Böcker · Fantasy · Litteratur · Romaner · Si/Fi · Tonårsromaner

Warcross – Marie Lu


51y2bqwwl3al-_sx332_bo1204203200_

En fattig prisjägare med regnbågsfärgat hår vid namn Emika Chen hackar uppstarten på världens största dataspelsfest – Warcrossmästerskapen. Och hon syns för alla. Minuter senare vet hela världen vem hon är och spelets egen skapare tar kontakt för att hon ska hjälpa honom med ett viktigt uppdrag. Ett uppdrag som ska skydda hela spelvärlden i sig själv, men vem kan hon egentligen lita på?

Marie Lu är författaren bakom den dystopiska Legend-serien & den magiska unga eliten-trilogin och nu hoppar hon in på en helt ny spelplan. Den framtida dataspelsvärlden. Det är en trevlig, lättslukad och ganska basic ungdomsroman med si/fi-toner. Rent krasst tycker jag att det är en rätt bra kombo mellan en av mina favoritböcker Ready Player One av Ernest Cline med en doft av Femtio nyanser av grått. Helt sant. Udda kombo som funkar rätt bra för att få det att pirra i magen men med en stor dos dataspelsnördighet och misstro.

En helt okej, rätt läsvärd bok som är svår att lägga ifrån sig trots dess ganska platta handling. Det är ju ungefär samma sak som händer i alla Marie Lus böcker, för hon skapar ungefär samma huvudkaraktär varje gång – så som många författare också gör. Så 3,5 av 5 PacMans till Warcross. 

Böcker · Fantasy · Litteratur · Si/Fi · Tonårsromaner

Rosensällskapet – Marie Lu


lu_rosensallskapet_omslag_inbAdelina Amouteru – den vita vargen – är tillbaka. Och nu är hon ute efter hämnd mot alla de som svek henne. Tillsammans med sin lillasyster Violetta – en drabbad med möjligheten att ta ifrån andra deras blodpestvunna krafter – letar de efter nya allierade när alla de gamla vänt henne ryggen och försöker stoppa henne.

Rosensällskapet är en mörk berättelse om hämnd och mörker, med få ljusa inslag av kärlek och vänskap. Istället följer vi huvudpersonens kamp för hämnd, inkvisationens ledare (de som försöker utrota alla drabbade) i sin rädsla för både de andra med samma skada som han själv, men också rädslan för att förlora sin drottnings gunst, och den nya Eliten-ledarens försök att nästla sig in i rikets planer och försöka vinna makt åt Den unga eliten efter Enzos försvinnande.

Det är en spännande intrig som uppmålas åt oss, boken är både gripande och spännande med många dramatiska händelser och målande beskrivningar. Nackdelen – Lu väver in lite för många blodiga slag och mörka tankar, illusioner och galenskap. Det spårar ur. Efter att ha läst klart sista sidan satt jag bara i säkert 10 minuter och försökte samla tankarna om det jag precis genomgått och slutsatsen är att jag har svårt att få ihop det. Det blev för mycket. Ändå är jag mycket nöjd med läsupplevelsen, Lu är fortfarande oerhört duktig på att skapa en värld som drar in läsaren och att skapa en miljö utan dess like.

 

Men hur ska en människa kunna vara god, när hela hennes existens är så beroende av mörka krafter?”

 

Böcker · Dystopi · Litteratur · Tonårsromaner

Prodigy – Marie Lu


Prodigy är uppföljaren till Legend och jag har äntligen fått tag i en kopia.

Vi får fortsätta följa Day och June och deras kamp mot den totalitära staten i det post-Apokalyptiska USA där Republiken styr och Rebellerna slåss emot. För att Day, som är skadad, ska överleva har de tagit sig till Los Angeles för att ta kontakt med Rebellerna och se om de vill hjälpa dem än en gång. Men motkravet har ett dyrt pris….

Som i de flesta post-apokalyptiska böcker är det här en uppföljare som i mångt och mycket påminner om Divergent-serien och överraskar på liknande sätt. Boken är välskriven och storyn trovärdig så det gör inte så mycket att det påminner mycket om saker en redan läst. Jag gillar ju dessutom dystopigrejen blandat med lite brustna tonårshjärtan och en stat som sviker sin befolkning, med en gnutta folkuppror i så för mig är det en trevlig (om än ganska mörk) läsupplevelse som säkert uppskattas av de flesta om gillar böcker i den stilen.

