9-12 år · Böcker · Dystopi · Fantasy · För mindre människor · Författartips · Litteratur · Si/Fi · Skräck · Tonårsromaner

Flickan vid glastornet, Resan till tidens slut, Eunomia – Erika Vallin


Att jag inte läste klart snabbare. Erika Vallins Eunomia landade i min mailinkorg för ganska många veckor sedan. Det är den avslutande delen i trilogin som börjar med Flickan vid glastornet och följs upp av Resan till tidens slut. Och nu när jag läst klart trilogin är jag frälst och vill bara ha mer – mer, mer, mer!

I trilogin lär vi känna Asrin, en rätt vanlig föräldralös typ 12-åring som bor med sin farmor i Stockholm. Hon ska byta skola, och börjar också i en matteklubb där det berättas om Speglarnas hemlighet och landet Eunomia som du når genom de tre speglarna. Eunomia ska vara ett land i en parallell verklighet, en värld där tiden står still och en ondskefull drottning tagit över makten från de goda vetenskapsmännen. Asrin och hennes nya kompisar Max och Lima ger sig ut på mystiska jakter efter nyckeln. Nyckeln den där galna damen berättade om. Och vart kom boken ifrån, Alice och spegellandet, den som tillhört Asrins mamma. Och varför saknas en sida?

Jakten efter nycklar, speglar och Eunomia fortsätter genom de tre böckerna och ger mig ömsom gåshud och kalla kårar, ömsom glädjeskutt och pirr i magen. Det är en sån massa myter och sagor som binds ihop i böckerna, allt detta i jakten på de tre speglarna som ska visa vägen in till Eunomia. Det är så jävla otäckt ibland, så att jag var tvungen att tända lampan och nynna glada sånger för att få skräcken att släppa taget, och det ska vara skrivet för 9-12-åringar ungefär. Jag tänker att jag önskar att jag läst dem då, men får ut minst lika mycket nu – om inte mer. För det är spännande, gastkramande och intresseväckande och efter att sista sidan tagit slut släpper den inte taget. Vallin får dessutom med alla element jag gillar: verklighet blandat med fantasy, science fiction och rätt många dystopiska trådar tillsammans med lite kärlek och vänskap. Mest vänskap.

Känslan liknar en svensk Harry Potter, fast med en stark och smart tjej i huvudrollen istället. Känslan påminner också om Hungerspelen, eller en bok i den stilen. Det är något särskilt med att läsa om barn som ger sig in i ”vuxna” äventyr, eller finns det något sånt? Jag älskar att Vallin låter förluster, död och sorg ta stor plats i boken – precis som förräderi och känslan av att inte kunna lita på någon. Det är lättrelaterat till i alla åldrar och tilltalar. Jag är fett imponerad av kompositionen och kombinationen av myter och verklighet, av den parallella verkligheten som började så bra men slutade så illa. Och sen älskar jag slutet med en föraning om en eventuell fortsättning.

Rekommenderad läsupplevelse för alla som gillar Harry Potter, Hungerspelen, Spelkortsmysteriet och liknande böcker. Passar lika bra för nioåringen som för femtonåringen som för femtioåringen. Kan inte komma på en enda person som borde vara utan den här läsupplevelsen och en del av mig hoppas och önskar att någon stor amerikansk filmskapare får tag i boken, för den skulle bli en sjuhelsikes film.

(dessutom är böckerna svinsnygga, så måste nog uppdatera mina lånade biblioteksexemplar till riktiga vid nästa löning.)

Genre: Ungdomsoman/Skräck/Fantasy
Originaltitel: Flickan vid glastornet, Resan till Tidens slut, Eunomia
Utgiven: 2012, 2013, 2014
Antal sidor: 238, 222, 217

Dystopi · Humor · Litteratur · Ljudbok · Romaner · Si/Fi · Tips · Tonårsromaner

Ready Player One – en bit på vägen


Jag har under senaste veckorna lyssnat en del på Ready Player One  av Ernest Cline på min nya favvoapp Storytel (fast, det är dags att säga farväl pga tomt i plusskan, men bästa appen ändå). Det tog över 3 timmar att ta sig igenom förklaringen av denna ytterst komplicerade värld, och jag ville ge upp tusen gånger innan jag fastnade. Varför ville jag då ens fortsätta? Jo:

