Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Romaner · Tonårsromaner

Balladen om sångfåglar och ormar – Suzanne Collins


Jag tror att det är få som att missat att det släpptes en bok till i Hungerspelen-världen i början av sommaren.

Balladen om sångfåglar och ormar är en så kallad prequel till Hungerspelen-böckerna och utspelar sig runt tioårsjubileumet för denna mysiga, charmiga tävling där – för den som inte vet – 24 barn skickas in på en arena för att på ett sätt eller ett annat försöka ta död på de övriga och vara den sista överlevande. Huvudkaraktären är Coriolanus Snow, han som senare kommer bli president över hela Panem. Han sitter i en smutsig och fallfärdig lägenhet när boken börjar, täckt med släktstolthet och blodsarv. Kriget har lämnat honom och hans kvarvarande familj med nästan ingenting, och den nya staden tar bit för bit över de gamla ättelinjernas bostäder och makt.

Coriolanus och hans klasskamrater får inför det tionde hungerspelen i uppdrag att handleda varsitt av de utvalda barnen från distrikten i tävlingen i hopp om att det kommer hjälpa till att engagera huvudstaden i tävlingen. Coriolanus får till sig den karismatiska och färgglada Lucy Gray Baird som sin tävlande, och kommer att slåss hårt för att få henne att överleva de grymma prövningarna på den primitiva arenan.

Förväntar man sig en annan hungerspelen så kommer man bli djupt besviken. Det här är en djupt etisk bok om själva konstruktionen bakom spelet, om hur man lockar in människor för att se på något som egentligen är sjukligt och vedervärdigt. Det är en berättelse om kärlek. Om att välja sida. Om att kämpa sig upp från botten. Om att skapa en ny värld, men kanske inte till det bättre… Det är här alla sånger får en förklaring. Jag fullkomligt älskade att få alla förklaringar, att diskutera det etiska och få en gråskala på bokens ondska.

I wouldn’t say he’s a hero, nor would I say he’s a villain; it’s more complex than that.

Ljudboksinläsaren Santino Fontana om den unge Coriolanus Snow
Erotik · Litteratur · Tonårsromaner

After – Anna Todd


Alltså. Den här bokserien är bortom mitt förstånd.

Anna Todds roman After kom ut som film i år. Den beskrivs som en Fifty Shades of Grey för ungdomar, med snusk och romantik lagom för typ en femtonåring. Men ärligt, det här är -så- mycket värre.

Bokserien (som hittills finns i 4 böcker??!) handlar om Tessa. Tessa är en ordentlig, noggrann tjej som aldrig skulle göra en fluga förnär. Perfekt mamma, perfekt pojkvän, perfekta betyg. Hon börjar på college och där är han. Hardin. Den brittiska, busiga och tuffa Hardin. Han som kommer sätta hennes värld i gungning.

Ja, men det låter ju som inget särskilt – eller hur? Vi har alla sett det, läst det, sjungit det förut. The good girl meets the bad boy och hon ska göra om honom för att passa in i sin värld. Men det här spårar så långt ut att jag knappt vet ut eller in. Deras relation går i superfart, går av och på lika snabbt som mina elever byter klipp på youtube (och det säger inte lite om hastigheten). Hardin är en röv, en riktig ärkeröv, och ändå håller Tessa fast och utsätts för så mycket vidrigheter gällande psykisk misshandel att min själ värker när jag läser den här bokserien. Jag orkade typ 2,5 bok, sen mådde jag för dåligt för att fortsätta. Det är medryckande, välskrivet men ACK så jäkla vidrigt. Jag hoppas att exakt alla läser de här böckerna som exempel på en DÅLIG relation – riktigt jäkla svindålig – och INTE försöker efterhärma den i verkliga livet. Tack.

