Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Si/Fi · Skräck · Tonårsromaner

Utpost – Ann Aguirre


aguirre_utpost_omslag_inb_0På grund av uppföljare kan nedanstående innehålla SPOILERS. Be aware!

Spadertvå och hennes vänner har tagit sig ut ur underjorden, förbi den gänginfesterade staden och nu ”räddats” till den lilla kolonin Räddning där tiden tycks ha stannat i ett könsstereotypt 1847. Spadertvå som är van att vara en jägarinna, med hög status, frihet att agera på eget bevåg och dessutom ser sig själv som vuxen (!!) trivs inte alls särskilt väl i den nya fristaden. Där ska flickor bära klänning och foga sig, laga mat, sy och avla fram fler människor. Hon vill bara slåss, försvara byn och sina vänner samt bevaka de monstruösa zombieliknande varelserna som finns överallt – och som tycks bli smartare…

Utpost är fortsättningen på Enklav och del två i serien Razorland. Miljön är dystopisk och lite smått si-fi’ig. Första boken påminde mig mycket om Metro 2033 men det kommer en ifrån här och istället känns inspiration från typ Divergent-serien mer närvarande än tidigare. Även här återfinns en ganska trevlig läsupplevelse (om än lite ryckig ibland, från promenader till zombieslakt på 2 sekunder) som är medryckande och intressant, men inte mycket mer än så. Och jag är ÅTER IGEN så trött på alla dessa romanser som måste tryckas in i alla böcker som vänder sig till den tonåriga läsaren. Seriöst Twilight, vad har ni gjort med fantasy/si-fi-litteraturen? Och snälla författare, kan ni SLUTA med dessa 2 killar på en tjej-romanser. Alltså, det är tråkigt. Jättetråkigt. Ointressant. Irrelevant. Lägg av. Helt enkelt.

För att sammanfatta: lästrevlig uppföljare på en helt okej bok där jag åter igen är sugen på att ta reda på hur det slutar för att jag blir medryckt och gripen av historien som är rätt välskriven och medryckande – som tonårslitteratur ofta är. Det fladdrar lite i magen av nån gammal dammig tonårsfjäril MEN jag skulle gärna slippa dessa hjärtesörjande och irrellevanta trekantsdramer. Tack för mig.

9-12 år · Böcker · För mindre människor · Skräck

Vem som helst utom Ivy Pocket – Caleb Krisp


ivy_pocket_1Ivy Pocket är en fantastisk människa. En föräldralös flicka som arbetar som tjänsteflicka och gärna trycker ner husmors ansikte i saftskålen för att svalka av henne, och aldrig tänker efter före hon pratar. Vad hon får i uppdrag efter att ha fått sparken på senaste platsen? Att leverera en MYCKET värdefull klockdiamant till en flickas 12-års dag. Det är viktigt att Ivy absolut inte provar halsbandet innan det levereras. Dagen efter mördas uppdragsgivaren mystiskt.

Det låter mystiskt, mörkt och tragiskt men är skrattretande underhållande och så löjeväckande korkat på sina ställen. Ivy Pockets karaktär är så både uppfylld av sig själv och naiv att det nästan kokar i skallen på mig och en del av mig önskar att jag fått den som tioåring när läslusten tröt.

Enligt experterna går det att jämföra Caleb Krisp med författare som Lemony Snicket och Neil Gaiman. Jag tycker karaktären Ivy Pocket känns som Pippi Långstrump. Utöver en underhållande bok är bilderna fantastiska.

 

Skräms inte av omfånget för den är oerhört läsvärd!

Övrigt · Böcker · Fantasy · Litteratur · Personligt · Skräck

Monstrumologen-Rick Yancey


monstrumologenMonstrumologen har legat på mitt nattduksbord sen i oktober. Jag har läst kapitel i taget och älskat det, men det finns så mycket saker jag vill göra och så lite tid och nu äntligen är jag igenom.

Jag älskar den för dess långsamhet.

Monstrumologen är en bok i samma anda som Shelleys Frankenstein och Stokers Dracula och det kryper under huden genom varje sida, utan att bli för läskigt. I boken får vi följa unge Will Henrys berättelse om livet som assistent till en doktor – som jobbar med att leta efter monster och läskiga kreatur. Det är blodigt och kladdigt och mörkt när Will Henry och doktorn försöker rädda världen undan de människoslukande antropophagerna…

Det är mörkt och mysigt, blodigt och slabbigt, läskigt och lite hjärtvärmande på något sätt och jag är nöjd med det jag fått till mig genom läsningen. Tack för det!

