9-12 år · Böcker · Fantasy · För mindre människor · Tonårsromaner

Morrigan Crows magiska förbannelse, Nevermoor del 1- Jessica Townsend


Årets mysigaste bok?!

Morrigan Crow är ett förbannat barn. Hon är född på mörkerafton och dömd att dö på sin elfte födelsedag. Hon är också, enligt alla andra, ansvarig för allt hemskt som händer i närområdet. Allt från dödsfall och skador till misslyckade skördar. Mycket av hennes tid spenderas med att skriva ursäktsbrev och hennes pappa betalar skadestånd gång på gång.

Med döden nafsande i hasorna, på hennes elfte födelsedag och också dödsdag, dyker Jupiter North upp i hennes vardagsrum, redo att ta med henne till sin lärlingsplats. En lärlingsplats mitt i det fantastiska Nevermoor. North har valt henne ut henne att bli en medlem i Wundersamfundet, en mystisk grupp som styr mångt och mycket i den mystiska fria staten. Nu ska hon utsättas för 3 svåra prövningar, medan hon spenderar året på det magiska hotellet som North äger.

Med ett flytande språk, en så mysig värld att jag gärna flyttar in direkt och ett spänningsdrag som gör att jag inte vill sluta läsa (lyssna) är det här höstens charmigaste bok. Det är flygande paraplyliftar, klättrande spindlar, en julscen som får den värsta grinch att bli frälst – ihop med ett magiskt hotell som anpassar rummen efter ägaren och en skum typ som smyger runt i skuggorna. Nevermoor har liksom allt. Skrivet för barn mellan 9-12 men lämpar sig för exakt alla. Läs, läs, läs!

9-12 år · Barnböcker · Böcker · För mindre människor · Litteratur · Romaner · Skräck · Tips

Sagolunden – Sofia Bergting


m59yxt7fryzj0mpg165mInez sommar börjar rätt kasst. Från ingenstans ska familjen bo i ett torp i den dalsländska skogen hela sommaren, när hon bara vill följa med sin bästis Miriam på semester utomlands. Ett torp i skogen. Första dagen lyckas hon dessutom ramla ner i ett kärr redan första dagen, och det händer massa helskumma grejer. Han den där gamle gubben Albert som bor i huset i närheten verkar snäll, men  vad är det han döljer? Och vad är det mamma och pappa mumlar och gråter så om?

I närheten finns också det gamla barnhemmet Sagolunden, där det sägs att föreståndarinnan dödade alla barnen och sen kastade sig i det där kärret…

Sagolunden är en kuslig bok för småfolk i mellan – och högstadieåldern. Det är välskrivet och kusligt utan att bli sådär gastkramande läskigt som en del skräckböcker kan bli (förutom sista kapitlet – jag har fortfarande rysningar i nacken). Inez som karaktär är trovärdig och mysig att följa, hon känns som en riktig tweenie som nog många kan känna igen sig i. Peter Bergtings illustrationer till hustruns bok passar perfekt och ger ett bra djup till texten, kompletterar perfekt. Att den dessutom utspelar sig i den mörka dalsländska skogen (för er som inte varit där, tänk Ronja Rövardotter) ger mig en längtan tillbaka till min släkts rötter.

 

En trevlig läsning i höstrusket för 8-15 åringen (och den vuxne som vågar) 🙂

9-12 år · Barnböcker · Böcker · Deckare · För mindre människor · Litteratur · Tonårsromaner

Poppy Pym och Faraos förbannelse – Laura Wood


wood_poppy_pym_och_faraos_forbannelse_omslag_inbPoppy, Poppy, Poppy. Vilken stjärna. Poppy Pym hamnar på en cirkus som bäbis när cirkusens trollkarl drar upp henne ur en hatt, och där växer hon sen upp. Efter många år bland cirkusdjur och akrobater tycker hennes fostermor att det är dags för henne att börja skolan. En internatskola för fina barn vid namn Saint Smithen’s. Saint Smithen’s är så långt ifrån cirkusen en kan komma, en får inte hjula bland husen eller klättra i träden och vissa av lärarna är så himla elaka. Men det känns ändå lite som ett äventyr, särskilt när skolan ska ställa ut en massa egyptiska saker, varav en ädelsten som sägs vara förbannad…

Poppy Pym är en bok skriven för barn i (vad jag gissar) 10-12 års åldern, ungefär, men jag som vuxen har både apgarvat (skojar inte, Poppy Pym är så himla lustig att jag skrattade högt ofta och mycket) och ryst ihop med. Det är spännande och upplösningen otippad. Och alltså, dialogerna med cirkusen i telefon är så skrattretande att magmusklerna värkte lite ett tag. Det är alltså både läsvärt och underhållande. Mysteriet driver hela tiden läsdrivet framåt och Poppy och hennes vänner är både humoristiska och empatiska att följa.

