Böcker · Dystopi · Noveller

Ett nytt Atlantis – Ursula Le’Guin


ursulakleguin_ettnyttatlantis_rgb-1Genom mitt liv har jag läst ytterst få noveller, men jag köpte hem bara en för Karlstad stadsbiblioteks läsutmaning i sommar (tänkte den som en bok under 150 sidor, men den hamnade som en dystopi)

Ett nytt Atlantis är en kort berättelse, en inblick, i ett framtida övervakningssamhälle a la 1984 eller Kallocain där haven sjunker och de tror att de funnit ett nytt Atlantis. Eller att det dyker upp igen. Där en förlorad kärlek dyker upp från långt bortifrån och där ingenting riktigt blir som de tänkt. Aktuellt och fräscht, trots sina 43 år på nacken.

Le’Guin är ju kultförklarad av en anledning och jag gillar nog den här korta novellen (utgiven av Novellix) mer än alla böckerna om Ö-världen som väl nog är hennes kändaste verk. Noveller blir det nog fler under hösten, när tiden inte riktigt kommer räcka på samma sätt.

Böcker · Dystopi · Filosofi · Litteratur · Romaner · Skräck

Nomadplaneten – Emanuel Blume


nomadplaneten_framsidaStrax innan en upptäcksfärd ut i rymden upptäcks att en av deltagarna på den kommande resan är medlem i en terrororganisation – och den svensk-kenyanske forskaren Jonathan Othiambo blir snabbt inkastad som ersättare på den hittills längsta rymdresan i modern tid, i jakten på en planet som sakta rör sig bortåt – eller mot vår egen hemplanet. Den nya planeten väcker många frågor, och funderingar, samtidigt som det blir en kamp mellan misstankar och verklighet.

Nomadplaneten landade i min brevlåda redan förra sommaren, och bit för bit har jag tagit mig igenom den. När jag har den i händerna vill jag inte sluta läsa, men så fort jag lagt ifrån mig den har 2 barn och ett liv liksom distraherat mig och av någon konstig anledning försvann den in i bokhyllan igen. Efter att ha läst klart den känner jag mig full av nya funderingar, lite smått skräckslagen och nyfiken på världen. En smidig och svårsmält si/fi-roman med dystopiska undertoner och  djupa etiska frågor, som borde vara del av nya kurser i si/fi på universiteten och läsas av alla nördar där ute.

Betyg: 3,5 starka chips med creme fraishe!

Böcker · Dystopi · Litteratur · Romaner · Skräck

Raseri – Andreas Ek


andreas_ek_raseri_omslag_3Polisen Erik är anklagad för misshandel och riskerar att bli av med jobbet. MMA-fightern Pontus har precis vunnit en stor match och kommer äntligen närma sig sitt mål… I ett labb har larmet gått, och någonting är inte alls som det ska. När natten kommer börjar sirenerna tjuta över hela Stockholm, fler poliser och ambulanspersonal ute på gatorna än vanligt. Vad är det som har hänt?

Eriks familj är på annan ort, och han måste se till att hålla dem säkra från det raseri som drabbat hela stan. Hur ska han få tag i dom? Vad är det som flugit i varenda jäkel egentligen?

Andreas Ek har lyckats med en mörk skräckzombieberättelse i ett nutida Stockholm. Miljön är välbekant och nära – lite för nära för mig som drömt mardrömmar sen jag börjat läsa den. Det är ett gott  betyg att den ger mig gåshud och kryper in under skinnet på mig och har svårt att släppa taget. Språket är illustrativt och skapar allt för mycket bilder i mitt lilla rädda huvud. För alla de som älskade The walking dead.

Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Religion · Si/Fi · Tonårsromaner

Änglafall – Susan Ee


I förra veckan dök Änglafall upp i min brevlåda, och jag blev genast nyfiken. Änglafall är första delen i trilogin ”Penryn och Tidens slut” som har översatts över hela världen och hyllats i stort.