Böcker · Krim · Litteratur · Skräck

Vassa föremål- Gillian Flynn


Jag kunde inte låta bli, trots att lässuget saknades så lyssnade jag mig igenom Vassa föremål på alla dessa långpromenader och matlagningar (det absolut bästa med att gå långt är ju att kunna lyssna på en bra bok). Här senast tog jag mig igenom Vassa föremål.

En del kanske minns att jag var ganska såld på Gone Girl när jag läste den några år efter alla andra. Nu tog jag tag i Vassa föremål, Flynns debutbok som liksom kastades ut på marknaden igen efter filmatiseringen av Gone Girl. Här möter vi Camille Parker, journalist från Chicago, som skickas till sin hemstad för att skriva om 2 döda småflickor som mördats på brutala sätt och sen blivit av med tänderna. I staden finns hennes mor och lillasyster, och hon ska helt enkelt bo hos dem tills skrivit klart eller mördaren hittats.

Det är en kuslig underton genom det vardagliga med blommor, stekande hetta, husor och lemonad. Den överbeskyddande daltande mamman, och omnämnandet av den döda systern som sjuk dött för många många år sedan. Den levande systern och hennes oerhörda omsorg för dockhuset. Mediciner, blå mjölk och lögner. Rysningarna infinner sig snabbt och det är något slags mysigt obehag som bara blir värre och värre. Det överraskar lagom mycket, ger nya perspektiv och precis när du tror att allt är över svänger det till några gånger till.

Det är trots allt en läsvärd, trevligt otrevlig bok att promenera till. Att försöka läsa den på kvällarna var dock ingenting för mitt räddhågsna jag, men dagtid fungerade det alldeles perfekt. Läs och rys.

9-12 år · Böcker · Dystopi · Fantasy · För mindre människor · Författartips · Litteratur · Si/Fi · Skräck · Tonårsromaner

Flickan vid glastornet, Resan till tidens slut, Eunomia – Erika Vallin


Att jag inte läste klart snabbare. Erika Vallins Eunomia landade i min mailinkorg för ganska många veckor sedan. Det är den avslutande delen i trilogin som börjar med Flickan vid glastornet och följs upp av Resan till tidens slut. Och nu när jag läst klart trilogin är jag frälst och vill bara ha mer – mer, mer, mer!

I trilogin lär vi känna Asrin, en rätt vanlig föräldralös typ 12-åring som bor med sin farmor i Stockholm. Hon ska byta skola, och börjar också i en matteklubb där det berättas om Speglarnas hemlighet och landet Eunomia som du når genom de tre speglarna. Eunomia ska vara ett land i en parallell verklighet, en värld där tiden står still och en ondskefull drottning tagit över makten från de goda vetenskapsmännen. Asrin och hennes nya kompisar Max och Lima ger sig ut på mystiska jakter efter nyckeln. Nyckeln den där galna damen berättade om. Och vart kom boken ifrån, Alice och spegellandet, den som tillhört Asrins mamma. Och varför saknas en sida?

Jakten efter nycklar, speglar och Eunomia fortsätter genom de tre böckerna och ger mig ömsom gåshud och kalla kårar, ömsom glädjeskutt och pirr i magen. Det är en sån massa myter och sagor som binds ihop i böckerna, allt detta i jakten på de tre speglarna som ska visa vägen in till Eunomia. Det är så jävla otäckt ibland, så att jag var tvungen att tända lampan och nynna glada sånger för att få skräcken att släppa taget, och det ska vara skrivet för 9-12-åringar ungefär. Jag tänker att jag önskar att jag läst dem då, men får ut minst lika mycket nu – om inte mer. För det är spännande, gastkramande och intresseväckande och efter att sista sidan tagit slut släpper den inte taget. Vallin får dessutom med alla element jag gillar: verklighet blandat med fantasy, science fiction och rätt många dystopiska trådar tillsammans med lite kärlek och vänskap. Mest vänskap.

