Böcker · Litteratur · Romaner

Rosengädda-trilogin av Emma Hamberg


Sommarkavalkaden fortsätter. Som en del av er vet älskar jag Emma Hambergs sätt att skriva – det är något i det vemodigt glada som liksom får mig att skratta och hoppa och le med hennes böcker och i sommar lyssnade jag igenom hennes Rosengädda-trilogi. Eller, de sista två (eftersom jag dumt och opåläst nog inte fattade att det var en trilogi och började med bok två).

Handling Larma, Släcka, Rädda i Rosengädda. Till Rosengädda flyttar Tessan för att rusta upp ett gammalt stationshus hon fått av sin vän Jane. Hon bor där med sin get. I brandstationen gråter Jonny för sig själv. Utbränd säger de, så nu får han inte vara brandman längre – utan bara en enkel brandinspektör. In sveper Rafael i det lugna samhället och allting liksom. Förändras.

I Vårjakt i Rosengädda dyker Tessans mamma oväntat upp. Hon ska tydligen bo i stationshuset med dem där och hjälpa till litegranna ett tag. Dyker upp gör också Erland. Han med det underliga språket och en mörk hemlighet.

Om jag någon gång skulle lyckas med min författarkarriär som jag inte ens påbörjat, ja då skulle jag vilja skriva som Emma Hamberg. Hur hon än gör så lyckas hon skriva på ett underhållande och lättillgängligt sätt, men ändå på ett sätt som berör in i djupet av själen – om ni förstår hur jag menar. Det är dagsaktuellt och oväntat, saker dyker upp som en liksom inte riktigt har väntat sig och alla får vara med. Varmt och välkomnande, helt enkelt, och att dessutom höra Emma Hamberg själv läsa in böckerna är liksom pricken på i:et. Punkt.

Böcker · Dystopi · Litteratur · Tonårsromaner

Enklav – Ann Aguire


Den här boken trodde jag att jag skrivit om för länge sen.

Enklav är ytterligare en sån här vacker framtidsdystopi i Hungerspelens bakvatten.Jag gick in skeptisk, mycket skeptisk, men kom att bli riktigt positivt överraskad.

Vi befinner oss i tunnelbanesystemet under ett raserat New York. Här möter vi Spadertvå, en ung tjej som precis genomgått den blodsritual som gör henne till vuxen och inviger henne som jägarinna för sin enklav. Hon paras ihop med tystlåtne Tålig, en pojke som kommit från tunnlarna, och de beger sig ut på ett uppdrag mot en av de andra enklaverna. Väl där inser de att hela grannenklaven utplånats av de zombie-liknande varelser som kallas missfostren som vandrar genom tunnlarna, men istället för nyheten tas emot väl av sin egen enklav förvisas de. Till ytan.

Det känns som en kombination av typ Hungerspelen, valfri zombiebok och såklart Metro 2033. Återigen får kids bege sig ut för att göra vuxnas jobb, och kastas huvudstupa ut i orimligt farliga situationer. Fruktansvärt men välskrivet och det blir liksom bättre mot slutet. En klar typ 6:a, på en tiofaldig skala och det är en helt okej slukarbok att ta sig igenom, särskilt nu i höst. Uppföljaren dyker upp på svenska någon gång under hösten, och jag ser faktiskt fram emot det.