Årets bok 2020 · Böcker · Litteratur · Romaner

Tistelhonung – Sara Paborn


Årets bok 2020 – bok nummer 2. Tistelhonung.

Sommaren 1955 invaderas pensionat Miramar nära Båstad av bin. Sjuttonåriga Veronika har sitt livs första romans med konststudenten Bo, som tagit in på ett rum på pensionatet.

Sommaren 2019 befinner sig relationscoachen Ebba på fallrepet efter en offentlig skandal och försörjer sig numera mest på att konstruera korsord. Hon åker till Bjärehalvön för att skriva en artikel om livslång kärlek — men den 80-åriga kvinna hon intervjuar visar sig istället ha en annan historia att berätta, den om en ungdomskärlek som försvann.

Två kvinnors öden flätas ihop, och långsamt tar en vänskap över generationsgränserna form.

Tistelhonung är en somrig historia om en halvt nedbruten Ebba som åker till kusten för att skriva om kärlek, trots att hon själv precis fått hjärtat krossat och är på gränsen till förfall. I intervjun möter hon Veronika, som spenderat nästan hela sitt liv ihop med sin nu döde make. Men det är inte den berättelsen hon berättar. Istället blir det en jakt på ungdomskärleken Bo.

Det här var en ganska typisk sommarbok. Mörker och ljus med en ”feel good-twist” på slutet, ni vet en sån där TA VARA PÅ LIVET OCH ALLTING KOMMER BLI BRAAAA TILL SLUT-grej som är härlig och lämnar en liten ljusglimt i själen, och miljöerna är härliga att läsa om. Det konstnärliga i boken uppskattar jag lite extra pga fd konststudent (det ni) men i övrigt är boken lite mäh. Alltså, inget bestående intryck – men en trevlig bok att läsa/lyssna på i trädgården bland blommorna.

Årets bok 2020 · Böcker · Litteratur · Romaner

Ödesmark – Stina Jackson


I år har jag som mål att faktiskt läsa några av Årets bok-nomineringarna med glädje. Den första blev Stina Jacksons Ödesmark.

”Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är …”

Ödesmark är en lågmäld, dyster och underskön beskrivning av mörkret i den norrländska skogen. Naturbeskrivningarna varvas med en trovärdig berättelse om mörkret i en kvinnas själ, att vara fast där en bor, i att följa både barnet och den vuxna kvinnans kamp för frihet och hur det är att bryta sig fri. Vem är egentligen skyldig till brottet som boken cirkulerar kring? Vem är egentligen fri från skuld? Vad är frihet?

Det är så mycket mer i den här boken än vad det verkar vara på ytan och trots att det är över en månad sen jag lyssnade på sista sidan så har mörkret inte riktigt släppt mig, vilket ju är ett fantastiskt betyg på en bok. När du inte riktigt kan sluta tänka på den. Läs den!

(finns t ex hos bokus och adlibris)

Böcker · Feelgood · Litteratur · Romaner

Feelgoodböcker generellt (Jack och Julia samt Brutna ben och brustna hjärtan)


Jag har under de senaste veckorna slukat ett par feelgood-böcker/chick lit-böcker med svenska författare/vad de nu kallas. Först lyssnade jag igenom Julia och Jack av Anna Lönnqvist. Sen läste jag Brutna ben och brustna hjärtan – en alldeles omöjlig jul av Maria Ernestam.

Snabba genomgångar av böckerna. I Julia och Jack är Julia med sin gifta pojkvän i New York. På storstadens gator träffar hon sitt ex. Jack. Med sin nya tjej. Mitt i New York?! Utifrån det här snurrar en ganska snurrig historia om Julia, uppbrottet med Jack, sin pojkväns fru och barn, relationen med systern och de döda föräldrarna, en gammal kompis från förr, jobbet och den nya kontakten med exet ut sig.