Böcker · Fantasy · Litteratur · Romaner · Tonårsromaner

Avien – Maria Wälsäter


mockup-ny600-229x300Isondras lillebror ligger svårt sjuk och Isondra söker varje möjlig lösning för att göra honom pigg, frisk och glad igen. I bibliotekets mörka vrå möter hon den mystiska Pantern, som ger henne en nyckel. En nyckel som leder till det våldsamma, men magiska, Elysien. Snabbt hamnar Isondra i maktens mitt, som en spelpjäs för att avsluta kriget mellan Elysien och Dorien.

Avien är ett behagligt fantasyäventyr med högt tempo och vackra miljöer, där huvudpersonen ställs inför livsomvälvande förändringar och gång på gång får ta ställning i diverse olika svåra etiska frågor. Det handlar om att offra allt för sin bror, att kastas in i det okända utan karta, att tvingas ändra sina uppfattningar om allt – men i grunden ligger det som är störst av allt. Kärleken.

Jag tycker att Avien är en trevlig läsupplevelse med ett gott flyt och mycket spänning. Världen – Doressa – är intressant och trovärdigt uppbyggd med förmågor utom denna värld och vackra miljöer som jag gärna dröjer mig kvar i. Karaktärerna kompletterar varandra på ett bra sätt, och trots att heterokärleken slår till hårt och skoningslöst tidigt och får ta ganska mycket plats får ändå de olika dilemman som Isondra ställs inför ta större plats ändå.

Medryckande, behagligt och spännande helt enkelt – och något ni bör läsa i höst!

Böcker · Fantasy · Litteratur · Romaner · Si/Fi · Tonårsromaner

Warcross – Marie Lu


51y2bqwwl3al-_sx332_bo1204203200_

En fattig prisjägare med regnbågsfärgat hår vid namn Emika Chen hackar uppstarten på världens största dataspelsfest – Warcrossmästerskapen. Och hon syns för alla. Minuter senare vet hela världen vem hon är och spelets egen skapare tar kontakt för att hon ska hjälpa honom med ett viktigt uppdrag. Ett uppdrag som ska skydda hela spelvärlden i sig själv, men vem kan hon egentligen lita på?

Marie Lu är författaren bakom den dystopiska Legend-serien & den magiska unga eliten-trilogin och nu hoppar hon in på en helt ny spelplan. Den framtida dataspelsvärlden. Det är en trevlig, lättslukad och ganska basic ungdomsroman med si/fi-toner. Rent krasst tycker jag att det är en rätt bra kombo mellan en av mina favoritböcker Ready Player One av Ernest Cline med en doft av Femtio nyanser av grått. Helt sant. Udda kombo som funkar rätt bra för att få det att pirra i magen men med en stor dos dataspelsnördighet och misstro.

En helt okej, rätt läsvärd bok som är svår att lägga ifrån sig trots dess ganska platta handling. Det är ju ungefär samma sak som händer i alla Marie Lus böcker, för hon skapar ungefär samma huvudkaraktär varje gång – så som många författare också gör. Så 3,5 av 5 PacMans till Warcross. 

Böcker · Litteratur · Tonårsromaner

Eliza och hennes monster – Francesca Zappia


eliza-and-her-monstersEliza är en helt vanlig tonårstjej. Impopulär, osynlig och baktalad. Men på nätet är hon skapare av ett av internets största tecknade serier, och som LadyConstellation är hon den mest mytiska och omskrivna serietecknaren just nu fast under absolut anonymitet. Det är sista skolåret och en ny kille börjar i hennes klass och blir hennes uppdrag att ta hand om, och det visar sig att han är ett fan av hennes serie. Ska hon avslöja vem hon är eller hålla det hemligt?

Eliza och hennes monster är en lättläst och meddragande roman skriven för den lite yngre publiken i mellersta tonåren. Eliza krånglar med vanliga tonårsproblem som kärlek, vänskap och familjens krav – för självklart är hon den udda i familjen – och glider genom skolan. På nätet lever hon ut sitt liv, har sina vänner och styr en hel värld. Konflikten mellan det nya sättet och det gamla att umgås syns tydligt i hennes och moderns relation, där mamman inte alls förstår sin dotter och försöker dra henne ur sitt skal för att komma ut i den ”verkliga” världen.

