Böcker · Fantasy · Litteratur · Romaner · Tonårsromaner

Avien – Maria Wälsäter


mockup-ny600-229x300Isondras lillebror ligger svårt sjuk och Isondra söker varje möjlig lösning för att göra honom pigg, frisk och glad igen. I bibliotekets mörka vrå möter hon den mystiska Pantern, som ger henne en nyckel. En nyckel som leder till det våldsamma, men magiska, Elysien. Snabbt hamnar Isondra i maktens mitt, som en spelpjäs för att avsluta kriget mellan Elysien och Dorien.

Avien är ett behagligt fantasyäventyr med högt tempo och vackra miljöer, där huvudpersonen ställs inför livsomvälvande förändringar och gång på gång får ta ställning i diverse olika svåra etiska frågor. Det handlar om att offra allt för sin bror, att kastas in i det okända utan karta, att tvingas ändra sina uppfattningar om allt – men i grunden ligger det som är störst av allt. Kärleken.

Jag tycker att Avien är en trevlig läsupplevelse med ett gott flyt och mycket spänning. Världen – Doressa – är intressant och trovärdigt uppbyggd med förmågor utom denna värld och vackra miljöer som jag gärna dröjer mig kvar i. Karaktärerna kompletterar varandra på ett bra sätt, och trots att heterokärleken slår till hårt och skoningslöst tidigt och får ta ganska mycket plats får ändå de olika dilemman som Isondra ställs inför ta större plats ändå.

Medryckande, behagligt och spännande helt enkelt – och något ni bör läsa i höst!

Böcker · Fantasy · Litteratur · Romaner · Si/Fi · Tonårsromaner

Warcross – Marie Lu


51y2bqwwl3al-_sx332_bo1204203200_

En fattig prisjägare med regnbågsfärgat hår vid namn Emika Chen hackar uppstarten på världens största dataspelsfest – Warcrossmästerskapen. Och hon syns för alla. Minuter senare vet hela världen vem hon är och spelets egen skapare tar kontakt för att hon ska hjälpa honom med ett viktigt uppdrag. Ett uppdrag som ska skydda hela spelvärlden i sig själv, men vem kan hon egentligen lita på?

Marie Lu är författaren bakom den dystopiska Legend-serien & den magiska unga eliten-trilogin och nu hoppar hon in på en helt ny spelplan. Den framtida dataspelsvärlden. Det är en trevlig, lättslukad och ganska basic ungdomsroman med si/fi-toner. Rent krasst tycker jag att det är en rätt bra kombo mellan en av mina favoritböcker Ready Player One av Ernest Cline med en doft av Femtio nyanser av grått. Helt sant. Udda kombo som funkar rätt bra för att få det att pirra i magen men med en stor dos dataspelsnördighet och misstro.

En helt okej, rätt läsvärd bok som är svår att lägga ifrån sig trots dess ganska platta handling. Det är ju ungefär samma sak som händer i alla Marie Lus böcker, för hon skapar ungefär samma huvudkaraktär varje gång – så som många författare också gör. Så 3,5 av 5 PacMans till Warcross. 

Böcker · Dystopi · Fantasy · Noveller · Romaner · Sagor

H.C. Andersen – antologi från Marchetti Förlag


Under semestern har jag bit för bit tagit mig igenom den massiva antologin med omskrivna H.C. Andersen-sagor som Marchetti Förlag ger ut i september på bokmässan. Det är ett gigantoverk med inte mindre än 36 noveller som samsas på de totalt nästan 600 sidorna. Allt från Prinsessan på ärten till Den lilla sjöjungfrun har fått nya kläder i de här novellerna. En del är mörka som natten, blodiga och futuristiska – andra mer fantasydoftande med alver och feer. Nästan alla lämnar en bitter eftersmak och ett stygn av mörker i själen.

Jag har aldrig läst så mycket noveller, det är en särskilt konst i sig själv både att läsa och att skriva, och i den här samlingen är det både en hel del RIKTIGT bra noveller och en del lite mindre bra. Gemensamt har de alla att de snabbt kastar in mig i berättelsen och världen och att alla på ett sätt eller ett annat inspirerats av en H.C. Andersen-saga. Ibland är det svårare att lista ut vilken, andra gånger lättare.

