Böcker · Fantasy · Litteratur · Romaner · Si/Fi · Tonårsromaner

Warcross – Marie Lu


51y2bqwwl3al-_sx332_bo1204203200_

En fattig prisjägare med regnbågsfärgat hår vid namn Emika Chen hackar uppstarten på världens största dataspelsfest – Warcrossmästerskapen. Och hon syns för alla. Minuter senare vet hela världen vem hon är och spelets egen skapare tar kontakt för att hon ska hjälpa honom med ett viktigt uppdrag. Ett uppdrag som ska skydda hela spelvärlden i sig själv, men vem kan hon egentligen lita på?

Marie Lu är författaren bakom den dystopiska Legend-serien & den magiska unga eliten-trilogin och nu hoppar hon in på en helt ny spelplan. Den framtida dataspelsvärlden. Det är en trevlig, lättslukad och ganska basic ungdomsroman med si/fi-toner. Rent krasst tycker jag att det är en rätt bra kombo mellan en av mina favoritböcker Ready Player One av Ernest Cline med en doft av Femtio nyanser av grått. Helt sant. Udda kombo som funkar rätt bra för att få det att pirra i magen men med en stor dos dataspelsnördighet och misstro.

En helt okej, rätt läsvärd bok som är svår att lägga ifrån sig trots dess ganska platta handling. Det är ju ungefär samma sak som händer i alla Marie Lus böcker, för hon skapar ungefär samma huvudkaraktär varje gång – så som många författare också gör. Så 3,5 av 5 PacMans till Warcross. 

Böcker · Dystopi · Författartips · Litteratur · Si/Fi

Kallocain – Karin Boye


kallocainI världsstaten har varje person ett uppdrag, ett syfte, men bara så länge hen följer statens regler. Kriget mot grannarna pågår. Varje lägenhet är avlyssnad. I den här verkligheten, den mörka och övervakade verkligheten, uppfinner forskaren Leo Kall ett sanningsserum. Injiceras du med det kan du inte tala osanning, och efteråt minns du varje ord. Under noggrann övervakning testas medicinen på person efter person, samtidigt som Leo strider en inre fight med sin egen pliktkänsla och sitt samvete.

Kallocain skrevs 1940 av Boye. Hon beskriver en värld som ska vara inspirerad av krigsupptakten i Europa och läget i Sovjet och Tyskland, men som är lika aktuell idag som för snart 60 år sedan. Det är en mörk och dyster skildring som blir hennes sista och mest kända roman, men det är en läsvärd text som får en att reflektera över många viktiga frågor…

Böcker · Dystopi · Litteratur · Si/Fi

Brännmärkt – Lizette Edfeldt


IMG_3805

Adaline Theta – född i thetarangen i Imperiet, det land som blivit kvar efter åratal av katastrofer – är slaktare. Hennes jobb är att tjäna de som är av högre rang än henne. I hennes hjärta spirar upprorstankar, såna det inte finns plats för i en totalitär dystopisk stat, och redan innan det börjat ordentligt vävs vi in i lögner och hemligheter. Men så händer något som ingen hade väntat sig…

Brännmärkt är en djupt gripande si/fi-dystopi av att nytt svenskt stjärnskott. Boken börjar klassiskt med en strikt diktatur efter årtionden, århundraden (?) av katastrofer och en utlösande kris som satt landet i ett undantagstillstånd som inte ger med sig. Första 50 sidorna doftar av Hungerspelens förtvivlan och Divergents klassamhälle, med en diktaturstat som bara beskrivits så väl i Kallocain och 1984 – men hela boken tar en vändning som jag definitivt inte hade räknat med och istället för att bli lite uttråkad som jag av någon anledning förväntat mig att jag skulle bli får jag istället äran att bli hänförd, chockerad, kär och besviken – besviken på att boken tar slut alldeles för fort. Jag hade behövt minst 400 sidor till med en skitstark brud som tar sitt eget öde i händerna och gör en jävla massa med det. Så mycket jävlar anamma i en bok.

brannmarktDet tog några veckor att lyckas processa läsupplevelsen tillräckligt för att få ihop en text, trots bokens behagligt lätta skrivsätt är innehållet något som kräver en runda genom hjärnan och sen en till. Önskar er en trevlig läspåsk med denna bok, på riktigt alltså. Skippa påskekrimen och satsa på en påskeSI/FI.

 

Böcker · Fantasy · Litteratur · Si/Fi

Artemis – Andy Weir


36112610-_uy200_Andy, Andy, Andy – författaren till The Martian bara gör det igen. Den här fantastiskt skojfriska författaren med glimten i ögat och tungan rätt i mun har nu skapat en till antihjälte med språk som en skomakare.

Jazz, en liten rätt fattig smugglartjej i samhället artemis, får ett erbjudande hon inte kan stå emot. Hon får chansen att bli skitrik, om hon bara hjälper till att sabba en grej. Hon nappar direkt. Längtan efter rikedom är stor, särskilt när ens hela hem är stort som en kista och varje krona kräver mycket jobb. Artemis, förresten, befinner sig på månen…

Med svart humor beskriver Weir ett samhälle på himlakroppen närmst oss. Ett laglydigt laglöst samhälle – ja, jag ser själv hur motsägelsefullt det är – där saker är oerhört lika men också oerhört olika jorden. Jazz är kaxig som tusan och skiter i allt och visar ändå på en kämparanda utan dess like. Samhället som målas upp är häpnadsväckande, med sina tinnar och torn och det klassamhälle som uppstår där högt uppe utan gravitation. Storyn i sig kanske inte är sådär fantastiskt fantastisk, men Weir har ett sätt att skriva som gör att en ändå dras in i berättelsen och han målar upp bilder som ingen annan. Imponerande bradåligt!