Det är en bok jag läste in på småtimmarna för att jag inte kunde lämna Eliza och Wallace (den nya killen) mitt i en stor konflikt för att sova. Det häftiga med att läsa en bok som är riktad till ungdomar som både vuxen och mamma är att jag så lätt sätter mig in i båda rollerna. Både rollen som den unga tjejen som inte riktigt passar in någonstans, men också som den oroliga föräldern som bara vill väl. Att det sen inte riktigt faller ut så är en annan historia…. Mycket mysvärd och läsvärd bok för sommaren.

Böcker · Fantasy · Litteratur · Romaner · Sagor · Tonårsromaner

Akta dig för Hasselskogen – Melissa Albert


albert_hasselskogen_omslag_inbAlice, 17 år, har flyttat runt från stad till stad hela sitt liv. Hela tiden jagad av oturen. Hela tiden med sin mamma. En dag kommer brevet. Brevet där det står att den berömda mormodern – författaren till berättelserna om Hinsidan – har gått bort. Äntligen slår de sig till ro, stannar kvar på en plats och hoppas att oturen har försvunnit. Men det har den inte, istället dras Alice in i ett galet sagoäventyr utan dess like i jakten på sin kidnappade mamma.

Hasselskogen är ett ungdomsdrama med sagotema, eller en bok som skriver om vad som händer för sagans figurer när de hamnar utanför sagans gränser. Alltså vad som händer när sagan spårar ur och verkligheten blir kvar. Det är en mörk och kuslig berättelse med snygga inpass av popkultur och sagoväsen och mörker och skräck, men på ett behagligt och rofyllt sätt. Det är vackra miljöer, magi och stämningsfulla skogar.

Jag ska vara ärlig, jag trodde att den här boken skulle vara ganska fånig. Den är SKITSNYGG, men storyn kändes lite blah när jag läste baksidestexten. Att jag inte lärt mig… De böcker jag tror ska vara fåniga är ALLTID fantastiska, av någon konstig anledning. Så även denna gång. Jag ville inte sluta läsa, drogs med i ett lagom långt sagoäventyr i nutiden – något i samma stil som Rowlings Tales of Beetle the bard – men längre och mörkare. Jag önskar på fullaste allvar att jag fått läsa den under en höststorm med tända ljus istället för mitt i vårsolen, å andra sidan gör vårsolen allting bra.

Läs den. Och lyssna på det HÄR

Böcker · Fantasy · Författartips · Litteratur · Skräck · Tonårsromaner

Norra Latin – Sara Bergmark Elfgren


172297Två unga tjejer. Två teaterdrömmar. Helt olika bakgrunder.

Tamar är uppvuxen i Östersund, men har en dröm och en passion att få skådespela. Clea är född på scen, rakt in i teaterlivet. Båda kommer att söka till Norra Latin, Stockholms och Sveriges bästa teaterlinje. Under ytan på skolan verkar något spöka, finns det nån sanning i berättelsen om pojken som försvann på scen egentligen?

Ur dessa tvås ögon får vi nu följa med in i gymnasieskolans korridorer. Det är kärlek och krossade hjärtan, det är yta och sociala medier och psykisk terror av olika slag. Det är magi och tragedi. Mycket av det som Clea och Tamar upplever känner jag igen mig i, känner vi alla igen oss i. Rädslan att synas för mycket, att inte synas alls, att inte passa in. Rädslan att vara ensam och bli lämnad, att svika ett löfte. Utöver bokens klart övernaturliga ton ligger det något verklighetstroget över huvudpersonernas problem och dilemman. Boken är skriven utan moralkaka, utan är ungdomlig och kärleksfullt skriven på ett sätt som får mitt hjärta att värka för dessa två.