Det är svårt att recensera en novellsamling, eftersom det är så många olika skrivstilar, storys och världar jag får ta del av, men jag ska ge er en topp 5 i oberoende ordning.

I början möter jag en äldre kvinna mitt i julshoppingen i Nyhetsedamen av Andreas Lindblad som jag genast blir förtjust i. Trovärdiga miljöer, mycket bitterhet och en rejäl tankeställare kring konsumtionshets och relationer – och en omskrivning av den fantastiska Flickan med Svavelstickorna.

Vidare läser jag Fjärran besökare av Emelie Beijer, där vi hamnar i en sagoskog där flickorna måste giftas bort och det kommer en gudomlig prins med isblå ögon som fångar vår hjältinnas hjärta i biblioteket. Jag faller för prinsen snabbt och skoningslöst på bara några få sidor och ett magiskt halsband tycks hjälpa till på traven.

Duktighet och särbehandling av Lars Carlberg följer vi en misslyckad robot som aldrig riktigt tycks lyckas. Nu är vi i en framtida ganska dyster och maskinell värld istället för den ljuvliga alvskogen vi mötte ovan. Att få vara i en robots hjärna är jag sällan och det är något som tilltalar mig med just den här berättelsen.

Pojken med den gröna kälken av Maria Karlberg är ytterligare en annan värld. Här är snön i fokus och en liten pojke som halvt genomfrusen hittas av ingen mindre än isdrottningen själv. En kort berättelse om relationen mellan mor och barn genom tiden, och att släppa taget. Gripande som tusan.

Min absoluta toppfavorit är En folkfest av Susanne Wiik Ekebergh. I en omskrivning av Kejsarens nya kläder kastas vi in i en totalitär stat av rädsla. Här har vi något som känns allt för aktuellt och i en nära framtid, med att tänka de rätta tankarna och rädslan för att säga fel sak på fel plats. Allting börjar, och slutar, med en fest. En särskild fest… Läses med fördel ihop med De kommer drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru.

Överlag är jag mycket nöjd med läsningen. Jag har fått snabb inblick i en hel uppsjö av verkligheter, i nutid, dåtid och framtid. Dystopier blandas med sjöodjur, robotar med alver och shoppande tanter och prostitution. Det är en bra kombo av olika berättelser som trots sina olikheter har en gemensam ton. En ganska mörk ton, som stannar kvar i huvud och kropp länge.

Böcker · Litteratur · Ljudbok · Romaner

Late Bloomer – Emma Hamberg


0000511626Ljudböcker är som jag tidigare nämnt en av mina stora beroenden. När jag såg att Emma Hamberg (favorit sen ca 2004 eller nåt) skrivit ihop en liten långnovell/kortroman som hon själv läser in på storytel (och säkert ett gäng andra ljudboksappar) var jag inte långt borta.

Late Bloomer sitter Ulla själv i sin lägenhet och försöker dö. Långsamt. Så att hennes son ska få ut den där livförsäkringen hon tecknat på sig själv. Men hon får inte dö för fort. För att trotsa sin döda make skaffar hon en svindyr och jättestor fågelkikare och börjar otippat och oplanerat att spionera på grannarna i huset mitt emot. Och det är något JÄTTEKONSTIGT som händer i lägenheten på andra sidan. Är det en bordell? Är det ett barn där? Vad är det de gör egentligen?!

Emma Hamberg är ett unikum i humoristiskt författarskap. I Ulla beskriver hon kvinnan som väntat hela sitt liv på att livet ska börja, och nu är hon i slutet och gör ingenting ändå. Hon lyckas blanda det där becksvarta, mörka och djupa med så mycket skratt att det värker i magmusklerna. Samma sak varje gång, från Linas dagbok genom Brunstkalendern, Mossvikenfruar och alla böckerna om Rosengädda. Det är en sån där författarkärlek som aldrig dör.

Böcker · Litteratur · Romaner

Miraklet – Emma Donoghue


mirakletSjuksköterskan Lib har fått ett nytt uppdrag. På väg över till Irland från London, efter att ha tränats av självaste Florence Nightingale, ska hon vaka över en potentiellt helig elvaåring som helt plötsligt slutat äta. 4 månader har gått och hon har ännu inte fått i sig någonting, men tycks vara välmående och frisk detta till trots. Varför svälter inte flickan? Är hon ett helgon?

