Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Si/Fi

Röd drottning – Victoria Aveyard


Välkommen till en värld i rött och silver. De röda är det lägsta ståndet i den här strikt hierarkiska världen. Röda är gjorda för att slava under de silvriga, råder propagandan. Slava och slåss vid fronten. Skillnaden mellan dem är färgen på deras blod… Bokens huvudperson Mare är en av dessa röda. En arbetslös nästan 18-åring som på 18-årsdagen kommer skickas till fronten för att slåss precis som sin far och sina bröder före henne. Tills allt ändras på grund av Cal, som på något mystiskt sätt lyckas fixa ett jobb till henne vid hovet – ett jobb som förändrar allt.

Det är ingen överraskande bok. Trevlig, men förutsägbar. Det är en klasskamp med en underdog som försöker slå ner styret underifrån med hemliga organisationer och våldsam fred. Det är propaganda. Svält. Klassklyftor. Samhällskritik i sin bästa form, blandat med en hel del Twilight-romantik och en gnutta Divergent-vibbar. Skaka ihop det med en skvätt Rött uppror så får du Röd drottning, en trevlig läsupplevelse för oss som gillar alla de böcker som följt i Hungerspelens spår.

Läsvärt och behagligt, om än ganska förutsägbart.

Originaltitel: Red Queen
Antal sidor: 379
Utgivningsår: 2015
Passande musik: Just nu lyssnar jag ju bara på den här akustiska mashupen, så, det får nog bli den.

Böcker · Litteratur · Romaner

Rosengädda-trilogin av Emma Hamberg


Sommarkavalkaden fortsätter. Som en del av er vet älskar jag Emma Hambergs sätt att skriva – det är något i det vemodigt glada som liksom får mig att skratta och hoppa och le med hennes böcker och i sommar lyssnade jag igenom hennes Rosengädda-trilogi. Eller, de sista två (eftersom jag dumt och opåläst nog inte fattade att det var en trilogi och började med bok två).

Handling Larma, Släcka, Rädda i Rosengädda. Till Rosengädda flyttar Tessan för att rusta upp ett gammalt stationshus hon fått av sin vän Jane. Hon bor där med sin get. I brandstationen gråter Jonny för sig själv. Utbränd säger de, så nu får han inte vara brandman längre – utan bara en enkel brandinspektör. In sveper Rafael i det lugna samhället och allting liksom. Förändras.

I Vårjakt i Rosengädda dyker Tessans mamma oväntat upp. Hon ska tydligen bo i stationshuset med dem där och hjälpa till litegranna ett tag. Dyker upp gör också Erland. Han med det underliga språket och en mörk hemlighet.

Om jag någon gång skulle lyckas med min författarkarriär som jag inte ens påbörjat, ja då skulle jag vilja skriva som Emma Hamberg. Hur hon än gör så lyckas hon skriva på ett underhållande och lättillgängligt sätt, men ändå på ett sätt som berör in i djupet av själen – om ni förstår hur jag menar. Det är dagsaktuellt och oväntat, saker dyker upp som en liksom inte riktigt har väntat sig och alla får vara med. Varmt och välkomnande, helt enkelt, och att dessutom höra Emma Hamberg själv läsa in böckerna är liksom pricken på i:et. Punkt.

Böcker · Dystopi · Litteratur · Tonårsromaner

Enklav – Ann Aguire


Den här boken trodde jag att jag skrivit om för länge sen.

Enklav är ytterligare en sån här vacker framtidsdystopi i Hungerspelens bakvatten.Jag gick in skeptisk, mycket skeptisk, men kom att bli riktigt positivt överraskad.

Vi befinner oss i tunnelbanesystemet under ett raserat New York. Här möter vi Spadertvå, en ung tjej som precis genomgått den blodsritual som gör henne till vuxen och inviger henne som jägarinna för sin enklav. Hon paras ihop med tystlåtne Tålig, en pojke som kommit från tunnlarna, och de beger sig ut på ett uppdrag mot en av de andra enklaverna. Väl där inser de att hela grannenklaven utplånats av de zombie-liknande varelser som kallas missfostren som vandrar genom tunnlarna, men istället för nyheten tas emot väl av sin egen enklav förvisas de. Till ytan.

Det känns som en kombination av typ Hungerspelen, valfri zombiebok och såklart Metro 2033. Återigen får kids bege sig ut för att göra vuxnas jobb, och kastas huvudstupa ut i orimligt farliga situationer. Fruktansvärt men välskrivet och det blir liksom bättre mot slutet. En klar typ 6:a, på en tiofaldig skala och det är en helt okej slukarbok att ta sig igenom, särskilt nu i höst. Uppföljaren dyker upp på svenska någon gång under hösten, och jag ser faktiskt fram emot det.

Böcker · Litteratur · Romaner

Mossvikenfruar – Emma Hamberg


Jag har tidigare proklamerat min kärlek till författaren Emma Hamberg, för hennes förmåga att blanda det mörka allvaret med en ljus humor och en massa skratt. Hur hon kan få verkligheten att kännas som det riktiga dramat, och den fart hon får upp i sina böcker.

Mossvikenfruar läste jag för ett tag sen nu. Anki, 29 år gammal, är i centrum. Hon bor i Mossviken med sin man, sin fina älskade man som hon är så glad att han vill ha henne. Hon vågar inte ha på sig fel kläder, jobbar på lindex och är liksom en sån där vanlig tjej bara. Så hittar hon en filmrulle från den där fisketrippen hennes man var på i hans jackficka, och framkallar den. Han var visst inte en så jävla sjysst kille ändå, utan ett otroget svin. Men nu då, vad gör en om en väntar sin mans barn, han har varit otrogen och hela livet liksom hamnar upp och ner.

Som vanligt är Hamberg perfekta konsumtionsläsningsböcker, det är inte så mycket filosofiska diskussioner utan mer verklighetsnära problem som ger hjärtsmärta och tårfyllda ögon. När den här fantastiska Steve (ja S T E V E, inte Stiiv som det brukar uttalas) med det röda skägget dyker upp i sin lastbil längs vägen tänker en bara att nu spårar det ur. Kanske gör det det lite granna, men mest är det bara romantiskt och kantat av låtar på lugna favoriter. Det är inget fantastiskt tankeväckande, djupt eller upplysande – men det är starkt med massa kämpaglöd och fullt med må bra känsla. Passar lika bra på stranden som i höstmörkret under en varm fleece med en kopp choklad. Det är ingen ny bok, men vad gör det om den är läsvärd?

Genre: Roman
Originaltitel: Mossvikenfruar
Utgiven: 2006
Antal sidor: ?! Typ 300 kanske

Övrigt · Böcker · Personligt

Just nu i olästa böcker-högen


Jag tror att de flesta av oss har några såna hemma, böcker, som aldrig blir lästa. Jag känner att min nattduksbordshög börjar bli lite övermäktigt stor, särskilt med tanke på att det hela tiden fylls på med böcker i min LISTA av böcker som jag bannemig måste ta mig för att läsa vilken dag som helst. Så varför blir det inte av?

IMG_8580

Jag ska nog stänga av både tv och dator de närmsta typ, 6 månaderna, och ta mig igenom HÖGEN bok för bok.