Böcker · film · Krim · Litteratur · Romaner

Gone Girl – Gillian Flynn


Jag är lite efter. Det har tagit mig fram tills nu att ta mig igenom Gillian Flynns Gone Girl. Men wow, jag förstår hyllningarna. Det är säkert många av er som redan läst den, eller läst om den, eller hört talas om den. Hon har ju precis kommit ut med en ny roman på svenska, Vassa föremål.

För att sammanfatta boken: Nick Dune blir uppringd på jobbet på hans och hans frus femte bröllopsdag. Hans dörr står öppen, och när han kommer hem saknas hans fru Amy. Det är kaos och blod på golvet osv. och hon verkar vara kidnappad. Parallellt med sökandet efter Amy ur Nicks perspektiv avslöjas bitar ur Amys dagbok, och den idyll som Nick försöker visa på tycks inte riktigt stämma överens med sanningen och han blir snabbt misstänkt för försvinnandet.

Jag trodde verkligen att jag visste vad som väntade mig när jag började med Gone Girl, jag trodde inte alla hyllningar och kritiker som skrivit om detta verk under åren. Jag blev överraskad och på ett positivt sätt också. Jag älskar Amy, verkligen älskar, och hatar henne samtidigt. Jag sympatiserar med Nick, stackars Nick, som en del av en inte kan låta bli att avsky. Det är en mångsidig berättelse med djupa, realistiska karaktärer och jag tror nog att jag är sugen på att läsa fler av Flynns böcker.  Sen, när jag tagit mig igenom högen på nattduksbordet.

(Förresten, filmatiseringen kommer ut nu i höst med Ben Affleck som Nick Dune. Passar det bra eller passar det bra?)

Genre: Roman
Originaltitel: Gone Girl
Utgiven: 2012
Antal sidor: 555 (i pocketvarianten)

 

30 böcker alla borde läsa · Böcker · Krim · Litteratur

#30 Flickan och skulden – Katarina Wennerstam


Det pratas en massa om våldtäkter. Vem är skyldig? Vem är ansvarig?

I Wennerstams Flickan och skulden har författaren (som i grunden är journalist) gått in och tittat på en massa våldtäktsfall under 90-talet. Hon tittar på vem som anklagas, vilka frågor som ställs, hur flickan alltid utmålas som skyldig. Offret är skyldig till att blivit utsatt för ett brott.

Jag har skrivit om boken förut här: https://365bockerdubordelasa.wordpress.com/2012/08/23/flickan-och-skulden-katarina-wennstam/ och jag tycker fortfarande alla ska läsa den. För att öppna ögonen till all orättvisa som finns i Sverige – ”världens mest jämställda land”. Eller nåt. Den blir nummer 30, den avslutande boken på den 30 böcker långa listan över böcker som alla borde läsa.

Böcker · Krim · Litteratur · Romaner · Thriller

Inferno – Dan Brown


Mr. Brown släppte en ny bok i år! Wohoo! Haha, nä, Dan Brown är inte världens mest litterära geni men ändå lyckas hans böcker gripa tag i en på något speciellt sätt. Det är ju typisk konsumtionslitteratur när den faktiskt är som bäst, lätt att bläddra igenom och ganska bara skönt att glida igenom. Inte så mycket funderande, inte så mycket alls faktiskt.

I den nya Inferno vaknar Robert Langdon upp med ett värkande huvud på ett sjukhus. I Italien. Utan minne av hur han hamnat där och vad som hänt de senaste dygnen. Och redan på sjukhuset kommer någon och försöker skada honom igen. Vad gör han egentligen där?

Dan Brown är duktig på att leta fram konspirationsteorier och spännande tankar om olika mer okända fenomen i världen (se bara Da Vinci-koden) och man blir inte besviken i detta drama heller. Det är dessutom massa konst och vackra italienska miljöer att uppleva, platser att besöka i text ni vet. Jag gillar tanken bakom boken, teorin som allting spinner kring på ett så annorlunda sätt än vad man trodde från början. Mer än så tänker jag inte säga, för att ni ska få förvånas på egen hand. Bra sommarläsning om inte annat, trots dess kanske avskräckande sidantal – men konsumtionslitteratur smälter man snabbt!

