Böcker · Deckare · Historia · Litteratur · Romaner

1793 – Niklas Natt och Dag


IMG_8151Historisk deckare, säger genren. Vad är då en historisk deckare? Ja, men precis som det låter är det en deckare som utspelar sig i en tid för länge sen. Närmare sagt år 1793, året efter att Gustav III skjutits till döds på maskeradbalen i ett Stockholm i maktobalans med mörka gränder, avträdeshögar och makthungrig polismakt – där hor är ett värre brott än mord och lagen inte är det minsta lika för alla.

I det mörka dåtida – och mycket välbeskrivna – Stockholm återfinns en kropp, så avskyvärt brutalt stympad att den hårdnackade Mickel Cardell har svårt att hålla kvar maten i magen. Tillsammans med den döende Cecil Winge försöker de hitta den man som långsamt avrättat denna stackars krake.

Med ett högtravande och välanpassat språk för genren lyckas Natt och Dag porträttera ett så gott som laglöst Stockholm där mörker och sprit förblindat den bäste och där sanningen går att finna bara en har tillräckligt djupa fickor. Den är lite seg att ta sig in i delvis på grund av språket, men det tar inte allt för lång tid (säg 50-60 sidor) innan jag kommer in i det och blir indragen i mörkret. För mörkt och blodigt är det. Sen gillar jag det. Jag gillar hur perspektiven skiftar och berättarrösten ändras. Jag gillar det mesta – förutom delen om flickan som döms för hor och hamnar på spinnhuset. Jag förstår inte vad den gör i berättelsen, den tillför inget mer än en intressant insikt i hur jäkla illa kvinnor behandlades (skräll) och det känns som ett sätt att få in ”kvinnohistoria” (hatar begreppet men..) i boken. Intressant – ja – men tillför absolut nada till historien förutom ett samvete.

Läsvärd och jag förstår definitivt varför den kan bli årets bok i år ändå.

Bokcirkeln · Författartips · Historia · Litteratur · Si/Fi

Preludium till Stiftelsen – Isaac Asimov


preludium_till_stiftelsenStiftelsen-trilogin skrevs ursprungligen på 50-talet av den fantastiske sci-fi-författaren Isaac Asimov. Preludium till stiftelsen skrivs senare, på 80-talet, som en förhistoria till den världsberömda bokserien. Det finns ett gäng till som utspelar sig i samma värld.

I den här boken möter vi Hari Seldon innan han uppfinner den fungerande psykohistorien – ett sätt att matematiskt räkna ut framtiden genom att se på historien. Efter sin presentation av teorin på huvudplaneten Trantor kommer kejsaren över vintergatsimperiet att börja sin jakt efter honom för teorins skull. Med hjälp av den suspekta journalisten jag glömt namnet på får Seldon se stora delar av denna futuristiska värld där samtid, framtid och dåtid på sätt och vis blandas i en salig röra och ryktet om den ursprungliga planeten, grundplaneten, jorden, aurora finns i alla hörn. Kanske är det lösningen på hur hans psykohistoria ska fungera?

Asimov räknas som en av sci-fi-genrens absolut största författare, och förståeligt. Boken är lättläst, gripande och flödande samtidigt som den presenterar en verklighet som trots att den skrevs ner för såpass länge sen och att tiden som beskrivs i den är så långt framåt så känner jag igen min samtid. Hintarna bak till I, Robot, en annan av Asimovs största succéer, gör att jag får lite gåshud.

 

LÄSTIPS! DO IT!

Övrigt · Böcker · Historia · Litteratur · Romaner

Upp genom mörkret – Ngũgĩ wa Thiong’o


ngugi_upp_genom_morkret_omslag_inb_0Njoroge vill inget annat än att gå i skolan. Att få börja i missionärsskolan i byn vore en dröm uppfylld. Så en dag kommer pappan hem med de goda nyheterna. Njoroge ska få börja skolan.

Pappan, Nghoto, arbetar på en farm där ägaren är en inflyttad vit man. Han är kvar för att ta hand om den mark hans fäder före honom ägt och odlat.

Storebrodern Boro, han som är kvar i livet och inte slagits och gått åt i de vita männens krig, är kritisk mot det vita ägandet. Han vill inte längre förlita sig på gudarnas ingripande utan vill ha agerande från folket och uppmanar till revolt. Det passiva har inte hjälpt dem.

Jag måste verkligen bli bättre på att läsa böcker med författare från andra tider och andra delar av världen. wa Thiong’o skrev boken 1964, ett år efter Kenyas blodiga frigörelse och ger mig inblick i en historia jag aldrig fått ta del av. Språket är lättbegripligt och poetiskt. Historien smyger in under huden. Fantastiskt.

Böcker · Fantasy · Författartips · Historia · Litteratur

Sigrid – Johanne Hildebrandt


2015’s första bok är läst!

