Böcker · Fantasy · Litteratur · Si/Fi · Tonårsromaner

Rosensällskapet – Marie Lu


lu_rosensallskapet_omslag_inbAdelina Amouteru – den vita vargen – är tillbaka. Och nu är hon ute efter hämnd mot alla de som svek henne. Tillsammans med sin lillasyster Violetta – en drabbad med möjligheten att ta ifrån andra deras blodpestvunna krafter – letar de efter nya allierade när alla de gamla vänt henne ryggen och försöker stoppa henne.

Rosensällskapet är en mörk berättelse om hämnd och mörker, med få ljusa inslag av kärlek och vänskap. Istället följer vi huvudpersonens kamp för hämnd, inkvisationens ledare (de som försöker utrota alla drabbade) i sin rädsla för både de andra med samma skada som han själv, men också rädslan för att förlora sin drottnings gunst, och den nya Eliten-ledarens försök att nästla sig in i rikets planer och försöka vinna makt åt Den unga eliten efter Enzos försvinnande.

Det är en spännande intrig som uppmålas åt oss, boken är både gripande och spännande med många dramatiska händelser och målande beskrivningar. Nackdelen – Lu väver in lite för många blodiga slag och mörka tankar, illusioner och galenskap. Det spårar ur. Efter att ha läst klart sista sidan satt jag bara i säkert 10 minuter och försökte samla tankarna om det jag precis genomgått och slutsatsen är att jag har svårt att få ihop det. Det blev för mycket. Ändå är jag mycket nöjd med läsupplevelsen, Lu är fortfarande oerhört duktig på att skapa en värld som drar in läsaren och att skapa en miljö utan dess like.

 

Men hur ska en människa kunna vara god, när hela hennes existens är så beroende av mörka krafter?”

 

9-12 år · Böcker · Fantasy · För mindre människor · Litteratur · Si/Fi

Det lånade mörkrets riddare – Dave Rudden


När en möter en bok som har en pojke med lysande händer på framsidan är det inte konstigt att en ursprungligen blir lite skeptisk – eller?

Boken handlar om unge Denizen Hardwick, en 13 årig pojke boende på ett barnhem. Hans föräldrar ska ha dött när han var mycket liten och han har vuxit upp på Crosscaper. Så en dag händer det där som aldrig händer en föräldralös pojke på barnhem – förutom i böckerna. Han får ett brev från sin faster och dras in i ett äventyr som han aldrig kunnat räkna med. Även på barnhemmet händer en hel del skumma grejer. Och vem är hans mystiska faster egentligen, och varför har han aldrig hört något om honom förut?

Ska jag vara ärlig ÄLSKAR jag den här boken. Se vad jag gjorde där, ÄLSKAR med stora bokstäver. Kanske höjer jag dina förväntningar till skyarna nu, men boken rekommenderas från typ 9-11 år men jag ser den som en enklare motsvarighet till Harry Potter. Den i grunden ganska enkla plotten till trots skapar en oerhört mörk och mystisk berättelse som byggs på i många lager och visar på ett skickligt författarskap (trots att en del trådar kanske skulle kunnat slopas) i och med det oväntade slutet. Och jag kunde inte sluta läsa, sträckläste genom alla de typ 300 (?) sidorna. Så kom igen nu, läs den själv och lämna den sen till barnen/barnbarnen/kompisen/grannen eller vem du än kan stöta på utanför dörren. For real!

Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Si/Fi · Skräck · Tonårsromaner

Utpost – Ann Aguirre


aguirre_utpost_omslag_inb_0På grund av uppföljare kan nedanstående innehålla SPOILERS. Be aware!

Spadertvå och hennes vänner har tagit sig ut ur underjorden, förbi den gänginfesterade staden och nu ”räddats” till den lilla kolonin Räddning där tiden tycks ha stannat i ett könsstereotypt 1847. Spadertvå som är van att vara en jägarinna, med hög status, frihet att agera på eget bevåg och dessutom ser sig själv som vuxen (!!) trivs inte alls särskilt väl i den nya fristaden. Där ska flickor bära klänning och foga sig, laga mat, sy och avla fram fler människor. Hon vill bara slåss, försvara byn och sina vänner samt bevaka de monstruösa zombieliknande varelserna som finns överallt – och som tycks bli smartare…

