Övrigt · Böcker · Deckare · Författartips · Litteratur

Mordet på orientexpressen – Agatha Christie


christie_mordetpaorientexpressen_3d-286x400Det här är ingen ny bok. Ingen modern bok. Jag intog den inte ens som bok, utan via öronen.

Mordet på Orientexpressen börjar i Aleppo, en liten stad i Syrien. Privatdetektiven Hercule Poirot väntar på ett tåg som ska ta honom hela vägen till London med några stopp på vägen. På tåget sker ett mord. Vem är mördaren?

Så himla mysigt skriven deckare. Jag är ju generellt sett rätt anti-deckare, men det här är inte så brutalt och mörkt som många deckare ofta är. Det här är ju begynnelsen (och enda orsaken till att jag läser den är pga Doctor Who) och nu känner jag mig lite Christie-frälst och ska definitivt fortsätta med några till. Lite klurigt och lurigt och jag tycker att det är så intressant upplagt med kapitelnamn och sånt. Såld.

0-2 år · 3-6 år · Övrigt · Barnböcker · Fantasy · Författartips · Julutmaningen 2015

Dag 2 och 3 – Bästa (barn)boken med jultema & julklappstips 1


Mitt barns favoritjulbok just nu är den illustrerade ”Tre pepparkaksgubbar” av Astrid Gullstrand. Det är alltså bara bilder till låttexten och vi har sjungit den 3754 gånger ungefär sen första advent.

Favorit två är ”Mamma Mu och Kråkan firar jul” – en saga istället för bara sång om Mamma Mu och Kråkans intressanta relation mellan varandra och deras julfirande i ladugård och skog. Vackra bilder av Sven Nordqvist och härlig stämning gör att vi läser den ofta den med.

JULKLAPPSTIPSET: nummer 1, riktas till nördar som mig. Alltså, den illustrerade upplagan av Harry Potter och de vises sten. Fantastiskt vacker. Klassiker. Och så många nördpoäng.

Böcker · Fantasy · Författartips · Historia · Litteratur

Sigrid – Johanne Hildebrandt


2015’s första bok är läst!

I julklapp fick jag Hildebrandts senaste, Sigrid, som utspelar sig i samma värld som de tidigare Freja, Idun och Saga.

Sigrid, en ung kvinna i 900-talets vikingarike, ska giftas bort med kungen av Svitjod – Svearnas kung – Erik. Hon ska bli fredsdrottningen, men det är något som kommer emellan. Något förbjudet, som är menat att hända…

Hildebrandt är oerhört skicklig på att beskriva den mytomspunna världen kring vikingarna och deras gudar. De första böckerna handlar om de som blev gudarna, nu möter vi istället människorna som följer dem och kampen mellan den nya tron och den gamla. Blodsoffer och riter möter korset och det är målande att läsa. Att få höra om dessa starka kvinnor i en tid då män hade mycket makt ger mig kraft och tro. Det är ett försök att skriva om historien, anser jag, och jag kopplar boken till Philippa Gregorys böcker om olika brittiska drottningar under 13-14-1500-tal. Men mer målande och rykande av blod och rök. Jag gillar Hildebrandts sätt att skriva, hennes sätt att beskriva en verklighet ingen av oss kan mer än gissa sig till. Och jag tror på det och häpnar om och om igen.

När jag sen söker på namnet Sigrid får jag direkt fram långa texter om Sigrid Storråda, en drottning som gifts bort med Erik Segersäll. När jag fortsätter läsa hoppas jag verkligen att Johanne Hildebrandt väljer att skriva fler böcker om Sigrids äventyr i det som kom att bli Svea Rike.

 

9-12 år · Böcker · Dystopi · Fantasy · För mindre människor · Författartips · Litteratur · Si/Fi · Skräck · Tonårsromaner

Flickan vid glastornet, Resan till tidens slut, Eunomia – Erika Vallin


Att jag inte läste klart snabbare. Erika Vallins Eunomia landade i min mailinkorg för ganska många veckor sedan. Det är den avslutande delen i trilogin som börjar med Flickan vid glastornet och följs upp av Resan till tidens slut. Och nu när jag läst klart trilogin är jag frälst och vill bara ha mer – mer, mer, mer!

