9-12 år · Barnböcker · Böcker · Deckare · För mindre människor · Litteratur · Tonårsromaner

Poppy Pym och Faraos förbannelse – Laura Wood


wood_poppy_pym_och_faraos_forbannelse_omslag_inbPoppy, Poppy, Poppy. Vilken stjärna. Poppy Pym hamnar på en cirkus som bäbis när cirkusens trollkarl drar upp henne ur en hatt, och där växer hon sen upp. Efter många år bland cirkusdjur och akrobater tycker hennes fostermor att det är dags för henne att börja skolan. En internatskola för fina barn vid namn Saint Smithen’s. Saint Smithen’s är så långt ifrån cirkusen en kan komma, en får inte hjula bland husen eller klättra i träden och vissa av lärarna är så himla elaka. Men det känns ändå lite som ett äventyr, särskilt när skolan ska ställa ut en massa egyptiska saker, varav en ädelsten som sägs vara förbannad…

Poppy Pym är en bok skriven för barn i (vad jag gissar) 10-12 års åldern, ungefär, men jag som vuxen har både apgarvat (skojar inte, Poppy Pym är så himla lustig att jag skrattade högt ofta och mycket) och ryst ihop med. Det är spännande och upplösningen otippad. Och alltså, dialogerna med cirkusen i telefon är så skrattretande att magmusklerna värkte lite ett tag. Det är alltså både läsvärt och underhållande. Mysteriet driver hela tiden läsdrivet framåt och Poppy och hennes vänner är både humoristiska och empatiska att följa.

Att boken DESSUTOM använder ordet ”hen” för första gången i läsminne är bara att extra plus i kanten. Att författaren dessutom restagramade min kommentar om det gav mig både goose bumps och starstruck-känslor. IMG_0416

Böcker · Litteratur · Romaner · Tonårsromaner

Paper Towns – John Green


Efter hypen Förr eller senare exploderar jag tänkte jag att lite mer John Green kunde vara mysig, så boken Paper Towns fick bli följeslagaren i öronen en vecka eller så.

Boken handlar om Quentin, och hans granne Margo Roth Spiegelman. Han har beundrat och älskat henne på avstånd sen typ alltid, för dom har ju känt varandra sen de var typ 2. Så hittade de en död snubbe tillsammans när de var nio. En kväll dyker Margo upp utanför hans fönster på andra våningen och vill att han ska hjälpa till med hennes ”genialiska hämndplan” och dagen efter är hon borta. Quentin är övertygad om att hon lämnat en massa ledtrådar för att han ska hitta henne, och lägger all tid och energi på att följa upp de ledtrådar han tycks funnit. Kommer han hitta henne, i tid?

Det första som slår mig är likheten med boken Var är Alaska? som jag läste för många år sedan. Och sen insåg jag att det var samma författare – ja, jag är ganska långsam ibland. Paper Towns eller Pappersstäder som den heter på svenska är Greens andra publicerade bok, och den tredje – Kathrineteorin – verkar även den gå i ungefär samma spår. Pojke gillar flicka, flicka försvinner, de åker en massa bil över USAs vidsträckta landmassa. Det är liksom helt okej, och ganska lugnt och mysigt och sådär men jag blev faktiskt lite uttråkad och tyckte väl lite att det var dags att göra något nytt och inte samma sak en gång till. Och det gjorde ju Green, när han skrev Förr eller senare… som inte alls hamnar i samma kategori av böcker som de övriga tu enligt mig.

Så totalt, ja, men en helt okej bok om en kär töntkille som tack vare en söt och populär bruds försvinnande blir cool. Mer än så, njaa. Kanske var det att lyssna på den som gjorde det långsamt, kanske var det något annat. Men sov gott till den, det gjorde jag åtminstone.

Böcker · Krim · Litteratur · Skräck

Vassa föremål- Gillian Flynn


Jag kunde inte låta bli, trots att lässuget saknades så lyssnade jag mig igenom Vassa föremål på alla dessa långpromenader och matlagningar (det absolut bästa med att gå långt är ju att kunna lyssna på en bra bok). Här senast tog jag mig igenom Vassa föremål.

En del kanske minns att jag var ganska såld på Gone Girl när jag läste den några år efter alla andra. Nu tog jag tag i Vassa föremål, Flynns debutbok som liksom kastades ut på marknaden igen efter filmatiseringen av Gone Girl. Här möter vi Camille Parker, journalist från Chicago, som skickas till sin hemstad för att skriva om 2 döda småflickor som mördats på brutala sätt och sen blivit av med tänderna. I staden finns hennes mor och lillasyster, och hon ska helt enkelt bo hos dem tills skrivit klart eller mördaren hittats.