Jag har lyssnat på boken via Storytel, och boken blev också utsedd till ”Årets ljudbok 2017” vilket såklart är helt fenomenalt och ytterst välförtjänt. En trevlig och gripande bok att dyka in i nu när vårljuset börjar komma tillbaka. Jag vill egentligen ta en studieresa till Norra Latins lokaler för att få supa in hela miljön ordentligt – skolan har inte använts som skola sen 40-50-talet ungefär men byggnaden står kvar i stockholms innerstad. Och vem vet… Kanske väntar den lilla demonen där…

Böcker · Författartips · Litteratur · Ljudbok · Romaner · Tonårsromaner

Let it snow – magisk julhelg i 3 delar av John Green, Maureen Johnson och Lauren Myrade


let-it-snow-magisk-julhelg-i-tre-delarJulläsningen fortsätter. I den här novellsamlingen skriver tre mysiga ungdomsförfattare en varsin berättelse om en julhelg som inte riktigt blir som huvudpersonerna tänkt. Varje berättelse är fristående, men sammankopplad.

Först möter vi Jubilee vars föräldrar hamnar i fängelse på självaste julafton – i slagsmål om en del till en julby. Hon sätts på ett tåg till mormor och morfar, men tåget fastnar i snön utanför en liten håla. För att slippa frysa på det stillastående tåget går hon iväg till ett Waffle House hon ser på avstånd.

I andra berättelsen möter vi Tobin och hans kompisar, som sitter i soffan och ser på James Bond på julaftons kväll. Tobins föräldrar har fastnat i Boston på grund av snöstormen och kan inte ta sig hem, och kompisgänget får ett samtal från Keun som jobbar på Waffle House. Ett gäng cheerleaders som varit ombord på ett tåg som fått stopp har invaderat restaurangen, och de måste komma dit direkt. Med ett Twisterspel.

Huvudperson nummer tre heter Addie. Hennes jul suger. Hon har precis gjort slut med sin kille Jeb och julen var liksom deras högtid. Det var då dom träffades. Kompisarna försöker muntra upp henne, men tröttnar allt mer på hennes själviska deppande men med en ökande självinsikt, en såld minigris, en änglapensionär och en satans massa jävlar anamma kanske det blir en bättre jul ändå.

Författarna har lyckats skapa en mysig och romantisk novellsamling som knyts ihop på ett oväntat och trevligt sätt. Stämningen är julig och varm, romantiken flödar och jag vill inte sluta läsa. Det är lätt och ledigt och bekvämt och det passar perfekt i decembermörkret.

Böcker · Författartips · Litteratur · Ljudbok · Romaner · Tonårsromaner

Sköldpaddor hela vägen ner – John Green


skoldpaddor-hela-vagen-nerMin hatkärleksfulla romans med John Green fortsätter. Å ena sidan tycker jag att han är ganska tråkig och enformig, å andra sidan KAN JAG INTE SLUTA LÄSA ALLT HAN SKRIVER. Ja, det är precis så.

I Sköldpaddor hela vägen hoppar vi in i Aza Holmes liv. En ganska vanlig tonårstjej med ett egentligen ganska vanligt tonårsliv – förutom att hon lever med svåra tvångstankar. Hon och bästisen Daisy dras in i jakten på Russell Pickett – mångmiljonären som försvunnit och som sedan länge testamenterat alla sina pengar till en tuatara som bor tillsammans med hans två barn. Ödlan går före barnen. Daisy och Aza är ute efter belöningen på 100 000 dollar, men det slutar med att de bygger relationer med Picketts barn Davy och Noah istället.

Boken är som Greens böcker oftast är både medryckande och emotionella. Karaktären är ganska mycket som hans karaktärer brukar, en ungdom med någon problematik och en bästa kompis på ett äventyr. Det är romantik och tragik. I det här fallet har vi Aza som desperat försöker vara normal som omvärlden kräver samtidigt som hon snurrar djupare och djupare ner i OCD och ångest. Jag tror att många kan känna igen sig i det och känna en trygghet i att dela den upplevelsen. Inläsaren har också en fantastiskt mysig röst.