I trilogin lär vi känna Asrin, en rätt vanlig föräldralös typ 12-åring som bor med sin farmor i Stockholm. Hon ska byta skola, och börjar också i en matteklubb där det berättas om Speglarnas hemlighet och landet Eunomia som du når genom de tre speglarna. Eunomia ska vara ett land i en parallell verklighet, en värld där tiden står still och en ondskefull drottning tagit över makten från de goda vetenskapsmännen. Asrin och hennes nya kompisar Max och Lima ger sig ut på mystiska jakter efter nyckeln. Nyckeln den där galna damen berättade om. Och vart kom boken ifrån, Alice och spegellandet, den som tillhört Asrins mamma. Och varför saknas en sida?

Jakten efter nycklar, speglar och Eunomia fortsätter genom de tre böckerna och ger mig ömsom gåshud och kalla kårar, ömsom glädjeskutt och pirr i magen. Det är en sån massa myter och sagor som binds ihop i böckerna, allt detta i jakten på de tre speglarna som ska visa vägen in till Eunomia. Det är så jävla otäckt ibland, så att jag var tvungen att tända lampan och nynna glada sånger för att få skräcken att släppa taget, och det ska vara skrivet för 9-12-åringar ungefär. Jag tänker att jag önskar att jag läst dem då, men får ut minst lika mycket nu – om inte mer. För det är spännande, gastkramande och intresseväckande och efter att sista sidan tagit slut släpper den inte taget. Vallin får dessutom med alla element jag gillar: verklighet blandat med fantasy, science fiction och rätt många dystopiska trådar tillsammans med lite kärlek och vänskap. Mest vänskap.

Känslan liknar en svensk Harry Potter, fast med en stark och smart tjej i huvudrollen istället. Känslan påminner också om Hungerspelen, eller en bok i den stilen. Det är något särskilt med att läsa om barn som ger sig in i ”vuxna” äventyr, eller finns det något sånt? Jag älskar att Vallin låter förluster, död och sorg ta stor plats i boken – precis som förräderi och känslan av att inte kunna lita på någon. Det är lättrelaterat till i alla åldrar och tilltalar. Jag är fett imponerad av kompositionen och kombinationen av myter och verklighet, av den parallella verkligheten som började så bra men slutade så illa. Och sen älskar jag slutet med en föraning om en eventuell fortsättning.

Rekommenderad läsupplevelse för alla som gillar Harry Potter, Hungerspelen, Spelkortsmysteriet och liknande böcker. Passar lika bra för nioåringen som för femtonåringen som för femtioåringen. Kan inte komma på en enda person som borde vara utan den här läsupplevelsen och en del av mig hoppas och önskar att någon stor amerikansk filmskapare får tag i boken, för den skulle bli en sjuhelsikes film.

(dessutom är böckerna svinsnygga, så måste nog uppdatera mina lånade biblioteksexemplar till riktiga vid nästa löning.)

Genre: Ungdomsoman/Skräck/Fantasy
Originaltitel: Flickan vid glastornet, Resan till Tidens slut, Eunomia
Utgiven: 2012, 2013, 2014
Antal sidor: 238, 222, 217

0-2 år · För mindre människor · Författartips · Tips

Barnbokstips – och min kärlek till Anna-Clara Tidholm


En ständig fråga tycker jag är ”Vad ska jag läsa för mina barn?” och ”När ska jag börja?”.

Här hemma började vi läsa från dag ett. Första veckornas nätter läste jag högt ur de böcker jag läste för den lilla krabaten som flyttat in hos oss, och när han blev större började vi bläddra i de böcker vi hade hemma.

