsamma leken – Hjalmar Söderberg … och säkert ett helt gäng till som inte blivit dokumenterade. Många av dessa är delar av en serie, som sen spårat ur till den nivå att jag inte orkat avsluta. Kanske pinsamt, men jag orkar inte lägga tid på böcker som inte ger mig något. Böcker jag måste kämpa mig igenom. Inte just nu.
Utöver detta har jag också läst större delen av Novellix julkalender för året, med ett fåtal böcker kvar. Favoriten Skymningslandet läste jag för barnen senast igår och bredvid mig ligger Eller: problemet är att han älskar honom av Kristofer Folkhammar.
Jag nådde inte 50 böcker i år, men istället låg jag på soffan och sov framför Criminal Minds i flera månader samt tog hand om en nyfödd. Kanske klarar jag målet nästa år, kanske inte.
När vi pratar barnböcker vill jag ge er några av mina måsten i barnbokshyllan.
Petter och hans fyra getter av Einar Norelius En bok på rim om lilla Petter och hans fyra getter som äts upp av trollet Ludenben och räddas av katten Murre Svart. Älskad klassiker som aldrig går ur tiden.
Några valfria böcker om Max av Barbro Lindgren och Eva Eriksson. Max Potta, Max Lampa, Max kaka osv osv osv i all oändlighet är en serie böcker om ett litet barn med små upplevelser som nära anknyter till de små barnens verklighet. I en hittar Max en lampa, klättrar upp på bordet och ramlar ner. Mamma blåser och tröstar och sen är sagan slut. I Max potta går han och vovven på pottan ihop. Lite finurligt och klurigt samtidigt, men lagom för en otålig ettåring.
Varför gråter pappan av Kristina Murray Brodin och Bettina Johansson (eller någon annan av känslodeckarna i serien). Känslor har vi alla, men att varje känsla kan ha så många förklaringar och orsaker som de tar upp i de här böckerna är bra att få ord på för både stora och små.
Jag har tjatat om det förut, och jag säger det igen. Anna-Clara Tidholms Knacka på, Hitta på och Ut och gå. Små, korta, mysiga böcker på rim med tydlig början och slut. Knacka på är den absoluta favoriten, för att barnet också får agera och öva färger med boken. Det är repetitivt och uppskattat av exakt alla barn jag hittills läst boken tillsammans med. Att inte bara få titta, utan också knacka och fnissa är så mysigt tycker jag. Det stämmer också överens med de övriga två böckerna som också har en lagom del overklighet med sig. De käkas gurkor och glass, aporna har kuddkrig och nallen bakar sockerkaka. Galant och klassiskt!
Ett sista tips för allas hyllor – Astrid Lindgrens Jag vill inte gå och lägga mig. Ni som läser det här och har barn har säkert hört talas om den där jäkla kaninen, elefanten och traktorn som ”så gärna ville somna”. Jag hatar dom där sabla böckerna och är också helt övertygad om att författaren har läst Astrid Lindgrens mysiga, roliga och charmiga bok om pojken som inte kan somna utan istället får låna granntantens glasögon och spana in hos djuren och hur de har det runtomkring. Inget trams, bara mys, och en bok som borde finnas i allas repertoar. Den ska vi definitivt läsa imorgon.
Vilka böcker tycker du är ett måste i barnens bokhylla?
Ofta får en som förälder rådet att läsa med sina små barn. Men vad ska man läsa med de riktigt små? Allting? Särskilda böcker? Vad som helst?
Jag är ingen forskare, bara en trebarnsmorsa som älskar böcker, och jag tror på böckers närvaro i tillvaron för att skapa intresse till läsningen. Mitt första barn fick lyssna på Harry Potter och nån bok av Liza Marklund redan första månaderna, för att hans första månader i livet hade han några få lugna timmar – och de var oftast mellan 02 och 04 på natten. Vi hade säkert några barnböcker redan då (pga älskar böcker) men mycket var det som jag ändå ville läsa just då. Orden i sig spelade inte så stor roll.
I och med att han blev större ändrades boksmaken från mina alster till först Knacka på och Ut och gå, till allt mer komplicerade böcker. Min första gillade aldrig Max-böckerna nåt särskilt, men de älskade mitt andra barn. Han tyckte också jättemycket om Mix som liten, där mitt första barn istället gärna lyssnade på Jan Lööfs Mannen med det röda äpplet. I och med att min första var lite över 3 när han blev storebror hade vi också börjat läsa ganska mycket LasseMaja lagom till att barn 2 var mer med på vad vi läste, så de har han fått lyssna på sen 1-års åldern. Idag läser vi allt möjligt. Barn 3 nu läser gärna lite vad som helst än så länge, hon lyssnar en stund men vill gärna ha en egen bok att tugga på samtidigt. Igår läste vi till exempel Astrid Lindgrens Skymmningslandet ihop, tätt följt av God Jul Nicke Nyfiken.
Summan av kardemumman – exakt vad du läser spelar inte så stor roll, men läsandet i sig spelar roll. Att titta och utforska tillsammans. Din röst som berättar något, lyssnandet, tillsammansvarandet. Det är där bokkärleken kanske skapas, men det är garanterat där språket skapas. I samtalet, monologen, förklaringen. Så nu ska jag och minsta barnet läsa om nåt valfritt från hyllan. Exakt vad det blir idag vet jag inte.
Vinter, regn, stress och småbarn – precis den tiden då jag behöver 100 % chick lit-böcker. Så jag har lyssnat på Jenny Colgans bok Amanda’s Wedding som var både skrattretande och lite oväntad (för en gångs skull). Jag tycker ju generellt sett att Colgan skriver samma karaktär 100 gånger om, med böcker som heter typ samma saker och med en handling som är ungefär likadan. Alla gånger (kolla bara boklistan, titlarna, första boken handlar om nån som öppnar en bokhandel/bageri/café/godisaffär, sen blir det sommar på nämnda plats – och sen blir det jul).
Men här gör hon något lite annorlunda. Mel – londonbo med ganska kasst jobb, rätt trist attityd och en kille som dumpade henne för att dra till USA och ”hitta sig själv” – och kompisen Fran har sedan barnsben varit bästa kompisar med Amanda. Fantastiska, fina och elaka Amanda. Amanda som bara hör av sig när hon har något att skryta om. Amanda ska gifta sig. Och med Mels skolkärlek Fraser som precis blivit Laird (skotsk adel typ). Ihop med Frasers bror Angus försöker Mel och Fran se till att bröllopet aldrig blir av.
Charmigt, romantiskt och gulligt med en stark irritation mot huvudkaraktären i denna chick lit-roman. Mysigt helt enkelt, men inte mycket mer än så! Typisk ”trea” av fem möjliga.