 

 

Barnböcker · Fantasy · Romaner · Tonårsromaner

Miss Peregrins home for peculiar children – Ransom Riggs


missperegrinecoverEnda orsaken till att jag började läsa Miss Peregrins home for peculiar children var filmtrailern. Filmtrailern såg så himla bra ut. Så jag började läsa, och nu har jag tagit mig igenom alla tre böcker i trilogin. Missförstå mig rätt, jag har hållit i böckerna gång på gång genom tiden – men inte riktigt orkat…

I första boken möter vi unge Jake. Hans troligtvis galna farfar har precis gått bort i en hemsk olycka där Jake närvarade, och alla tror att han behöver extra stöd i form av kuratorer och psykologer. För att pigga upp honom åker han och hans far till den lilla brittiska ön där farfarn växte upp. Jake är nyfiken på att ta reda på mer om sin farfar, om alla de där bilderna på svävande barn och andra underligheter som han fått se hela sin barndom, se om någon lever kvar som kände honom. Istället hittar han huset. Barnhemmet. Det som sprängdes under andra världskriget. Och i det hittar han portalen…

I böckerna som följer målas en skrämmande och spännande värld upp framför oss. Det finns underliga (peculiars) och ”imbrins” som tar hand om dem, hemska vita som jagar och massor av tidsportaler till olika världar – tider – platser. Spännande, otäckt, mörkt och deppigt. Små barn som levt i hundratals år men stannat som 7-åringar. Det är kusligt, men också intresseväckande.. I början.

Lagom in i bok tre börjar jag faktiskt tröttna på allt drama, allt mörker och alla otäcksheter. Det som börjar mysigt och gulligt (som många fantasyböcker ofta gör) mynnar ut i något så mörkt och murrigt att jag nästan inte orkar ta mig vidare till slutet.  Det blir liksom för mycket av allt.

Sammanfattande tankar: jag är förtjust i trilogin, och glad att jag tog mig in i den efter alla dessa år, men det känns som att de kunde kapat av en bok – trilogigrejen i all sin ära, men det måste ju inte vara tre böcker bara för att.

9-12 år · Barnböcker · Böcker · Deckare · För mindre människor · Litteratur · Tonårsromaner

Poppy Pym och Faraos förbannelse – Laura Wood


wood_poppy_pym_och_faraos_forbannelse_omslag_inbPoppy, Poppy, Poppy. Vilken stjärna. Poppy Pym hamnar på en cirkus som bäbis när cirkusens trollkarl drar upp henne ur en hatt, och där växer hon sen upp. Efter många år bland cirkusdjur och akrobater tycker hennes fostermor att det är dags för henne att börja skolan. En internatskola för fina barn vid namn Saint Smithen’s. Saint Smithen’s är så långt ifrån cirkusen en kan komma, en får inte hjula bland husen eller klättra i träden och vissa av lärarna är så himla elaka. Men det känns ändå lite som ett äventyr, särskilt när skolan ska ställa ut en massa egyptiska saker, varav en ädelsten som sägs vara förbannad…

Poppy Pym är en bok skriven för barn i (vad jag gissar) 10-12 års åldern, ungefär, men jag som vuxen har både apgarvat (skojar inte, Poppy Pym är så himla lustig att jag skrattade högt ofta och mycket) och ryst ihop med. Det är spännande och upplösningen otippad. Och alltså, dialogerna med cirkusen i telefon är så skrattretande att magmusklerna värkte lite ett tag. Det är alltså både läsvärt och underhållande. Mysteriet driver hela tiden läsdrivet framåt och Poppy och hennes vänner är både humoristiska och empatiska att följa.