Första barnboken vi läste var Anna-Clara Tidholms Min Familj som enkelt och rimmande tar upp en hel drös olika familjer. Det går att själv välja om det är ett par familjer barnet orkar läsa om, eller allesammans. Det finns också möjlighet att i slutet själv rita och skriva om sin egen familj. Vilka är det egentligen som ingår i familjen? Syskon, styvsyskon, djur eller morföräldrar? Adlibris klassar det som en bok från 3 år, men jag tycker att den passat utmärkt redan från början och barnet här hemma väljer den ofta.

Det andra tipset för idag är av samma författare, och boken Apan Fin. Det är enkel text och lättigenkännliga händelser om en liten apa som ska ut på äventyr. Vi har läst den säkert tusen gånger redan, såpass att jag kan den utantill. Vi har skrattat till den minst lika många gånger som vi läst den, och är en given favorit på repeat.

Mitt tredje tips är Knacka på, en riktig klassiker. Samma författare igen, Anna-Clara Tidholm är genial i språk och bilder. I Knacka på går vi genom ett hus och får knacka på olika dörrar för att se dem öppnas och komma in i olika rum. Det tog ett tag innan min unge fattade att hen kunde knacka själv, men när det gick så blev läsupplevelsen trettio gånger bättre.

Läskunnighet och tillgång till litteratur är nog den största gåva vi kan ge våra barn.

Allmänt intressant · Böcker · Dystopi · Författartips · Si/Fi

Orson Scott Card – kärleken


Jag läste Ender’s game i höstas, eller rent krasst lyssnade jag på den inlästa varianten på promenad efter promenad. Efter det var jag helt insåld på herr Orson Scott Card. Böckerna efter Ender’s Game – alltså Speaker for the Dead, Xenocide och Children of the mind – är om möjligt ännu trevligare att lyssna sig igenom än Ender’s Game. Som en del säkert vet handlar böckerna om en framtida värld där en grupp aliens kommit för att attackera jorden. För att förhindra kommande attacker tränar jorden från grunden upp soldater i de barn som föds på jorden, de bästa skickas upp till en rymdskola där de helt enkelt tränas för att bli bäst och för att kunna strida mot aliens. Ender Wiggin är huvudpersonen, 6-åringen de valt ut att leda hela anfallet mot den främmande livsformen.

I kommande böcker möter vi unge Wiggin igen, fast nu är han inte fullt så ung och inte heller fullt så naiv. Han skäms och lever med skammen över slutet av Ender’s game (tänker inte spoila, läs själva istället – eller om ni måste, se filmen) och åker runt och ”talar folks död” (speaker of the dead).

Vi har en värld där människor koloniserar hela universum, samsas med andra arter och rör sig mellan planeter. Det är liksom ett universum som skrämmer men samtidigt som jag vill uppleva. De kommande böckerna blir mer filosofiska och djupa, diskuterar liv och död och allt däremellan. Jag kan egentligen inte säga så mycket mer om dem utan spoilers, och jag gillar inte att avslöja hemligheter, så jag avstår från det. Läs bara, läs!

30 böcker alla borde läsa · Böcker · Författartips · Litteratur · Romaner

#16 Hjärtdjur – Herta Müller


Bok 16 på ”måste-läsa-listan”, och det är ytterligare en nobelpristagare.

Herta Müller fick priset 2009 med motiveringen att hon ”med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap”. Hjärtdjur är inte den enda av hennes alster som finns i hyllan, men definitivt det verk jag uppskattar mest. Hennes förmåga att trixa med bokstäver och ord är breath taking, i brist på svenska ord. Det fick mig att tappa andan, i det totalitära rumänska samhälle hon beskriver utifrån egna upplevelser, eller ja – hur den tyska minoriteten särbehandlas och trycks ner särskilt. Det är rädsla och förföljelse, det är tankar och ibland nästan lite svårt att greppa hela verkligheten. Får en att minnas fördelarna med yttrandefrihet, det sköna att leva i ett samhälle som inte ser ut så. Än.