Brutna ben och brustna hjärtan – en alldeles omöjlig jul var en bok i samma stil, men med annan story. Lisbeth, ca 35 år, jobbar som lärare i lilla Frillesås. I snön sitter hon och säljer torra lussekatter, suktar efter den där snygge ridläraren Jan och tänker på sitt ex Harry. Som från ingenstans dyker upp samtidigt som rören i köket börjar lukta avlopp och frisörkompisen Saras systerdotter förstört hennes frisyr. Dessutom har rektorn på skolan anställt nån stroppig skidstjärna som ska ta hennes roligaste lektionstimmar. Dom ska dessutom åka på en resa till Österrike ihop? Vad gör då Lisbeth? Jo, men lurar med sig på Österrikeresan – trots att hon knappt kan åka skidor…

Alltså, i teorin är det inget fel på nån av böckerna. De är lättsamma, flirtiga och charmiga med lite pirr i magen. Hjärnansträngningen däremot blir lite för stor för att båda författarna blandar in SÅ MÅNGA OLIKA TRÅDAR. Det är missfall och ex, jobb, föräldrarelationer, avundsjuka, kompisar med problem, lögner och hittepå i en enda stor jäkla röra och trots att alla trådar på nåt sätt avslutas så blir det för mycket att hålla i huvudet. För mig åtminstone. Det här är något jag tycker skiljer sig från t ex de brittiska feelgood-romanerna (tänk Sophie Kinsella, Mhairi McFarlane, Sheila o’Flanagan osv) – som är lite mer ”enkelspåriga” med stort fokus på EN fråga. Ja, i regel byggandet av en relation till en snubbe. Men i de svenska motsvarigheterna blir det liksom alldeles för mycket olika saker. Rörigt, snurrigt och 90 % hade nog kunnat skalas bort.

Varför är det såhär?
Och varför är det ingen som är med och skaaalar?

Böcker · Romaner

Paris. Kärlek. Ost. – Victoria Brownlee


Priset som årets ostigaste bok går till…. Paris. Kärlek. Ost.

Vi träffar Ella, dagen hon tror hennes kille ska fria till henne efter 8 år ihop. Det gör han inte. Istället tar Ella sitt brustna hjärta och far spontant från sitt hem i Melbourne ända till Paris. Utan jobb, utan bostad, utan vänner försöker hon bygga upp sin syn på sig själv och sitt liv igen efter allt som skett. Och en del i detta kommer vara en underligt, ostig, utmaning…

Min hjärna är ganska trött just nu, så dessa romantiska livsöden i miniformat med lite lagom mycket fjärilar är ganska behagligt att lyssna igenom just nu. Jag kan inte påstå att det är särskilt varken välskrivet eller spännande, men lite småmysigt och tradigt mest. Irritationen är dock stor i och med att varannat meningsutbyte skrivs på franska. Jag kan inte franska, och är alldeles för lat för att försöka översätta i parti och minut. Lämnar mig med lite en svag doft av romantik och fromage.

Den är en typisk typ 2-3:a på en 5-gradig skala.

Böcker · Litteratur · Ljudbok · Romaner

Sambo på försök – Beth O’Leary


Tiffy Moore behöver ett billigt boende – direkt. Hennes pojkvän som hon bott hos har precis förlovat sig med någon annan. Samtidigt behöver Leon Twomey mer pengar. Han jobbar alltid natt och har därför en lägenhet som står tom alla nätter. Han lägger ut en annons om att ”dela” på hans lägenhet för en billig peng. Alla tycker att det är helgalet, men de kör på och delar lägenhet. Trots att de aldrig träffats.

Det här är en putslustig, mysig roman med oerhört djupa undertoner för att vara en bok inom chick lit- kategorin. Förutom fjärilar i magen och gullegulliga post it-lappar på kylen är det också en berättelse om osäkerhet, gaslighting, psykisk misshandel och destruktiva relationer. Om ett rättssystem som inte riktigt gör som det ska. Och sen massa kärlek såklart.

