0-2 år · 3-6 år · Barnböcker

Våren kommer krypande – Jenny Lindqvist


vc3a5ren_400-500x500Att det tagit mig sån tid att försöka få ner några ord om den här härliga vår och sommarboken, men nu är det dags. Boken Våren kommer krypande handlar om 2 barn som med nyfikenhet följer en rad med myror över stock och sten. På vägen möter vi också olika blommor, frågor och saft.

En underbar vårbok där en kan känna doften av vår genom sidorna. När den landade hos oss hade våren inte vaknat än, men det har den nu och oj vad vi letar efter blommorna i boken. Nästa plan är att göra som Våren kommer krypande tipsar om, och pressa blommor till vackra bilder och inramningar, jag och fyraåringen.

En bok både att läsa tillsammans och tips på vårtecken och vårblommor att göra något med.

Böcker · Litteratur · Romaner

Still me (En andra chans) – Jojo Moyes


en-andra-chans

Louisa Clark är tillbaka.

I tredje boken om Lou lämnar hon London och åker till New York. Hon har fått jobb som assistent till den rika, och ganska ensamma, Agnes Gopnik – andra hustrun till Leonard Gopnik. Lou lämnar allt, den snygga ambulanspojkvännen Sam, sin lägenhet, familjen – allt för att uppfylla den drömmen både hon själv och Will hade för henne.

Livet med Gopniks är annorlunda och hektiskt. Sekretessen är hög och eventen är många. Agnes behöver inte bara en assistent utan en vän och samtalspartner och intrigerna tätnar. Utöver det försöker Lou klara av att vara del av ett distansförhållande med en man långt borta, att klara av det sociala livet i överklass-New York och allt blir en resa för att försöka hitta sig själv.

Lou Clark träffade vi för första gången som assistent till den helförlamade Will Traynor i Livet efter dig (som också filmatiserats). Hon är en kaxig tjej med mycket skinn på näsan, men som samtidigt har lite dålig koll på sig själv. Jag har någon slags hatkärlek till hela boktrilogin, älskar pga alla känslor och hatar lite pga klyschigt som tusan. Men i den här boken får Lou äntligen blomma ut ordentligt, och jag älskar det. Istället för att vara en tragisk roman med sorg och kärlek så är det en stark GO GET IT-roman där integritet och identitet står i centrum, precis som systerskapet och att stå upp för varandra och att stå upp för sig själv.

Power, helt enkelt.

Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur

Sista riket – Brandon Sanderson


Åh, så skeptisk jag var till den här boken när den landade hos mig. Missförstå mig rätt, jag älskar fantasy, men när det på baksidan presenteras en hemsida för vidare info och utforskning av världen i boken så kände jag väl lite ”hur kan en inte få med allt som behövs på 800 sidor?”.

Alla mina tvivel och all min kritik krossades bara 50 sidor in i boken. Det är en magisk värld uppdelad i 2 tydliga klasser som Sandersson målar upp. Överstehärskaren styr över det som kallas det sista riket där adel får göra lite som de vill med det lägsta kastet ”skaana” som slavar och sliter och lider under piskan. I detta sprids ryktet om Överlevaren från Hathsin, en av huvudpersonerna i boken, en man med allomantiska gåvor, förmågan att bränna metaller och därmed ge sig själv magiska krafter, som blåser på ett uppror. I centrum finns också den lilla skurkflickan Vin som även hon har dessa gåvor. Tillsammans försöker de, och ett gäng skurkar, piska på ett skaa-uppror och störta härskaren.

Det är en döcool messiasberättelse som under de sista hundra sidorna får håren att resa sig på armarna. Det är första boken i Mistborn-serien så det kommer mer och jag bara längtar trots att boken lämnar mig nöjd och tillfredsställd. Sista 500 sidorna kunde jag inte sluta läsa, ni vet sådär att en bär med sig boken överallt och inte riktigt kan släppa taget. Sista riket lämnar mig med gåshud och rysningar, påminner mig om både Noreas saga och Hungerspelen på något oförklarligt sätt. Det är bara doften av det i sidorna på något sätt, om ni förstår vad jag menar. Och vad är jag absolut mest nöjd över, den kvinnliga huvudrollen är värd mer än sitt utseende och blir inte förpassad till en kärlekskrank tonåring som dreglar över snygga hunkar. Så. Jävla. Underbart.

That’s all.

Böcker · Litteratur · Romaner · Tonårsromaner

Paper Towns – John Green


Efter hypen Förr eller senare exploderar jag tänkte jag att lite mer John Green kunde vara mysig, så boken Paper Towns fick bli följeslagaren i öronen en vecka eller så.

Boken handlar om Quentin, och hans granne Margo Roth Spiegelman. Han har beundrat och älskat henne på avstånd sen typ alltid, för dom har ju känt varandra sen de var typ 2. Så hittade de en död snubbe tillsammans när de var nio. En kväll dyker Margo upp utanför hans fönster på andra våningen och vill att han ska hjälpa till med hennes ”genialiska hämndplan” och dagen efter är hon borta. Quentin är övertygad om att hon lämnat en massa ledtrådar för att han ska hitta henne, och lägger all tid och energi på att följa upp de ledtrådar han tycks funnit. Kommer han hitta henne, i tid?

Det första som slår mig är likheten med boken Var är Alaska? som jag läste för många år sedan. Och sen insåg jag att det var samma författare – ja, jag är ganska långsam ibland. Paper Towns eller Pappersstäder som den heter på svenska är Greens andra publicerade bok, och den tredje – Kathrineteorin – verkar även den gå i ungefär samma spår. Pojke gillar flicka, flicka försvinner, de åker en massa bil över USAs vidsträckta landmassa. Det är liksom helt okej, och ganska lugnt och mysigt och sådär men jag blev faktiskt lite uttråkad och tyckte väl lite att det var dags att göra något nytt och inte samma sak en gång till. Och det gjorde ju Green, när han skrev Förr eller senare… som inte alls hamnar i samma kategori av böcker som de övriga tu enligt mig.

