Böcker · Författartips · Litteratur · Ljudbok · Romaner · Tonårsromaner

Let it snow – magisk julhelg i 3 delar av John Green, Maureen Johnson och Lauren Myrade


let-it-snow-magisk-julhelg-i-tre-delarJulläsningen fortsätter. I den här novellsamlingen skriver tre mysiga ungdomsförfattare en varsin berättelse om en julhelg som inte riktigt blir som huvudpersonerna tänkt. Varje berättelse är fristående, men sammankopplad.

Först möter vi Jubilee vars föräldrar hamnar i fängelse på självaste julafton – i slagsmål om en del till en julby. Hon sätts på ett tåg till mormor och morfar, men tåget fastnar i snön utanför en liten håla. För att slippa frysa på det stillastående tåget går hon iväg till ett Waffle House hon ser på avstånd.

I andra berättelsen möter vi Tobin och hans kompisar, som sitter i soffan och ser på James Bond på julaftons kväll. Tobins föräldrar har fastnat i Boston på grund av snöstormen och kan inte ta sig hem, och kompisgänget får ett samtal från Keun som jobbar på Waffle House. Ett gäng cheerleaders som varit ombord på ett tåg som fått stopp har invaderat restaurangen, och de måste komma dit direkt. Med ett Twisterspel.

Huvudperson nummer tre heter Addie. Hennes jul suger. Hon har precis gjort slut med sin kille Jeb och julen var liksom deras högtid. Det var då dom träffades. Kompisarna försöker muntra upp henne, men tröttnar allt mer på hennes själviska deppande men med en ökande självinsikt, en såld minigris, en änglapensionär och en satans massa jävlar anamma kanske det blir en bättre jul ändå.

Författarna har lyckats skapa en mysig och romantisk novellsamling som knyts ihop på ett oväntat och trevligt sätt. Stämningen är julig och varm, romantiken flödar och jag vill inte sluta läsa. Det är lätt och ledigt och bekvämt och det passar perfekt i decembermörkret.

Böcker · Författartips · Litteratur · Ljudbok · Romaner · Tonårsromaner

Sköldpaddor hela vägen ner – John Green


skoldpaddor-hela-vagen-nerMin hatkärleksfulla romans med John Green fortsätter. Å ena sidan tycker jag att han är ganska tråkig och enformig, å andra sidan KAN JAG INTE SLUTA LÄSA ALLT HAN SKRIVER. Ja, det är precis så.

I Sköldpaddor hela vägen hoppar vi in i Aza Holmes liv. En ganska vanlig tonårstjej med ett egentligen ganska vanligt tonårsliv – förutom att hon lever med svåra tvångstankar. Hon och bästisen Daisy dras in i jakten på Russell Pickett – mångmiljonären som försvunnit och som sedan länge testamenterat alla sina pengar till en tuatara som bor tillsammans med hans två barn. Ödlan går före barnen. Daisy och Aza är ute efter belöningen på 100 000 dollar, men det slutar med att de bygger relationer med Picketts barn Davy och Noah istället.

Boken är som Greens böcker oftast är både medryckande och emotionella. Karaktären är ganska mycket som hans karaktärer brukar, en ungdom med någon problematik och en bästa kompis på ett äventyr. Det är romantik och tragik. I det här fallet har vi Aza som desperat försöker vara normal som omvärlden kräver samtidigt som hon snurrar djupare och djupare ner i OCD och ångest. Jag tror att många kan känna igen sig i det och känna en trygghet i att dela den upplevelsen. Inläsaren har också en fantastiskt mysig röst.

 

 

Romaner · Tonårsromaner

Will Greyson, Will Greyson – David Levithan och John Green


Jag sa väl att jag lyssnade igenom typ alla John Greens böcker i somras? Så även boken han skrev tillsammans med David Levithan.

Boken är skriven utifrån två tonårskillars perspektiv, två killar med samma namn. Will Greyson. Den ena Will Greyson är en rätt vanlig hetrokille i High School – bästa kompisen heter Tiny Cooper och Will är rätt kär i en tjej som heter Jane. Den karaktären är, tro det eller ej, skriven av John Green och ur hans ögon får vi se världen i alla udda kapitel.

De jämna kapitlen skrivs ur Will Greyson den andres ögon. Will no. 2 är en rätt ensam kille som under mycket lång tid chattat med Isak, Isak som får hans hjärta att bulta lite extra. Den där kvällen när han träffar Will Greyson den första ska han egentligen träffa Isak. Mötesplatsen är väldigt underlig. En porraffär mitt i Chicago.

Vad som händer sen? Ja, läs och se. Det är en mysig och varm bok med två ganska olika karaktärer som ska samsas mellan sidorna. På något sätt, trots de ganska markanta olikheterna, uppstår en slags harmoni mellan de båda författarnas skrivsätt och trots att det kanske inte är en läsupplevelse jag vill göra om så hade jag ändå en ganska trevlig resa med Will Greysonarna.