Skrattar och gråter ikapp med karaktärerna, och mår sjukt gott av att lyssna på den här boken. Sjukt fånig, smuttig och pirrig i magen, och precis det den trötta mammahjärnan behöver mitt i födelsedagsmånaden oktober. Höstens boktips!

Böcker · Deckare · Författartips · Litteratur · Romaner · Spänningsroman

En cirkel av sten – Elly Griffiths


ÄNTLIGEN EN NY BOK OM RUTH GALLOWAY!

Böckerna om arkeologen Ruth Galloway och hennes knepiga inblandning i diverse brottsutredningar är mina bästa mysdeckare i hela världen. Ruth är en skarp, ensamstående mamma och proffs på ben – Storbritanniens Bones ungefär – och tillsammans med sin sporadiske älskare aka stans poliskommissarie, Harry Nelson, hamnar hon oftare än önskat i en massa strul.

För dig som inte läst någon av böckerna: gör det först. Läs detta sen. Spoilers nödvändiga, nämligen.

I den här senaste och elfte av böckerna i serien hittas ett lik på saltängarna utanför Norfolk igen, tillsammans med en cirkel i sten. Samtidigt hemsöks det omaka paret av brev, brev som låter precis som brev de fick för så länge sen då ett annat lik hittades på en av traktens heliga platser. Överpoliskommisarie Nelsons fru väntar barn (med fader okänd) och det ställer till det extra mycket i Nelsons och Ruths relation. I detta emotionella kaos blandas ett gammalt fall, sonen till Ruths gamla lärare och ett litet stjärnbarn in och skapar en härlig berättelse med alldeles lagom mycket spänning för en gammal skraj tant som mig.

Jag är lika såld som vanligt av Griffiths Galloway-böcker. Mysigt, lättläst och lite lagom läskigt med återkopplingar bakåt, lite magi och fantasi med realistiskt och romantiskt. Ni ser, hon lyckas få med lite av allt möjligt – som en buffé av genres i en enda bok.

Erotik · Litteratur · Tonårsromaner

After – Anna Todd


Alltså. Den här bokserien är bortom mitt förstånd.

Anna Todds roman After kom ut som film i år. Den beskrivs som en Fifty Shades of Grey för ungdomar, med snusk och romantik lagom för typ en femtonåring. Men ärligt, det här är -så- mycket värre.

Bokserien (som hittills finns i 4 böcker??!) handlar om Tessa. Tessa är en ordentlig, noggrann tjej som aldrig skulle göra en fluga förnär. Perfekt mamma, perfekt pojkvän, perfekta betyg. Hon börjar på college och där är han. Hardin. Den brittiska, busiga och tuffa Hardin. Han som kommer sätta hennes värld i gungning.

Ja, men det låter ju som inget särskilt – eller hur? Vi har alla sett det, läst det, sjungit det förut. The good girl meets the bad boy och hon ska göra om honom för att passa in i sin värld. Men det här spårar så långt ut att jag knappt vet ut eller in. Deras relation går i superfart, går av och på lika snabbt som mina elever byter klipp på youtube (och det säger inte lite om hastigheten). Hardin är en röv, en riktig ärkeröv, och ändå håller Tessa fast och utsätts för så mycket vidrigheter gällande psykisk misshandel att min själ värker när jag läser den här bokserien. Jag orkade typ 2,5 bok, sen mådde jag för dåligt för att fortsätta. Det är medryckande, välskrivet men ACK så jäkla vidrigt. Jag hoppas att exakt alla läser de här böckerna som exempel på en DÅLIG relation – riktigt jäkla svindålig – och INTE försöker efterhärma den i verkliga livet. Tack.

Författartips · Litteratur · Romaner

Mhairi McFarlane


Ibland faller jag för författare. Jag tror inte att jag är ensam om det. Förra året lyssnade jag t ex på alla Denise Rudbergs böcker om Marianne Jidhoff… Men det är en annan historia.

