Böcker · Deckare · Författartips · Krim · Litteratur · Ljudbok · Spänningsroman

Marianne Jidhoff-deckarna – Denise Rudberg


9789175036014_200x_ett-litet-snedsprang_pocketEn god vän tipsade mig om en bokserie av Denise Rudberg, med åklagarsekreterare Marianne Jidhoff i huvudrollen. Tack vare Storytel hade jag snabbt böckerna i öronen och från årsskiftet och framåt har jag lyssnat igenom alla 7 hittills utkomna böcker. Det är inte så dåligt alltså, men inte heller fantastiskt underbart.

När vi möter överklassbönan Marianne Jidhoff har hennes otrogne skumsork till make precis gått bort i cancer. Hon överväger att gå i förtidspension och förfaller framför sin familj och sina vänners ögon. Hennes gamle chef kallar dock tillbaka henne till de levandes värld genom att locka med ett jobb, ett specialjobb i en utredningsgrupp som ska ha hand om särskilt känsliga fall. Och hon nappar. Tillsammans med Torsten Ehn och Augustin Madrid löser hon fall där inte minsta lilla spår får läcka ut….

Böckerna utspelar sig i elitens korridorer på Östermalm i Stockholm, miljöerna är välbeskrivna och karaktärerna likaså. De är lätta att ta till sig, mjuka att ta sig igenom trots de fruktansvärda fall av (mestadels) brutala kvinnoöden som ska utredas. De blir dagsaktuella och på sätt och vis en del av debatten kring #metoo och det våld och de övergrepp kvinnor som grupp utsätts för oavsett socioekonomisk tillhörighet. Däremot stör jag mig på det eviga fokus på Jidhoffs vikt (alltså, vem bryr sig om de där få extra kilona som det tjatas om i evighet egentligen). I övrigt älskar jag Jidhoffs FUCK IT-attityd som lyser igenom mer och mer.

(första boken heter Ett litet snedsprång och finns att köpa t ex här)

Böcker · Deckare · Dystopi · Fantasy · Författartips · Krim · Litteratur · Romaner · Si/Fi

Algblomning – Sten Rosendahl


cover_algblomning_front2_previewEtt framtida Stockholm. Staden har överlevt i ett omgivande kaos med stora algängar som breder ut sig över haven och öknar som täcker landet. Staden har byggt höga torn och djupa tunnlar för att överleva och rymma så många som möjligt. Stadens mål är tillsammans med ett fåtal kvarvarande storstäder att säkerställa mänsklighetens överlevnad. I staden finns May Born – överjordare och polis med högt uppsatta bekanta. Hon får tips om ett mord på ett Everviewhotell – ett hotell där scener från det förflutna upplevs av de boende – och drar med sig dammsugarförsäljaren Tom på jakten efter mördaren som tycks rymma mycket mer än det som visade sig från början.

Rosendahl frammanar en intressant framtidsdystopi som kanske är närmre vår verklighet än vad vi vill erkänna. Skriftspråket doftar både Asimov och Gluchovskij och miljöerna har spår från Stiftelsen och Metro 2033 i mina ögon. Det är spännande och intresseväckande  – särskilt den världsbilden som frammanas och jag älskar de små inslagen från tidningar, arbetsannonser och montertexter som inleder varje kapitel och ger en insikt i det framtida Stockholm. Däremot lämnas för många trådar olösta, vissa saker tas upp som aldrig avslutas. Familjeplaneringsreformen, vad innebar den? Hur kommer det sig att blixten skedde? Vad skedde då? Hur uppstod det framtida klassamhället och varför? Alger, hur mycket alger är det? Hur ser resten av omvärlden ut? Vad händer med dem utanför städerna? Vilka är terroristerna? Varför är stadskupp önskvärt?

Och varför händer det så många saker som inte får svar? I slutänden sitter jag här med en helt ny värld men allt för många frågor som inte besvaras innan boken avslutats. Däremot får jag en avslutande presentation av huvudkaraktärernas inre liv, vilket känns sådär. I siffror skulle jag ge boken en 7:a av 10 möjliga, med hänvisning till den gripande och intressanta miljön och världen som Rosendahl hittat på, och det häftiga i att läsa en sifidystopi i välbekant miljö.