Böcker · Deckare · Dystopi · Fantasy · Författartips · Krim · Litteratur · Romaner · Si/Fi

Algblomning – Sten Rosendahl


cover_algblomning_front2_previewEtt framtida Stockholm. Staden har överlevt i ett omgivande kaos med stora algängar som breder ut sig över haven och öknar som täcker landet. Staden har byggt höga torn och djupa tunnlar för att överleva och rymma så många som möjligt. Stadens mål är tillsammans med ett fåtal kvarvarande storstäder att säkerställa mänsklighetens överlevnad. I staden finns May Born – överjordare och polis med högt uppsatta bekanta. Hon får tips om ett mord på ett Everviewhotell – ett hotell där scener från det förflutna upplevs av de boende – och drar med sig dammsugarförsäljaren Tom på jakten efter mördaren som tycks rymma mycket mer än det som visade sig från början.

Rosendahl frammanar en intressant framtidsdystopi som kanske är närmre vår verklighet än vad vi vill erkänna. Skriftspråket doftar både Asimov och Gluchovskij och miljöerna har spår från Stiftelsen och Metro 2033 i mina ögon. Det är spännande och intresseväckande  – särskilt den världsbilden som frammanas och jag älskar de små inslagen från tidningar, arbetsannonser och montertexter som inleder varje kapitel och ger en insikt i det framtida Stockholm. Däremot lämnas för många trådar olösta, vissa saker tas upp som aldrig avslutas. Familjeplaneringsreformen, vad innebar den? Hur kommer det sig att blixten skedde? Vad skedde då? Hur uppstod det framtida klassamhället och varför? Alger, hur mycket alger är det? Hur ser resten av omvärlden ut? Vad händer med dem utanför städerna? Vilka är terroristerna? Varför är stadskupp önskvärt?

Och varför händer det så många saker som inte får svar? I slutänden sitter jag här med en helt ny värld men allt för många frågor som inte besvaras innan boken avslutats. Däremot får jag en avslutande presentation av huvudkaraktärernas inre liv, vilket känns sådär. I siffror skulle jag ge boken en 7:a av 10 möjliga, med hänvisning till den gripande och intressanta miljön och världen som Rosendahl hittat på, och det häftiga i att läsa en sifidystopi i välbekant miljö.

Bokcirkeln · Författartips · Historia · Litteratur · Si/Fi

Preludium till Stiftelsen – Isaac Asimov


preludium_till_stiftelsenStiftelsen-trilogin skrevs ursprungligen på 50-talet av den fantastiske sci-fi-författaren Isaac Asimov. Preludium till stiftelsen skrivs senare, på 80-talet, som en förhistoria till den världsberömda bokserien. Det finns ett gäng till som utspelar sig i samma värld.

I den här boken möter vi Hari Seldon innan han uppfinner den fungerande psykohistorien – ett sätt att matematiskt räkna ut framtiden genom att se på historien. Efter sin presentation av teorin på huvudplaneten Trantor kommer kejsaren över vintergatsimperiet att börja sin jakt efter honom för teorins skull. Med hjälp av den suspekta journalisten jag glömt namnet på får Seldon se stora delar av denna futuristiska värld där samtid, framtid och dåtid på sätt och vis blandas i en salig röra och ryktet om den ursprungliga planeten, grundplaneten, jorden, aurora finns i alla hörn. Kanske är det lösningen på hur hans psykohistoria ska fungera?

Asimov räknas som en av sci-fi-genrens absolut största författare, och förståeligt. Boken är lättläst, gripande och flödande samtidigt som den presenterar en verklighet som trots att den skrevs ner för såpass länge sen och att tiden som beskrivs i den är så långt framåt så känner jag igen min samtid. Hintarna bak till I, Robot, en annan av Asimovs största succéer, gör att jag får lite gåshud.

 

LÄSTIPS! DO IT!

Böcker · Fantasy · Litteratur · Si/Fi · Tonårsromaner

Rosensällskapet – Marie Lu


lu_rosensallskapet_omslag_inbAdelina Amouteru – den vita vargen – är tillbaka. Och nu är hon ute efter hämnd mot alla de som svek henne. Tillsammans med sin lillasyster Violetta – en drabbad med möjligheten att ta ifrån andra deras blodpestvunna krafter – letar de efter nya allierade när alla de gamla vänt henne ryggen och försöker stoppa henne.

Rosensällskapet är en mörk berättelse om hämnd och mörker, med få ljusa inslag av kärlek och vänskap. Istället följer vi huvudpersonens kamp för hämnd, inkvisationens ledare (de som försöker utrota alla drabbade) i sin rädsla för både de andra med samma skada som han själv, men också rädslan för att förlora sin drottnings gunst, och den nya Eliten-ledarens försök att nästla sig in i rikets planer och försöka vinna makt åt Den unga eliten efter Enzos försvinnande.

Det är en spännande intrig som uppmålas åt oss, boken är både gripande och spännande med många dramatiska händelser och målande beskrivningar. Nackdelen – Lu väver in lite för många blodiga slag och mörka tankar, illusioner och galenskap. Det spårar ur. Efter att ha läst klart sista sidan satt jag bara i säkert 10 minuter och försökte samla tankarna om det jag precis genomgått och slutsatsen är att jag har svårt att få ihop det. Det blev för mycket. Ändå är jag mycket nöjd med läsupplevelsen, Lu är fortfarande oerhört duktig på att skapa en värld som drar in läsaren och att skapa en miljö utan dess like.

 

Men hur ska en människa kunna vara god, när hela hennes existens är så beroende av mörka krafter?”