I julklapp fick jag Hildebrandts senaste, Sigrid, som utspelar sig i samma värld som de tidigare Freja, Idun och Saga.

Sigrid, en ung kvinna i 900-talets vikingarike, ska giftas bort med kungen av Svitjod – Svearnas kung – Erik. Hon ska bli fredsdrottningen, men det är något som kommer emellan. Något förbjudet, som är menat att hända…

Hildebrandt är oerhört skicklig på att beskriva den mytomspunna världen kring vikingarna och deras gudar. De första böckerna handlar om de som blev gudarna, nu möter vi istället människorna som följer dem och kampen mellan den nya tron och den gamla. Blodsoffer och riter möter korset och det är målande att läsa. Att få höra om dessa starka kvinnor i en tid då män hade mycket makt ger mig kraft och tro. Det är ett försök att skriva om historien, anser jag, och jag kopplar boken till Philippa Gregorys böcker om olika brittiska drottningar under 13-14-1500-tal. Men mer målande och rykande av blod och rök. Jag gillar Hildebrandts sätt att skriva, hennes sätt att beskriva en verklighet ingen av oss kan mer än gissa sig till. Och jag tror på det och häpnar om och om igen.

När jag sen söker på namnet Sigrid får jag direkt fram långa texter om Sigrid Storråda, en drottning som gifts bort med Erik Segersäll. När jag fortsätter läsa hoppas jag verkligen att Johanne Hildebrandt väljer att skriva fler böcker om Sigrids äventyr i det som kom att bli Svea Rike.

 

30 böcker alla borde läsa · Böcker · Biografi · Historia · Litteratur · Romaner

#29 En geishas memoarer – Arthur Golden


Många har säkert sett den filmatiseringen som gjordes av den här boken, och den var väl helt okej – men hur ofta slår en filmupplevelse boken?

I En Geishas Memoarer får vi följa med Sayuri som säljs som nioåring till ett geishe-hus i Kyoto. Där får hon slita hårt och träna en massa för att bli en bra geisha – alltså en sällskapsdam åt de rikare männen i staden.

Så, varför borde man läsa den här boken? Som alltid – möjligheten att besöka 30-talets japan utan att behöva åka dit. Du känner lukterna, möter miljöerna och lever dig in i det här annorlunda livet. En helt ny värld, med dolda hemligheter och nya insikter. Att läsa är att resa – i både tid och rum – och därför är En Geishas memoarer med som #29 av 30 böcker ALLA borde läsa.

Böcker · Historia · Romaner

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden – Jonas Gardell


Nu, äntligen, har jag fått tag i och läst den avslutande delen i Gardells AIDS-trilogi. Fantastiskt bok, fantastisk trilogi. Jag har lovsjungit den förut, och jag gör det igen. För den är oerhört trevlig att ta sig igenom. Eller trevlig är nog fel ord. Det gör ont i kroppen, det bränner i ögonvrån och det värker ända in i hjärteroten. Att jag läste den samtidigt som jag tog mig igenom första av 3 nätter med värkar gör det inte mindre smärtsamt, kanske var det vad som gjorde ont. Men antagligen inte. Mer än så har jag inte att säga.

 

Genre: Roman
Originaltitel: Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden
Utgiven: 2013
Antal sidor: 291
Passande musik: Jag hör någon slags operamusik/en stor symfoniorkester i mitt huvud medan jag läser boken. Soundtracket till serien är ett annat tips.

30 böcker alla borde läsa · Böcker · Historia · Litteratur · Romaner

#25 Torka aldrig tårar utan handskar – Jonas Gardell


Jag har skrivit om Jonas Gardells fantastiska trilogi förut (trots att jag fortfarande inte lagt händerna på sista delen) men alltså, de talar lite för sig själv.

Samhällshistoria, som beskriver vår egen värld för inte mer än 20-25 år sedan. Den nya pesten HIV/AIDS som sveper fram över världen och dödar alla bögar i sin väg. Rädslan att inte veta hur, eller varför. Kärleken till vännerna, omgivningen och livet! Att vilja leva när kroppen dör steg för steg. Att få gråta, skratta och älska på bara några hundra sidor. Åh, fantastiska Gardell och fantastiska värld – men samtidigt hemska värld och hemska verklighet. Att det är en fråga som fortfarande är aktuell, här och nu. Utfrysning och stigmatisering av en sjukdom, all okunskap som borde övervunnits av åratal av forskning, information och vetenskap. Ja, jag kan säkert rabbla i timtal om orättvisan och hur fantastiskt det är att den här världen och verkligheten äntligen lyfts! Vi i ”finfina” Sverige, som så ofta klappar oss själva på axeln och säger att vi är bäst och alltid varit det kan ofta behöva en käftsmäll och se att nej – det har vi bannemig inte alls varit.