Övrigt · Böcker · Krim · Litteratur · Romaner · Thriller

En kvinna i blått – Elly Griffiths


9789137148182_200_en-kvinna-i-blatt-en-ruth-galloway-deckareRuth Galloway är bokvärldens lite äldre, rundare och ensamstående variant av Bones. En arkeolog som specialiserar sig på ben. Äldre ben. Och rockar.

En kvinna i blått är sjunde boken om Ruth Galloway. En kvinna mördas och dumpas på en kyrkogård nära en überreligiös liten by och konstapel Harry Nelson sätts på fallet. Samtidigt kontaktar en gammal bekant till Ruth henne och vill ses för att prata om anonyma hotbrev som hon fått i egenskap av kvinnlig präst. Har detta något samband? Påsken närmar sig, mystiska sällskap samlas och tillber den heliga bröstmjölken. Vem är mördaren?

Galloway-böckerna är perfekt konsumtionslektyr att kötta igenom på Storytel. Som sagt påminner mig huvudpersonen och upplägget om serien Bones (älskar) och det gör det lättöverkomligt och trevligt att läsa. Läskighetsgraden är lagom och den mytologi och religion som spinns in i alla Griffiths böcker ökar mitt intresse av dem.  Det är enkla, behagliga böcker.

Krim

Där satt den – Jennifer Wegerup & Bettina Johansson


dar_satt_den_3d-360x360Jag har fått hem två böcker om fotboll – inspirerade av fotbollsspelarna Charlotte Rohlin och Kosovare Asllani’s ungdom. Idag ska jag skriva om den första.

Där satt den träffar vi på Charlotte som precis fått världens chans. Hon har blivit uttagen till länets bästa fotbollslag, när något som inte får hända händer och riskerar alla chanser.

Där satt den är en super-fotbollig bok med stilistiska beskrivningar av hur matcherna utspelas, vem som passar vem osv – såpass att det känns som att jag sitter mitt i matchen och lyssnar på kommentatorerna skrika och ropa. För en fotbollsintresserad typ 7-12-åring borde det vara perfekt, för tvååringen som vill leta efter bollar på sidorna är det också perfekt, för mig som tycker att fotboll är ungefär lika intressant som VM i tåluddsletning är det kanske inte perfekt. Däremot tycker jag ändå att boken är välskriven och skojig, minus fotbollsinslagen (men enbart pga eget ointresse, inte pga dåligt skrivet). Att det är en fotbollsjournalist som skrivit ner Rohlins historia märks i skrivsättet, på ett positivt sätt. Dessutom är det alltid roligt att läsa om kaxiga, duktiga tjejer.

Rekommenderar den för fotbollsspelaren, fotbollsfanet eller den allmänt fotbollsintresserade. Borde passa bra som högläsningsbok i en låg/mellanstadieklass, med lagom långa kapitel och ett intressant händelseförlopp.

Böcker · Krim · Litteratur · Spänningsroman · Thriller

Flickan under jorden – Elly Griffiths


flickan-under-jordenJag är ingen deckarperson. Jag måste ofta påpeka det, särskilt när jag trots allt ger mig på deckare för att försöka utmana min boksmak. Däremot  gillar jag att lyssna på böcker, särskilt på kvällen för att varva ner när ögonen är trötta efter läsande av all kurslitteratur.

Så jag kastade mig in i Flickan under jorden. Huvudpersonen Ruth Galloway är en kvinnlig arkeolog i 40-års åldern med anställning på ett universitet i en liten stad i Norfolk i England. Hon bor i en liten stuga en bra bit utanför civilisationen, ovanför en sankmark och saltvattenstrand, tillsammans med sina två katter och nästan helt utan grannar. Hon lever ett ensamt liv, tillsammans med minnena av den tid när hon och ett gäng arkeologer gjorde utgrävningar på stranden nedanför hennes hem – och fann både det ena och det andra.

