Böcker · Dystopi · Filosofi · Litteratur · Romaner · Skräck

Nomadplaneten – Emanuel Blume


nomadplaneten_framsidaStrax innan en upptäcksfärd ut i rymden upptäcks att en av deltagarna på den kommande resan är medlem i en terrororganisation – och den svensk-kenyanske forskaren Jonathan Othiambo blir snabbt inkastad som ersättare på den hittills längsta rymdresan i modern tid, i jakten på en planet som sakta rör sig bortåt – eller mot vår egen hemplanet. Den nya planeten väcker många frågor, och funderingar, samtidigt som det blir en kamp mellan misstankar och verklighet.

Nomadplaneten landade i min brevlåda redan förra sommaren, och bit för bit har jag tagit mig igenom den. När jag har den i händerna vill jag inte sluta läsa, men så fort jag lagt ifrån mig den har 2 barn och ett liv liksom distraherat mig och av någon konstig anledning försvann den in i bokhyllan igen. Efter att ha läst klart den känner jag mig full av nya funderingar, lite smått skräckslagen och nyfiken på världen. En smidig och svårsmält si/fi-roman med dystopiska undertoner och  djupa etiska frågor, som borde vara del av nya kurser i si/fi på universiteten och läsas av alla nördar där ute.

Betyg: 3,5 starka chips med creme fraishe!

Allmänt intressant · Böcker · Dystopi · Skräck

De kommer drunkna i sina mödrars tårar – Johannes Anyuru


de-kommer-att-drunkna-i-sina-modrars-tararEtt terrordåd på en serieaffär i Göteborg. 2 killar och en tjej tar sig in med vapen och bomber för att krascha utfrågningen av en kontroversiell konstnär. Stämningen stiger, fjärilen kommer: och någonting är väldigt fel. Allt kunde varit annorlunda.

Flera år senare möter författaren en av de skyldiga till dåden, hon som stoppade, på ett psyke. Hon berättar en fängslande historia om en framtid som inte är alls särskilt långt bort. En dystopisk framtidssyn där grupperingarna i samhället utökats maximalt och där sverigefiende är det värsta du kan vara…

En poetisk bok, som mycket välförtjänt vann det svenska Augustpriset 2017. Anyuru väver ihop samtiden med en nära förestående framtid och får det att krypa under huden på mig nåt så oerhört. Den doftar Kallocain och 1984 men mer realistisk, mer verklighetstrogen och mer aktuell.

Årets mest läsvärda bok, alla kategorier.

Böcker · Dystopi · Litteratur · Romaner · Skräck

Raseri – Andreas Ek


andreas_ek_raseri_omslag_3Polisen Erik är anklagad för misshandel och riskerar att bli av med jobbet. MMA-fightern Pontus har precis vunnit en stor match och kommer äntligen närma sig sitt mål… I ett labb har larmet gått, och någonting är inte alls som det ska. När natten kommer börjar sirenerna tjuta över hela Stockholm, fler poliser och ambulanspersonal ute på gatorna än vanligt. Vad är det som har hänt?

Eriks familj är på annan ort, och han måste se till att hålla dem säkra från det raseri som drabbat hela stan. Hur ska han få tag i dom? Vad är det som flugit i varenda jäkel egentligen?

Andreas Ek har lyckats med en mörk skräckzombieberättelse i ett nutida Stockholm. Miljön är välbekant och nära – lite för nära för mig som drömt mardrömmar sen jag börjat läsa den. Det är ett gott  betyg att den ger mig gåshud och kryper in under skinnet på mig och har svårt att släppa taget. Språket är illustrativt och skapar allt för mycket bilder i mitt lilla rädda huvud. För alla de som älskade The walking dead.

Böcker · Dystopi · Författartips · Litteratur · Si/Fi

Kallocain – Karin Boye


kallocainI världsstaten har varje person ett uppdrag, ett syfte, men bara så länge hen följer statens regler. Kriget mot grannarna pågår. Varje lägenhet är avlyssnad. I den här verkligheten, den mörka och övervakade verkligheten, uppfinner forskaren Leo Kall ett sanningsserum. Injiceras du med det kan du inte tala osanning, och efteråt minns du varje ord. Under noggrann övervakning testas medicinen på person efter person, samtidigt som Leo strider en inre fight med sin egen pliktkänsla och sitt samvete.

Kallocain skrevs 1940 av Boye. Hon beskriver en värld som ska vara inspirerad av krigsupptakten i Europa och läget i Sovjet och Tyskland, men som är lika aktuell idag som för snart 60 år sedan. Det är en mörk och dyster skildring som blir hennes sista och mest kända roman, men det är en läsvärd text som får en att reflektera över många viktiga frågor…

Böcker · Dystopi · Litteratur · Si/Fi

Brännmärkt – Lizette Edfeldt


IMG_3805

Adaline Theta – född i thetarangen i Imperiet, det land som blivit kvar efter åratal av katastrofer – är slaktare. Hennes jobb är att tjäna de som är av högre rang än henne. I hennes hjärta spirar upprorstankar, såna det inte finns plats för i en totalitär dystopisk stat, och redan innan det börjat ordentligt vävs vi in i lögner och hemligheter. Men så händer något som ingen hade väntat sig…