Att boken DESSUTOM använder ordet ”hen” för första gången i läsminne är bara att extra plus i kanten. Att författaren dessutom restagramade min kommentar om det gav mig både goose bumps och starstruck-känslor. IMG_0416

9-12 år · Böcker · Fantasy · För mindre människor · Litteratur · Si/Fi

Det lånade mörkrets riddare – Dave Rudden


När en möter en bok som har en pojke med lysande händer på framsidan är det inte konstigt att en ursprungligen blir lite skeptisk – eller?

Boken handlar om unge Denizen Hardwick, en 13 årig pojke boende på ett barnhem. Hans föräldrar ska ha dött när han var mycket liten och han har vuxit upp på Crosscaper. Så en dag händer det där som aldrig händer en föräldralös pojke på barnhem – förutom i böckerna. Han får ett brev från sin faster och dras in i ett äventyr som han aldrig kunnat räkna med. Även på barnhemmet händer en hel del skumma grejer. Och vem är hans mystiska faster egentligen, och varför har han aldrig hört något om honom förut?

Ska jag vara ärlig ÄLSKAR jag den här boken. Se vad jag gjorde där, ÄLSKAR med stora bokstäver. Kanske höjer jag dina förväntningar till skyarna nu, men boken rekommenderas från typ 9-11 år men jag ser den som en enklare motsvarighet till Harry Potter. Den i grunden ganska enkla plotten till trots skapar en oerhört mörk och mystisk berättelse som byggs på i många lager och visar på ett skickligt författarskap (trots att en del trådar kanske skulle kunnat slopas) i och med det oväntade slutet. Och jag kunde inte sluta läsa, sträckläste genom alla de typ 300 (?) sidorna. Så kom igen nu, läs den själv och lämna den sen till barnen/barnbarnen/kompisen/grannen eller vem du än kan stöta på utanför dörren. For real!

3-6 år · 9-12 år · Barnböcker · Böcker · För mindre människor · Litteratur

Ett jobb för Nora Henriksson -Ebba Berg och Carl Flint


nora_henriksson_3d-360x360Jag fattar inte att jag inte hunnit skriva om Nora. Fantastiska Nora Henriksson på Lyckeskolan.

Noras klass ska snart på praktik, de ska följa med en vuxen på sitt jobb. Nora är fullt bestämd att hon vill göra något ute, men hur ska det gå? Hennes mammor jobbar inomhus… Men nu vet hon, John, han som säljer de hemlösas tidning utanför Ica, honom måste hon ju kunna vara med! Fast varken mammorna eller läraren tycker att hon får det, hon måste ju vara med en släkting…

Nora känns som en kaxig 11-åring med skinn på näsan som mest bara vill gå sin egen väg och det är så himla roligt att läsa den här lilla ”lätt att läsa”-boken tillsammans med 2,5-åringen här hemma. Barnet älskar den ändlöst, så den har gått på repeat (den är alltså inte bara för större barn). Jag tycker också om den, vuxenvärldens ologiska orättvisa beskrivs ju utifrån en ganska stor unges perspektiv. John är ju också någons släkting, så varför kan inte Nora få vara med honom på jobbet?

Bilderna gjorda av Carl Flint matchar texten perfekt och det är så mycket härliga färger och saker som händer för att komplettera den skrivna historien.

Toppentips för barn från 2-100 ungefär.

9-12 år · Böcker · För mindre människor · Skräck

Vem som helst utom Ivy Pocket – Caleb Krisp


ivy_pocket_1Ivy Pocket är en fantastisk människa. En föräldralös flicka som arbetar som tjänsteflicka och gärna trycker ner husmors ansikte i saftskålen för att svalka av henne, och aldrig tänker efter före hon pratar. Vad hon får i uppdrag efter att ha fått sparken på senaste platsen? Att leverera en MYCKET värdefull klockdiamant till en flickas 12-års dag. Det är viktigt att Ivy absolut inte provar halsbandet innan det levereras. Dagen efter mördas uppdragsgivaren mystiskt.

