Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Romaner · Tonårsromaner

Balladen om sångfåglar och ormar – Suzanne Collins


Jag tror att det är få som att missat att det släpptes en bok till i Hungerspelen-världen i början av sommaren.

Balladen om sångfåglar och ormar är en så kallad prequel till Hungerspelen-böckerna och utspelar sig runt tioårsjubileumet för denna mysiga, charmiga tävling där – för den som inte vet – 24 barn skickas in på en arena för att på ett sätt eller ett annat försöka ta död på de övriga och vara den sista överlevande. Huvudkaraktären är Coriolanus Snow, han som senare kommer bli president över hela Panem. Han sitter i en smutsig och fallfärdig lägenhet när boken börjar, täckt med släktstolthet och blodsarv. Kriget har lämnat honom och hans kvarvarande familj med nästan ingenting, och den nya staden tar bit för bit över de gamla ättelinjernas bostäder och makt.

Coriolanus och hans klasskamrater får inför det tionde hungerspelen i uppdrag att handleda varsitt av de utvalda barnen från distrikten i tävlingen i hopp om att det kommer hjälpa till att engagera huvudstaden i tävlingen. Coriolanus får till sig den karismatiska och färgglada Lucy Gray Baird som sin tävlande, och kommer att slåss hårt för att få henne att överleva de grymma prövningarna på den primitiva arenan.

Förväntar man sig en annan hungerspelen så kommer man bli djupt besviken. Det här är en djupt etisk bok om själva konstruktionen bakom spelet, om hur man lockar in människor för att se på något som egentligen är sjukligt och vedervärdigt. Det är en berättelse om kärlek. Om att välja sida. Om att kämpa sig upp från botten. Om att skapa en ny värld, men kanske inte till det bättre… Det är här alla sånger får en förklaring. Jag fullkomligt älskade att få alla förklaringar, att diskutera det etiska och få en gråskala på bokens ondska.

I wouldn’t say he’s a hero, nor would I say he’s a villain; it’s more complex than that.

Ljudboksinläsaren Santino Fontana om den unge Coriolanus Snow
Böcker · Dystopi · Litteratur

Europa Pandemus – Peter Westberg


Ett virus sprider sig snabbt från Spanien och upp genom Europa. Viruset gör människor galna, något vi i vardagstermer skulle kalla zombievirus. De blir zombies. I detta kaos möter vi 2 människor med några månaders mellanrum, en i smittans uppstart i Spanien – en några månader senare i efter-virustidens Stockholm. Båda söker samma mål, men hur ska de nå det genom horder av smittade som suktar efter deras kött och blod.

Det här är en bok för en som gillade Andreas Eks Raseri och Törst, Mats Strandbergs Färjan och Lars Wilderängs Stjärnklart – tunga och realistiska dystopier om den rådande mänsklighetens sårbarhet för yttre hot. Till skillnad från de tidigare varianterna är denna ytterligare mer realistisk, det finns en reel fiende och det känns både närstående och nära domedagen.

Det här är otäckt, gastkramande och helt omöjligt att lägga ifrån sig. Att följa kaoset genom Stockholm, genom Europa, ger mardrömmar – men också en tacksamhet för rinnande vatten och fungerande bilar + gör att jag börjar bygga ett skyddsrum i källaren. Språket flyter lätt och kapitlen är korta, vilket driver handlingen framåt i rask takt och håller upp tempot i boken och pulsen på mig som läsare.

För mörka decembernätter, och ett bra julklappstips indeed.

Böcker · Dystopi · Litteratur · Si/Fi · Skräck · Spänningsroman

Törst – Andreas Ek


andreas_ek_torst_3dDet var ett tag sen jag läste klart uppföljaren till Andreas Ek’s skräckzombiebok Raseri men den har tagit ett tag att smälta i hjärta och hjärna.

I Törst får vi följa Erik och de andra överlevarna efter den första vågen av förändringen. Erik och familjen bor ute i en stuga långt från människor, bygger lager för att klara sig över vintern och har det ganska gott – trots allt. I Stockholm samlas överlevare i skyddsrum och högt upp för att klara sig från de förändrade som både tagit över alla mörka utrymmen, men också natten. Det verkar gå bra, tills de inser att de förändrade anpassar sig och lär sig mer och mer…. Snarare än de överlevande önskar börjar de kunna sniffa sig till människoblod – vilket de behöver för att överleva…

Där Raseri är en ganska renrasig skräck-bok där målet bara är att överleva, är istället Törst en bok om att starta om och bygga upp ett nytt samhälle igen. Det är en bok om förnyelse, om människornas förmåga att anpassa sig och skapa något nytt. En bok om att övervinna skräcken, monstren och mörkret. En bok om att klara allt. Däremot måste jag säga att det nog kommer ta lång tid innan jag vågar vaccinera mig igen efter att ha läst den här bokduon….