Under våren och början av sommaren var jag trött, på kryckor och halvt försatt i koma dygnet runt. Då hittade jag boken Det kommer aldrig vara över för mig. Ja, jag föll för titeln pga det var precis så det kändes just då – men stannade kvar för McFarlanes mysiga sätt att skriva relationer. Särskilt krångliga relationer som gått åt skogen. I just Det kommer aldrig vara över för mig träffar vi Georgina som mest ställer till allt i sitt liv, 30+ och mellan jobb, killen hon dejtar hittar hon i säng med någon annan och hon tar ett jobb på en pub för en begravning. Grejen är bara att puben ägs av hennes ex från skolan. Som hon aldrig kommit över. Som inte minns henne. Dråpligt romantiskt.

Sen gick jag vidare med You had me at hello! Ny tjej, ny relation. Nu är det istället Rachel som dumpar sin kille mitt i bröllopsplaneringen. Kanske är det bara kalla fötter, men det känns rätt gött att vara fri från hans dömande kommentarer och nedsättande beteende. När hon sen får höra att hennes ungdomskärlek flyttat till stan ihop med sin fru – och dessutom fortfarande är döööösnygg – så blir det ännu krångligare.

I Finns det en, finns det flera träffar vi Edie som råkar hångla med brudgummen på en födelsedagsfest. Hon blir därmed traktens pestsmittade, alla på jobbet hatar henne, bruden och brudtärnan sprider skit till alla de kan nå och hon blir av någon konstig anledning syndabocken. Hennes chef löser situationen genom att skicka henne på jobb i sin hemstad, där hon ska skriva biografin till en känd skådis som råkar vara där och spela in en film.. Känslorna svallar.

Och såhär fortsätter det. En massa starka, roliga, svettiga och tokiga kvinnor i olika situationer i livet. McFarlane skriver känslor bättre än många andra jag läst de senaste åren, och blir nån slags vuxenvärldens John Green i att beskriva pirret i nya relationer – men också relationernas baksida som oftast inte dyker upp i YA-litteratur.

Så som en mysig höstförfattare rekommenderar jag er att leta reda på Mhairi McFarlanes böcker. Alla har låttitlar. Och de är tillräckligt många för att räcka fram till typ advent.

3-6 år · 5-8 år · Böcker · För mindre människor · Litteratur · Romaner

Vecka 1 – Saffransmysteriet och Jag kommer hem till jul


9789163889493Årets första vecka har kommit och gått. Två böcker hann vi igenom tillsammans, jag och 5-åringen, som inte bara är kortare bilderböcker.

Årets första bok blev Saffransmysteriet av Martin Widmark och Helena Willis. Det är en av alla dessa böcker i LasseMajas detektivbyrå. Den här gången försvinner en hel låda med saffran från stadens närlivs, värd 15 000 kronor. Samtidigt är en välkänd brottsling på rymmen. Vart tog saffranen vägen?

Som vanligt mysigt, lättläst, lite spännande och min LasseMaja-älskande femåring gissar tjuvar och lösningar genom hela boken.

Jagkommerhemtilljul_webDen andra boken var också 2018’s julklapp från jobbet – boken Jag kommer hem igen till jul av Joanna Bolouri. I Jag kommer hem igen till jul möter vi 38-åriga Emily som har träffat sitt livs kärlek – Robert. Nu ska hon äntligen presentera honom för sina förväntansfulla föräldrar som nog inte gjort annat än att vänta på att hon ska hitta någon hela livet. Det blir dock inte riktigt som Emily planerat när Robert inte alls visar sig vara den hon trott, och veckan innan jul står hon utan pojkvän att ta med hem till sina äktenskapslystna föräldrar. Ja, men vad gör hon inte då? Jo, hon hyr in sin playboy till granne att agera pojkvän under julen med den galna familjen…

Ni kan ju själva gissa ungefär 90 % av plotten innan ni ens öppnat boken, men det gör bannemig ingenting för stämningen är mysig och det pirrar i kroppen av kärlek. Och då gör det faktiskt inte någonting att det inte överraskar något särskilt. Mer än 3 av 5 får den nog inte ändå, men det är roligt och mysigt och hjärtvärmande i kylan.