Det låter mystiskt, mörkt och tragiskt men är skrattretande underhållande och så löjeväckande korkat på sina ställen. Ivy Pockets karaktär är så både uppfylld av sig själv och naiv att det nästan kokar i skallen på mig och en del av mig önskar att jag fått den som tioåring när läslusten tröt.

Enligt experterna går det att jämföra Caleb Krisp med författare som Lemony Snicket och Neil Gaiman. Jag tycker karaktären Ivy Pocket känns som Pippi Långstrump. Utöver en underhållande bok är bilderna fantastiska.

 

Skräms inte av omfånget för den är oerhört läsvärd!

9-12 år · Övrigt · Fantasy · Julutmaningen 2015 · Romaner

Dag 8 – LÄSVÄRT


Åh, jag tänker att jag får göra en snabb ”best of”-lista här.

  • Sista Riket av Brandon Sanderson. En skitbra fantasy i en helt ny värld på nätta 800 sidor ungefär med lika delar magi och mörker. Perfekt tips till fantasy-nörden i julklapp.
  • Eunomia-trilogin av Erika Vallin, också här en bok med toner a la fantasy och mörker, fast för barn i mellanstadieålder kanske första högstadieåren (typ 10-14 år).
  • Upp genom mörkret av Ngügï Wa Thiong’o. Om vikten av utbildning. Delvis.

Mer än så blir det inte nu.

9-12 år · Böcker · Fantasy · Tonårsromaner

Oceanen vid vägens slut – Neil Gaiman


Jag skrev den här boken till Amanda när hon var bortrest och jag saknade henne väldigt mycket. Utan henne vore mitt liv tristare och gråare.”

Pojkens barndom tog slut året han fyllde sju år efter en mängd underliga och ganska fruktansvärda händelser. Först blev hans kattunge påkörd av en man som flyttade in i hans rum. Familjens bil blev stulen och hittad i ett dike. Sen träffade han Lettie Hempstock på sin gård, med en hel ocean på baksidan. Oceanen såg mest ut som en liten damm, men det var en ocean. För det sa hon. Sen kom den hemska barnflickan Ursula Monkton, som inte verkar göra annat än att förpesta hans liv.

Sjuåringens verklighet blandas med onaturliga ting och händelser. Vem är egentligen Lettie och hennes mamma och mormor? Hur kan en damm vara en ocean? Et är vänskap och det är ondska. Vackert. Vemodigt. Skrämmande.

Gaiman är ett geni.

(han ska förresten bli pappa inom kort, mamma till underverket är fantastiska Amanda Palmer.)

Neil Gaiman, fantastiska Neil Gaiman.

9-12 år · Böcker · Fantasy · Filosofi · Litteratur · Sagor

Den Lille Prinsen – Antoine de Saint-Eupéry


Modernista har släppt en nyutgåva av klassikern Den lille prinsen, och boken är så vacker att det värker lite i hjärtat på mig. Under omslaget döljer sig dessutom en enkel vit pärm med bild och titel inprintat i guld, vilket är så stilrent att jag nog måste skaffa en hylla bara för att kunna visa upp den.

Jag måste be alla barn om förlåtelse för att jag tillägnat
en vuxen den här boken. Men jag har en god ursäkt:
den här vuxne är den bäste vän jag har i hela världen.
Och jag har ännu en ursäkt: den här vuxne
personen förstår allting, även böcker för barn. Och så
har jag en tredje ursäkt: denne vuxne person svälter
och fryser hemma i Frankrike. Han behöver verkligen
tröstas. Om de ursäkterna inte räcker, skulle jag gärna
tillägna boken det barn den här vuxne en gång var. Alla
vuxna har en gång varit barn. (Men inte så många av
dem minns det.)”

från förstabladet på Den lille prinsen

Den lille prinsen är sagan om en flygare som inte riktigt känner sig hemma i vuxenvärlden, och en dag kraschlandar i Sahara – långt bort från närmsta by. Märk då hans förvåning när det mitt i natten kommer en liten prins och undrar om han kan rita honom ett får. Fåret måste dock ha en munkorg för att inte äta upp den lille prinsens blomma. Den lille prinsen kommer från en egen planet förstår du, en väldigt liten planet, och ingen vuxen kommer tro dig om du berättar om det.