Bokens huvudperson heter Penryn. Hon, hennes rullstolsbundna syster och helgalna mamma försöker överleva i en postapokalyptisk värld där en massa änglar invarderat jorden och haft ihjäl fler människor än alla värdskrig gemensamt. De som är kvar lever i ruiner och slåss för överlevnad mot gäng som härjar runt och samlar mat i andras kök och andras föredetta liv. Men de hamnar i en fight mellan änglar, Penryns syster Paige blir bortförd och Penryn kommer på sig själv med att söka hjälp av fienden – den undersköna ängeln Raffe som förlorat sina vingar.

Boken uppfyller alltså en hel del av de krav som står på min lista.
Postapokalyps – check
Si/fi – Check
Konstig religiös touch – check
Fantasy – Check
Tonårsromantik – Check

Trots detta är jag liksom lite uttråkad första halvan för att jag INTE FATTAR vad de här satans änglarna gör på jorden alls. Hur kom de dit? Vad gör de där? Romantiken finns, men är inte tillräckligt för att nå hela vägen fram till mitt hjärta utan istället blir det lite platt och förutsägbart. Sen vet jag inte om det blir lite mycket med änglar, rebeller, gäng, kannibaler och allmän missär. Dessutom slutet. SPOILERVARNING: Slutet fick mig att tänka på någon slags blandning av Blade Trinity och Metro 2033 och jag ville mest kräkas. Creds till författaren ändå för att beskriva avskyvärdheterna såpass att jag ville gömma mig och nog kommer sova med lampan på i natt. Ja, jag är en skrajsen person.

Så, för att sammanfatta. En lite romantisk, lite otäck, lite si-fi:ig, lite postapokalyptisk typ tonårsbok med monstertendenser och rebeller. Skruvar huvudet typ femton varv med onda änglar som utsända av gud (?) attackerar människorna. Det är liksom välskrivet och så, och onekligen såpass givande att den blivande trilogin ska filmatiseras och de har översatts till över 20 språk och tycks vara världens succé- men för mig saknas något. Typ förståelse. Ja, typ förståelse. Och lite mys mitt i all misär.

 

Originaltitel: Angelfall
Antal sidor: 264
Utgivningsår: 2011

Böcker · Dystopi · Litteratur · Tonårsromaner

Enklav – Ann Aguire


Den här boken trodde jag att jag skrivit om för länge sen.

Enklav är ytterligare en sån här vacker framtidsdystopi i Hungerspelens bakvatten.Jag gick in skeptisk, mycket skeptisk, men kom att bli riktigt positivt överraskad.

Vi befinner oss i tunnelbanesystemet under ett raserat New York. Här möter vi Spadertvå, en ung tjej som precis genomgått den blodsritual som gör henne till vuxen och inviger henne som jägarinna för sin enklav. Hon paras ihop med tystlåtne Tålig, en pojke som kommit från tunnlarna, och de beger sig ut på ett uppdrag mot en av de andra enklaverna. Väl där inser de att hela grannenklaven utplånats av de zombie-liknande varelser som kallas missfostren som vandrar genom tunnlarna, men istället för nyheten tas emot väl av sin egen enklav förvisas de. Till ytan.

Det känns som en kombination av typ Hungerspelen, valfri zombiebok och såklart Metro 2033. Återigen får kids bege sig ut för att göra vuxnas jobb, och kastas huvudstupa ut i orimligt farliga situationer. Fruktansvärt men välskrivet och det blir liksom bättre mot slutet. En klar typ 6:a, på en tiofaldig skala och det är en helt okej slukarbok att ta sig igenom, särskilt nu i höst. Uppföljaren dyker upp på svenska någon gång under hösten, och jag ser faktiskt fram emot det.

Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur

Sista riket – Brandon Sanderson


Åh, så skeptisk jag var till den här boken när den landade hos mig. Missförstå mig rätt, jag älskar fantasy, men när det på baksidan presenteras en hemsida för vidare info och utforskning av världen i boken så kände jag väl lite ”hur kan en inte få med allt som behövs på 800 sidor?”.

Alla mina tvivel och all min kritik krossades bara 50 sidor in i boken. Det är en magisk värld uppdelad i 2 tydliga klasser som Sandersson målar upp. Överstehärskaren styr över det som kallas det sista riket där adel får göra lite som de vill med det lägsta kastet ”skaana” som slavar och sliter och lider under piskan. I detta sprids ryktet om Överlevaren från Hathsin, en av huvudpersonerna i boken, en man med allomantiska gåvor, förmågan att bränna metaller och därmed ge sig själv magiska krafter, som blåser på ett uppror. I centrum finns också den lilla skurkflickan Vin som även hon har dessa gåvor. Tillsammans försöker de, och ett gäng skurkar, piska på ett skaa-uppror och störta härskaren.

Det är en döcool messiasberättelse som under de sista hundra sidorna får håren att resa sig på armarna. Det är första boken i Mistborn-serien så det kommer mer och jag bara längtar trots att boken lämnar mig nöjd och tillfredsställd. Sista 500 sidorna kunde jag inte sluta läsa, ni vet sådär att en bär med sig boken överallt och inte riktigt kan släppa taget. Sista riket lämnar mig med gåshud och rysningar, påminner mig om både Noreas saga och Hungerspelen på något oförklarligt sätt. Det är bara doften av det i sidorna på något sätt, om ni förstår vad jag menar. Och vad är jag absolut mest nöjd över, den kvinnliga huvudrollen är värd mer än sitt utseende och blir inte förpassad till en kärlekskrank tonåring som dreglar över snygga hunkar. Så. Jävla. Underbart.

That’s all.

Böcker · Dystopi · Litteratur · Si/Fi · Tonårsromaner

Tystnaden i bruset – Patrick Ness


Det kanske inte kommer som en överraskning för någon att jag är lite småförtjust i tonårsdystopier (varför man kallar dem tonårsböcker funderar jag alltid lite på). Så hittade jag en till, som legat i en bibliotekspåse lite för länge, just Tystnaden i bruset.

Vi får landa på en ny planet i Ness’ verk, i en stad kallas Prentisstown. En sjukdom på planeten har gjort att alla män kan höra varandras tankar – varandras brus – och alla kvinnor dog av sjukdomen drygt 13 år tidigare. Todd är den enda kvar i staden som ännu inte blivit MAN, utan bara är en pojke, utanför allting tillsammans med en hund. Så en dag märker han Tystnaden, ett glapp i allt brus. Och när de andra i staden hör vad han sett måste han omedelbart fly ut i det ingenstans han förväntar sig. Men inget verkar vara som han lärt sig.

Stefan Ekman säger på baksidan av andra delen, Cirkeln och Pilen: ”När jag försökte läsa och borsta tänderna samtidigt insåg jag att det här var en av de mest fängslande böckerna jag läst på väldigt länge.” Delvis håller jag med, för efter att ha sprungit med Todd över halva Nya Världen kunde jag inte låta bli att åka raka vägen till biblioteket och få tag i del två och tre. För trots att det ibland går lite väl fort, och ibland är lite väl slarvigt (för att inte prata om skrivspråket genom boken, ”mä”, ”varelsär” osv. – ja, jag förstår att det är meningen, men det irriterar ändå) så kan man inte låta bli att bli meddragen och man vill ju veta mera.
Och vad mer behöver man egentligen av en trevlig bok, att man känner en önskan att bläddra vidare?

Genre: Tonår/Roman/Dystopi
Originaltitel: Chaos Walking Book One: The Knife of Never Letting Go
Utgiven: 2009
Antal sidor: 412
Passande musik: Något du hetsar till, typ Hajen-temat.

Finns förresten på rean just nu, för typ en femtiolapp. Värt?