Törst har egentligen allt jag saknar i Raseri. Här finns ett tydligare mål och ett hopp om en bättre framtid. Heltrevlig och spännande läsning helt enkelt, som på något sätt påminner mig en hel del om den ryska favoriten Metro 2033.

(går att köpa t ex här eller här)

Böcker · Dystopi · Noveller

Ett nytt Atlantis – Ursula Le’Guin


ursulakleguin_ettnyttatlantis_rgb-1Genom mitt liv har jag läst ytterst få noveller, men jag köpte hem bara en för Karlstad stadsbiblioteks läsutmaning i sommar (tänkte den som en bok under 150 sidor, men den hamnade som en dystopi)

Ett nytt Atlantis är en kort berättelse, en inblick, i ett framtida övervakningssamhälle a la 1984 eller Kallocain där haven sjunker och de tror att de funnit ett nytt Atlantis. Eller att det dyker upp igen. Där en förlorad kärlek dyker upp från långt bortifrån och där ingenting riktigt blir som de tänkt. Aktuellt och fräscht, trots sina 43 år på nacken.

Le’Guin är ju kultförklarad av en anledning och jag gillar nog den här korta novellen (utgiven av Novellix) mer än alla böckerna om Ö-världen som väl nog är hennes kändaste verk. Noveller blir det nog fler under hösten, när tiden inte riktigt kommer räcka på samma sätt.

Böcker · Dystopi · Fantasy · Noveller · Romaner · Sagor

H.C. Andersen – antologi från Marchetti Förlag


Under semestern har jag bit för bit tagit mig igenom den massiva antologin med omskrivna H.C. Andersen-sagor som Marchetti Förlag ger ut i september på bokmässan. Det är ett gigantoverk med inte mindre än 36 noveller som samsas på de totalt nästan 600 sidorna. Allt från Prinsessan på ärten till Den lilla sjöjungfrun har fått nya kläder i de här novellerna. En del är mörka som natten, blodiga och futuristiska – andra mer fantasydoftande med alver och feer. Nästan alla lämnar en bitter eftersmak och ett stygn av mörker i själen.

Jag har aldrig läst så mycket noveller, det är en särskilt konst i sig själv både att läsa och att skriva, och i den här samlingen är det både en hel del RIKTIGT bra noveller och en del lite mindre bra. Gemensamt har de alla att de snabbt kastar in mig i berättelsen och världen och att alla på ett sätt eller ett annat inspirerats av en H.C. Andersen-saga. Ibland är det svårare att lista ut vilken, andra gånger lättare.

Det är svårt att recensera en novellsamling, eftersom det är så många olika skrivstilar, storys och världar jag får ta del av, men jag ska ge er en topp 5 i oberoende ordning.

I början möter jag en äldre kvinna mitt i julshoppingen i Nyhetsedamen av Andreas Lindblad som jag genast blir förtjust i. Trovärdiga miljöer, mycket bitterhet och en rejäl tankeställare kring konsumtionshets och relationer – och en omskrivning av den fantastiska Flickan med Svavelstickorna.

Vidare läser jag Fjärran besökare av Emelie Beijer, där vi hamnar i en sagoskog där flickorna måste giftas bort och det kommer en gudomlig prins med isblå ögon som fångar vår hjältinnas hjärta i biblioteket. Jag faller för prinsen snabbt och skoningslöst på bara några få sidor och ett magiskt halsband tycks hjälpa till på traven.

Duktighet och särbehandling av Lars Carlberg följer vi en misslyckad robot som aldrig riktigt tycks lyckas. Nu är vi i en framtida ganska dyster och maskinell värld istället för den ljuvliga alvskogen vi mötte ovan. Att få vara i en robots hjärna är jag sällan och det är något som tilltalar mig med just den här berättelsen.

