Böcker · Deckare · Författartips · Litteratur · Spänningsroman

Mörkret inom honom – Andreas Ek


En deckardebut av författaren bakom Raseri och Törst.

Första tanken. Kan verkligen en skräckförfattare, som skrivit en blodig serie om zombies som tar över Sverige, skriva en deckare. Svar: ja, det kan han. Och bra!

Plot: Unga tjejer hoppas på av en man som vill skrämmas i olika delar av Stockholm. Niklas Frid, polis, kommer tillbaka efter en lång sjukskrivning, och kastas in i en serie av mord tillsammans med ambitiösa kollegan Jannica Brandt. Har fallen något gemensamt? Vem är det som mördar unga tjejer i vår huvudstad?

Det här är första boken i en -förhoppningsvis- lång serie om polisen Jannica Brandt. Det tar mig ungefär 100 sidor att sätta alla personer på plats, och få grep om handlingen. Men efter 100 sidor sitter jag också och gråter och säger ”bara ett kapitel till”. Ett kapitel blev till två, och sen 5 och sen var boken visst slut med en oväntad twist. Språket i boken är medryckande och trovärdigt, precis som handlingen. Korta kapitel driver handlingen framåt i ett högt tempo och gör det svårt att lägga boken ifrån sig. Utöver det finns det ett mörker och något skrämmande som ligger under ytan och gör att jag bara vill veta vad som ska hända!

Verkligheten ligger tung över polisstationen med sina rapporter och den trasiga skrivaren som bara står och blinkar som gör att jag liksom kan ta på irritationen, och samtidigt känna igen mig. Varför finns det inga fungerande skrivare på någon arbetsplats någonstans? Utöver det, polisradions sprakande, jaktens puls i öronen, insiktens uppenbarelse. Jag ryser, svettas och gråter bittra tårar. Sorgen är så påtaglig, den också. Allt är realistiskt, trovärdigt, verklighetsnära.

Den här deckardebuten får -oväntat nog- ett högt betyg av mig. Det är allt jag vill ha av en bok i den genren, spännande, lättläst och med en twist som jag inte kunde tänka ut i förväg trots att jag försökte. Jag fattar inte hur de stora förlagen kan ha missat den här boken, den här författaren.

Boken släpps 31 oktober och går att förbeställa hos bokus redan nu för leverans lagom till läslovet. Passar perfekt i höstmörkret. Lovar.

Böcker · Deckare · Författartips · Litteratur · Romaner · Spänningsroman

En cirkel av sten – Elly Griffiths


ÄNTLIGEN EN NY BOK OM RUTH GALLOWAY!

Böckerna om arkeologen Ruth Galloway och hennes knepiga inblandning i diverse brottsutredningar är mina bästa mysdeckare i hela världen. Ruth är en skarp, ensamstående mamma och proffs på ben – Storbritanniens Bones ungefär – och tillsammans med sin sporadiske älskare aka stans poliskommissarie, Harry Nelson, hamnar hon oftare än önskat i en massa strul.

För dig som inte läst någon av böckerna: gör det först. Läs detta sen. Spoilers nödvändiga, nämligen.

I den här senaste och elfte av böckerna i serien hittas ett lik på saltängarna utanför Norfolk igen, tillsammans med en cirkel i sten. Samtidigt hemsöks det omaka paret av brev, brev som låter precis som brev de fick för så länge sen då ett annat lik hittades på en av traktens heliga platser. Överpoliskommisarie Nelsons fru väntar barn (med fader okänd) och det ställer till det extra mycket i Nelsons och Ruths relation. I detta emotionella kaos blandas ett gammalt fall, sonen till Ruths gamla lärare och ett litet stjärnbarn in och skapar en härlig berättelse med alldeles lagom mycket spänning för en gammal skraj tant som mig.

Jag är lika såld som vanligt av Griffiths Galloway-böcker. Mysigt, lättläst och lite lagom läskigt med återkopplingar bakåt, lite magi och fantasi med realistiskt och romantiskt. Ni ser, hon lyckas få med lite av allt möjligt – som en buffé av genres i en enda bok.