Donoghue beskriver skickligt ett land i svält där religionen blir viktigare än allt, viktigare än livet och viktigare än barnen – men också en tid där rädslan för helvetet var större än rädslan för döden. Det är en gripande berättelse om moderskärlek som slagit snett men också om medmänsklighet som går utanför ramarna och reglerna. Det är precis en sån bok vi behöver idag, för att påminna oss alla om att det är viktigare att vi tar hand om varandra än att vi håller oss fast vi lagar och regler.

Det är en fantastisk läsupplevelse, mycket annorlunda och kreativ med autentiska miljöer och en inlevelse som bara kan upplevas. Utöver det är omslaget DÖSNYGGT.

Läsvärt! Läs!

Böcker · Deckare · Historia · Litteratur · Romaner

1793 – Niklas Natt och Dag


IMG_8151Historisk deckare, säger genren. Vad är då en historisk deckare? Ja, men precis som det låter är det en deckare som utspelar sig i en tid för länge sen. Närmare sagt år 1793, året efter att Gustav III skjutits till döds på maskeradbalen i ett Stockholm i maktobalans med mörka gränder, avträdeshögar och makthungrig polismakt – där hor är ett värre brott än mord och lagen inte är det minsta lika för alla.

I det mörka dåtida – och mycket välbeskrivna – Stockholm återfinns en kropp, så avskyvärt brutalt stympad att den hårdnackade Mickel Cardell har svårt att hålla kvar maten i magen. Tillsammans med den döende Cecil Winge försöker de hitta den man som långsamt avrättat denna stackars krake.

Med ett högtravande och välanpassat språk för genren lyckas Natt och Dag porträttera ett så gott som laglöst Stockholm där mörker och sprit förblindat den bäste och där sanningen går att finna bara en har tillräckligt djupa fickor. Den är lite seg att ta sig in i delvis på grund av språket, men det tar inte allt för lång tid (säg 50-60 sidor) innan jag kommer in i det och blir indragen i mörkret. För mörkt och blodigt är det. Sen gillar jag det. Jag gillar hur perspektiven skiftar och berättarrösten ändras. Jag gillar det mesta – förutom delen om flickan som döms för hor och hamnar på spinnhuset. Jag förstår inte vad den gör i berättelsen, den tillför inget mer än en intressant insikt i hur jäkla illa kvinnor behandlades (skräll) och det känns som ett sätt att få in ”kvinnohistoria” (hatar begreppet men..) i boken. Intressant – ja – men tillför absolut nada till historien förutom ett samvete.

Läsvärd och jag förstår definitivt varför den kan bli årets bok i år ändå.

Böcker · Litteratur · Tonårsromaner

Eliza och hennes monster – Francesca Zappia


eliza-and-her-monstersEliza är en helt vanlig tonårstjej. Impopulär, osynlig och baktalad. Men på nätet är hon skapare av ett av internets största tecknade serier, och som LadyConstellation är hon den mest mytiska och omskrivna serietecknaren just nu fast under absolut anonymitet. Det är sista skolåret och en ny kille börjar i hennes klass och blir hennes uppdrag att ta hand om, och det visar sig att han är ett fan av hennes serie. Ska hon avslöja vem hon är eller hålla det hemligt?

Eliza och hennes monster är en lättläst och meddragande roman skriven för den lite yngre publiken i mellersta tonåren. Eliza krånglar med vanliga tonårsproblem som kärlek, vänskap och familjens krav – för självklart är hon den udda i familjen – och glider genom skolan. På nätet lever hon ut sitt liv, har sina vänner och styr en hel värld. Konflikten mellan det nya sättet och det gamla att umgås syns tydligt i hennes och moderns relation, där mamman inte alls förstår sin dotter och försöker dra henne ur sitt skal för att komma ut i den ”verkliga” världen.

Det är en bok jag läste in på småtimmarna för att jag inte kunde lämna Eliza och Wallace (den nya killen) mitt i en stor konflikt för att sova. Det häftiga med att läsa en bok som är riktad till ungdomar som både vuxen och mamma är att jag så lätt sätter mig in i båda rollerna. Både rollen som den unga tjejen som inte riktigt passar in någonstans, men också som den oroliga föräldern som bara vill väl. Att det sen inte riktigt faller ut så är en annan historia…. Mycket mysvärd och läsvärd bok för sommaren.