Genre: Roman, thriller, drama
Originaltitel: Inferno
Utgiven: 2013
Antal sidor: 544

Böcker · Krim · Litteratur · Romaner

Pianostämmaren – Stefan Tegenfalk


Mitt första läsex som kom hem i lådan var den här boken. Jag är en relativt skräckkänslig person, och en blodindränkt flicka på framsidan kändes på något sätt lite för otäckt för min smak. Dock i nöden läses allt i hyllan, och vet ni vad – jag gillade det.

Pianostämmaren ska vara en fristående fortsättning i Stefan Tegenfalks kriminalserie om Jonna de Brugge och Walter Gröhn – säger baksidan – och cirkulerar kring ett mord så som kriminalromaner ofta gör. En flicka i sextonårsåldern hittas död på en strand med ett underligt märke på tinningen. Vem skulle mörda en så ung tjej, och varför? Är det bara ett högstadiegräl som spårat ur eller är det en seriemördare de har på halsen?

Samtidigt försöker huvudpersonen kriminalassistent Jonna de Brugge, som tycks varit med om något hemskt på Arlanda i en tidigare bok som jag inte vet något om (men gärna vill veta mer om), komma över det traumat genom att ta reda på mer om sina biologiska föräldrar och utreda sitt eget psyke.

Som jag sagt många, många gånger är inte kriminalromaner riktigt min favoritgenre – därför blev jag riktigt förvånad när jag faktiskt ville veta vad som hände på nästa uppslag. Lagom med spänning, lagom gripande och lagom förvirrande för att man ska kunna ana mördaren bakom nästa krök men ändå inte vara riktigt säker någon gång. Rekommenderas.

Genre: Kriminalroman
Originaltitel: Pianostämmaren
Utgiven: 2012
Antal sidor: 404
Passande musik: Även här är det den klassiska musiken som tilltalar, redan tidigt tas pianomusiken upp som en av huvudkaraktärernas stora intresse och olika stycken nämns efter hand. Lyssna på de som nämns i boken, säger jag.

Boken kan du köpa här och här, annars tror jag att e-boksexemplar går att låna hem alldeles gratis på bibliotekets webtjänst.

Böcker · Krim · Litteratur

Lockfågeln – Henrik Brun


Det här är ett recensionsexemplar som dök upp i min låda redan i januari, någon dag innan släppet. Jag började redan då, men mitt bristande intresse av kriminalromaner kändes från sida ett och det var svårt att fortsätta.

Storyn är ganska enkel, den danske journalisten Ketil Brandt är på väg till ett bröllop i Bosnien med tåg. På väg in i Slovenien får han ett samtal från polisen i Ljubljana. Hans gamle vän Michael är hittat död, och de vill gärna ha Ketils hjälp att försöka utreda vem som är mördaren. Det verkar dock som att han används som en bricka i ett större spel, både smuggling och människohandel dyker upp på brädet. Dessutom får han oväntad hjälp av den slovenska journalisten Ines Sivonik och de åker iväg på en hisnande resa genom föredetta Jugoslavien.

Jag blir inte fast, det är väl därför det tog fram tills nu att läsa klart den. Jag älskar miljön och det finns många intressanta trådar – människohandel och våldtäkt och andra hemskheter – som lyfter lite, men på det stora hela känner jag att det är något som liksom saknas lite. Något driv, någon önskan att bläddra vidare. Jag finner det inte den här gången, tyvärr. Däremot måste jag säga att upplösningen nästan gjorde boken värd att ta sig igenom, bara så att du vet.