Böcker · Deckare · Litteratur · Thriller

Falskt namn – Ida Axelsson


För några veckor sen dök Ida Axelssons Falskt namn upp i brevlådan, tredje boken i en serie de kallar Helsingborg Noir. Axelsson har skapat en deckarserie med polisen Linn Wide i huvudrollen. För att sätta mig in i serien lyssnade jag snabbt igenom de första två böckerna i serien: Svart skugga och Dolda spår. Mysiga, småspännande svenska deckare i skånsk miljö med den nyligen hemflyttade Wide som kniper ett attraktivt jobb på helsingborgspolisen. Delvis för att flytta hem med sin son Dante, delvis för att försöka rota i sin komplicerade relation med Dantes pappa Jens.

I den här tredje boken dyker ett fall upp med en mördad man, som inte tycks vara den han utmålat sig som. Ju mer de rotar, desto värre blir det. Hur många fiender kan en och samma person ha? Samtidigt lär Linn känna en ny mamma på förskolan, Hanna, som tycks ha ett mörkt förflutet med en våldsam man. Damir fortsätter slåss med sina egna demoner, efter att ha konfronterat ledaren för Helsingborgs största gangsterliga. John. Som också har en stark koppling till Linn…

Falskt namn är den hittills otäckaste av Axelssons deckare. Kanske är det jag som själv blir illa berörd, för jag blir lätt det när både kvinnor och barn blir inblandade i hotfulla situationer. Jag satt i höstmörkret och läste klart de sista hundra sidorna med en klump i magen och gåshud på armarna, för vissa saker sätter sig hårdare än andra. För trots att fallet som Wide och hennes kollegor försöker utreda inte engagerar mig något vidare – till skillnad från bok ett och två – så skapar Linns personliga demoner ett driv framåt, och den nya vännens situation… Den cliff hanger vi lämnas med på sista sidan får mig också att längta efter nästa del i serien, trots att jag antar att den är en bit in i framtiden. En höstdeckare att läsa under täcket, med många tända ljus!

Deckarna kan läsas separat, men många saker är mer logiska när de kommer i följd – precis som det ska vara i bra, fristående deckare.

Genre: Deckare
Inbunden: 9789188845597
E-bok: 9789188845641
Antal sidor: 336
Utgivningsdag: 2019-08-12

Böcker · Deckare · Litteratur · Ljudbok

Vila i frid – Sofie Sarenbrandt


vila_i_frid-sarenbrant_sofie1Storytel är min favoritapp – alla kategorier. Nu under våren började jag lyssna på Sofie Sarenbrandts deckarserie om Emma Sköld, för av någon anledning är det just deckare av olika slag som gör sig allra bäst (enligt mig) i öronen.

Första boken om Emma Sköld utspelar sig på det kända Yasuragi i Stockholm, där en känd skådespelerska hittas livlös i en av poolerna på hotellet och spat. En efter en av gästerna hittas därefter döda, och det tycks vara en massmördare på hugget. Polisen förstår inte alls vad som händer, men tiden är kort och de vet inte vem de letar efter.

Kusligt och stressigt, men i vackra miljöer letar polis Sköld efter sin mördare samtidigt som hon kämpar mot infertilitet och med relationen till både partner, syster och far. Det är en mångfacetterad berättelse och jag lyssnade igenom ytterligare 3 av böckerna i serien innan jag fick lägga ner för att jag helt enkelt blev alldeles för skrämd. Ja, för i den boken som jag bör lyssna på härnäst ska Emma ligga i koma på en sjukhusavdelning medan en i personalen eventuellt försöker förgifta henne för att komma åt hennes pojkvän och där går min gräns. Välskrivna böcker med gott tempo och spänning så att håret ställer sig upp på armarna. Rekommenderas särskilt att lyssna på.

Böcker · Deckare · Historia · Litteratur · Romaner

1793 – Niklas Natt och Dag


IMG_8151Historisk deckare, säger genren. Vad är då en historisk deckare? Ja, men precis som det låter är det en deckare som utspelar sig i en tid för länge sen. Närmare sagt år 1793, året efter att Gustav III skjutits till döds på maskeradbalen i ett Stockholm i maktobalans med mörka gränder, avträdeshögar och makthungrig polismakt – där hor är ett värre brott än mord och lagen inte är det minsta lika för alla.

I det mörka dåtida – och mycket välbeskrivna – Stockholm återfinns en kropp, så avskyvärt brutalt stympad att den hårdnackade Mickel Cardell har svårt att hålla kvar maten i magen. Tillsammans med den döende Cecil Winge försöker de hitta den man som långsamt avrättat denna stackars krake.