Jag älskar Si/fi dystopier. ÄlskarReady Player One är en sån i lightvariant, i stil med typ Enders Spel, Maze Runner eller kanske den där filmen med Arnold Schwarzenegger som är i samma stil. Ungefär. Året är 2044 och världen är ett sånt där grådassigt klassklyftigt ställe där folk får samsas på liten plats med lite mat och lite resurser till de flesta. Alla lever också i OASIS, en slags spelvärld (tänk dig en blandning av WOW och Facebook, där folk jobbar, umgås och går i skolan – samt dödar goblins och skaffar XPs). Spelvärlden är skapat av en snubbe som nyss dött, och i och med hans död startade en skattjakt. Den som hittar ”påskägget” får ärva den stenrike Halliday, och hela OASIS. Vi har en ung kille i huvudrollen, Wade Watts, som bor i ett område med husvagnar som tycks vara staplade på hög för att rymma så många som möjligt. Han är föräldralös och bor hos sin snikna moster med en ständigt varierande ström av killar. Han är en ”gunter”, en av dem som letar frenetiskt efter påskägget. Bara ett problem, han har inga pengar, och kan därför inte röra sig runt i OASIS som alla andra.  Ett stort kapitalistiskt företag letar också efter påskägget, och tycks ta till alla knep i boken för att komma före Wade och hans kompisar till ägget.

Det tar, som sagt, författaren en herrans massa sidor (eller i mitt fall, timmar) att lyckas med att förklara den här världen – först den riktiga, sen the OASIS och sen hela jakten på påskägget. Det är tråkigt att ta sig igenom, fruktansvärt tråkigt, och känns mer som att lyssna på en historiebok än en roman. När det till och med börjar förklaras hur personen spelar ett spel i spelet ville min hjärna lägga ner och jag funderade på att kasta boken åt helvete. Men jag stod ut, och det är jag trots allt glad för. För nu, mot slutet (har drygt 2 timmar kvar) börjar det bli SPÄNNANDE på riktigt och jag vill inget annat än att lyssna klart. Kan hjälpa att jag känner till mycket av det som pratas om (äldre konsolspel, 80-tals kultur och sånt), men särskilt lite mer spelintresserade kids tror jag verkligen skulle kunna bli tilltalade av boken. Jag hoppas bara på att inte bli besviken.

Btw – ett litet plus är att boken är inläst av Will Wheaton, nördfaktorn är komplett

9-12 år · Allmänt intressant · Övrigt · Böcker · För mindre människor · Litteratur · Personligt · Si/Fi · Skräck · Tonårsromaner

Erika Vallin – jag jobbar långsamt


Alltså, ursäkta mitt långsamma tempo – men jag kämpar vidare med Erika Vallins Eunomia-trilogi. Det är verkligen inte det att jag inte älskar böckerna, för det gör jag verkligen, så det är egentligen ingen kamp. Jag njuter av varje sida, och vill liksom få den här sammanhängande sträckläsningen när jag läser böckerna. Det leder dock tyvärr till att det blir lite för lite läst 😦 En absolut nackdel med att vara föräldraledig med en liten parvel som liksom vill leka och hänga och pocka på uppmärksamhet en del. Sen när liten väl sover vill en ju hänga tvätt, ta hand om disk, kanske dammsuga upp de där små ärtorna under köksbordet och de nertrampade majskrokarna i vardagsrumsmattan. Att jag dessutom fastnat i *skäms* Paradise Hotel gör att ytterligare lite kvällstid försvinner i intet.

TROTS detta måste jag dock säga att jag rekommenderar Flickan vid glastornet till varenda jävel som frågar om boktips. Varför? Stark brud i huvudrollen. Läskig och skrämmande men också ashäftig bakgrundshistoria. Vänskap, släktskap och mysterier. Har träffat få mellanstadiebarn som inte gillar den kombinationen – känns som en svensk Harry Potter/vuxnare Martin Widmark/skräckroman a la tweenie. Full rapport kommer nog i slutet av nästa vecka (min partner åker bort=mer kvällstid till inget annat än läsning/däcka utmattad i soffan). Lovar!