Pojken med den gröna kälken av Maria Karlberg är ytterligare en annan värld. Här är snön i fokus och en liten pojke som halvt genomfrusen hittas av ingen mindre än isdrottningen själv. En kort berättelse om relationen mellan mor och barn genom tiden, och att släppa taget. Gripande som tusan.

Min absoluta toppfavorit är En folkfest av Susanne Wiik Ekebergh. I en omskrivning av Kejsarens nya kläder kastas vi in i en totalitär stat av rädsla. Här har vi något som känns allt för aktuellt och i en nära framtid, med att tänka de rätta tankarna och rädslan för att säga fel sak på fel plats. Allting börjar, och slutar, med en fest. En särskild fest… Läses med fördel ihop med De kommer drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru.

Överlag är jag mycket nöjd med läsningen. Jag har fått snabb inblick i en hel uppsjö av verkligheter, i nutid, dåtid och framtid. Dystopier blandas med sjöodjur, robotar med alver och shoppande tanter och prostitution. Det är en bra kombo av olika berättelser som trots sina olikheter har en gemensam ton. En ganska mörk ton, som stannar kvar i huvud och kropp länge.

Böcker · Dystopi · Filosofi · Litteratur · Romaner · Skräck

Nomadplaneten – Emanuel Blume


nomadplaneten_framsidaStrax innan en upptäcksfärd ut i rymden upptäcks att en av deltagarna på den kommande resan är medlem i en terrororganisation – och den svensk-kenyanske forskaren Jonathan Othiambo blir snabbt inkastad som ersättare på den hittills längsta rymdresan i modern tid, i jakten på en planet som sakta rör sig bortåt – eller mot vår egen hemplanet. Den nya planeten väcker många frågor, och funderingar, samtidigt som det blir en kamp mellan misstankar och verklighet.

Nomadplaneten landade i min brevlåda redan förra sommaren, och bit för bit har jag tagit mig igenom den. När jag har den i händerna vill jag inte sluta läsa, men så fort jag lagt ifrån mig den har 2 barn och ett liv liksom distraherat mig och av någon konstig anledning försvann den in i bokhyllan igen. Efter att ha läst klart den känner jag mig full av nya funderingar, lite smått skräckslagen och nyfiken på världen. En smidig och svårsmält si/fi-roman med dystopiska undertoner och  djupa etiska frågor, som borde vara del av nya kurser i si/fi på universiteten och läsas av alla nördar där ute.

Betyg: 3,5 starka chips med creme fraishe!

Allmänt intressant · Böcker · Dystopi · Skräck

De kommer drunkna i sina mödrars tårar – Johannes Anyuru


de-kommer-att-drunkna-i-sina-modrars-tararEtt terrordåd på en serieaffär i Göteborg. 2 killar och en tjej tar sig in med vapen och bomber för att krascha utfrågningen av en kontroversiell konstnär. Stämningen stiger, fjärilen kommer: och någonting är väldigt fel. Allt kunde varit annorlunda.

Flera år senare möter författaren en av de skyldiga till dåden, hon som stoppade, på ett psyke. Hon berättar en fängslande historia om en framtid som inte är alls särskilt långt bort. En dystopisk framtidssyn där grupperingarna i samhället utökats maximalt och där sverigefiende är det värsta du kan vara…

En poetisk bok, som mycket välförtjänt vann det svenska Augustpriset 2017. Anyuru väver ihop samtiden med en nära förestående framtid och får det att krypa under huden på mig nåt så oerhört. Den doftar Kallocain och 1984 men mer realistisk, mer verklighetstrogen och mer aktuell.

Årets mest läsvärda bok, alla kategorier.

Böcker · Dystopi · Litteratur · Romaner · Skräck

Raseri – Andreas Ek


andreas_ek_raseri_omslag_3Polisen Erik är anklagad för misshandel och riskerar att bli av med jobbet. MMA-fightern Pontus har precis vunnit en stor match och kommer äntligen närma sig sitt mål… I ett labb har larmet gått, och någonting är inte alls som det ska. När natten kommer börjar sirenerna tjuta över hela Stockholm, fler poliser och ambulanspersonal ute på gatorna än vanligt. Vad är det som har hänt?

Eriks familj är på annan ort, och han måste se till att hålla dem säkra från det raseri som drabbat hela stan. Hur ska han få tag i dom? Vad är det som flugit i varenda jäkel egentligen?