Med ett högtravande och välanpassat språk för genren lyckas Natt och Dag porträttera ett så gott som laglöst Stockholm där mörker och sprit förblindat den bäste och där sanningen går att finna bara en har tillräckligt djupa fickor. Den är lite seg att ta sig in i delvis på grund av språket, men det tar inte allt för lång tid (säg 50-60 sidor) innan jag kommer in i det och blir indragen i mörkret. För mörkt och blodigt är det. Sen gillar jag det. Jag gillar hur perspektiven skiftar och berättarrösten ändras. Jag gillar det mesta – förutom delen om flickan som döms för hor och hamnar på spinnhuset. Jag förstår inte vad den gör i berättelsen, den tillför inget mer än en intressant insikt i hur jäkla illa kvinnor behandlades (skräll) och det känns som ett sätt att få in ”kvinnohistoria” (hatar begreppet men..) i boken. Intressant – ja – men tillför absolut nada till historien förutom ett samvete.

Läsvärd och jag förstår definitivt varför den kan bli årets bok i år ändå.

Böcker · Deckare · Författartips · Krim · Litteratur · Ljudbok · Spänningsroman

Marianne Jidhoff-deckarna – Denise Rudberg


9789175036014_200x_ett-litet-snedsprang_pocketEn god vän tipsade mig om en bokserie av Denise Rudberg, med åklagarsekreterare Marianne Jidhoff i huvudrollen. Tack vare Storytel hade jag snabbt böckerna i öronen och från årsskiftet och framåt har jag lyssnat igenom alla 7 hittills utkomna böcker. Det är inte så dåligt alltså, men inte heller fantastiskt underbart.

När vi möter överklassbönan Marianne Jidhoff har hennes otrogne skumsork till make precis gått bort i cancer. Hon överväger att gå i förtidspension och förfaller framför sin familj och sina vänners ögon. Hennes gamle chef kallar dock tillbaka henne till de levandes värld genom att locka med ett jobb, ett specialjobb i en utredningsgrupp som ska ha hand om särskilt känsliga fall. Och hon nappar. Tillsammans med Torsten Ehn och Augustin Madrid löser hon fall där inte minsta lilla spår får läcka ut….

Böckerna utspelar sig i elitens korridorer på Östermalm i Stockholm, miljöerna är välbeskrivna och karaktärerna likaså. De är lätta att ta till sig, mjuka att ta sig igenom trots de fruktansvärda fall av (mestadels) brutala kvinnoöden som ska utredas. De blir dagsaktuella och på sätt och vis en del av debatten kring #metoo och det våld och de övergrepp kvinnor som grupp utsätts för oavsett socioekonomisk tillhörighet. Däremot stör jag mig på det eviga fokus på Jidhoffs vikt (alltså, vem bryr sig om de där få extra kilona som det tjatas om i evighet egentligen). I övrigt älskar jag Jidhoffs FUCK IT-attityd som lyser igenom mer och mer.

(första boken heter Ett litet snedsprång och finns att köpa t ex här)

Böcker · Deckare · Dystopi · Fantasy · Författartips · Krim · Litteratur · Romaner · Si/Fi

Algblomning – Sten Rosendahl


cover_algblomning_front2_previewEtt framtida Stockholm. Staden har överlevt i ett omgivande kaos med stora algängar som breder ut sig över haven och öknar som täcker landet. Staden har byggt höga torn och djupa tunnlar för att överleva och rymma så många som möjligt. Stadens mål är tillsammans med ett fåtal kvarvarande storstäder att säkerställa mänsklighetens överlevnad. I staden finns May Born – överjordare och polis med högt uppsatta bekanta. Hon får tips om ett mord på ett Everviewhotell – ett hotell där scener från det förflutna upplevs av de boende – och drar med sig dammsugarförsäljaren Tom på jakten efter mördaren som tycks rymma mycket mer än det som visade sig från början.

