Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Religion · Si/Fi · Tonårsromaner

Änglafall – Susan Ee


I förra veckan dök Änglafall upp i min brevlåda, och jag blev genast nyfiken. Änglafall är första delen i trilogin ”Penryn och Tidens slut” som har översatts över hela världen och hyllats i stort.

Bokens huvudperson heter Penryn. Hon, hennes rullstolsbundna syster och helgalna mamma försöker överleva i en postapokalyptisk värld där en massa änglar invarderat jorden och haft ihjäl fler människor än alla värdskrig gemensamt. De som är kvar lever i ruiner och slåss för överlevnad mot gäng som härjar runt och samlar mat i andras kök och andras föredetta liv. Men de hamnar i en fight mellan änglar, Penryns syster Paige blir bortförd och Penryn kommer på sig själv med att söka hjälp av fienden – den undersköna ängeln Raffe som förlorat sina vingar.

Boken uppfyller alltså en hel del av de krav som står på min lista.
Postapokalyps – check
Si/fi – Check
Konstig religiös touch – check
Fantasy – Check
Tonårsromantik – Check

Trots detta är jag liksom lite uttråkad första halvan för att jag INTE FATTAR vad de här satans änglarna gör på jorden alls. Hur kom de dit? Vad gör de där? Romantiken finns, men är inte tillräckligt för att nå hela vägen fram till mitt hjärta utan istället blir det lite platt och förutsägbart. Sen vet jag inte om det blir lite mycket med änglar, rebeller, gäng, kannibaler och allmän missär. Dessutom slutet. SPOILERVARNING: Slutet fick mig att tänka på någon slags blandning av Blade Trinity och Metro 2033 och jag ville mest kräkas. Creds till författaren ändå för att beskriva avskyvärdheterna såpass att jag ville gömma mig och nog kommer sova med lampan på i natt. Ja, jag är en skrajsen person.

Så, för att sammanfatta. En lite romantisk, lite otäck, lite si-fi:ig, lite postapokalyptisk typ tonårsbok med monstertendenser och rebeller. Skruvar huvudet typ femton varv med onda änglar som utsända av gud (?) attackerar människorna. Det är liksom välskrivet och så, och onekligen såpass givande att den blivande trilogin ska filmatiseras och de har översatts till över 20 språk och tycks vara världens succé- men för mig saknas något. Typ förståelse. Ja, typ förståelse. Och lite mys mitt i all misär.

 

Originaltitel: Angelfall
Antal sidor: 264
Utgivningsår: 2011

Böcker · Dystopi · Litteratur · Si/Fi · Tonårsromaner

Enklav – Ann Aguirre


Enklav börjar under ett sönderrasat New York. I tunnlarna som förr varit tunnelbanan bor massa människor i skydd mot det hemska som sägs finnas på ovansidan. De lever i enklaver med strikta regler för att överleva. Huvudpersonen Spadertvå har precis blivit invigd som jägarinna, en av beskyddarna av enklaven, och hennes partner är Tålig – en nyinkommen tystlåten typ. Vad ska de skydda enklaven mot? Jo, missfoster och andra enklaver. Jaga mat är viktigt också.

Jag började läsa och tänkte ledset att det var en ren kopia på Metro 2033, och det finns liknande drag. Det är ju en postapokalyptisk berättelse med zombies som vänder sig mot ungdomar. Det utvecklas dock sen till något annorlunda och mer spännande, riktigt spännande. På slutet biter jag på naglarna och vill bara läsa mer. Tänk er en kopia på Divergent-trilogin, kombinerat med Metro 2033 och en gnutta The Walking dead så har du den här boken. Det slutar med en härlig cliffhanger och eftersmaken av boken är förvånansvärt nog riktigt trevlig. Vetskapen om att det här bara är första delen i Razorland-trilogin är skön att ha med sig, för det är härligt att veta att det kommer mer, för jag är nyfiken på vad som hänt med den värld de lever i.
Det är ingen klockren femma i betyg, men en stark trea får den av mig. Det är trevligt att läsa, enkelt att läsa och det är en story som trots att jag liksom läst om varje element förut ändå kombineras ihop till någon slags trevligt postapokalyptiskt kaos-mys. Vill på riktigt ha mer. Tips, tips, tips!