Utpost är fortsättningen på Enklav och del två i serien Razorland. Miljön är dystopisk och lite smått si-fi’ig. Första boken påminde mig mycket om Metro 2033 men det kommer en ifrån här och istället känns inspiration från typ Divergent-serien mer närvarande än tidigare. Även här återfinns en ganska trevlig läsupplevelse (om än lite ryckig ibland, från promenader till zombieslakt på 2 sekunder) som är medryckande och intressant, men inte mycket mer än så. Och jag är ÅTER IGEN så trött på alla dessa romanser som måste tryckas in i alla böcker som vänder sig till den tonåriga läsaren. Seriöst Twilight, vad har ni gjort med fantasy/si-fi-litteraturen? Och snälla författare, kan ni SLUTA med dessa 2 killar på en tjej-romanser. Alltså, det är tråkigt. Jättetråkigt. Ointressant. Irrelevant. Lägg av. Helt enkelt.

För att sammanfatta: lästrevlig uppföljare på en helt okej bok där jag åter igen är sugen på att ta reda på hur det slutar för att jag blir medryckt och gripen av historien som är rätt välskriven och medryckande – som tonårslitteratur ofta är. Det fladdrar lite i magen av nån gammal dammig tonårsfjäril MEN jag skulle gärna slippa dessa hjärtesörjande och irrellevanta trekantsdramer. Tack för mig.

Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Religion · Si/Fi · Tonårsromaner

Änglafall – Susan Ee


I förra veckan dök Änglafall upp i min brevlåda, och jag blev genast nyfiken. Änglafall är första delen i trilogin ”Penryn och Tidens slut” som har översatts över hela världen och hyllats i stort.

Bokens huvudperson heter Penryn. Hon, hennes rullstolsbundna syster och helgalna mamma försöker överleva i en postapokalyptisk värld där en massa änglar invarderat jorden och haft ihjäl fler människor än alla värdskrig gemensamt. De som är kvar lever i ruiner och slåss för överlevnad mot gäng som härjar runt och samlar mat i andras kök och andras föredetta liv. Men de hamnar i en fight mellan änglar, Penryns syster Paige blir bortförd och Penryn kommer på sig själv med att söka hjälp av fienden – den undersköna ängeln Raffe som förlorat sina vingar.

Boken uppfyller alltså en hel del av de krav som står på min lista.
Postapokalyps – check
Si/fi – Check
Konstig religiös touch – check
Fantasy – Check
Tonårsromantik – Check

Trots detta är jag liksom lite uttråkad första halvan för att jag INTE FATTAR vad de här satans änglarna gör på jorden alls. Hur kom de dit? Vad gör de där? Romantiken finns, men är inte tillräckligt för att nå hela vägen fram till mitt hjärta utan istället blir det lite platt och förutsägbart. Sen vet jag inte om det blir lite mycket med änglar, rebeller, gäng, kannibaler och allmän missär. Dessutom slutet. SPOILERVARNING: Slutet fick mig att tänka på någon slags blandning av Blade Trinity och Metro 2033 och jag ville mest kräkas. Creds till författaren ändå för att beskriva avskyvärdheterna såpass att jag ville gömma mig och nog kommer sova med lampan på i natt. Ja, jag är en skrajsen person.

Så, för att sammanfatta. En lite romantisk, lite otäck, lite si-fi:ig, lite postapokalyptisk typ tonårsbok med monstertendenser och rebeller. Skruvar huvudet typ femton varv med onda änglar som utsända av gud (?) attackerar människorna. Det är liksom välskrivet och så, och onekligen såpass givande att den blivande trilogin ska filmatiseras och de har översatts till över 20 språk och tycks vara världens succé- men för mig saknas något. Typ förståelse. Ja, typ förståelse. Och lite mys mitt i all misär.

 

Originaltitel: Angelfall
Antal sidor: 264
Utgivningsår: 2011

Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Si/Fi

Röd drottning – Victoria Aveyard


Välkommen till en värld i rött och silver. De röda är det lägsta ståndet i den här strikt hierarkiska världen. Röda är gjorda för att slava under de silvriga, råder propagandan. Slava och slåss vid fronten. Skillnaden mellan dem är färgen på deras blod… Bokens huvudperson Mare är en av dessa röda. En arbetslös nästan 18-åring som på 18-årsdagen kommer skickas till fronten för att slåss precis som sin far och sina bröder före henne. Tills allt ändras på grund av Cal, som på något mystiskt sätt lyckas fixa ett jobb till henne vid hovet – ett jobb som förändrar allt.

