Erotik · Romaner

Grey – E.L. James


Vill ni veta något pinsamt?

Jag lyssnade mig igenom Grey. Ja, ni vet uppföljaren till Fifty Shades-trilogin men som istället för att utgå ifrån lilla Anastasia Steele istället utgår från herr Christian Grey och hans tankar om hur han träffade Ana, osv.

Nä, det var väl kanske ingenting som var värt att lägga tid på men när jag väl börjat KUNDE JAG INTE SLUTA. Inte bara för att det är en rätt kass bok, som trots allt lyckas vara lite medryckande. Inte bara för att jag var lite nyfiken på hur tankarna i herr Greys huvud gick. Inte bara för att det är P R E C I S samma sak som Stephanie Meyer gjorde i en icke-utgiven bok utifrån Edwards perspektiv i Twilight-serien. I första hand på grund av att den var så himla skön att somna till. Jag brydde mig inte tillräckligt för att lägga allt för stort fokus på boken, och inläsaren hade en rätt trevlig röst. Så, nä, det här är ingen regelrätt recension för den utgår inte från innehållet – innehållet vet vi redan allting om, om vi läst Fifty Shades of Grey (eller sett filmen för den delen). Den ger liksom inte så mycket mer, många saker blir precis samma – konversationer osv (särskilt alla de där jävla mailkonversationerna, jisses – när tar dom slut??!) och jag lär mig egentligen inte så mycket mer om honom heller. UNDANTAG: alla fruktansvärda scener från mr. Greys barndom. Fruktansvärda. Jag spolade över pga orkar verkligen inte.

Om du vill veta om boken är läsvärd? Nej, inte direkt. Om boken är värd att sova till? Ja, definitivt.

Böcker · Litteratur · Ljudbok · Romaner

Fifty shades of Grey vs. Twilight?


Alla pratar om Fifty Shades of Grey av E. L. James. Alla. Och är man nyfiken så är man, alla kan ju inte prata om en bok helt utan orsak. Eller?

Fifty Shades cirkulerar kring Anastasia Steele. Hon bor i en liten amerikansk stad som kallas Port Angeles, i närheten av Seattle. Hon ska intervjua en superrik företagsägare, vid namn Christian Grey. De faller för varandra. Det finns en twist. Han är ”farlig” och hon borde hålla sig undan. Fast det gör hon inte.

Jag vet inte om det bara är jag som tycker att jag läst just det här förut. Det här med flickan i närheten av Seattle som blir kär i en rik, farlig kille som bara vill beskydda henne och är därför för farlig för henne. Känns det igen?

För mig är Fifty Shades som en BDSM-variant av flickfavoriten Twilight. Inga vampyrer, utan istället en psykiskt skadad Dominant. Du får höra allt ur Anastasias synpunkt, händelseförloppet är mer eller mindre det samma och ärligt talat tycker jag nog att Twilight har mer att ge i sidostorys som fyller ut en annars ganska basic kärlekshistoria. Men med mer sex i Fifty. Men man kan inte hjälpa att man blir lite gripen ändå. Lite grann.