Rosendahl frammanar en intressant framtidsdystopi som kanske är närmre vår verklighet än vad vi vill erkänna. Skriftspråket doftar både Asimov och Gluchovskij och miljöerna har spår från Stiftelsen och Metro 2033 i mina ögon. Det är spännande och intresseväckande  – särskilt den världsbilden som frammanas och jag älskar de små inslagen från tidningar, arbetsannonser och montertexter som inleder varje kapitel och ger en insikt i det framtida Stockholm. Däremot lämnas för många trådar olösta, vissa saker tas upp som aldrig avslutas. Familjeplaneringsreformen, vad innebar den? Hur kommer det sig att blixten skedde? Vad skedde då? Hur uppstod det framtida klassamhället och varför? Alger, hur mycket alger är det? Hur ser resten av omvärlden ut? Vad händer med dem utanför städerna? Vilka är terroristerna? Varför är stadskupp önskvärt?

Och varför händer det så många saker som inte får svar? I slutänden sitter jag här med en helt ny värld men allt för många frågor som inte besvaras innan boken avslutats. Däremot får jag en avslutande presentation av huvudkaraktärernas inre liv, vilket känns sådär. I siffror skulle jag ge boken en 7:a av 10 möjliga, med hänvisning till den gripande och intressanta miljön och världen som Rosendahl hittat på, och det häftiga i att läsa en sifidystopi i välbekant miljö.

9-12 år · Barnböcker · Böcker · Deckare · För mindre människor · Litteratur · Tonårsromaner

Poppy Pym och Faraos förbannelse – Laura Wood


wood_poppy_pym_och_faraos_forbannelse_omslag_inbPoppy, Poppy, Poppy. Vilken stjärna. Poppy Pym hamnar på en cirkus som bäbis när cirkusens trollkarl drar upp henne ur en hatt, och där växer hon sen upp. Efter många år bland cirkusdjur och akrobater tycker hennes fostermor att det är dags för henne att börja skolan. En internatskola för fina barn vid namn Saint Smithen’s. Saint Smithen’s är så långt ifrån cirkusen en kan komma, en får inte hjula bland husen eller klättra i träden och vissa av lärarna är så himla elaka. Men det känns ändå lite som ett äventyr, särskilt när skolan ska ställa ut en massa egyptiska saker, varav en ädelsten som sägs vara förbannad…

Poppy Pym är en bok skriven för barn i (vad jag gissar) 10-12 års åldern, ungefär, men jag som vuxen har både apgarvat (skojar inte, Poppy Pym är så himla lustig att jag skrattade högt ofta och mycket) och ryst ihop med. Det är spännande och upplösningen otippad. Och alltså, dialogerna med cirkusen i telefon är så skrattretande att magmusklerna värkte lite ett tag. Det är alltså både läsvärt och underhållande. Mysteriet driver hela tiden läsdrivet framåt och Poppy och hennes vänner är både humoristiska och empatiska att följa.

Att boken DESSUTOM använder ordet ”hen” för första gången i läsminne är bara att extra plus i kanten. Att författaren dessutom restagramade min kommentar om det gav mig både goose bumps och starstruck-känslor. IMG_0416

Böcker · Deckare · Litteratur

Monogrammorden – Sophie Hannah


monogrammorden-ett-nytt-fall-for-hercule-poirot Monogrammorden är en Hercule Poirot-bok, men det är inte Agatha Christie som skrivit den istället handplockades Sophie Hannah till uppdraget i och med Agatha Christies 125-års jubileum här om året.

Jag är ju nyfrälst på Poirot – så om det är en bra replika eller ej är svårt för mig att uttala mig om, men boken är oerhört omtyckt av mig. Tempo och stämning känns precis som en riktig Christie.

Den pensionerade Poirot sitter och äter sin standardmiddag en torsdag mitt i livet när Jennie kommer inrusande med andan i halsen. Poirot kan inte låta bli att bli nyfiken och fråga ut henne om vad som oroar henne. Hon påstår att hennes liv är i fara.
Samma kväll hittas 3 personer mördade på det fina hotellet Bloxham i London, alla tre med en manchettknapp i munnen och alla tre med dörrar låsta från insidan…

Poirot, trots att han pensionerat sig för länge sen, blir med i utredningen som Edward Catchpool leder – och stackars Catchpool har det verkligen inte enkelt att arbeta med den egensinnige och enerverande Poirot och hans små, grå celler..

Bit för bit pusslas lösningen ihop, och ingenting är som en från början trodde att det skulle vara precis som en riktig 20-tals deckare ska vara. Det är lugnt, sävligt och alldeles fantastiskt intresseväckande. Jag saknar ingenting.