En saga för vuxna eller en saga för barn? En filosofisk betraktelse av vuxenvärlden. En vacker skildring av världens egoism och meningslöshet. Den beskrivs som en filosofisk fantasy-saga på baksidan av boken, kanske är det så. En filosofisk fantasy-saga. Ja, bättre än så går den nog inte att beskrivas. Skulle jag läsa den för mitt barn? Jag vet inte. Däremot kommer jag läsa den för min sambo. Garanterat.

För övrigt: bokhora skrev en liten anekdot om den här boken här om dagen. Du hittar det inlägget HÄR.

9-12 år · Böcker · Dystopi · Fantasy · För mindre människor · Författartips · Litteratur · Si/Fi · Skräck · Tonårsromaner

Flickan vid glastornet, Resan till tidens slut, Eunomia – Erika Vallin


Att jag inte läste klart snabbare. Erika Vallins Eunomia landade i min mailinkorg för ganska många veckor sedan. Det är den avslutande delen i trilogin som börjar med Flickan vid glastornet och följs upp av Resan till tidens slut. Och nu när jag läst klart trilogin är jag frälst och vill bara ha mer – mer, mer, mer!

I trilogin lär vi känna Asrin, en rätt vanlig föräldralös typ 12-åring som bor med sin farmor i Stockholm. Hon ska byta skola, och börjar också i en matteklubb där det berättas om Speglarnas hemlighet och landet Eunomia som du når genom de tre speglarna. Eunomia ska vara ett land i en parallell verklighet, en värld där tiden står still och en ondskefull drottning tagit över makten från de goda vetenskapsmännen. Asrin och hennes nya kompisar Max och Lima ger sig ut på mystiska jakter efter nyckeln. Nyckeln den där galna damen berättade om. Och vart kom boken ifrån, Alice och spegellandet, den som tillhört Asrins mamma. Och varför saknas en sida?

Jakten efter nycklar, speglar och Eunomia fortsätter genom de tre böckerna och ger mig ömsom gåshud och kalla kårar, ömsom glädjeskutt och pirr i magen. Det är en sån massa myter och sagor som binds ihop i böckerna, allt detta i jakten på de tre speglarna som ska visa vägen in till Eunomia. Det är så jävla otäckt ibland, så att jag var tvungen att tända lampan och nynna glada sånger för att få skräcken att släppa taget, och det ska vara skrivet för 9-12-åringar ungefär. Jag tänker att jag önskar att jag läst dem då, men får ut minst lika mycket nu – om inte mer. För det är spännande, gastkramande och intresseväckande och efter att sista sidan tagit slut släpper den inte taget. Vallin får dessutom med alla element jag gillar: verklighet blandat med fantasy, science fiction och rätt många dystopiska trådar tillsammans med lite kärlek och vänskap. Mest vänskap.

Känslan liknar en svensk Harry Potter, fast med en stark och smart tjej i huvudrollen istället. Känslan påminner också om Hungerspelen, eller en bok i den stilen. Det är något särskilt med att läsa om barn som ger sig in i ”vuxna” äventyr, eller finns det något sånt? Jag älskar att Vallin låter förluster, död och sorg ta stor plats i boken – precis som förräderi och känslan av att inte kunna lita på någon. Det är lättrelaterat till i alla åldrar och tilltalar. Jag är fett imponerad av kompositionen och kombinationen av myter och verklighet, av den parallella verkligheten som började så bra men slutade så illa. Och sen älskar jag slutet med en föraning om en eventuell fortsättning.

Rekommenderad läsupplevelse för alla som gillar Harry Potter, Hungerspelen, Spelkortsmysteriet och liknande böcker. Passar lika bra för nioåringen som för femtonåringen som för femtioåringen. Kan inte komma på en enda person som borde vara utan den här läsupplevelsen och en del av mig hoppas och önskar att någon stor amerikansk filmskapare får tag i boken, för den skulle bli en sjuhelsikes film.

(dessutom är böckerna svinsnygga, så måste nog uppdatera mina lånade biblioteksexemplar till riktiga vid nästa löning.)