Brännmärkt är en djupt gripande si/fi-dystopi av att nytt svenskt stjärnskott. Boken börjar klassiskt med en strikt diktatur efter årtionden, århundraden (?) av katastrofer och en utlösande kris som satt landet i ett undantagstillstånd som inte ger med sig. Första 50 sidorna doftar av Hungerspelens förtvivlan och Divergents klassamhälle, med en diktaturstat som bara beskrivits så väl i Kallocain och 1984 – men hela boken tar en vändning som jag definitivt inte hade räknat med och istället för att bli lite uttråkad som jag av någon anledning förväntat mig att jag skulle bli får jag istället äran att bli hänförd, chockerad, kär och besviken – besviken på att boken tar slut alldeles för fort. Jag hade behövt minst 400 sidor till med en skitstark brud som tar sitt eget öde i händerna och gör en jävla massa med det. Så mycket jävlar anamma i en bok.

brannmarktDet tog några veckor att lyckas processa läsupplevelsen tillräckligt för att få ihop en text, trots bokens behagligt lätta skrivsätt är innehållet något som kräver en runda genom hjärnan och sen en till. Önskar er en trevlig läspåsk med denna bok, på riktigt alltså. Skippa påskekrimen och satsa på en påskeSI/FI.

 

Böcker · Dokumentär · Dystopi · Litteratur · Romaner

Fågelburen – Lisa Jewell


fagelburenI idyllen springer 4 barn runt i trädgården och letar påskägg. Solen skiner, barnen skrattar och mamman delar jämt upp de glittrande chokladäggen som finns överallt. ”Spara på papperna barn”, säger hon förmanande och plockar ihop varje liten bit aluminiumfolie och slätar ut och sparar i fickan. Det här är familjen Bird. Och påskens helighet kommer att brytas av en hemsk händelse, men inte riktigt än.

I framtiden har Megs mamma Lorelei just dött och hon tar med sig dottern Molly till föräldrahemmet för att röja ur och fixa iordning. Om de andra syskonen kommer komma vet hon inte, hon hoppas nästan inte det med tanke på allt…

I ytterligare en nivå av boken har vi Loreleis mail till sin kärlek. Tillsammans i alla dessa verkligheter nystas den mörka historien om en helt vanligt ovanlig familj upp, bit för bit, och slutet lämnar mig mållös.

Trots att det närmar sig en månad sen jag läste klart om Lorelei, Meg, Molly, Bessy och de andra i familjen Bird har familjen inte riktigt lämnat mig. Det är så mycket mörker och ändå så mycket ljus. Det märks att Jewell kan det här med att beskriva relationer, särskilt malfungerande sådana, på ett övertygande och realistisk sätt. Den släpper inte taget.

Böcker · Deckare · Dystopi · Fantasy · Författartips · Krim · Litteratur · Romaner · Si/Fi

Algblomning – Sten Rosendahl


cover_algblomning_front2_previewEtt framtida Stockholm. Staden har överlevt i ett omgivande kaos med stora algängar som breder ut sig över haven och öknar som täcker landet. Staden har byggt höga torn och djupa tunnlar för att överleva och rymma så många som möjligt. Stadens mål är tillsammans med ett fåtal kvarvarande storstäder att säkerställa mänsklighetens överlevnad. I staden finns May Born – överjordare och polis med högt uppsatta bekanta. Hon får tips om ett mord på ett Everviewhotell – ett hotell där scener från det förflutna upplevs av de boende – och drar med sig dammsugarförsäljaren Tom på jakten efter mördaren som tycks rymma mycket mer än det som visade sig från början.

Rosendahl frammanar en intressant framtidsdystopi som kanske är närmre vår verklighet än vad vi vill erkänna. Skriftspråket doftar både Asimov och Gluchovskij och miljöerna har spår från Stiftelsen och Metro 2033 i mina ögon. Det är spännande och intresseväckande  – särskilt den världsbilden som frammanas och jag älskar de små inslagen från tidningar, arbetsannonser och montertexter som inleder varje kapitel och ger en insikt i det framtida Stockholm. Däremot lämnas för många trådar olösta, vissa saker tas upp som aldrig avslutas. Familjeplaneringsreformen, vad innebar den? Hur kommer det sig att blixten skedde? Vad skedde då? Hur uppstod det framtida klassamhället och varför? Alger, hur mycket alger är det? Hur ser resten av omvärlden ut? Vad händer med dem utanför städerna? Vilka är terroristerna? Varför är stadskupp önskvärt?

Och varför händer det så många saker som inte får svar? I slutänden sitter jag här med en helt ny värld men allt för många frågor som inte besvaras innan boken avslutats. Däremot får jag en avslutande presentation av huvudkaraktärernas inre liv, vilket känns sådär. I siffror skulle jag ge boken en 7:a av 10 möjliga, med hänvisning till den gripande och intressanta miljön och världen som Rosendahl hittat på, och det häftiga i att läsa en sifidystopi i välbekant miljö.