Övrigt · Böcker · Deckare · Författartips · Litteratur

Mordet på orientexpressen – Agatha Christie


christie_mordetpaorientexpressen_3d-286x400Det här är ingen ny bok. Ingen modern bok. Jag intog den inte ens som bok, utan via öronen.

Mordet på Orientexpressen börjar i Aleppo, en liten stad i Syrien. Privatdetektiven Hercule Poirot väntar på ett tåg som ska ta honom hela vägen till London med några stopp på vägen. På tåget sker ett mord. Vem är mördaren?

Så himla mysigt skriven deckare. Jag är ju generellt sett rätt anti-deckare, men det här är inte så brutalt och mörkt som många deckare ofta är. Det här är ju begynnelsen (och enda orsaken till att jag läser den är pga Doctor Who) och nu känner jag mig lite Christie-frälst och ska definitivt fortsätta med några till. Lite klurigt och lurigt och jag tycker att det är så intressant upplagt med kapitelnamn och sånt. Såld.

Böcker · Deckare · Litteratur · Spänningsroman

Järnblod – Liza Marklund


Hej och välkomna tillbaka efter en lång sommarledighet. Att vara småbarnsförälder och extrajobba och skriva kurskompletteringar och försöka driva mitt lilla miniföretag gav mindre tid till bokrecenserande – men nu hoppar jag upp på hästen igen, som vanligt.

Först ut i denna sommarkavalkad är avslutningen på Annika Bengtzon-serien som Liza Marklund skrivit på i arton år. Sprängaren kom alltså ut för 18 år sen och nu är Bengtzons äventyr slut. Ni som har läst här förr vet att jag är ett HUGE FAN av Liza Marklunds böcker, kombinationen av samhällskritik och samtidsbeskrivning med spännande vidriga våldsbeskrivningar och skrämmande mördarjakter funkar liksom klockrent för mig, så även i Järnblod.

Jag är alltid lite orolig när en serie ska avslutas, mest för att jag är orolig att slutet ska lämna mig otillfredsställd. Järnblod lämnar jag nöjd och belåten med en god känsla i kroppen. Vad händer i boken? Jo, Kvällspressens papperstidning ska läggas ner. Bengtzon försöker också få upp mordet på Josefine (från Studio Sex) till ytan igen för att sätta dit den egentliga mördaren. Förutom det har hennes syster försvunnit, och hon måste dessutom försöka hantera sina panikattacker. Allt detta plus det vanliga familjelivet och försoningen.

Välskrivet och klockrent och jag känner mig nöjd nu. Jag är så glad att jag fått läsa mig igenom 11 böcker med Annika Bengtzon, och att hon fått följa med mig i så många år.

Och som Liza Marklund själv sa i sitt sommarprat i år, så är Annika Bengtzon någon att använda – att plocka fram när saker inte går som det ska. ”Var lite obekväm och ställ lite krav, ska du se.”

Deckare · Krim

Citymorden – Lars Bill Lundholm


Citymorden landade i min brevlåda redan i oktober eller november och jag insåg ganska direkt att det skulle bli en utmaning. Jag är ingen deckarläsare, som ni kanske vet, det är liksom inte min grej och jag har så svårt att ta mig igenom dem. Så även med den här, och jag är ledsen att säga att jag aldrig tog mig från pärm till pärm.

Jag har läst första kapitlen 5 gånger för att försöka få igång takten, för att försöka fördjupa mig och förstå varför jag ska bli dragen till storyn. Vad händer, jo, ett gäng tar sig ombord på en tunnelbana – skjuter chauffören, en passagerare och stjäl allt från alla i vagnen. Sen sticker de därifrån och gråter. Det önskades en genusanalys på boken, och jag förstår att det skulle kunna vara apintressant för alla även mig – men jag o r k a r inte läsa boken. Jag är ledsen, men jag orkar inte. Jag tråkas ihjäl av polisarbete och tjejer på olika platser i samhället. Jag tråkas ihjäl av brott och mord. Det är det tråkigaste jag vet. T r å k i g a s t e. Lundholm kan ha skrivit en fantastisk bok, på riktigt, för den som gillar genren. Jag är tyvärr inte en av dem. Alls.

Är du fortfarande sugen på en lättare genusanalys av boken, eller om du vill läsa lite mer om den har feministbiblioteket  skrivit en rafflande bra text om boken. Läs den istället för den här.