Så totalt, ja, men en helt okej bok om en kär töntkille som tack vare en söt och populär bruds försvinnande blir cool. Mer än så, njaa. Kanske var det att lyssna på den som gjorde det långsamt, kanske var det något annat. Men sov gott till den, det gjorde jag åtminstone.

9-12 år · Böcker · Fantasy · Tonårsromaner

Oceanen vid vägens slut – Neil Gaiman


Jag skrev den här boken till Amanda när hon var bortrest och jag saknade henne väldigt mycket. Utan henne vore mitt liv tristare och gråare.”

Pojkens barndom tog slut året han fyllde sju år efter en mängd underliga och ganska fruktansvärda händelser. Först blev hans kattunge påkörd av en man som flyttade in i hans rum. Familjens bil blev stulen och hittad i ett dike. Sen träffade han Lettie Hempstock på sin gård, med en hel ocean på baksidan. Oceanen såg mest ut som en liten damm, men det var en ocean. För det sa hon. Sen kom den hemska barnflickan Ursula Monkton, som inte verkar göra annat än att förpesta hans liv.

Sjuåringens verklighet blandas med onaturliga ting och händelser. Vem är egentligen Lettie och hennes mamma och mormor? Hur kan en damm vara en ocean? Et är vänskap och det är ondska. Vackert. Vemodigt. Skrämmande.

Gaiman är ett geni.

(han ska förresten bli pappa inom kort, mamma till underverket är fantastiska Amanda Palmer.)

Neil Gaiman, fantastiska Neil Gaiman.

Böcker · film · Litteratur · Romaner · Tonårsromaner

Förr eller senare exploderar jag – John Green


Möt sextonåriga Hazel Grace Lancaster. Enligt hennes mamma är hon deprimerad. Hon går i en stödgrupp för andra som hon. Andra med cancer. Ja, hon är ju en ganska vanlig tonåring förutom den rätt imponerande satellitgruppen som växer i hennes lungor.

I stödgruppen är det rätt deppigt och trögt. Patrick har berättat om sina testiklar sisådär 750 gånger. Så en dag är han där. Augustus Waters. En friskförklarad cancerpatient med benprotes. Och han slutar inte titta på henne.

Det här är deras kärlekshistoria.

John Green lyckas genom bokens inte alls särskilt omfattande mängd få mig att gråta ungefär 317 gånger. Trots att jag såg filmen först. Trots att jag vet vad som händer. Välformulerat, tilltalande, rörande. Hjärtat värker.

Mitt perspektiv har ändrats från när jag såg filmen dock, när jag levde mig in i huvudpersonens liv och tankar och kärlek och allt det där. Sådär som en sextonåring kände jag mig då. När jag läser boken ser jag allt från föräldrarnas perspektiv istället. Tänk att se ditt barn tyna bort i en sjukdom som inte har något bot. Att alltid leva med rädslan. Kanske är det därför jag bölar mig genom boken.

Den klassas som en ungdomsbok – men vad innebär det egentligen? Läs den alla barn, unga, föräldrar, gamla, vuxna. Läs den nu.
 

 

9-12 år · Böcker · Fantasy · Filosofi · Litteratur · Sagor

Den Lille Prinsen – Antoine de Saint-Eupéry


Modernista har släppt en nyutgåva av klassikern Den lille prinsen, och boken är så vacker att det värker lite i hjärtat på mig. Under omslaget döljer sig dessutom en enkel vit pärm med bild och titel inprintat i guld, vilket är så stilrent att jag nog måste skaffa en hylla bara för att kunna visa upp den.

Jag måste be alla barn om förlåtelse för att jag tillägnat
en vuxen den här boken. Men jag har en god ursäkt:
den här vuxne är den bäste vän jag har i hela världen.
Och jag har ännu en ursäkt: den här vuxne
personen förstår allting, även böcker för barn. Och så
har jag en tredje ursäkt: denne vuxne person svälter
och fryser hemma i Frankrike. Han behöver verkligen
tröstas. Om de ursäkterna inte räcker, skulle jag gärna
tillägna boken det barn den här vuxne en gång var. Alla
vuxna har en gång varit barn. (Men inte så många av
dem minns det.)”

från förstabladet på Den lille prinsen

Den lille prinsen är sagan om en flygare som inte riktigt känner sig hemma i vuxenvärlden, och en dag kraschlandar i Sahara – långt bort från närmsta by. Märk då hans förvåning när det mitt i natten kommer en liten prins och undrar om han kan rita honom ett får. Fåret måste dock ha en munkorg för att inte äta upp den lille prinsens blomma. Den lille prinsen kommer från en egen planet förstår du, en väldigt liten planet, och ingen vuxen kommer tro dig om du berättar om det.

En saga för vuxna eller en saga för barn? En filosofisk betraktelse av vuxenvärlden. En vacker skildring av världens egoism och meningslöshet. Den beskrivs som en filosofisk fantasy-saga på baksidan av boken, kanske är det så. En filosofisk fantasy-saga. Ja, bättre än så går den nog inte att beskrivas. Skulle jag läsa den för mitt barn? Jag vet inte. Däremot kommer jag läsa den för min sambo. Garanterat.

För övrigt: bokhora skrev en liten anekdot om den här boken här om dagen. Du hittar det inlägget HÄR.