Andreas Ek har lyckats med en mörk skräckzombieberättelse i ett nutida Stockholm. Miljön är välbekant och nära – lite för nära för mig som drömt mardrömmar sen jag börjat läsa den. Det är ett gott  betyg att den ger mig gåshud och kryper in under skinnet på mig och har svårt att släppa taget. Språket är illustrativt och skapar allt för mycket bilder i mitt lilla rädda huvud. För alla de som älskade The walking dead.

Böcker · Dystopi · Författartips · Litteratur · Si/Fi

Kallocain – Karin Boye


kallocainI världsstaten har varje person ett uppdrag, ett syfte, men bara så länge hen följer statens regler. Kriget mot grannarna pågår. Varje lägenhet är avlyssnad. I den här verkligheten, den mörka och övervakade verkligheten, uppfinner forskaren Leo Kall ett sanningsserum. Injiceras du med det kan du inte tala osanning, och efteråt minns du varje ord. Under noggrann övervakning testas medicinen på person efter person, samtidigt som Leo strider en inre fight med sin egen pliktkänsla och sitt samvete.

Kallocain skrevs 1940 av Boye. Hon beskriver en värld som ska vara inspirerad av krigsupptakten i Europa och läget i Sovjet och Tyskland, men som är lika aktuell idag som för snart 60 år sedan. Det är en mörk och dyster skildring som blir hennes sista och mest kända roman, men det är en läsvärd text som får en att reflektera över många viktiga frågor…

Böcker · Dystopi · Litteratur · Si/Fi

Brännmärkt – Lizette Edfeldt


IMG_3805

Adaline Theta – född i thetarangen i Imperiet, det land som blivit kvar efter åratal av katastrofer – är slaktare. Hennes jobb är att tjäna de som är av högre rang än henne. I hennes hjärta spirar upprorstankar, såna det inte finns plats för i en totalitär dystopisk stat, och redan innan det börjat ordentligt vävs vi in i lögner och hemligheter. Men så händer något som ingen hade väntat sig…

Brännmärkt är en djupt gripande si/fi-dystopi av att nytt svenskt stjärnskott. Boken börjar klassiskt med en strikt diktatur efter årtionden, århundraden (?) av katastrofer och en utlösande kris som satt landet i ett undantagstillstånd som inte ger med sig. Första 50 sidorna doftar av Hungerspelens förtvivlan och Divergents klassamhälle, med en diktaturstat som bara beskrivits så väl i Kallocain och 1984 – men hela boken tar en vändning som jag definitivt inte hade räknat med och istället för att bli lite uttråkad som jag av någon anledning förväntat mig att jag skulle bli får jag istället äran att bli hänförd, chockerad, kär och besviken – besviken på att boken tar slut alldeles för fort. Jag hade behövt minst 400 sidor till med en skitstark brud som tar sitt eget öde i händerna och gör en jävla massa med det. Så mycket jävlar anamma i en bok.

brannmarktDet tog några veckor att lyckas processa läsupplevelsen tillräckligt för att få ihop en text, trots bokens behagligt lätta skrivsätt är innehållet något som kräver en runda genom hjärnan och sen en till. Önskar er en trevlig läspåsk med denna bok, på riktigt alltså. Skippa påskekrimen och satsa på en påskeSI/FI.

 

Böcker · Dokumentär · Dystopi · Litteratur · Romaner

Fågelburen – Lisa Jewell


fagelburenI idyllen springer 4 barn runt i trädgården och letar påskägg. Solen skiner, barnen skrattar och mamman delar jämt upp de glittrande chokladäggen som finns överallt. ”Spara på papperna barn”, säger hon förmanande och plockar ihop varje liten bit aluminiumfolie och slätar ut och sparar i fickan. Det här är familjen Bird. Och påskens helighet kommer att brytas av en hemsk händelse, men inte riktigt än.

I framtiden har Megs mamma Lorelei just dött och hon tar med sig dottern Molly till föräldrahemmet för att röja ur och fixa iordning. Om de andra syskonen kommer komma vet hon inte, hon hoppas nästan inte det med tanke på allt…

I ytterligare en nivå av boken har vi Loreleis mail till sin kärlek. Tillsammans i alla dessa verkligheter nystas den mörka historien om en helt vanligt ovanlig familj upp, bit för bit, och slutet lämnar mig mållös.