Att boken DESSUTOM använder ordet ”hen” för första gången i läsminne är bara att extra plus i kanten. Att författaren dessutom restagramade min kommentar om det gav mig både goose bumps och starstruck-känslor. IMG_0416

Böcker · Fantasy · Litteratur · Si/Fi · Tonårsromaner

Rosensällskapet – Marie Lu


lu_rosensallskapet_omslag_inbAdelina Amouteru – den vita vargen – är tillbaka. Och nu är hon ute efter hämnd mot alla de som svek henne. Tillsammans med sin lillasyster Violetta – en drabbad med möjligheten att ta ifrån andra deras blodpestvunna krafter – letar de efter nya allierade när alla de gamla vänt henne ryggen och försöker stoppa henne.

Rosensällskapet är en mörk berättelse om hämnd och mörker, med få ljusa inslag av kärlek och vänskap. Istället följer vi huvudpersonens kamp för hämnd, inkvisationens ledare (de som försöker utrota alla drabbade) i sin rädsla för både de andra med samma skada som han själv, men också rädslan för att förlora sin drottnings gunst, och den nya Eliten-ledarens försök att nästla sig in i rikets planer och försöka vinna makt åt Den unga eliten efter Enzos försvinnande.

Det är en spännande intrig som uppmålas åt oss, boken är både gripande och spännande med många dramatiska händelser och målande beskrivningar. Nackdelen – Lu väver in lite för många blodiga slag och mörka tankar, illusioner och galenskap. Det spårar ur. Efter att ha läst klart sista sidan satt jag bara i säkert 10 minuter och försökte samla tankarna om det jag precis genomgått och slutsatsen är att jag har svårt att få ihop det. Det blev för mycket. Ändå är jag mycket nöjd med läsupplevelsen, Lu är fortfarande oerhört duktig på att skapa en värld som drar in läsaren och att skapa en miljö utan dess like.

 

Men hur ska en människa kunna vara god, när hela hennes existens är så beroende av mörka krafter?”

 

Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Si/Fi · Skräck · Tonårsromaner

Utpost – Ann Aguirre


aguirre_utpost_omslag_inb_0På grund av uppföljare kan nedanstående innehålla SPOILERS. Be aware!

Spadertvå och hennes vänner har tagit sig ut ur underjorden, förbi den gänginfesterade staden och nu ”räddats” till den lilla kolonin Räddning där tiden tycks ha stannat i ett könsstereotypt 1847. Spadertvå som är van att vara en jägarinna, med hög status, frihet att agera på eget bevåg och dessutom ser sig själv som vuxen (!!) trivs inte alls särskilt väl i den nya fristaden. Där ska flickor bära klänning och foga sig, laga mat, sy och avla fram fler människor. Hon vill bara slåss, försvara byn och sina vänner samt bevaka de monstruösa zombieliknande varelserna som finns överallt – och som tycks bli smartare…

Utpost är fortsättningen på Enklav och del två i serien Razorland. Miljön är dystopisk och lite smått si-fi’ig. Första boken påminde mig mycket om Metro 2033 men det kommer en ifrån här och istället känns inspiration från typ Divergent-serien mer närvarande än tidigare. Även här återfinns en ganska trevlig läsupplevelse (om än lite ryckig ibland, från promenader till zombieslakt på 2 sekunder) som är medryckande och intressant, men inte mycket mer än så. Och jag är ÅTER IGEN så trött på alla dessa romanser som måste tryckas in i alla böcker som vänder sig till den tonåriga läsaren. Seriöst Twilight, vad har ni gjort med fantasy/si-fi-litteraturen? Och snälla författare, kan ni SLUTA med dessa 2 killar på en tjej-romanser. Alltså, det är tråkigt. Jättetråkigt. Ointressant. Irrelevant. Lägg av. Helt enkelt.

För att sammanfatta: lästrevlig uppföljare på en helt okej bok där jag åter igen är sugen på att ta reda på hur det slutar för att jag blir medryckt och gripen av historien som är rätt välskriven och medryckande – som tonårslitteratur ofta är. Det fladdrar lite i magen av nån gammal dammig tonårsfjäril MEN jag skulle gärna slippa dessa hjärtesörjande och irrellevanta trekantsdramer. Tack för mig.