Böcker · Litteratur · Romaner · Tonårsromaner

An abundance of Kathrine – John Green


Som projekt i sommar gav jag mig också på att läsa alla John Greens böcker (eller nästan åtminstone). Jag hade fått för mig att alla hans karaktärer är samma person, och ville förvissa mig om att det faktiskt inte stämde. Men det stämde.

An abundance of Kathrine, eller Kathrineteorin som den så fint heter på svenska, möter vi ytterligare en lite kompislös nördig kille som heter Colin. Han har precis blivit dumpad av Kathrine den nittonde. Han tycks ha en förkärlek till tjejer som heter Kathrine, för just alla tjejer han dejtat heter just så. Och Kathrine den nittonde är också Kathrine den tredje och nionde. För att komma över sin sorg drar han och med sig sin kompis Hassan på en (tro det eller ej) …. ROADTRIP över den amerikanska kontinenten. De fastnar i en liten stad där Colin får för sig att skriva en formel för hur en ska veta vem som kommer dumpa vem i ett förhållande – den sk. Kathrineteorin.

Det är ju lite skrattretande och trevligt och mysigt och så, men jag är trött på att läsa om samma person om och om och om igen. Okej om de gjorde lite olika saker. Okej om jag inte reda läst det förut. Jag vet att jag läser det frivilligt, men jag vill ju så gärna bli överraskad och övertygad om att det inte är så – men det är så. Ändå så gillar jag att det är lättillgängligt och trevligt att läsa (lyssna på) John Greens böcker, och jag förstår att folk tycker om dem. Men mer än så är det inte.

Böcker · Litteratur · Romaner · Tonårsromaner

Paper Towns – John Green


Efter hypen Förr eller senare exploderar jag tänkte jag att lite mer John Green kunde vara mysig, så boken Paper Towns fick bli följeslagaren i öronen en vecka eller så.

Boken handlar om Quentin, och hans granne Margo Roth Spiegelman. Han har beundrat och älskat henne på avstånd sen typ alltid, för dom har ju känt varandra sen de var typ 2. Så hittade de en död snubbe tillsammans när de var nio. En kväll dyker Margo upp utanför hans fönster på andra våningen och vill att han ska hjälpa till med hennes ”genialiska hämndplan” och dagen efter är hon borta. Quentin är övertygad om att hon lämnat en massa ledtrådar för att han ska hitta henne, och lägger all tid och energi på att följa upp de ledtrådar han tycks funnit. Kommer han hitta henne, i tid?

Det första som slår mig är likheten med boken Var är Alaska? som jag läste för många år sedan. Och sen insåg jag att det var samma författare – ja, jag är ganska långsam ibland. Paper Towns eller Pappersstäder som den heter på svenska är Greens andra publicerade bok, och den tredje – Kathrineteorin – verkar även den gå i ungefär samma spår. Pojke gillar flicka, flicka försvinner, de åker en massa bil över USAs vidsträckta landmassa. Det är liksom helt okej, och ganska lugnt och mysigt och sådär men jag blev faktiskt lite uttråkad och tyckte väl lite att det var dags att göra något nytt och inte samma sak en gång till. Och det gjorde ju Green, när han skrev Förr eller senare… som inte alls hamnar i samma kategori av böcker som de övriga tu enligt mig.

Så totalt, ja, men en helt okej bok om en kär töntkille som tack vare en söt och populär bruds försvinnande blir cool. Mer än så, njaa. Kanske var det att lyssna på den som gjorde det långsamt, kanske var det något annat. Men sov gott till den, det gjorde jag åtminstone.

Böcker · film · Litteratur · Romaner · Tonårsromaner

Förr eller senare exploderar jag – John Green


Möt sextonåriga Hazel Grace Lancaster. Enligt hennes mamma är hon deprimerad. Hon går i en stödgrupp för andra som hon. Andra med cancer. Ja, hon är ju en ganska vanlig tonåring förutom den rätt imponerande satellitgruppen som växer i hennes lungor.

I stödgruppen är det rätt deppigt och trögt. Patrick har berättat om sina testiklar sisådär 750 gånger. Så en dag är han där. Augustus Waters. En friskförklarad cancerpatient med benprotes. Och han slutar inte titta på henne.

Det här är deras kärlekshistoria.

John Green lyckas genom bokens inte alls särskilt omfattande mängd få mig att gråta ungefär 317 gånger. Trots att jag såg filmen först. Trots att jag vet vad som händer. Välformulerat, tilltalande, rörande. Hjärtat värker.

Mitt perspektiv har ändrats från när jag såg filmen dock, när jag levde mig in i huvudpersonens liv och tankar och kärlek och allt det där. Sådär som en sextonåring kände jag mig då. När jag läser boken ser jag allt från föräldrarnas perspektiv istället. Tänk att se ditt barn tyna bort i en sjukdom som inte har något bot. Att alltid leva med rädslan. Kanske är det därför jag bölar mig genom boken.

Den klassas som en ungdomsbok – men vad innebär det egentligen? Läs den alla barn, unga, föräldrar, gamla, vuxna. Läs den nu.