Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Si/Fi · Skräck · Tonårsromaner

Utpost – Ann Aguirre


aguirre_utpost_omslag_inb_0På grund av uppföljare kan nedanstående innehålla SPOILERS. Be aware!

Spadertvå och hennes vänner har tagit sig ut ur underjorden, förbi den gänginfesterade staden och nu ”räddats” till den lilla kolonin Räddning där tiden tycks ha stannat i ett könsstereotypt 1847. Spadertvå som är van att vara en jägarinna, med hög status, frihet att agera på eget bevåg och dessutom ser sig själv som vuxen (!!) trivs inte alls särskilt väl i den nya fristaden. Där ska flickor bära klänning och foga sig, laga mat, sy och avla fram fler människor. Hon vill bara slåss, försvara byn och sina vänner samt bevaka de monstruösa zombieliknande varelserna som finns överallt – och som tycks bli smartare…

Utpost är fortsättningen på Enklav och del två i serien Razorland. Miljön är dystopisk och lite smått si-fi’ig. Första boken påminde mig mycket om Metro 2033 men det kommer en ifrån här och istället känns inspiration från typ Divergent-serien mer närvarande än tidigare. Även här återfinns en ganska trevlig läsupplevelse (om än lite ryckig ibland, från promenader till zombieslakt på 2 sekunder) som är medryckande och intressant, men inte mycket mer än så. Och jag är ÅTER IGEN så trött på alla dessa romanser som måste tryckas in i alla böcker som vänder sig till den tonåriga läsaren. Seriöst Twilight, vad har ni gjort med fantasy/si-fi-litteraturen? Och snälla författare, kan ni SLUTA med dessa 2 killar på en tjej-romanser. Alltså, det är tråkigt. Jättetråkigt. Ointressant. Irrelevant. Lägg av. Helt enkelt.

För att sammanfatta: lästrevlig uppföljare på en helt okej bok där jag åter igen är sugen på att ta reda på hur det slutar för att jag blir medryckt och gripen av historien som är rätt välskriven och medryckande – som tonårslitteratur ofta är. Det fladdrar lite i magen av nån gammal dammig tonårsfjäril MEN jag skulle gärna slippa dessa hjärtesörjande och irrellevanta trekantsdramer. Tack för mig.

Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Si/Fi

Röd drottning – Victoria Aveyard


Välkommen till en värld i rött och silver. De röda är det lägsta ståndet i den här strikt hierarkiska världen. Röda är gjorda för att slava under de silvriga, råder propagandan. Slava och slåss vid fronten. Skillnaden mellan dem är färgen på deras blod… Bokens huvudperson Mare är en av dessa röda. En arbetslös nästan 18-åring som på 18-årsdagen kommer skickas till fronten för att slåss precis som sin far och sina bröder före henne. Tills allt ändras på grund av Cal, som på något mystiskt sätt lyckas fixa ett jobb till henne vid hovet – ett jobb som förändrar allt.

Det är ingen överraskande bok. Trevlig, men förutsägbar. Det är en klasskamp med en underdog som försöker slå ner styret underifrån med hemliga organisationer och våldsam fred. Det är propaganda. Svält. Klassklyftor. Samhällskritik i sin bästa form, blandat med en hel del Twilight-romantik och en gnutta Divergent-vibbar. Skaka ihop det med en skvätt Rött uppror så får du Röd drottning, en trevlig läsupplevelse för oss som gillar alla de böcker som följt i Hungerspelens spår.

Läsvärt och behagligt, om än ganska förutsägbart.

Originaltitel: Red Queen
Antal sidor: 379
Utgivningsår: 2015
Passande musik: Just nu lyssnar jag ju bara på den här akustiska mashupen, så, det får nog bli den.

Böcker · Dystopi · Litteratur · Tonårsromaner

Prodigy – Marie Lu


Prodigy är uppföljaren till Legend och jag har äntligen fått tag i en kopia.

Vi får fortsätta följa Day och June och deras kamp mot den totalitära staten i det post-Apokalyptiska USA där Republiken styr och Rebellerna slåss emot. För att Day, som är skadad, ska överleva har de tagit sig till Los Angeles för att ta kontakt med Rebellerna och se om de vill hjälpa dem än en gång. Men motkravet har ett dyrt pris….

Som i de flesta post-apokalyptiska böcker är det här en uppföljare som i mångt och mycket påminner om Divergent-serien och överraskar på liknande sätt. Boken är välskriven och storyn trovärdig så det gör inte så mycket att det påminner mycket om saker en redan läst. Jag gillar ju dessutom dystopigrejen blandat med lite brustna tonårshjärtan och en stat som sviker sin befolkning, med en gnutta folkuppror i så för mig är det en trevlig (om än ganska mörk) läsupplevelse som säkert uppskattas av de flesta om gillar böcker i den stilen.

Böcker · Dystopi · Litteratur · Tonårsromaner

Enklav – Ann Aguire


Den här boken trodde jag att jag skrivit om för länge sen.

Enklav är ytterligare en sån här vacker framtidsdystopi i Hungerspelens bakvatten.Jag gick in skeptisk, mycket skeptisk, men kom att bli riktigt positivt överraskad.

