Böcker · Litteratur · Romaner

Still me (En andra chans) – Jojo Moyes


en-andra-chans

Louisa Clark är tillbaka.

I tredje boken om Lou lämnar hon London och åker till New York. Hon har fått jobb som assistent till den rika, och ganska ensamma, Agnes Gopnik – andra hustrun till Leonard Gopnik. Lou lämnar allt, den snygga ambulanspojkvännen Sam, sin lägenhet, familjen – allt för att uppfylla den drömmen både hon själv och Will hade för henne.

Livet med Gopniks är annorlunda och hektiskt. Sekretessen är hög och eventen är många. Agnes behöver inte bara en assistent utan en vän och samtalspartner och intrigerna tätnar. Utöver det försöker Lou klara av att vara del av ett distansförhållande med en man långt borta, att klara av det sociala livet i överklass-New York och allt blir en resa för att försöka hitta sig själv.

Lou Clark träffade vi för första gången som assistent till den helförlamade Will Traynor i Livet efter dig (som också filmatiserats). Hon är en kaxig tjej med mycket skinn på näsan, men som samtidigt har lite dålig koll på sig själv. Jag har någon slags hatkärlek till hela boktrilogin, älskar pga alla känslor och hatar lite pga klyschigt som tusan. Men i den här boken får Lou äntligen blomma ut ordentligt, och jag älskar det. Istället för att vara en tragisk roman med sorg och kärlek så är det en stark GO GET IT-roman där integritet och identitet står i centrum, precis som systerskapet och att stå upp för varandra och att stå upp för sig själv.

Power, helt enkelt.

Böcker · Filosofi · Litteratur · Ljudbok · Romaner

Arvet efter dig – Jojo Moyes


arvet-efter-digJag föll för trycket och läste uppföljaren trots mina tidigare, förhastade ord. Och nä, den höll inte riktigt hela vägen för mig.

Lou spenderar tiden med att ta sig igenom sorgen och skulden – ni som läst boken vet vad jag menar, för er andra är det nog en spoiler. Hon har köpt en lägenhet i London, arbetar på en flygplatsbar och spenderar kvällarna rätt alkoholpåverkad. Hon ramlar från ett tak och träffar Sam. Sen dyker Lily upp utanför dörren också. Redan här märks rörigheten i berättelsen. Det känns som att Moyes hade supermånga bra idéer, och sen använde dem allihopa på lite för många sidor. Det blir för många olika karaktärer, trådar och berättelser samtidigt – visst kan livet vara så, men i bokform brukar de ju oftast rensas upp och väljas med omsorg. Här blir det mest pannkaka.

På sätt och vis är det en rar bok med något slags fint budskap att allt löser sig eller något, MEN det blir lite pretentiöst och platt. Det känns som klyschorna samlas och det blir lite för mycket. Jag som faktiskt blev helt förbluffad av Livet efter dig blev av uppföljaren mest besviken. Är du supersåld på storyn kanske, kanske det kan vara värt en genomläsning, men för de flesta är det nog bäst att bara undvika den för den tillför inte mycket mer än lite livssanningar a la Paulo Cuelho.