Det är en kuslig underton genom det vardagliga med blommor, stekande hetta, husor och lemonad. Den överbeskyddande daltande mamman, och omnämnandet av den döda systern som sjuk dött för många många år sedan. Den levande systern och hennes oerhörda omsorg för dockhuset. Mediciner, blå mjölk och lögner. Rysningarna infinner sig snabbt och det är något slags mysigt obehag som bara blir värre och värre. Det överraskar lagom mycket, ger nya perspektiv och precis när du tror att allt är över svänger det till några gånger till.

Det är trots allt en läsvärd, trevligt otrevlig bok att promenera till. Att försöka läsa den på kvällarna var dock ingenting för mitt räddhågsna jag, men dagtid fungerade det alldeles perfekt. Läs och rys.

Böcker · film · Krim · Litteratur · Romaner

Gone Girl – Gillian Flynn


Jag är lite efter. Det har tagit mig fram tills nu att ta mig igenom Gillian Flynns Gone Girl. Men wow, jag förstår hyllningarna. Det är säkert många av er som redan läst den, eller läst om den, eller hört talas om den. Hon har ju precis kommit ut med en ny roman på svenska, Vassa föremål.

För att sammanfatta boken: Nick Dune blir uppringd på jobbet på hans och hans frus femte bröllopsdag. Hans dörr står öppen, och när han kommer hem saknas hans fru Amy. Det är kaos och blod på golvet osv. och hon verkar vara kidnappad. Parallellt med sökandet efter Amy ur Nicks perspektiv avslöjas bitar ur Amys dagbok, och den idyll som Nick försöker visa på tycks inte riktigt stämma överens med sanningen och han blir snabbt misstänkt för försvinnandet.

Jag trodde verkligen att jag visste vad som väntade mig när jag började med Gone Girl, jag trodde inte alla hyllningar och kritiker som skrivit om detta verk under åren. Jag blev överraskad och på ett positivt sätt också. Jag älskar Amy, verkligen älskar, och hatar henne samtidigt. Jag sympatiserar med Nick, stackars Nick, som en del av en inte kan låta bli att avsky. Det är en mångsidig berättelse med djupa, realistiska karaktärer och jag tror nog att jag är sugen på att läsa fler av Flynns böcker.  Sen, när jag tagit mig igenom högen på nattduksbordet.

(Förresten, filmatiseringen kommer ut nu i höst med Ben Affleck som Nick Dune. Passar det bra eller passar det bra?)

Genre: Roman
Originaltitel: Gone Girl
Utgiven: 2012
Antal sidor: 555 (i pocketvarianten)

 

Allmänt intressant · Böcker · Dystopi · Författartips · Si/Fi

Orson Scott Card – kärleken


Jag läste Ender’s game i höstas, eller rent krasst lyssnade jag på den inlästa varianten på promenad efter promenad. Efter det var jag helt insåld på herr Orson Scott Card. Böckerna efter Ender’s Game – alltså Speaker for the Dead, Xenocide och Children of the mind – är om möjligt ännu trevligare att lyssna sig igenom än Ender’s Game. Som en del säkert vet handlar böckerna om en framtida värld där en grupp aliens kommit för att attackera jorden. För att förhindra kommande attacker tränar jorden från grunden upp soldater i de barn som föds på jorden, de bästa skickas upp till en rymdskola där de helt enkelt tränas för att bli bäst och för att kunna strida mot aliens. Ender Wiggin är huvudpersonen, 6-åringen de valt ut att leda hela anfallet mot den främmande livsformen.

I kommande böcker möter vi unge Wiggin igen, fast nu är han inte fullt så ung och inte heller fullt så naiv. Han skäms och lever med skammen över slutet av Ender’s game (tänker inte spoila, läs själva istället – eller om ni måste, se filmen) och åker runt och ”talar folks död” (speaker of the dead).

Vi har en värld där människor koloniserar hela universum, samsas med andra arter och rör sig mellan planeter. Det är liksom ett universum som skrämmer men samtidigt som jag vill uppleva. De kommande böckerna blir mer filosofiska och djupa, diskuterar liv och död och allt däremellan. Jag kan egentligen inte säga så mycket mer om dem utan spoilers, och jag gillar inte att avslöja hemligheter, så jag avstår från det. Läs bara, läs!