Böcker · Dystopi · Filosofi · Litteratur · Romaner · Skräck

Nomadplaneten – Emanuel Blume


nomadplaneten_framsidaStrax innan en upptäcksfärd ut i rymden upptäcks att en av deltagarna på den kommande resan är medlem i en terrororganisation – och den svensk-kenyanske forskaren Jonathan Othiambo blir snabbt inkastad som ersättare på den hittills längsta rymdresan i modern tid, i jakten på en planet som sakta rör sig bortåt – eller mot vår egen hemplanet. Den nya planeten väcker många frågor, och funderingar, samtidigt som det blir en kamp mellan misstankar och verklighet.

Nomadplaneten landade i min brevlåda redan förra sommaren, och bit för bit har jag tagit mig igenom den. När jag har den i händerna vill jag inte sluta läsa, men så fort jag lagt ifrån mig den har 2 barn och ett liv liksom distraherat mig och av någon konstig anledning försvann den in i bokhyllan igen. Efter att ha läst klart den känner jag mig full av nya funderingar, lite smått skräckslagen och nyfiken på världen. En smidig och svårsmält si/fi-roman med dystopiska undertoner och  djupa etiska frågor, som borde vara del av nya kurser i si/fi på universiteten och läsas av alla nördar där ute.

Betyg: 3,5 starka chips med creme fraishe!

Böcker · Filosofi · Litteratur · Ljudbok · Romaner

Arvet efter dig – Jojo Moyes


arvet-efter-digJag föll för trycket och läste uppföljaren trots mina tidigare, förhastade ord. Och nä, den höll inte riktigt hela vägen för mig.

Lou spenderar tiden med att ta sig igenom sorgen och skulden – ni som läst boken vet vad jag menar, för er andra är det nog en spoiler. Hon har köpt en lägenhet i London, arbetar på en flygplatsbar och spenderar kvällarna rätt alkoholpåverkad. Hon ramlar från ett tak och träffar Sam. Sen dyker Lily upp utanför dörren också. Redan här märks rörigheten i berättelsen. Det känns som att Moyes hade supermånga bra idéer, och sen använde dem allihopa på lite för många sidor. Det blir för många olika karaktärer, trådar och berättelser samtidigt – visst kan livet vara så, men i bokform brukar de ju oftast rensas upp och väljas med omsorg. Här blir det mest pannkaka.

På sätt och vis är det en rar bok med något slags fint budskap att allt löser sig eller något, MEN det blir lite pretentiöst och platt. Det känns som klyschorna samlas och det blir lite för mycket. Jag som faktiskt blev helt förbluffad av Livet efter dig blev av uppföljaren mest besviken. Är du supersåld på storyn kanske, kanske det kan vara värt en genomläsning, men för de flesta är det nog bäst att bara undvika den för den tillför inte mycket mer än lite livssanningar a la Paulo Cuelho.

9-12 år · Böcker · Fantasy · Filosofi · Litteratur · Sagor

Den Lille Prinsen – Antoine de Saint-Eupéry


Modernista har släppt en nyutgåva av klassikern Den lille prinsen, och boken är så vacker att det värker lite i hjärtat på mig. Under omslaget döljer sig dessutom en enkel vit pärm med bild och titel inprintat i guld, vilket är så stilrent att jag nog måste skaffa en hylla bara för att kunna visa upp den.

Jag måste be alla barn om förlåtelse för att jag tillägnat
en vuxen den här boken. Men jag har en god ursäkt:
den här vuxne är den bäste vän jag har i hela världen.
Och jag har ännu en ursäkt: den här vuxne
personen förstår allting, även böcker för barn. Och så
har jag en tredje ursäkt: denne vuxne person svälter
och fryser hemma i Frankrike. Han behöver verkligen
tröstas. Om de ursäkterna inte räcker, skulle jag gärna
tillägna boken det barn den här vuxne en gång var. Alla
vuxna har en gång varit barn. (Men inte så många av
dem minns det.)”

från förstabladet på Den lille prinsen

Den lille prinsen är sagan om en flygare som inte riktigt känner sig hemma i vuxenvärlden, och en dag kraschlandar i Sahara – långt bort från närmsta by. Märk då hans förvåning när det mitt i natten kommer en liten prins och undrar om han kan rita honom ett får. Fåret måste dock ha en munkorg för att inte äta upp den lille prinsens blomma. Den lille prinsen kommer från en egen planet förstår du, en väldigt liten planet, och ingen vuxen kommer tro dig om du berättar om det.

En saga för vuxna eller en saga för barn? En filosofisk betraktelse av vuxenvärlden. En vacker skildring av världens egoism och meningslöshet. Den beskrivs som en filosofisk fantasy-saga på baksidan av boken, kanske är det så. En filosofisk fantasy-saga. Ja, bättre än så går den nog inte att beskrivas. Skulle jag läsa den för mitt barn? Jag vet inte. Däremot kommer jag läsa den för min sambo. Garanterat.

För övrigt: bokhora skrev en liten anekdot om den här boken här om dagen. Du hittar det inlägget HÄR.