Det är ingen överraskande bok. Trevlig, men förutsägbar. Det är en klasskamp med en underdog som försöker slå ner styret underifrån med hemliga organisationer och våldsam fred. Det är propaganda. Svält. Klassklyftor. Samhällskritik i sin bästa form, blandat med en hel del Twilight-romantik och en gnutta Divergent-vibbar. Skaka ihop det med en skvätt Rött uppror så får du Röd drottning, en trevlig läsupplevelse för oss som gillar alla de böcker som följt i Hungerspelens spår.

Läsvärt och behagligt, om än ganska förutsägbart.

Originaltitel: Red Queen
Antal sidor: 379
Utgivningsår: 2015
Passande musik: Just nu lyssnar jag ju bara på den här akustiska mashupen, så, det får nog bli den.

Dystopi · Si/Fi · Tonårsromaner

Rött uppror – Pierce Brown


I en tid långt borta i en värld på planeten Mars lever människorna i ett strikt kastsystem indelat efter färg. Darrow, bokens huvudperson, är av lägsta kastet. Han är en röd. Han arbetar i gruvorna under mars yta, precis som alla andra av hans färg. Han sliter för framtiden, för att andra ska kunna komma dit i framtiden, för att hans barn ska få det bättre. Han är nygift med sitt livs kärlek. Revolten är dock aldrig särskilt långt borta, och efter att hans kärlek offrats efter ett äventyr när de försökte se solen försöker han hämnas. Han får hjälp att infiltrera skolan för de dominerande, de gyllene…

Jag älskar egentligen klasskampsdystopier där ”the underdog” slår tillbaka mot makten som förtryckt ett helt folk under mycket lång tid, som ljugit och kuvat – men den här boken klarar jag inte att läsa klart. Inte för att den är dålig, det är en fantastiskt välskriven bok, men för att den är så otäck. Kanske inte på det där rysar-viset, utan mer som en blandning mellan Saw-filmerna och Hungerspelen. Barn som offras. Folk som ljuger. Uppdelning av människor. Mörker. Död.

Hungerspelen möter Flugornas herre möter Blade runner möter Game of thrones och det är bara att luta sig tillbaka och njuta.” Skriver Linda Skugge om boken i gp.

Jag har alltså inte lyckats läsa klart. Bara att tänka på boken ger mig gåshud och obehagskänslor. Så det är en bra bok, en riktigt bra bok. Och någon gång i framtiden kanske jag vågar läsa klart den också – men än så länge är jag alldeles för rädd.

Originaltitel: Red Rising
Antal sidor: 391
Utgivningsår: 2015
Passande musik: I Bergakungens sal, eller temat från Hajen.

Böcker · Dystopi · Litteratur · Si/Fi · Tonårsromaner

Enklav – Ann Aguirre


Enklav börjar under ett sönderrasat New York. I tunnlarna som förr varit tunnelbanan bor massa människor i skydd mot det hemska som sägs finnas på ovansidan. De lever i enklaver med strikta regler för att överleva. Huvudpersonen Spadertvå har precis blivit invigd som jägarinna, en av beskyddarna av enklaven, och hennes partner är Tålig – en nyinkommen tystlåten typ. Vad ska de skydda enklaven mot? Jo, missfoster och andra enklaver. Jaga mat är viktigt också.

Jag började läsa och tänkte ledset att det var en ren kopia på Metro 2033, och det finns liknande drag. Det är ju en postapokalyptisk berättelse med zombies som vänder sig mot ungdomar. Det utvecklas dock sen till något annorlunda och mer spännande, riktigt spännande. På slutet biter jag på naglarna och vill bara läsa mer. Tänk er en kopia på Divergent-trilogin, kombinerat med Metro 2033 och en gnutta The Walking dead så har du den här boken. Det slutar med en härlig cliffhanger och eftersmaken av boken är förvånansvärt nog riktigt trevlig. Vetskapen om att det här bara är första delen i Razorland-trilogin är skön att ha med sig, för det är härligt att veta att det kommer mer, för jag är nyfiken på vad som hänt med den värld de lever i.
Det är ingen klockren femma i betyg, men en stark trea får den av mig. Det är trevligt att läsa, enkelt att läsa och det är en story som trots att jag liksom läst om varje element förut ändå kombineras ihop till någon slags trevligt postapokalyptiskt kaos-mys. Vill på riktigt ha mer. Tips, tips, tips!