Böcker · Feelgood · Litteratur · Romaner

Feelgoodböcker generellt (Jack och Julia samt Brutna ben och brustna hjärtan)


Jag har under de senaste veckorna slukat ett par feelgood-böcker/chick lit-böcker med svenska författare/vad de nu kallas. Först lyssnade jag igenom Julia och Jack av Anna Lönnqvist. Sen läste jag Brutna ben och brustna hjärtan – en alldeles omöjlig jul av Maria Ernestam.

Snabba genomgångar av böckerna. I Julia och Jack är Julia med sin gifta pojkvän i New York. På storstadens gator träffar hon sitt ex. Jack. Med sin nya tjej. Mitt i New York?! Utifrån det här snurrar en ganska snurrig historia om Julia, uppbrottet med Jack, sin pojkväns fru och barn, relationen med systern och de döda föräldrarna, en gammal kompis från förr, jobbet och den nya kontakten med exet ut sig.

Brutna ben och brustna hjärtan – en alldeles omöjlig jul var en bok i samma stil, men med annan story. Lisbeth, ca 35 år, jobbar som lärare i lilla Frillesås. I snön sitter hon och säljer torra lussekatter, suktar efter den där snygge ridläraren Jan och tänker på sitt ex Harry. Som från ingenstans dyker upp samtidigt som rören i köket börjar lukta avlopp och frisörkompisen Saras systerdotter förstört hennes frisyr. Dessutom har rektorn på skolan anställt nån stroppig skidstjärna som ska ta hennes roligaste lektionstimmar. Dom ska dessutom åka på en resa till Österrike ihop? Vad gör då Lisbeth? Jo, men lurar med sig på Österrikeresan – trots att hon knappt kan åka skidor…

Alltså, i teorin är det inget fel på nån av böckerna. De är lättsamma, flirtiga och charmiga med lite pirr i magen. Hjärnansträngningen däremot blir lite för stor för att båda författarna blandar in SÅ MÅNGA OLIKA TRÅDAR. Det är missfall och ex, jobb, föräldrarelationer, avundsjuka, kompisar med problem, lögner och hittepå i en enda stor jäkla röra och trots att alla trådar på nåt sätt avslutas så blir det för mycket att hålla i huvudet. För mig åtminstone. Det här är något jag tycker skiljer sig från t ex de brittiska feelgood-romanerna (tänk Sophie Kinsella, Mhairi McFarlane, Sheila o’Flanagan osv) – som är lite mer ”enkelspåriga” med stort fokus på EN fråga. Ja, i regel byggandet av en relation till en snubbe. Men i de svenska motsvarigheterna blir det liksom alldeles för mycket olika saker. Rörigt, snurrigt och 90 % hade nog kunnat skalas bort.

Varför är det såhär?
Och varför är det ingen som är med och skaaalar?

Böcker · Litteratur · Romaner

Miraklet – Emma Donoghue


mirakletSjuksköterskan Lib har fått ett nytt uppdrag. På väg över till Irland från London, efter att ha tränats av självaste Florence Nightingale, ska hon vaka över en potentiellt helig elvaåring som helt plötsligt slutat äta. 4 månader har gått och hon har ännu inte fått i sig någonting, men tycks vara välmående och frisk detta till trots. Varför svälter inte flickan? Är hon ett helgon?

Donoghue beskriver skickligt ett land i svält där religionen blir viktigare än allt, viktigare än livet och viktigare än barnen – men också en tid där rädslan för helvetet var större än rädslan för döden. Det är en gripande berättelse om moderskärlek som slagit snett men också om medmänsklighet som går utanför ramarna och reglerna. Det är precis en sån bok vi behöver idag, för att påminna oss alla om att det är viktigare att vi tar hand om varandra än att vi håller oss fast vi lagar och regler.

Det är en fantastisk läsupplevelse, mycket annorlunda och kreativ med autentiska miljöer och en inlevelse som bara kan upplevas. Utöver det är omslaget DÖSNYGGT.

Läsvärt! Läs!

Böcker · Humor · Litteratur · Romaner

Lily och bläckfisken – Steven Ronley


lily-och-blackfiskenNär Lily och bläckfisken landade i min brevlåda någon gång under hösten var jag övertygad om att det var en ungdomsbok – både på grund av titeln och av färgsättningen – och jag placerade den helt enkelt i högen för böcker som ska läsas. Jag läste aldrig baksidestexten, och även när jag gjorde det hade jag nog inte förväntat mig den Murakami-doftande berättelse som spred sig över sidorna om en mans kärlek till sin hund och kampen mot det oundvikliga.

Lily är en tax. Teds tax. På torsdagar snackar dom om snygga killar. Han hämtade henne på en kennel och hon var minstingen i kullen och hennes mamma hette Wichi-poo och hennes pappa Ceasar. Ted är nu en deprimerad homosexuell man som försöker komma över sin senaste relation med hjälp av terapeuten Jenny som är ganska kass men åtminstone går på försäkringen. Sen en dag ser han den. DEN. Bläckfisken på Lilys huvud. Hur kunde han ha missat den?

Lily och bläckfisken är en gripande och helgalen historia om kärleken till en hund och att kämpa mot något med åtta armar. Den genomsyras av någon slags mörk glimt i ögat från ett djupt hål av förtvivlan och trots att jag inte riktigt förstår relationen mellan Lily och Ted pga ingen djurmänniska så är boken skriven på ett sätt som gör att jag inte kan sluta läsa den och trots allt sitter jag där och storbölar i soffan med alla känslor som svallar upp. Känslosamt helt enkelt. Däremot förstår jag inte riktigt varför jag behöver åka tillbaka med Ted 5 år i tiden och återuppleva hans relation, men trots allt över lag en läsvärd bok.