Hon blir kontaktad av kommissarie Harry Nelson för att undersöka en funnen kropp i sankmarken, de hoppas att det är kvarlevorna efter en flicka som försvann 10 år tidigare – men visar sig vara betydligt mycket äldre. Nelson å sin sida har sedan flickan försvann fått ett flertal brev med olika mytiska och rituella hintar som han tror har något gemensamt med försvinnandet. Sen försvinner en flicka till…

Som jag sa är deckare inte min grej, men det här är precis lagom. Jag älskar det brittiska av någon anledning (se bara min kärlek till Agatha Christie) och här finns den här mörka och brittiska stämningen, blandat med en hel del stämning, mytiska ritualer och försvunna barn. Det är mörkt och otäckt och medryckande och jag har redan börjat lyssna på nästa bok. Jag vet inte om det är en fantastiskt duktig uppläsare eller helt enkelt en välskriven och lagom otäck bok som gör att mitt intresse är väckt, men det är det, trots att jag vid ett par tillfällen bara ville lägga ner och sluta (typ när den avrättade katten dök upp). Så är det, och jag kan tänka mig att det är toppenläsning för stranden.

Deckare · Krim

Citymorden – Lars Bill Lundholm


Citymorden landade i min brevlåda redan i oktober eller november och jag insåg ganska direkt att det skulle bli en utmaning. Jag är ingen deckarläsare, som ni kanske vet, det är liksom inte min grej och jag har så svårt att ta mig igenom dem. Så även med den här, och jag är ledsen att säga att jag aldrig tog mig från pärm till pärm.

Jag har läst första kapitlen 5 gånger för att försöka få igång takten, för att försöka fördjupa mig och förstå varför jag ska bli dragen till storyn. Vad händer, jo, ett gäng tar sig ombord på en tunnelbana – skjuter chauffören, en passagerare och stjäl allt från alla i vagnen. Sen sticker de därifrån och gråter. Det önskades en genusanalys på boken, och jag förstår att det skulle kunna vara apintressant för alla även mig – men jag o r k a r inte läsa boken. Jag är ledsen, men jag orkar inte. Jag tråkas ihjäl av polisarbete och tjejer på olika platser i samhället. Jag tråkas ihjäl av brott och mord. Det är det tråkigaste jag vet. T r å k i g a s t e. Lundholm kan ha skrivit en fantastisk bok, på riktigt, för den som gillar genren. Jag är tyvärr inte en av dem. Alls.

Är du fortfarande sugen på en lättare genusanalys av boken, eller om du vill läsa lite mer om den har feministbiblioteket  skrivit en rafflande bra text om boken. Läs den istället för den här.

Böcker · Krim · Litteratur · Skräck

Vassa föremål- Gillian Flynn


Jag kunde inte låta bli, trots att lässuget saknades så lyssnade jag mig igenom Vassa föremål på alla dessa långpromenader och matlagningar (det absolut bästa med att gå långt är ju att kunna lyssna på en bra bok). Här senast tog jag mig igenom Vassa föremål.

En del kanske minns att jag var ganska såld på Gone Girl när jag läste den några år efter alla andra. Nu tog jag tag i Vassa föremål, Flynns debutbok som liksom kastades ut på marknaden igen efter filmatiseringen av Gone Girl. Här möter vi Camille Parker, journalist från Chicago, som skickas till sin hemstad för att skriva om 2 döda småflickor som mördats på brutala sätt och sen blivit av med tänderna. I staden finns hennes mor och lillasyster, och hon ska helt enkelt bo hos dem tills skrivit klart eller mördaren hittats.

Det är en kuslig underton genom det vardagliga med blommor, stekande hetta, husor och lemonad. Den överbeskyddande daltande mamman, och omnämnandet av den döda systern som sjuk dött för många många år sedan. Den levande systern och hennes oerhörda omsorg för dockhuset. Mediciner, blå mjölk och lögner. Rysningarna infinner sig snabbt och det är något slags mysigt obehag som bara blir värre och värre. Det överraskar lagom mycket, ger nya perspektiv och precis när du tror att allt är över svänger det till några gånger till.

Det är trots allt en läsvärd, trevligt otrevlig bok att promenera till. Att försöka läsa den på kvällarna var dock ingenting för mitt räddhågsna jag, men dagtid fungerade det alldeles perfekt. Läs och rys.

Böcker · film · Krim · Litteratur · Romaner

Gone Girl – Gillian Flynn


Jag är lite efter. Det har tagit mig fram tills nu att ta mig igenom Gillian Flynns Gone Girl. Men wow, jag förstår hyllningarna. Det är säkert många av er som redan läst den, eller läst om den, eller hört talas om den. Hon har ju precis kommit ut med en ny roman på svenska, Vassa föremål.