Genre: Kriminalroman
Originaltitel: Den danske lokkedue
Utgiven: 2011
Antal sidor: 456
Passande musik: En tickande klocka, eller kanske någon slags ”balkandisco” som det så fint benämns som gång på gång längs sidorna.

Boken hittar du här och här.

Böcker · Krim · Litteratur · Romaner

De bortglömda – Sara Blaedel


Sveper genom recessionsexemplar med en förvånande snabbhet och blir förvånad över att jag gillar dem mer och mer. Eller kanske är det så att böckerna blir bättre och bättre?

I Sara Blaedels De Bortglömda hoppar vi in i en mer klassisk nordisk deckare. En kvinna hittas död, ingen vet vem hon är och polisen Louise Rick får brottet på sitt bord. När hon börjar nysta i fallet hittar hon en överraskning, kvinnan tycks vara två. Och redan död.

Den ganska enkla storyn varvas med livet på polisstationen, i familjen och kommissarie Ricks egna tankar och demoner – som i sig gör det ganska intressant – men också berättelsen om offret och mentalsjukvården på 60-70-talet i Danmark ger lite extra kött på benen och är antagligen varför jag finner det lättare att ta mig igenom den här än Tove Alsterdals liknande krim-roman. Kanske är det för att hela boken är mer lättläst och man swishar genom sidorna som Anja Pärsson i backarna.

Genre: Kriminalroman
Originaltitel: De glemte piger
Utgiven: 2012
Antal sidor: 304
Passande musik: En tickande klocka och skogens sus

Böcker · Krim · Litteratur · Romaner

Återvändaren – Buthler & Öhrlund


Buthler & Öhrlund
Återvändaren

Återvändaren är det första, så kallade, läsexemplaret jag fått hem. Full av förväntan, men med en viss tvekan, tog jag mig an utmaningen att läsa en deckare, eller krimroman om man så vill.

I huvudrollen ser vi Christopher Silfverbielke, en fd. finansstjärna till psykopat som gör allt – jag menar ALLT – för att få det som han vill. Om det så är mörda kompisar, våldta brudar på hårda sätt och sen mörda dem för att de klagar eller undanröja folk som gnäller på IKEA. Återvändaren är tredje boken med herr Silfverbielke i fokus, men är fristående och det tidigare är faktiskt inte särskilt relevant för för att förstå storyn i den här. Däremot är jag inte särskilt imponerad. Kanske är det för att jag i regel inte är förtjust av genren eller så är det bara att det är ganska långtråkigt att ta sig igenom denna Dexter-wannabe.

För på så många sätt påminner det om Dexter, den där serien ni vet, med en seriemördare/brottsplatsutredare som dödar de som han räknar som ”onda”. Precis samma sak är det i Återvändaren, bara det att alla vet att  Silfverbielke är skurken. Han kamouflerar sig, gömmer sig från polisen Colt som i åratal förföljt honom och ligger med en massa brudar på div. olika sätt. Ja, det är så mycket sex att den nu mycket omtalade Fifty Shades of Grey nästan bleknar i jämförelse. Däremot kan jag ge beröm för de många sidohistorierna som fyller ut på kanterna, om den otrogna polisen, den nyupptäckta släktningen och andra små sidospår som till och från faktiskt är mer intressanta än huvudhistorien.

Ja, men om man ändå vill ha en ganska soft, rätt porrig, krim att läsa i höstmörkret kan det ändå vara värt det. För säkert är det någon som gillar kallblodiga mord och bara att titta in i en total psykopats manipulativa hjärna är ju faktiskt ganska intressant. Och uppföljaren kommer tydligen i vår, och med tanke på det typiska cliff-hanger-slutet är jag faktiskt sugen på att läsa den med.

Genre: Kriminalroman/deckare
Originaltitel: Återvändaren
Utgiven: 2012
Antal sidor: 424
Passande musik: Åh, jag lyssnade på Damien Rice, men är inte säker på att det är musiken som passar bäst. Regnsmatter är nog grejen tror jag.