Det är söndag. Vecka 2 har gott och snön faller. Veckans läsning har inte gått fullt så bra som önskat. I början av veckan påbörjade jag Liane Moriartys Tre önskningar på storytel. Moariarty är en sån där riktig författarfavorit där både Öppnas i händelse av min död och En annan Alice har varit riktiga bladvändare som jag inte kunnat släppa ifrån mig.

Men Tre önskningar har jag kämpat med, jag vet inte om det är att den är inläst eller något i mitt eget humör som gjort att den inte riktigt passat mig. Så jag påbörjade också Kazuo Ishiguros Återstoden av dagen och håller på med favoriten Harry Potter and the Goblet of fire. Det blev en sån vecka helt enkelt.

MEN så åkte vi till biblioteket här i närheten, där hela bokgranen som stått snyggt och glittrat SKÄNKTES BORT. Och tror ni inte att ett helt seriealbum med Zelda fanns där i högen. Så det får bli veckans bok, eftersom jag slukade den på ett par timmar under fredagskvällen.

Zelda – allt är normalt är det sjätte seriealbumet om Zelda av Lina Neidestam. Zelda närmar sig 30, bästa kompisen Tove är gravid och Zelda själv famlar sig fram i tillvaron för att hitta målet med livet. Beskrivningen av en graviditet är KLOCKREN, humorn skarp som tusan och jag skrattar så att jag gråter inte bara en gång. Zelda är mitt själsdjur, min själsfrände – mitt liv?

Skarpt, aktuellt och träffande trots att den har ett drygt år på sig nu, med sylvassa kommentarer om mäns behov att hela tiden kommentera kvinnors kroppar, främmande människors behov av att tafsa på gravidmagar (gör det inte) och det komiska i att en tjomme som Donald Trump skulle få bli president i världens kanske mäktigaste stormakt. Läs och njut!