3-6 år · 5-8 år · Barnböcker · För mindre människor · Litteratur

Barnen i Lyckeskolan – Ebba Berg


Vi lånade inte mindre än 3 böcker om Barnen i Lyckeskolan sist vi var på biblioteket (jag sa att fyraåringen älskar dom, eller hur?) – Vem är kär i Abel Svensson?, Pardis Moradi är här och Klara Ek och hunden som inte var en hamster. 

lyckeskolan_vem_ar-_kar_i-abel_svensson_3d_webAbel funderar på om någon är kär i honom. Själv är han kär i 3 stycken, 2 i samma klass och en i grannklassen. Han funderar och funderar. Men sen kommer han på det, han kan ju lägga en lapp i varje klasskompis ficka och fråga om de är kära i honom! Men vad händer om de inte är det? Och hur vet han vem som svarar ja?

lyckeskolan_paradis_moradi_web

Pardis mormor vill att han ska sjunga i kören och uppträda för hela skolan, men det vill inte Pardis. Han tänker aldrig mer komma hem igen och han vill inte vara Pardis mer. När det är en vikarie i skolan passar han på, idag ska han vara Noah istället för Pardis.

lyckeskolan_klara_ek_och_hunden_3d_web

Klara och hennes pappa lever ett ganska vanligt liv, steker pannkakor och går på promenader. Klara vill jättegärna ha en hamster som hennes lillebror har, han som mest bor hos deras mamma. En dag berättar pappa att han träffat en ny tjej, en som gärna vill träffa Klara. Och hon har med sig en stor hund. En hund som är med överallt. Tänk om pappa tycker mer om hunden än om Klara?

Som alla böcker om Lyckeskolan är det helt olika levnadsöden och helt olika livsfrågor som diskuteras och dissikeras på ett snyggt och genomtänkt sätt. För vem har inte varit kär och funderat över kärlekens mysterier? Vem har inte någon gång velat vara någon annan, eller sagt något hen ångrar till en familjemedlem? Vem har inte oroat sig för att bli utbytt, mot en hund eller partner eller kanske av ett syskon? Med i livsfrågorna skymtar vi också andra saker: blindhet, downs syndrom, transexualitet, homosexualitet, separerade föräldrar, flykt och integration – men det tar aldrig över eller stjäl fokus utan är bara en diskret del av helheten – precis som det ska vara.

Här hemma läser vi igen och igen om Klara, Timmy, Pardis, Nora, Saga, Abel och de andra barnen i klassen på lyckeskolan. På ett genialt sätt inkluderar Berg alla barn steg för steg i de olika barnens liv, och jag ser fram emot att läsa om de kvarvarande barnen på klassfotot. Aktuella frågor och eviga frågor i en lagom blandning som också ger mig möjlighet att prata med mitt barn om alla människors lika värde. Det viktigaste som finns.

0-2 år · 3-6 år · Barnböcker · För mindre människor · Litteratur · Tips

Barnboksbonanza igen


Nu är vi där igen. Bland barnböckerna. Det är svårt att undvika barnböcker med en lästokig tvååring i huset. Så nu kör vi.

Det här har varit veckans mest lästa. Särskilt Alfons-boken och Jakten.IMG_9066

Jakten av Sanna Borell kom i brevlådan tillsammans med Den vilda ballongfärden av Ola  Norén och Karin Olu Lindgård strax före påsk. *lyckopåslag* Jag trodde att ballongboken skulle hyllas mest, men alltså Jakten!

Jakten blir en frukt stulen. Jakten börjar. Genom sidorna får vi följa den röda bli jagad av arga blåa och gröna för att hen har stulit en frukt. Med bara några få ord per sida ger det mig möjlighet att fylla ut texten och hitta på för att få mer fyllighet i berättelsen. Högläsning av boken ger möjlighet till ljudeffekter och barnet tycker både att den är läskig och spännande och spenderade morgonen med att läsa den högt för mig. Avundningen på historien visar också att trots att det aldrig är okej att sno något kan det kanske uppfylla sitt syfte ibland (och mitt hjärta värkte litegranna extra på sista sidan). Högt betyg på den, trots min ursprungliga skepsis. Böcker med bara något enstaka ord per sida brukar jag tycka är s å tråkiga att läsa. Men inte den här.

Den vilda ballongfärden är Saffa och marsvinet Parmesan på husvagnssemester med farfar, som bara vill ta det lugnt. Så hittar de helt plötsligt ett ägg i vassen. Vems är ägget? Iväg med en massa ballonger far de, och blåser runt.
Den var uppskattad, men de första gångerna vi läst boken har barnet inte riktigt blivit intresserat nog för att hålla upp koncentrationen så på slutet blev det många egenpåhittade förkortningar för att ta sig till slutet (för vems ägget var ville hen ju veta ändå). Fågeln var väldigt läskig också, på ett bra sätt, hälsar kritikern. Jag tycker att det är en mysig historia med härligt plåttriga bilder med mycket att se på – en gruva, en husbil, en hel husvagnscamping – som nog passar ännu bättre på rätt daga med rätt mängd tålamod. Just nu hör jag hur de läser den igen i soffan i vardagsrummet och barnet lyssnar andäktigt. Böcker är bra.