Böcker · Dystopi · Si/Fi · Skräck

Släktet – Guillermo del Toro & Chuck Hogan


Mannen bakom Pans labyrint har slagit sig ihop med den amerikanske författaren Chuck Hogan och skapat en skräckserie med massa vampyrer som skrämmer och pirrar.

Ett flygplan landar på JFK, och blir helt plötsligt kolsvart. Kontakten bryts och det bara stannar. Smittskyddsinstitutet kallas in direkt och när de kommer ombord är alla planrutor neddragna och alla inne på planet tycks vara döda utan synlig dödsorsak. Bampam! Vad är det som hänt på det där flygplanet?

Det är härligt att läsa om lite vanliga jävla vampyrer igen, efter en era med glittrande romantiska kärlekstörstande hunkar. Boken presenterar blodtörstiga och smittsamma vampyrskrällen som korsats med zombies i intelligens. Vampyrismen (?) beskrivs  som ett virus, mycket smittsamma blodmaskar som tar över människokroppen cell för cell – som en riktig parasit. Det är lagom kusligt och lagom lättläst och lämnar en ungefär lika lätt som en tog till sig det. Känslan är lik Metro 2033 i annan miljö.

Trilogin ska bli serie, som så vitt jag minns kommer ut i november i amerikansk tv. Tror att det åtminstone kommer bli rätt sevärt.

Genre: Skräck
Originaltitel: The Strain
Utgiven: 2011
Antal sidor: 465

Allmänt intressant · Böcker · Dystopi · Författartips · Si/Fi

Orson Scott Card – kärleken


Jag läste Ender’s game i höstas, eller rent krasst lyssnade jag på den inlästa varianten på promenad efter promenad. Efter det var jag helt insåld på herr Orson Scott Card. Böckerna efter Ender’s Game – alltså Speaker for the Dead, Xenocide och Children of the mind – är om möjligt ännu trevligare att lyssna sig igenom än Ender’s Game. Som en del säkert vet handlar böckerna om en framtida värld där en grupp aliens kommit för att attackera jorden. För att förhindra kommande attacker tränar jorden från grunden upp soldater i de barn som föds på jorden, de bästa skickas upp till en rymdskola där de helt enkelt tränas för att bli bäst och för att kunna strida mot aliens. Ender Wiggin är huvudpersonen, 6-åringen de valt ut att leda hela anfallet mot den främmande livsformen.

I kommande böcker möter vi unge Wiggin igen, fast nu är han inte fullt så ung och inte heller fullt så naiv. Han skäms och lever med skammen över slutet av Ender’s game (tänker inte spoila, läs själva istället – eller om ni måste, se filmen) och åker runt och ”talar folks död” (speaker of the dead).

Vi har en värld där människor koloniserar hela universum, samsas med andra arter och rör sig mellan planeter. Det är liksom ett universum som skrämmer men samtidigt som jag vill uppleva. De kommande böckerna blir mer filosofiska och djupa, diskuterar liv och död och allt däremellan. Jag kan egentligen inte säga så mycket mer om dem utan spoilers, och jag gillar inte att avslöja hemligheter, så jag avstår från det. Läs bara, läs!

Böcker · Dystopi · Litteratur · Ljudbok · Si/Fi

Enders game – Orson Scott Card


 WOAAH! Äntligen har jag lyssnat mig igenom den här skatten.

Enders Game skrevs på 80-talet av en amerikansk si-fi-författare. Boken cirkulerar kring lilla Ender (Andrew) Wiggin. Bara sex år gammal skickas han upp till ”Battle school” – placerad i rymden i jordens gravitationsfält – för att tränas till att bli en soldat i kriget mot ”the buggers”, en annan till synes intelligent livsform som attackerat jorden åratal tidigare. Träningen sker genom en massa krigssimulationer i nollgravitation. (alltså ursäkta alla engelska termer, att försöka översätta dem känns inte som min sak – utan översättarnas). Är Ender den enda som kan rädda mänskligheten?