Romaner · Tonårsromaner

Will Greyson, Will Greyson – David Levithan och John Green


Jag sa väl att jag lyssnade igenom typ alla John Greens böcker i somras? Så även boken han skrev tillsammans med David Levithan.

Boken är skriven utifrån två tonårskillars perspektiv, två killar med samma namn. Will Greyson. Den ena Will Greyson är en rätt vanlig hetrokille i High School – bästa kompisen heter Tiny Cooper och Will är rätt kär i en tjej som heter Jane. Den karaktären är, tro det eller ej, skriven av John Green och ur hans ögon får vi se världen i alla udda kapitel.

De jämna kapitlen skrivs ur Will Greyson den andres ögon. Will no. 2 är en rätt ensam kille som under mycket lång tid chattat med Isak, Isak som får hans hjärta att bulta lite extra. Den där kvällen när han träffar Will Greyson den första ska han egentligen träffa Isak. Mötesplatsen är väldigt underlig. En porraffär mitt i Chicago.

Vad som händer sen? Ja, läs och se. Det är en mysig och varm bok med två ganska olika karaktärer som ska samsas mellan sidorna. På något sätt, trots de ganska markanta olikheterna, uppstår en slags harmoni mellan de båda författarnas skrivsätt och trots att det kanske inte är en läsupplevelse jag vill göra om så hade jag ändå en ganska trevlig resa med Will Greysonarna.

Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Religion · Si/Fi · Tonårsromaner

Änglafall – Susan Ee


I förra veckan dök Änglafall upp i min brevlåda, och jag blev genast nyfiken. Änglafall är första delen i trilogin ”Penryn och Tidens slut” som har översatts över hela världen och hyllats i stort.

Bokens huvudperson heter Penryn. Hon, hennes rullstolsbundna syster och helgalna mamma försöker överleva i en postapokalyptisk värld där en massa änglar invarderat jorden och haft ihjäl fler människor än alla värdskrig gemensamt. De som är kvar lever i ruiner och slåss för överlevnad mot gäng som härjar runt och samlar mat i andras kök och andras föredetta liv. Men de hamnar i en fight mellan änglar, Penryns syster Paige blir bortförd och Penryn kommer på sig själv med att söka hjälp av fienden – den undersköna ängeln Raffe som förlorat sina vingar.

Boken uppfyller alltså en hel del av de krav som står på min lista.
Postapokalyps – check
Si/fi – Check
Konstig religiös touch – check
Fantasy – Check
Tonårsromantik – Check

Trots detta är jag liksom lite uttråkad första halvan för att jag INTE FATTAR vad de här satans änglarna gör på jorden alls. Hur kom de dit? Vad gör de där? Romantiken finns, men är inte tillräckligt för att nå hela vägen fram till mitt hjärta utan istället blir det lite platt och förutsägbart. Sen vet jag inte om det blir lite mycket med änglar, rebeller, gäng, kannibaler och allmän missär. Dessutom slutet. SPOILERVARNING: Slutet fick mig att tänka på någon slags blandning av Blade Trinity och Metro 2033 och jag ville mest kräkas. Creds till författaren ändå för att beskriva avskyvärdheterna såpass att jag ville gömma mig och nog kommer sova med lampan på i natt. Ja, jag är en skrajsen person.

Så, för att sammanfatta. En lite romantisk, lite otäck, lite si-fi:ig, lite postapokalyptisk typ tonårsbok med monstertendenser och rebeller. Skruvar huvudet typ femton varv med onda änglar som utsända av gud (?) attackerar människorna. Det är liksom välskrivet och så, och onekligen såpass givande att den blivande trilogin ska filmatiseras och de har översatts till över 20 språk och tycks vara världens succé- men för mig saknas något. Typ förståelse. Ja, typ förståelse. Och lite mys mitt i all misär.

 

Originaltitel: Angelfall
Antal sidor: 264
Utgivningsår: 2011