Trots att det närmar sig en månad sen jag läste klart om Lorelei, Meg, Molly, Bessy och de andra i familjen Bird har familjen inte riktigt lämnat mig. Det är så mycket mörker och ändå så mycket ljus. Det märks att Jewell kan det här med att beskriva relationer, särskilt malfungerande sådana, på ett övertygande och realistisk sätt. Den släpper inte taget.

Böcker · Deckare · Dystopi · Fantasy · Författartips · Krim · Litteratur · Romaner · Si/Fi

Algblomning – Sten Rosendahl


cover_algblomning_front2_previewEtt framtida Stockholm. Staden har överlevt i ett omgivande kaos med stora algängar som breder ut sig över haven och öknar som täcker landet. Staden har byggt höga torn och djupa tunnlar för att överleva och rymma så många som möjligt. Stadens mål är tillsammans med ett fåtal kvarvarande storstäder att säkerställa mänsklighetens överlevnad. I staden finns May Born – överjordare och polis med högt uppsatta bekanta. Hon får tips om ett mord på ett Everviewhotell – ett hotell där scener från det förflutna upplevs av de boende – och drar med sig dammsugarförsäljaren Tom på jakten efter mördaren som tycks rymma mycket mer än det som visade sig från början.

Rosendahl frammanar en intressant framtidsdystopi som kanske är närmre vår verklighet än vad vi vill erkänna. Skriftspråket doftar både Asimov och Gluchovskij och miljöerna har spår från Stiftelsen och Metro 2033 i mina ögon. Det är spännande och intresseväckande  – särskilt den världsbilden som frammanas och jag älskar de små inslagen från tidningar, arbetsannonser och montertexter som inleder varje kapitel och ger en insikt i det framtida Stockholm. Däremot lämnas för många trådar olösta, vissa saker tas upp som aldrig avslutas. Familjeplaneringsreformen, vad innebar den? Hur kommer det sig att blixten skedde? Vad skedde då? Hur uppstod det framtida klassamhället och varför? Alger, hur mycket alger är det? Hur ser resten av omvärlden ut? Vad händer med dem utanför städerna? Vilka är terroristerna? Varför är stadskupp önskvärt?

Och varför händer det så många saker som inte får svar? I slutänden sitter jag här med en helt ny värld men allt för många frågor som inte besvaras innan boken avslutats. Däremot får jag en avslutande presentation av huvudkaraktärernas inre liv, vilket känns sådär. I siffror skulle jag ge boken en 7:a av 10 möjliga, med hänvisning till den gripande och intressanta miljön och världen som Rosendahl hittat på, och det häftiga i att läsa en sifidystopi i välbekant miljö.

Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Si/Fi · Skräck · Tonårsromaner

Utpost – Ann Aguirre


aguirre_utpost_omslag_inb_0På grund av uppföljare kan nedanstående innehålla SPOILERS. Be aware!

Spadertvå och hennes vänner har tagit sig ut ur underjorden, förbi den gänginfesterade staden och nu ”räddats” till den lilla kolonin Räddning där tiden tycks ha stannat i ett könsstereotypt 1847. Spadertvå som är van att vara en jägarinna, med hög status, frihet att agera på eget bevåg och dessutom ser sig själv som vuxen (!!) trivs inte alls särskilt väl i den nya fristaden. Där ska flickor bära klänning och foga sig, laga mat, sy och avla fram fler människor. Hon vill bara slåss, försvara byn och sina vänner samt bevaka de monstruösa zombieliknande varelserna som finns överallt – och som tycks bli smartare…

Utpost är fortsättningen på Enklav och del två i serien Razorland. Miljön är dystopisk och lite smått si-fi’ig. Första boken påminde mig mycket om Metro 2033 men det kommer en ifrån här och istället känns inspiration från typ Divergent-serien mer närvarande än tidigare. Även här återfinns en ganska trevlig läsupplevelse (om än lite ryckig ibland, från promenader till zombieslakt på 2 sekunder) som är medryckande och intressant, men inte mycket mer än så. Och jag är ÅTER IGEN så trött på alla dessa romanser som måste tryckas in i alla böcker som vänder sig till den tonåriga läsaren. Seriöst Twilight, vad har ni gjort med fantasy/si-fi-litteraturen? Och snälla författare, kan ni SLUTA med dessa 2 killar på en tjej-romanser. Alltså, det är tråkigt. Jättetråkigt. Ointressant. Irrelevant. Lägg av. Helt enkelt.