Hej, så kul det inte lät när man beskriver det så. Men tänk tanken, du lär ju ha gjort det ändå, en annan livsform som attackerar jorden. En skola utan gravitation där du lär dig döda dem. Planerar strategier. Luras av staterna. Detta är en skola som skapats globalt, gemensamt. Detta trots pågående politiska stridigheter mellan olika grupper på jorden. Det är lika mycket ett samhällsförklaring som en rymdroman. Den är najs. Fortsätter nu med efterkommande böcker, och råder er att läsa Enders Game.

Kanske är filmen värd att se, den som nyss kom ut med Harrison Ford som Colonel Graff, han som i början övervakar Ender. Jupp. Så är det. Läs nu!

Genre: Si/fi
Originaltitel: Enders Game
Utgiven: 1985
Antal sidor: 375

Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Romaner · Si/Fi

Allegiant – Veronica Roth


Nu är den här. Den avslutande delen i Divergent-trilogin. Jag hade sett fram emot det i månader, typ hela tiden sedan sista sidan av Insurgent lästes klart. Jag tänker inte gå in på handlingen, för det går inte utan att spoila tidigare böcker, men världen har förändrats mycket sen första boken och även karaktärerna i den. Synd bara att all förväntan var förgäves.

Oerhört besviken blev jag på avslutningen. En serie som började så himla skönt, med föga romantiskt tjafs kring den imponerande kvinnliga huvudkaraktären har gått över i någon slags sliskig Twilight-roman och det känns som att författaren stressat ihjäl sig för att hinna klart i tid. Synd på en så pass trevlig serie. Den spårar liksom ur på slutet, det känns som att målet är att skriva ett manus som går hem hos en publik i 14-års åldern, som att man försöker locka alla fans från Twilight och Hungerspelen till sig genom slutet. Och det är liksom inte där hon började, tycker jag åtminstone.

Genre: Si-fi dystopi
Originaltitel: Allegiant
Utgiven: 2013
Antal sidor: 544

30 böcker alla borde läsa · Böcker · Litteratur · Religion · Romaner · Si/Fi

#26 Amberville – Tim Davys


För några år sedan var det en superhype kring den här boken, men nu är det få som hört talas om den längre. I Amberville hamnar vi i en Gosedjursvärld. I den här världen är en stor rädsla att bli hämtad av sopbilarna, vilket du blir när du blivit för sliten och gammal. Eller? Enligt ryktet finns det en lista med namn, och de som står på listan kommer bli hämtade. Hur får du dig själv av listan? Vem skriver den? Vem bestämmer över liv och död?

Det är en slags teologisk diskussion med mjukdjur i huvudrollen. Annorlunda och intressant, och därför finns den boken med som en av de 30 jag tycker att alla borde läsa i livet.

 

Hos bokus kan du förresten provläsa en del av boken, om du är nyfiken.

Böcker · Dystopi · Litteratur · Si/Fi · Tonårsromaner

Legend – Marie Lu


Åh, vad jag älskar att få hem nya böcker i lådan. För några veckor sedan letade sig Legend hem till mig (tack Modernista) med en massa lovord och löften på baksidan. Filmatisering på G och en massa hype.

Och den levde nästan upp till förhoppningarna.

Legend är ytterligare en bok i bakvattnet efter Hungerspelen, en postapokalyptisk värld med diktaturstat, pesthot och mörker. I det här möter vi Day – pojken som staten hatar för att han hela tiden lyckas lura den och en av de mest eftersökta brottslingarna i landet – och June – underbarnet med högsta betyg på prövningen som redan vid 15 års ålder lyckats ta examen från akademien där hon tränats för att bli en perfekt soldat för staten. Två helt olika personer med två helt olika öden. Och deras vägar korsas…

Det är en skön ”svepa-igenom”-bok som jag seriöst inte kunde släppa taget om. Jag stod och bakade småkakor med boken framför mig, bara för att få reda på vad som skulle hända på nästa uppslag. Visst, en del förutsägbara händelser men det är svårt att komma ifrån i tonårsromaner på något sätt. Just pojke-möter-flicka-grejen är ju alltid med och vetskapen om att allting inte riktigt är som det verkar, men trots detta är det en underhållande och gripande bok som lovar stort inför kommande böcker i serien. Definitivt läsvärt.