Böcker · Fantasy · Litteratur · Romaner · Tonårsromaner

Avien – Maria Wälsäter


mockup-ny600-229x300Isondras lillebror ligger svårt sjuk och Isondra söker varje möjlig lösning för att göra honom pigg, frisk och glad igen. I bibliotekets mörka vrå möter hon den mystiska Pantern, som ger henne en nyckel. En nyckel som leder till det våldsamma, men magiska, Elysien. Snabbt hamnar Isondra i maktens mitt, som en spelpjäs för att avsluta kriget mellan Elysien och Dorien.

Avien är ett behagligt fantasyäventyr med högt tempo och vackra miljöer, där huvudpersonen ställs inför livsomvälvande förändringar och gång på gång får ta ställning i diverse olika svåra etiska frågor. Det handlar om att offra allt för sin bror, att kastas in i det okända utan karta, att tvingas ändra sina uppfattningar om allt – men i grunden ligger det som är störst av allt. Kärleken.

Jag tycker att Avien är en trevlig läsupplevelse med ett gott flyt och mycket spänning. Världen – Doressa – är intressant och trovärdigt uppbyggd med förmågor utom denna värld och vackra miljöer som jag gärna dröjer mig kvar i. Karaktärerna kompletterar varandra på ett bra sätt, och trots att heterokärleken slår till hårt och skoningslöst tidigt och får ta ganska mycket plats får ändå de olika dilemman som Isondra ställs inför ta större plats ändå.

Medryckande, behagligt och spännande helt enkelt – och något ni bör läsa i höst!

Böcker · Fantasy · Litteratur · Romaner · Si/Fi · Tonårsromaner

Warcross – Marie Lu


51y2bqwwl3al-_sx332_bo1204203200_

En fattig prisjägare med regnbågsfärgat hår vid namn Emika Chen hackar uppstarten på världens största dataspelsfest – Warcrossmästerskapen. Och hon syns för alla. Minuter senare vet hela världen vem hon är och spelets egen skapare tar kontakt för att hon ska hjälpa honom med ett viktigt uppdrag. Ett uppdrag som ska skydda hela spelvärlden i sig själv, men vem kan hon egentligen lita på?

Marie Lu är författaren bakom den dystopiska Legend-serien & den magiska unga eliten-trilogin och nu hoppar hon in på en helt ny spelplan. Den framtida dataspelsvärlden. Det är en trevlig, lättslukad och ganska basic ungdomsroman med si/fi-toner. Rent krasst tycker jag att det är en rätt bra kombo mellan en av mina favoritböcker Ready Player One av Ernest Cline med en doft av Femtio nyanser av grått. Helt sant. Udda kombo som funkar rätt bra för att få det att pirra i magen men med en stor dos dataspelsnördighet och misstro.

En helt okej, rätt läsvärd bok som är svår att lägga ifrån sig trots dess ganska platta handling. Det är ju ungefär samma sak som händer i alla Marie Lus böcker, för hon skapar ungefär samma huvudkaraktär varje gång – så som många författare också gör. Så 3,5 av 5 PacMans till Warcross. 

Böcker · Dystopi · Fantasy · Noveller · Romaner · Sagor

H.C. Andersen – antologi från Marchetti Förlag


Under semestern har jag bit för bit tagit mig igenom den massiva antologin med omskrivna H.C. Andersen-sagor som Marchetti Förlag ger ut i september på bokmässan. Det är ett gigantoverk med inte mindre än 36 noveller som samsas på de totalt nästan 600 sidorna. Allt från Prinsessan på ärten till Den lilla sjöjungfrun har fått nya kläder i de här novellerna. En del är mörka som natten, blodiga och futuristiska – andra mer fantasydoftande med alver och feer. Nästan alla lämnar en bitter eftersmak och ett stygn av mörker i själen.