För att sammanfatta boken: Nick Dune blir uppringd på jobbet på hans och hans frus femte bröllopsdag. Hans dörr står öppen, och när han kommer hem saknas hans fru Amy. Det är kaos och blod på golvet osv. och hon verkar vara kidnappad. Parallellt med sökandet efter Amy ur Nicks perspektiv avslöjas bitar ur Amys dagbok, och den idyll som Nick försöker visa på tycks inte riktigt stämma överens med sanningen och han blir snabbt misstänkt för försvinnandet.

Jag trodde verkligen att jag visste vad som väntade mig när jag började med Gone Girl, jag trodde inte alla hyllningar och kritiker som skrivit om detta verk under åren. Jag blev överraskad och på ett positivt sätt också. Jag älskar Amy, verkligen älskar, och hatar henne samtidigt. Jag sympatiserar med Nick, stackars Nick, som en del av en inte kan låta bli att avsky. Det är en mångsidig berättelse med djupa, realistiska karaktärer och jag tror nog att jag är sugen på att läsa fler av Flynns böcker.  Sen, när jag tagit mig igenom högen på nattduksbordet.

(Förresten, filmatiseringen kommer ut nu i höst med Ben Affleck som Nick Dune. Passar det bra eller passar det bra?)

Genre: Roman
Originaltitel: Gone Girl
Utgiven: 2012
Antal sidor: 555 (i pocketvarianten)

 

30 böcker alla borde läsa · Böcker · Krim · Litteratur

#30 Flickan och skulden – Katarina Wennerstam


Det pratas en massa om våldtäkter. Vem är skyldig? Vem är ansvarig?

I Wennerstams Flickan och skulden har författaren (som i grunden är journalist) gått in och tittat på en massa våldtäktsfall under 90-talet. Hon tittar på vem som anklagas, vilka frågor som ställs, hur flickan alltid utmålas som skyldig. Offret är skyldig till att blivit utsatt för ett brott.

Jag har skrivit om boken förut här: https://365bockerdubordelasa.wordpress.com/2012/08/23/flickan-och-skulden-katarina-wennstam/ och jag tycker fortfarande alla ska läsa den. För att öppna ögonen till all orättvisa som finns i Sverige – ”världens mest jämställda land”. Eller nåt. Den blir nummer 30, den avslutande boken på den 30 böcker långa listan över böcker som alla borde läsa.

Böcker · Krim · Litteratur · Romaner · Thriller

Inferno – Dan Brown


Mr. Brown släppte en ny bok i år! Wohoo! Haha, nä, Dan Brown är inte världens mest litterära geni men ändå lyckas hans böcker gripa tag i en på något speciellt sätt. Det är ju typisk konsumtionslitteratur när den faktiskt är som bäst, lätt att bläddra igenom och ganska bara skönt att glida igenom. Inte så mycket funderande, inte så mycket alls faktiskt.

I den nya Inferno vaknar Robert Langdon upp med ett värkande huvud på ett sjukhus. I Italien. Utan minne av hur han hamnat där och vad som hänt de senaste dygnen. Och redan på sjukhuset kommer någon och försöker skada honom igen. Vad gör han egentligen där?

Dan Brown är duktig på att leta fram konspirationsteorier och spännande tankar om olika mer okända fenomen i världen (se bara Da Vinci-koden) och man blir inte besviken i detta drama heller. Det är dessutom massa konst och vackra italienska miljöer att uppleva, platser att besöka i text ni vet. Jag gillar tanken bakom boken, teorin som allting spinner kring på ett så annorlunda sätt än vad man trodde från början. Mer än så tänker jag inte säga, för att ni ska få förvånas på egen hand. Bra sommarläsning om inte annat, trots dess kanske avskräckande sidantal – men konsumtionslitteratur smälter man snabbt!

Genre: Roman, thriller, drama
Originaltitel: Inferno
Utgiven: 2013
Antal sidor: 544

Böcker · Krim · Litteratur · Romaner

Pianostämmaren – Stefan Tegenfalk


Mitt första läsex som kom hem i lådan var den här boken. Jag är en relativt skräckkänslig person, och en blodindränkt flicka på framsidan kändes på något sätt lite för otäckt för min smak. Dock i nöden läses allt i hyllan, och vet ni vad – jag gillade det.