Böcker · Fantasy · Litteratur · Tonårsromaner

Den unga eliten – Marie Lu


Minns ni Legend. Den där postapokalyptiska boken med två huvudpersoner som försökte befria det korrupta riket. Här är samma författare, men en helt annan värld.

Den unga eliten står Adelina Amouteru i huvudrollen. De lever i ett rike där det för en handfull år sen härjade en hemsk blodfeber, alla vuxna som drabbades dog medan barnen fick olika kroppsliga märken. En del fick hår i anmärkningsvärda färger, stora ärr och andra särdrag – nu kallas de malfettos och de hatas och spottas på. En hel inkvisation lägger ner sin tid på att jaga och döda dessa, särskilt de så kallade elitisterna – dem blodfebern lämnade med speciella gåvor.

Adelina lever med sin hemska pappa, och får en dag nog. Hon rymmer. Fångas in av inkvisitorerna men räddas av den mystiske Enzo – ledaren för Dolksällskapet, en hemlig grupp av malfettos med mål att ta över hela riket.

Det är en helt okej bok. Historiska inslag i en fantasyvärld med magi och onaturliga krafter, men den når tyvärr inte riktigt upp till den status Marie Lu lämnade efter sig efter Legend-trilogin. Det är helt klart en bra bok, men jag blir inte alls lika medtagen och gripen som hennes tidiga böcker gjorde mig. Det är synd. Att dessutom klämma in den obligatoriska romansen känns lite trist (ja, det kritiserar jag ofta men jag är SÅ TRÖTT på att läsa om vad jag anser vara rätt onödiga romanser i varenda bok som riktar sig mot ungdomar. Kom igen nu.) men i övrigt är det spännande och jag är ju ändå sugen på att läsa vidare om Adelina och elitisterna. Slutet lämnar liksom efter sig en känsla av otillfredsställelse som jag vill släcka. Så, fortsättning tack, men lite mer spänning 🙂 Oförutsedda element finns det en hel del av, och det uppskattas, men lite mer känsla.

För att avsluta måste jag ändå säga att Marie Lu är en skicklig författare, absolut, däremot når den här bara inte riktigt lika högt som Legend.

Böcker · Dystopi · Litteratur · Si/Fi · Tonårsromaner

Legend – Marie Lu


Åh, vad jag älskar att få hem nya böcker i lådan. För några veckor sedan letade sig Legend hem till mig (tack Modernista) med en massa lovord och löften på baksidan. Filmatisering på G och en massa hype.

Och den levde nästan upp till förhoppningarna.

Legend är ytterligare en bok i bakvattnet efter Hungerspelen, en postapokalyptisk värld med diktaturstat, pesthot och mörker. I det här möter vi Day – pojken som staten hatar för att han hela tiden lyckas lura den och en av de mest eftersökta brottslingarna i landet – och June – underbarnet med högsta betyg på prövningen som redan vid 15 års ålder lyckats ta examen från akademien där hon tränats för att bli en perfekt soldat för staten. Två helt olika personer med två helt olika öden. Och deras vägar korsas…

Det är en skön ”svepa-igenom”-bok som jag seriöst inte kunde släppa taget om. Jag stod och bakade småkakor med boken framför mig, bara för att få reda på vad som skulle hända på nästa uppslag. Visst, en del förutsägbara händelser men det är svårt att komma ifrån i tonårsromaner på något sätt. Just pojke-möter-flicka-grejen är ju alltid med och vetskapen om att allting inte riktigt är som det verkar, men trots detta är det en underhållande och gripande bok som lovar stort inför kommande böcker i serien. Definitivt läsvärt.

Här och här kan du få tag i boken, om inte annat, och jag råder dig som gillade Hungerspelen och liknande böcker att läsa den.

Genre: Si-fi dystopi
Originaltitel: Legend
Utgiven: 2013
Antal sidor: 296
Passande musik: Mörkt och stämningsskapande, eller bara elvispen som surrar om man tycker om att baka kakor.