Här och här kan du få tag i boken, om inte annat, och jag råder dig som gillade Hungerspelen och liknande böcker att läsa den.

Genre: Si-fi dystopi
Originaltitel: Legend
Utgiven: 2013
Antal sidor: 296
Passande musik: Mörkt och stämningsskapande, eller bara elvispen som surrar om man tycker om att baka kakor.

 

30 böcker alla borde läsa · Böcker · Fantasy · Humor · Litteratur · Romaner · Si/Fi

#22 Liftarens Guide till Galaxen – Douglas Adams


Hur många har aldrig hört talas om Liftarens Guide till galaxen? Inte så många, kan jag tro. En del tycker att den är lite fånig, svår att förstå och nästan lite tråkig. Andra tycker att det är ett helt genialt komiskt Si-fi-äventyr. Jag tillhör, som ni kanske kan gissa, till den senare skaran.

I Liftarens Guide till Galaxen möter vi Arthur Dent en morgon med hemsk bakfylla och en gul grävmaskin utanför fönstret. Kommunen är där för att riva hans hus för att bygga en motorväg precis där. Samtidigt väntar en stor armada av rymdskepp precis utanför Jordens kant för att förinta hela jorden och bygga en stor motorled, precis där. Hej Kaos, eller hur? Med en gnutta tur och kompisen Ford Prefect – som visar sig vara delförfattare i den fantastiska guiden för liftare, och dessutom från en planet långt borta – lyckas Arthur i sällskap med Ford lifta iväg från planeten och de beger sig på ett sjukt äventyr genom galaxen.

Vi får fundera, skratta och upptäcka med Dent och Prefect i den här helt geniala bokserien i fem verk. Funderingar kring vad meningen med livet är blandas med fallande valar och galna rymdpresidenter. Jupp, helt galet och helt fantastiskt. Så läs nurå!

Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Romaner · Si/Fi · Tips · Tonårsromaner

Drömgångare – Samantha Shannon


IMG_4751(12)”SCION – tryggare finns inte.”

Fick en ny bok i lådan från Modernista förlag, en fantastisk ny si-fi dystopi vid namn Drömgångare. På baksidan beskrivs författaren Samantha Shannon som en efterföljare till J.K. Rowlings, så snacka om höga förväntningar innan man ens läst första sidan.

Vart är vi då? London år 2059, säkerhetssystemet Scion har varit igång i 200 år. Det är en mörk och välbevakad värld där klärvoajanta förföljs och spärras in i rädsla för deras förmåga att ta sig in i etern och kontakta döda andar och att använda dessa på olika sätt. Mitt i det här lever Paige Mahoney. Hennes jobb är att med hjälp av sin förmåga ta sig in i folks medvetanden, för hon är en av dessa klärvoajanta eftersökta förrädare. Hon är dessutom unik. Hon är en drömgångare.

Så till kritiken, det är så herrans massa olika titlar och termer att sätta sig in i för att förstå och komma in i det nya London vi möter här. Klärvoajanta, amaurotiker (icke-klärvoajanta), hoppare, spolar osv osv osv. MEN när man väl kommit in i det är det svårt att sluta läsa för det är ett fantastiskt verk. Jag får vibbar från andra böcker, allt från Mona Lisa Overdrive till Divergent och Metro 2033, medan jag läser – trots det lyckas Shannon skapa en helt egen fascinerande grej i Drömgångare. Att jag redan innan är rätt såld på genren skadar ju inte, men jag tror att många som inte mött litteratur med det här mörkret i sig innan också skulle uppskatta den. Att Shannon bara är 22 år gammal gör det inte mindre imponerande. Så läs och njut, perfekt i höstmörkret tillsammans med en stor kopp varm choklad uppkrupen i soffhörnet!

HÄR finns förresten en rätt snygg boktrailer, annars går boken att köpa här och här.