Pianostämmaren ska vara en fristående fortsättning i Stefan Tegenfalks kriminalserie om Jonna de Brugge och Walter Gröhn – säger baksidan – och cirkulerar kring ett mord så som kriminalromaner ofta gör. En flicka i sextonårsåldern hittas död på en strand med ett underligt märke på tinningen. Vem skulle mörda en så ung tjej, och varför? Är det bara ett högstadiegräl som spårat ur eller är det en seriemördare de har på halsen?

Samtidigt försöker huvudpersonen kriminalassistent Jonna de Brugge, som tycks varit med om något hemskt på Arlanda i en tidigare bok som jag inte vet något om (men gärna vill veta mer om), komma över det traumat genom att ta reda på mer om sina biologiska föräldrar och utreda sitt eget psyke.

Som jag sagt många, många gånger är inte kriminalromaner riktigt min favoritgenre – därför blev jag riktigt förvånad när jag faktiskt ville veta vad som hände på nästa uppslag. Lagom med spänning, lagom gripande och lagom förvirrande för att man ska kunna ana mördaren bakom nästa krök men ändå inte vara riktigt säker någon gång. Rekommenderas.

Genre: Kriminalroman
Originaltitel: Pianostämmaren
Utgiven: 2012
Antal sidor: 404
Passande musik: Även här är det den klassiska musiken som tilltalar, redan tidigt tas pianomusiken upp som en av huvudkaraktärernas stora intresse och olika stycken nämns efter hand. Lyssna på de som nämns i boken, säger jag.

Boken kan du köpa här och här, annars tror jag att e-boksexemplar går att låna hem alldeles gratis på bibliotekets webtjänst.

Böcker · Krim · Litteratur

Lockfågeln – Henrik Brun


Det här är ett recensionsexemplar som dök upp i min låda redan i januari, någon dag innan släppet. Jag började redan då, men mitt bristande intresse av kriminalromaner kändes från sida ett och det var svårt att fortsätta.

Storyn är ganska enkel, den danske journalisten Ketil Brandt är på väg till ett bröllop i Bosnien med tåg. På väg in i Slovenien får han ett samtal från polisen i Ljubljana. Hans gamle vän Michael är hittat död, och de vill gärna ha Ketils hjälp att försöka utreda vem som är mördaren. Det verkar dock som att han används som en bricka i ett större spel, både smuggling och människohandel dyker upp på brädet. Dessutom får han oväntad hjälp av den slovenska journalisten Ines Sivonik och de åker iväg på en hisnande resa genom föredetta Jugoslavien.

Jag blir inte fast, det är väl därför det tog fram tills nu att läsa klart den. Jag älskar miljön och det finns många intressanta trådar – människohandel och våldtäkt och andra hemskheter – som lyfter lite, men på det stora hela känner jag att det är något som liksom saknas lite. Något driv, någon önskan att bläddra vidare. Jag finner det inte den här gången, tyvärr. Däremot måste jag säga att upplösningen nästan gjorde boken värd att ta sig igenom, bara så att du vet.

Genre: Kriminalroman
Originaltitel: Den danske lokkedue
Utgiven: 2011
Antal sidor: 456
Passande musik: En tickande klocka, eller kanske någon slags ”balkandisco” som det så fint benämns som gång på gång längs sidorna.

Boken hittar du här och här.

Böcker · Krim · Litteratur · Romaner

De bortglömda – Sara Blaedel


Sveper genom recessionsexemplar med en förvånande snabbhet och blir förvånad över att jag gillar dem mer och mer. Eller kanske är det så att böckerna blir bättre och bättre?

I Sara Blaedels De Bortglömda hoppar vi in i en mer klassisk nordisk deckare. En kvinna hittas död, ingen vet vem hon är och polisen Louise Rick får brottet på sitt bord. När hon börjar nysta i fallet hittar hon en överraskning, kvinnan tycks vara två. Och redan död.

Den ganska enkla storyn varvas med livet på polisstationen, i familjen och kommissarie Ricks egna tankar och demoner – som i sig gör det ganska intressant – men också berättelsen om offret och mentalsjukvården på 60-70-talet i Danmark ger lite extra kött på benen och är antagligen varför jag finner det lättare att ta mig igenom den här än Tove Alsterdals liknande krim-roman. Kanske är det för att hela boken är mer lättläst och man swishar genom sidorna som Anja Pärsson i backarna.