Jag har aldrig läst så mycket noveller, det är en särskilt konst i sig själv både att läsa och att skriva, och i den här samlingen är det både en hel del RIKTIGT bra noveller och en del lite mindre bra. Gemensamt har de alla att de snabbt kastar in mig i berättelsen och världen och att alla på ett sätt eller ett annat inspirerats av en H.C. Andersen-saga. Ibland är det svårare att lista ut vilken, andra gånger lättare.

Det är svårt att recensera en novellsamling, eftersom det är så många olika skrivstilar, storys och världar jag får ta del av, men jag ska ge er en topp 5 i oberoende ordning.

I början möter jag en äldre kvinna mitt i julshoppingen i Nyhetsedamen av Andreas Lindblad som jag genast blir förtjust i. Trovärdiga miljöer, mycket bitterhet och en rejäl tankeställare kring konsumtionshets och relationer – och en omskrivning av den fantastiska Flickan med Svavelstickorna.

Vidare läser jag Fjärran besökare av Emelie Beijer, där vi hamnar i en sagoskog där flickorna måste giftas bort och det kommer en gudomlig prins med isblå ögon som fångar vår hjältinnas hjärta i biblioteket. Jag faller för prinsen snabbt och skoningslöst på bara några få sidor och ett magiskt halsband tycks hjälpa till på traven.

Duktighet och särbehandling av Lars Carlberg följer vi en misslyckad robot som aldrig riktigt tycks lyckas. Nu är vi i en framtida ganska dyster och maskinell värld istället för den ljuvliga alvskogen vi mötte ovan. Att få vara i en robots hjärna är jag sällan och det är något som tilltalar mig med just den här berättelsen.

Pojken med den gröna kälken av Maria Karlberg är ytterligare en annan värld. Här är snön i fokus och en liten pojke som halvt genomfrusen hittas av ingen mindre än isdrottningen själv. En kort berättelse om relationen mellan mor och barn genom tiden, och att släppa taget. Gripande som tusan.

Min absoluta toppfavorit är En folkfest av Susanne Wiik Ekebergh. I en omskrivning av Kejsarens nya kläder kastas vi in i en totalitär stat av rädsla. Här har vi något som känns allt för aktuellt och i en nära framtid, med att tänka de rätta tankarna och rädslan för att säga fel sak på fel plats. Allting börjar, och slutar, med en fest. En särskild fest… Läses med fördel ihop med De kommer drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru.

Överlag är jag mycket nöjd med läsningen. Jag har fått snabb inblick i en hel uppsjö av verkligheter, i nutid, dåtid och framtid. Dystopier blandas med sjöodjur, robotar med alver och shoppande tanter och prostitution. Det är en bra kombo av olika berättelser som trots sina olikheter har en gemensam ton. En ganska mörk ton, som stannar kvar i huvud och kropp länge.

Böcker · Litteratur · Ljudbok · Romaner

Late Bloomer – Emma Hamberg


0000511626Ljudböcker är som jag tidigare nämnt en av mina stora beroenden. När jag såg att Emma Hamberg (favorit sen ca 2004 eller nåt) skrivit ihop en liten långnovell/kortroman som hon själv läser in på storytel (och säkert ett gäng andra ljudboksappar) var jag inte långt borta.

Late Bloomer sitter Ulla själv i sin lägenhet och försöker dö. Långsamt. Så att hennes son ska få ut den där livförsäkringen hon tecknat på sig själv. Men hon får inte dö för fort. För att trotsa sin döda make skaffar hon en svindyr och jättestor fågelkikare och börjar otippat och oplanerat att spionera på grannarna i huset mitt emot. Och det är något JÄTTEKONSTIGT som händer i lägenheten på andra sidan. Är det en bordell? Är det ett barn där? Vad är det de gör egentligen?!