Genre: Si-fi dystopi
Originaltitel: The Bone Season
Utgiven: 2013
Antal sidor: 480
Passande musik: Lana del Ray’s Young and Beautiful ger den rätta känslan.

Böcker · Dystopi · Litteratur · Si/Fi · Tonårsromaner

Insurgent – Veronica Roth


Ingen som läst något här förut kan väl missat min förkärlek till dystopier. Insurgent, fortsättningen på Divergent som kom ut för ett par år sedan, tar helt enkelt vid där den boken slutade (och med tanke på att den slutade mitt i en rejäl cliff hanger så är man ju på högspänn redan när man kastas in i den).

Jag är fortfarande oerhört gripen av Roths trevliga sätt att skriva, mycket Hungerspelen-liknande och typ lika gripande och engagerande. Det är trevligt att sluka böcker utan att behöva stanna upp och processa och tänka, men att ändå lämna boken med en stor fråga hängande i luften som påverkar både dig och hur du ser på livet. Ser mycket fram emot nästa del i serien, Allegiant, som kommer ut på originalspråk om 62 dagar. Insurgent däremot släpps vilken dag som helst på svenska, för den som föredrar att läsa på modersmålet, och läsa den borde du verkligen. (beställ på Bokus eller adlibris vetja). Filmatiseras gör den också!

Lägger in en SPOILER-varning för säkerhets skull, det är svårt att recensera en uppföljare utan att ta med vissa saker från tidigare bok och har ni inte läst Divergent än så sluta läs här för säkerhets skull.

Världen är en stad i USA, någon slags postapokalyptisk verklighet där människor lever i olika grupperingar efter personlighetsdrag. Som sextonåring får man välja vart man vill höra hemma, går igenom en hård initiationsträning innan man sedan för alltid blir en del av gruppen. Det fick vi reda på i tidigare bok. Nackdelen är att maktmissbruk och otäcksheter fått ett slags krig att bryta ut, det var där vi lämnades sist – om ni minns? Nu ska Tris och hennes kärlek Four försöka ställa saker till rätta igen.

Böcker · Dystopi · Litteratur · Si/Fi · Tonårsromaner

Tystnaden i bruset – Patrick Ness


Det kanske inte kommer som en överraskning för någon att jag är lite småförtjust i tonårsdystopier (varför man kallar dem tonårsböcker funderar jag alltid lite på). Så hittade jag en till, som legat i en bibliotekspåse lite för länge, just Tystnaden i bruset.

Vi får landa på en ny planet i Ness’ verk, i en stad kallas Prentisstown. En sjukdom på planeten har gjort att alla män kan höra varandras tankar – varandras brus – och alla kvinnor dog av sjukdomen drygt 13 år tidigare. Todd är den enda kvar i staden som ännu inte blivit MAN, utan bara är en pojke, utanför allting tillsammans med en hund. Så en dag märker han Tystnaden, ett glapp i allt brus. Och när de andra i staden hör vad han sett måste han omedelbart fly ut i det ingenstans han förväntar sig. Men inget verkar vara som han lärt sig.

Stefan Ekman säger på baksidan av andra delen, Cirkeln och Pilen: ”När jag försökte läsa och borsta tänderna samtidigt insåg jag att det här var en av de mest fängslande böckerna jag läst på väldigt länge.” Delvis håller jag med, för efter att ha sprungit med Todd över halva Nya Världen kunde jag inte låta bli att åka raka vägen till biblioteket och få tag i del två och tre. För trots att det ibland går lite väl fort, och ibland är lite väl slarvigt (för att inte prata om skrivspråket genom boken, ”mä”, ”varelsär” osv. – ja, jag förstår att det är meningen, men det irriterar ändå) så kan man inte låta bli att bli meddragen och man vill ju veta mera.
Och vad mer behöver man egentligen av en trevlig bok, att man känner en önskan att bläddra vidare?

Genre: Tonår/Roman/Dystopi
Originaltitel: Chaos Walking Book One: The Knife of Never Letting Go
Utgiven: 2009
Antal sidor: 412
Passande musik: Något du hetsar till, typ Hajen-temat.

Finns förresten på rean just nu, för typ en femtiolapp. Värt?