Genre: Ungdomsoman/Skräck/Fantasy
Originaltitel: Flickan vid glastornet, Resan till Tidens slut, Eunomia
Utgiven: 2012, 2013, 2014
Antal sidor: 238, 222, 217

9-12 år · Allmänt intressant · Övrigt · Böcker · För mindre människor · Litteratur · Personligt · Si/Fi · Skräck · Tonårsromaner

Erika Vallin – jag jobbar långsamt


Alltså, ursäkta mitt långsamma tempo – men jag kämpar vidare med Erika Vallins Eunomia-trilogi. Det är verkligen inte det att jag inte älskar böckerna, för det gör jag verkligen, så det är egentligen ingen kamp. Jag njuter av varje sida, och vill liksom få den här sammanhängande sträckläsningen när jag läser böckerna. Det leder dock tyvärr till att det blir lite för lite läst 😦 En absolut nackdel med att vara föräldraledig med en liten parvel som liksom vill leka och hänga och pocka på uppmärksamhet en del. Sen när liten väl sover vill en ju hänga tvätt, ta hand om disk, kanske dammsuga upp de där små ärtorna under köksbordet och de nertrampade majskrokarna i vardagsrumsmattan. Att jag dessutom fastnat i *skäms* Paradise Hotel gör att ytterligare lite kvällstid försvinner i intet.

TROTS detta måste jag dock säga att jag rekommenderar Flickan vid glastornet till varenda jävel som frågar om boktips. Varför? Stark brud i huvudrollen. Läskig och skrämmande men också ashäftig bakgrundshistoria. Vänskap, släktskap och mysterier. Har träffat få mellanstadiebarn som inte gillar den kombinationen – känns som en svensk Harry Potter/vuxnare Martin Widmark/skräckroman a la tweenie. Full rapport kommer nog i slutet av nästa vecka (min partner åker bort=mer kvällstid till inget annat än läsning/däcka utmattad i soffan). Lovar!

9-12 år · För mindre människor · Tonårsromaner

Tidstvillingarna – Arne Norlin & Sally Astridge


”Vi är drygt 7 miljarder människor på jorden. Varje år föds det ungefär 140 miljoner nya barn, stod det på Wikipedia. Om man delar 140 miljoner med 365 dagar, sedan med 24 timmar, sedan med 60 minuter och till sist med 60 sekunder får man sju. Det betyder att jag och sex andra elvaåringar på jorden kan ha fötts exakt samma sekund. […] Men säg att jag har tre eller fyra tänkbara tidstvillingar.”

Möt Astrid, en elvaårig tjej som går i en vanlig skola i vanliga Sverige. En natt dyker det upp någon i hennes sovrum. Och natten efter igen. Han är Tamati. En elvaårig maorier från Nya Zeeland. De råkar vara födda samma sekund, och är därmed tidstvillingar. Om en anstränger sig noga och tänker på ingenting och lägger fokus på bara en punkt i huvudet, då kan en resa i tiden till sin tidstvilling har Tamatis farfar berättat för honom. Och det fungerar. Där, i nätterna, börjar en vänskapsrelation bortom gränserna. De hjälper varandra med problem de har i sina egna liv, som mobbing och för stora krav, med ett annat perspektiv från en annan värld på samma planet.

Innan du börjar läsa behöver du nog skaka av dig det här begreppet ”barnbok”, för det finns inte. Den här boken berör mig, trots att det var en halv livstid jag var elva år. Konceptet tidstvilling är ashäftigt. Tänk att det finns någon som är född exakt samtidigt som mig?! Boken tar upp reella vardagsproblem för två ungdomar på varsin sida av jorden, och visar att våra liv trots allt är ganska lika. Jag får en inblick i den maoriska kulturen som jag aldrig direkt mött förut och vill rekommendera den till alla mellanstadielärare för att inte glömma den mobbing och den hemskhet en del barn trots allt utsätter varandra för. Jag önskar att boken funnits när jag var elva, för att påminna mig om att jag inte var ensam och få mig att drömma om någon född samtidigt som mig som kunde bli min vän. ‘

Däremot, några minus, språket är ibland nästan lite väl enkelt och storyn som jag tycker är mysig och trevlig känns nästan på gränsen till för enkel. Men det håller liksom hela vägen in. Den enda ordentliga kritiken från min sida är väl det här med romantiken, kan inte två personer av olika kön vara vänner utan att den där jävla kärleken kommer in i bilden? Skulle så gärna vilja läsa om två barn som bara får vara vänner. Snart kanske vi kommer dit också.

Tror att det kommer bli en oerhört uppskattat bok av många, för att sammanfatta. Många kan känna igen sig och lära sig saker som en nog aldrig kommit i kontakt med förut. Och sen gillar jag ju egentligen det romantiska ”pirret i magen” som skapas ändå. Tack!

Boken släpps under september månad, så varför inte beställa den direkt här.

Genre: Ungdomsbok 9-12 år
Originaltitel: Tidstvillingarna
Utgiven: 2014
Antal sidor: 297 sidor