Känslan liknar en svensk Harry Potter, fast med en stark och smart tjej i huvudrollen istället. Känslan påminner också om Hungerspelen, eller en bok i den stilen. Det är något särskilt med att läsa om barn som ger sig in i ”vuxna” äventyr, eller finns det något sånt? Jag älskar att Vallin låter förluster, död och sorg ta stor plats i boken – precis som förräderi och känslan av att inte kunna lita på någon. Det är lättrelaterat till i alla åldrar och tilltalar. Jag är fett imponerad av kompositionen och kombinationen av myter och verklighet, av den parallella verkligheten som började så bra men slutade så illa. Och sen älskar jag slutet med en föraning om en eventuell fortsättning.

Rekommenderad läsupplevelse för alla som gillar Harry Potter, Hungerspelen, Spelkortsmysteriet och liknande böcker. Passar lika bra för nioåringen som för femtonåringen som för femtioåringen. Kan inte komma på en enda person som borde vara utan den här läsupplevelsen och en del av mig hoppas och önskar att någon stor amerikansk filmskapare får tag i boken, för den skulle bli en sjuhelsikes film.

(dessutom är böckerna svinsnygga, så måste nog uppdatera mina lånade biblioteksexemplar till riktiga vid nästa löning.)

Genre: Ungdomsoman/Skräck/Fantasy
Originaltitel: Flickan vid glastornet, Resan till Tidens slut, Eunomia
Utgiven: 2012, 2013, 2014
Antal sidor: 238, 222, 217

9-12 år · Allmänt intressant · Övrigt · Böcker · För mindre människor · Litteratur · Personligt · Si/Fi · Skräck · Tonårsromaner

Erika Vallin – jag jobbar långsamt


Alltså, ursäkta mitt långsamma tempo – men jag kämpar vidare med Erika Vallins Eunomia-trilogi. Det är verkligen inte det att jag inte älskar böckerna, för det gör jag verkligen, så det är egentligen ingen kamp. Jag njuter av varje sida, och vill liksom få den här sammanhängande sträckläsningen när jag läser böckerna. Det leder dock tyvärr till att det blir lite för lite läst 😦 En absolut nackdel med att vara föräldraledig med en liten parvel som liksom vill leka och hänga och pocka på uppmärksamhet en del. Sen när liten väl sover vill en ju hänga tvätt, ta hand om disk, kanske dammsuga upp de där små ärtorna under köksbordet och de nertrampade majskrokarna i vardagsrumsmattan. Att jag dessutom fastnat i *skäms* Paradise Hotel gör att ytterligare lite kvällstid försvinner i intet.

TROTS detta måste jag dock säga att jag rekommenderar Flickan vid glastornet till varenda jävel som frågar om boktips. Varför? Stark brud i huvudrollen. Läskig och skrämmande men också ashäftig bakgrundshistoria. Vänskap, släktskap och mysterier. Har träffat få mellanstadiebarn som inte gillar den kombinationen – känns som en svensk Harry Potter/vuxnare Martin Widmark/skräckroman a la tweenie. Full rapport kommer nog i slutet av nästa vecka (min partner åker bort=mer kvällstid till inget annat än läsning/däcka utmattad i soffan). Lovar!

Böcker · Dystopi · Si/Fi · Skräck

Släktet – Guillermo del Toro & Chuck Hogan


Mannen bakom Pans labyrint har slagit sig ihop med den amerikanske författaren Chuck Hogan och skapat en skräckserie med massa vampyrer som skrämmer och pirrar.

Ett flygplan landar på JFK, och blir helt plötsligt kolsvart. Kontakten bryts och det bara stannar. Smittskyddsinstitutet kallas in direkt och när de kommer ombord är alla planrutor neddragna och alla inne på planet tycks vara döda utan synlig dödsorsak. Bampam! Vad är det som hänt på det där flygplanet?

Det är härligt att läsa om lite vanliga jävla vampyrer igen, efter en era med glittrande romantiska kärlekstörstande hunkar. Boken presenterar blodtörstiga och smittsamma vampyrskrällen som korsats med zombies i intelligens. Vampyrismen (?) beskrivs  som ett virus, mycket smittsamma blodmaskar som tar över människokroppen cell för cell – som en riktig parasit. Det är lagom kusligt och lagom lättläst och lämnar en ungefär lika lätt som en tog till sig det. Känslan är lik Metro 2033 i annan miljö.

Trilogin ska bli serie, som så vitt jag minns kommer ut i november i amerikansk tv. Tror att det åtminstone kommer bli rätt sevärt.

Genre: Skräck
Originaltitel: The Strain
Utgiven: 2011
Antal sidor: 465