Vi befinner oss i tunnelbanesystemet under ett raserat New York. Här möter vi Spadertvå, en ung tjej som precis genomgått den blodsritual som gör henne till vuxen och inviger henne som jägarinna för sin enklav. Hon paras ihop med tystlåtne Tålig, en pojke som kommit från tunnlarna, och de beger sig ut på ett uppdrag mot en av de andra enklaverna. Väl där inser de att hela grannenklaven utplånats av de zombie-liknande varelser som kallas missfostren som vandrar genom tunnlarna, men istället för nyheten tas emot väl av sin egen enklav förvisas de. Till ytan.

Det känns som en kombination av typ Hungerspelen, valfri zombiebok och såklart Metro 2033. Återigen får kids bege sig ut för att göra vuxnas jobb, och kastas huvudstupa ut i orimligt farliga situationer. Fruktansvärt men välskrivet och det blir liksom bättre mot slutet. En klar typ 6:a, på en tiofaldig skala och det är en helt okej slukarbok att ta sig igenom, särskilt nu i höst. Uppföljaren dyker upp på svenska någon gång under hösten, och jag ser faktiskt fram emot det.

Böcker · Dystopi · Litteratur · Si/Fi · Tonårsromaner

Enklav – Ann Aguirre


Enklav börjar under ett sönderrasat New York. I tunnlarna som förr varit tunnelbanan bor massa människor i skydd mot det hemska som sägs finnas på ovansidan. De lever i enklaver med strikta regler för att överleva. Huvudpersonen Spadertvå har precis blivit invigd som jägarinna, en av beskyddarna av enklaven, och hennes partner är Tålig – en nyinkommen tystlåten typ. Vad ska de skydda enklaven mot? Jo, missfoster och andra enklaver. Jaga mat är viktigt också.

Jag började läsa och tänkte ledset att det var en ren kopia på Metro 2033, och det finns liknande drag. Det är ju en postapokalyptisk berättelse med zombies som vänder sig mot ungdomar. Det utvecklas dock sen till något annorlunda och mer spännande, riktigt spännande. På slutet biter jag på naglarna och vill bara läsa mer. Tänk er en kopia på Divergent-trilogin, kombinerat med Metro 2033 och en gnutta The Walking dead så har du den här boken. Det slutar med en härlig cliffhanger och eftersmaken av boken är förvånansvärt nog riktigt trevlig. Vetskapen om att det här bara är första delen i Razorland-trilogin är skön att ha med sig, för det är härligt att veta att det kommer mer, för jag är nyfiken på vad som hänt med den värld de lever i.
Det är ingen klockren femma i betyg, men en stark trea får den av mig. Det är trevligt att läsa, enkelt att läsa och det är en story som trots att jag liksom läst om varje element förut ändå kombineras ihop till någon slags trevligt postapokalyptiskt kaos-mys. Vill på riktigt ha mer. Tips, tips, tips!

Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Romaner · Si/Fi · Tips · Tonårsromaner

Drömgångare – Samantha Shannon


IMG_4751(12)”SCION – tryggare finns inte.”

Fick en ny bok i lådan från Modernista förlag, en fantastisk ny si-fi dystopi vid namn Drömgångare. På baksidan beskrivs författaren Samantha Shannon som en efterföljare till J.K. Rowlings, så snacka om höga förväntningar innan man ens läst första sidan.

Vart är vi då? London år 2059, säkerhetssystemet Scion har varit igång i 200 år. Det är en mörk och välbevakad värld där klärvoajanta förföljs och spärras in i rädsla för deras förmåga att ta sig in i etern och kontakta döda andar och att använda dessa på olika sätt. Mitt i det här lever Paige Mahoney. Hennes jobb är att med hjälp av sin förmåga ta sig in i folks medvetanden, för hon är en av dessa klärvoajanta eftersökta förrädare. Hon är dessutom unik. Hon är en drömgångare.

Så till kritiken, det är så herrans massa olika titlar och termer att sätta sig in i för att förstå och komma in i det nya London vi möter här. Klärvoajanta, amaurotiker (icke-klärvoajanta), hoppare, spolar osv osv osv. MEN när man väl kommit in i det är det svårt att sluta läsa för det är ett fantastiskt verk. Jag får vibbar från andra böcker, allt från Mona Lisa Overdrive till Divergent och Metro 2033, medan jag läser – trots det lyckas Shannon skapa en helt egen fascinerande grej i Drömgångare. Att jag redan innan är rätt såld på genren skadar ju inte, men jag tror att många som inte mött litteratur med det här mörkret i sig innan också skulle uppskatta den. Att Shannon bara är 22 år gammal gör det inte mindre imponerande. Så läs och njut, perfekt i höstmörkret tillsammans med en stor kopp varm choklad uppkrupen i soffhörnet!

HÄR finns förresten en rätt snygg boktrailer, annars går boken att köpa här och här.

Genre: Si-fi dystopi
Originaltitel: The Bone Season
Utgiven: 2013
Antal sidor: 480
Passande musik: Lana del Ray’s Young and Beautiful ger den rätta känslan.