Genre: Kriminalroman
Originaltitel: De glemte piger
Utgiven: 2012
Antal sidor: 304
Passande musik: En tickande klocka och skogens sus

Böcker · Krim · Litteratur · Romaner

Återvändaren – Buthler & Öhrlund


Buthler & Öhrlund
Återvändaren

Återvändaren är det första, så kallade, läsexemplaret jag fått hem. Full av förväntan, men med en viss tvekan, tog jag mig an utmaningen att läsa en deckare, eller krimroman om man så vill.

I huvudrollen ser vi Christopher Silfverbielke, en fd. finansstjärna till psykopat som gör allt – jag menar ALLT – för att få det som han vill. Om det så är mörda kompisar, våldta brudar på hårda sätt och sen mörda dem för att de klagar eller undanröja folk som gnäller på IKEA. Återvändaren är tredje boken med herr Silfverbielke i fokus, men är fristående och det tidigare är faktiskt inte särskilt relevant för för att förstå storyn i den här. Däremot är jag inte särskilt imponerad. Kanske är det för att jag i regel inte är förtjust av genren eller så är det bara att det är ganska långtråkigt att ta sig igenom denna Dexter-wannabe.

För på så många sätt påminner det om Dexter, den där serien ni vet, med en seriemördare/brottsplatsutredare som dödar de som han räknar som ”onda”. Precis samma sak är det i Återvändaren, bara det att alla vet att  Silfverbielke är skurken. Han kamouflerar sig, gömmer sig från polisen Colt som i åratal förföljt honom och ligger med en massa brudar på div. olika sätt. Ja, det är så mycket sex att den nu mycket omtalade Fifty Shades of Grey nästan bleknar i jämförelse. Däremot kan jag ge beröm för de många sidohistorierna som fyller ut på kanterna, om den otrogna polisen, den nyupptäckta släktningen och andra små sidospår som till och från faktiskt är mer intressanta än huvudhistorien.

Ja, men om man ändå vill ha en ganska soft, rätt porrig, krim att läsa i höstmörkret kan det ändå vara värt det. För säkert är det någon som gillar kallblodiga mord och bara att titta in i en total psykopats manipulativa hjärna är ju faktiskt ganska intressant. Och uppföljaren kommer tydligen i vår, och med tanke på det typiska cliff-hanger-slutet är jag faktiskt sugen på att läsa den med.

Genre: Kriminalroman/deckare
Originaltitel: Återvändaren
Utgiven: 2012
Antal sidor: 424
Passande musik: Åh, jag lyssnade på Damien Rice, men är inte säker på att det är musiken som passar bäst. Regnsmatter är nog grejen tror jag.

Böcker · Krim · Litteratur

Du gamla, du fria – Liza Marklund


Jag säger direkt, jag är inget fan av deckare. Inte kriminalromaner av något slag heller. Kanske tror du att det är vad Liza Marklund skriver. Deckare, mordhistorier, jobbiga gåtor att lösa.
Så är det inte.

Du gamla, du fria är den 9:e boken om karaktären Annika Bengtsson, journalist på tidningen Kvällspressen. De som följt Lizas böcker ett tag känner Annika ganska väl nu. En rätt impulsiv, självständig och jävligt kaxig brud som alltid råkar in på diverse skumma sidospår i sina artiklar och alltid går till botten med varje fall.

Det börjar med en högklackad sko i snön, en kvinna som ligger på mage död bakom ett dagis. Det är den fjärde kvinnan som hittats knivhuggen under året. Är det en massmördare?
Samtidigt är Thomas, Annikas viktiga man med det viktiga utlandsuppdraget i regeringen, kidnappad i Kongo.

Spännande.  Det absolut skönaste med Marklunds böcker är att hon får med en absurd mängd intressanta och superrelevanta fakta och funderingar i en bok som i övrigt inte kräver särskilt mycket tankeverksamhet för att ta sig igenom. En skön jullovsbok alltså.

Läs den. Dem. Allesammans. Nu!

Genre: Kriminalroman, typ?
Originaltitel: Du gamla, du fria
Utgiven: 2011
Antal sidor: 403 (inbunden)
Passande musik: Intensiv tystnad, eller afrikanska stressande trummor. Ditt val.