För att sammanfatta: lästrevlig uppföljare på en helt okej bok där jag åter igen är sugen på att ta reda på hur det slutar för att jag blir medryckt och gripen av historien som är rätt välskriven och medryckande – som tonårslitteratur ofta är. Det fladdrar lite i magen av nån gammal dammig tonårsfjäril MEN jag skulle gärna slippa dessa hjärtesörjande och irrellevanta trekantsdramer. Tack för mig.

Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Religion · Si/Fi · Tonårsromaner

Änglafall – Susan Ee


I förra veckan dök Änglafall upp i min brevlåda, och jag blev genast nyfiken. Änglafall är första delen i trilogin ”Penryn och Tidens slut” som har översatts över hela världen och hyllats i stort.

Bokens huvudperson heter Penryn. Hon, hennes rullstolsbundna syster och helgalna mamma försöker överleva i en postapokalyptisk värld där en massa änglar invarderat jorden och haft ihjäl fler människor än alla värdskrig gemensamt. De som är kvar lever i ruiner och slåss för överlevnad mot gäng som härjar runt och samlar mat i andras kök och andras föredetta liv. Men de hamnar i en fight mellan änglar, Penryns syster Paige blir bortförd och Penryn kommer på sig själv med att söka hjälp av fienden – den undersköna ängeln Raffe som förlorat sina vingar.

Boken uppfyller alltså en hel del av de krav som står på min lista.
Postapokalyps – check
Si/fi – Check
Konstig religiös touch – check
Fantasy – Check
Tonårsromantik – Check

Trots detta är jag liksom lite uttråkad första halvan för att jag INTE FATTAR vad de här satans änglarna gör på jorden alls. Hur kom de dit? Vad gör de där? Romantiken finns, men är inte tillräckligt för att nå hela vägen fram till mitt hjärta utan istället blir det lite platt och förutsägbart. Sen vet jag inte om det blir lite mycket med änglar, rebeller, gäng, kannibaler och allmän missär. Dessutom slutet. SPOILERVARNING: Slutet fick mig att tänka på någon slags blandning av Blade Trinity och Metro 2033 och jag ville mest kräkas. Creds till författaren ändå för att beskriva avskyvärdheterna såpass att jag ville gömma mig och nog kommer sova med lampan på i natt. Ja, jag är en skrajsen person.

Så, för att sammanfatta. En lite romantisk, lite otäck, lite si-fi:ig, lite postapokalyptisk typ tonårsbok med monstertendenser och rebeller. Skruvar huvudet typ femton varv med onda änglar som utsända av gud (?) attackerar människorna. Det är liksom välskrivet och så, och onekligen såpass givande att den blivande trilogin ska filmatiseras och de har översatts till över 20 språk och tycks vara världens succé- men för mig saknas något. Typ förståelse. Ja, typ förståelse. Och lite mys mitt i all misär.

 

Originaltitel: Angelfall
Antal sidor: 264
Utgivningsår: 2011

Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Si/Fi

Röd drottning – Victoria Aveyard


Välkommen till en värld i rött och silver. De röda är det lägsta ståndet i den här strikt hierarkiska världen. Röda är gjorda för att slava under de silvriga, råder propagandan. Slava och slåss vid fronten. Skillnaden mellan dem är färgen på deras blod… Bokens huvudperson Mare är en av dessa röda. En arbetslös nästan 18-åring som på 18-årsdagen kommer skickas till fronten för att slåss precis som sin far och sina bröder före henne. Tills allt ändras på grund av Cal, som på något mystiskt sätt lyckas fixa ett jobb till henne vid hovet – ett jobb som förändrar allt.

Det är ingen överraskande bok. Trevlig, men förutsägbar. Det är en klasskamp med en underdog som försöker slå ner styret underifrån med hemliga organisationer och våldsam fred. Det är propaganda. Svält. Klassklyftor. Samhällskritik i sin bästa form, blandat med en hel del Twilight-romantik och en gnutta Divergent-vibbar. Skaka ihop det med en skvätt Rött uppror så får du Röd drottning, en trevlig läsupplevelse för oss som gillar alla de böcker som följt i Hungerspelens spår.

Läsvärt och behagligt, om än ganska förutsägbart.

Originaltitel: Red Queen
Antal sidor: 379
Utgivningsår: 2015
Passande musik: Just nu lyssnar jag ju bara på den här akustiska mashupen, så, det får nog bli den.