Emma Hamberg är ett unikum i humoristiskt författarskap. I Ulla beskriver hon kvinnan som väntat hela sitt liv på att livet ska börja, och nu är hon i slutet och gör ingenting ändå. Hon lyckas blanda det där becksvarta, mörka och djupa med så mycket skratt att det värker i magmusklerna. Samma sak varje gång, från Linas dagbok genom Brunstkalendern, Mossvikenfruar och alla böckerna om Rosengädda. Det är en sån där författarkärlek som aldrig dör.

Böcker · Litteratur · Romaner

Miraklet – Emma Donoghue


mirakletSjuksköterskan Lib har fått ett nytt uppdrag. På väg över till Irland från London, efter att ha tränats av självaste Florence Nightingale, ska hon vaka över en potentiellt helig elvaåring som helt plötsligt slutat äta. 4 månader har gått och hon har ännu inte fått i sig någonting, men tycks vara välmående och frisk detta till trots. Varför svälter inte flickan? Är hon ett helgon?

Donoghue beskriver skickligt ett land i svält där religionen blir viktigare än allt, viktigare än livet och viktigare än barnen – men också en tid där rädslan för helvetet var större än rädslan för döden. Det är en gripande berättelse om moderskärlek som slagit snett men också om medmänsklighet som går utanför ramarna och reglerna. Det är precis en sån bok vi behöver idag, för att påminna oss alla om att det är viktigare att vi tar hand om varandra än att vi håller oss fast vi lagar och regler.

Det är en fantastisk läsupplevelse, mycket annorlunda och kreativ med autentiska miljöer och en inlevelse som bara kan upplevas. Utöver det är omslaget DÖSNYGGT.

Läsvärt! Läs!

Böcker · Deckare · Historia · Litteratur · Romaner

1793 – Niklas Natt och Dag


IMG_8151Historisk deckare, säger genren. Vad är då en historisk deckare? Ja, men precis som det låter är det en deckare som utspelar sig i en tid för länge sen. Närmare sagt år 1793, året efter att Gustav III skjutits till döds på maskeradbalen i ett Stockholm i maktobalans med mörka gränder, avträdeshögar och makthungrig polismakt – där hor är ett värre brott än mord och lagen inte är det minsta lika för alla.

I det mörka dåtida – och mycket välbeskrivna – Stockholm återfinns en kropp, så avskyvärt brutalt stympad att den hårdnackade Mickel Cardell har svårt att hålla kvar maten i magen. Tillsammans med den döende Cecil Winge försöker de hitta den man som långsamt avrättat denna stackars krake.

Med ett högtravande och välanpassat språk för genren lyckas Natt och Dag porträttera ett så gott som laglöst Stockholm där mörker och sprit förblindat den bäste och där sanningen går att finna bara en har tillräckligt djupa fickor. Den är lite seg att ta sig in i delvis på grund av språket, men det tar inte allt för lång tid (säg 50-60 sidor) innan jag kommer in i det och blir indragen i mörkret. För mörkt och blodigt är det. Sen gillar jag det. Jag gillar hur perspektiven skiftar och berättarrösten ändras. Jag gillar det mesta – förutom delen om flickan som döms för hor och hamnar på spinnhuset. Jag förstår inte vad den gör i berättelsen, den tillför inget mer än en intressant insikt i hur jäkla illa kvinnor behandlades (skräll) och det känns som ett sätt att få in ”kvinnohistoria” (hatar begreppet men..) i boken. Intressant – ja – men tillför absolut nada till historien förutom ett samvete.

Läsvärd och jag förstår definitivt varför den kan bli årets bok i år ändå.