Böcker · Litteratur · Tonårsromaner

Eliza och hennes monster – Francesca Zappia


eliza-and-her-monstersEliza är en helt vanlig tonårstjej. Impopulär, osynlig och baktalad. Men på nätet är hon skapare av ett av internets största tecknade serier, och som LadyConstellation är hon den mest mytiska och omskrivna serietecknaren just nu fast under absolut anonymitet. Det är sista skolåret och en ny kille börjar i hennes klass och blir hennes uppdrag att ta hand om, och det visar sig att han är ett fan av hennes serie. Ska hon avslöja vem hon är eller hålla det hemligt?

Eliza och hennes monster är en lättläst och meddragande roman skriven för den lite yngre publiken i mellersta tonåren. Eliza krånglar med vanliga tonårsproblem som kärlek, vänskap och familjens krav – för självklart är hon den udda i familjen – och glider genom skolan. På nätet lever hon ut sitt liv, har sina vänner och styr en hel värld. Konflikten mellan det nya sättet och det gamla att umgås syns tydligt i hennes och moderns relation, där mamman inte alls förstår sin dotter och försöker dra henne ur sitt skal för att komma ut i den ”verkliga” världen.

Det är en bok jag läste in på småtimmarna för att jag inte kunde lämna Eliza och Wallace (den nya killen) mitt i en stor konflikt för att sova. Det häftiga med att läsa en bok som är riktad till ungdomar som både vuxen och mamma är att jag så lätt sätter mig in i båda rollerna. Både rollen som den unga tjejen som inte riktigt passar in någonstans, men också som den oroliga föräldern som bara vill väl. Att det sen inte riktigt faller ut så är en annan historia…. Mycket mysvärd och läsvärd bok för sommaren.

Böcker · Dystopi · Litteratur · Si/Fi · Tonårsromaner

Enklav – Ann Aguirre


Enklav börjar under ett sönderrasat New York. I tunnlarna som förr varit tunnelbanan bor massa människor i skydd mot det hemska som sägs finnas på ovansidan. De lever i enklaver med strikta regler för att överleva. Huvudpersonen Spadertvå har precis blivit invigd som jägarinna, en av beskyddarna av enklaven, och hennes partner är Tålig – en nyinkommen tystlåten typ. Vad ska de skydda enklaven mot? Jo, missfoster och andra enklaver. Jaga mat är viktigt också.

Jag började läsa och tänkte ledset att det var en ren kopia på Metro 2033, och det finns liknande drag. Det är ju en postapokalyptisk berättelse med zombies som vänder sig mot ungdomar. Det utvecklas dock sen till något annorlunda och mer spännande, riktigt spännande. På slutet biter jag på naglarna och vill bara läsa mer. Tänk er en kopia på Divergent-trilogin, kombinerat med Metro 2033 och en gnutta The Walking dead så har du den här boken. Det slutar med en härlig cliffhanger och eftersmaken av boken är förvånansvärt nog riktigt trevlig. Vetskapen om att det här bara är första delen i Razorland-trilogin är skön att ha med sig, för det är härligt att veta att det kommer mer, för jag är nyfiken på vad som hänt med den värld de lever i.
Det är ingen klockren femma i betyg, men en stark trea får den av mig. Det är trevligt att läsa, enkelt att läsa och det är en story som trots att jag liksom läst om varje element förut ändå kombineras ihop till någon slags trevligt postapokalyptiskt kaos-mys. Vill på riktigt ha mer. Tips, tips, tips!

Böcker · Fantasy · Tonårsromaner

Den röda pyramiden – Rick Riordan


Har du läst Percy Jackson-böckerna? Det har inte jag (gav upp efter halva första pga guud så jobbigt skriven), men det här är en bok av samma författare och det ger mig ett visst sug att försöka mig på även dem. I Percy Jackson möter vi ju en massa grekiska gudar (hur jag vet? Jo, jag såg ju faktiskt filmen.). Första boken i Kanekrönikan innehåller istället en hel drös av de lite mindre kända egyptiska gudarna.

”VARNING. Följande text är en utskrift från en ljudinspelning. På en del ställen var ljudkvaliteten dålig. En del ord och meningar är kvalificerade gissningar från författarens sida.” Så börjar första boken i Kanekrönikan. Hittills har jag inte mött en bok som startat så. Det väcker mitt intresse. Rösterna och skrapet börjar direkt i mitt huvud och jag är fast.

Vi har alltså Carter Kane, en liten kille som rest världen runt med sin pappa sen hans mamma dog. Pappan är arkeolog med fokus på just Egypten och den egyptiska mytologin. Vi träffar honom i London, det är en av årets 2 besöksdagar – dagen då de besöker Carters syster Sadie som istället fått växa upp hos sin mormor. Just den här dagen är syskonen Kanes pappa ovanligt nervös, spattig och orolig av sig. De åker till ett museum och boom, pappan försvinner ner i ett mörkt hål och ett gäng egyptiska gudar släpps lösa. Carter och Sadie tycks vara de enda som kan rädda mänskligheten från den onde Set och totalt kaos.

Det är alltså en bok i ganska samma stil som jag misstänker att Percy Jackson-böckerna är (de som läst dem säger att det är så åtminstone). Det är lättläst, snabbt och intresseväckande. För en högstadieelev tror jag att tjockleken kanske avskräcker lite, men innehållet tror jag skulle gripa tag i vilken 14-åring som helst. Tilltalar ju mig, som är gammal i gemet. Jag lär mig massor om den egyptiska gudavärlden samtidigt. Skulle den fått ett betyg på en femgradig skala hade den fått en stark trea, för den är ju bra. Godkänd. Trevlig. Perfekt konsumtionsläsning och perfekt ungdomsbok. Tipstips som present till den där läslusen du har som kusin eller lillbrorsan eller så.

Sugen på ett smakprov? Det hittar du nämligen HÄR.

Böcker · Fantasy · Författartips · Historia · Litteratur

Sigrid – Johanne Hildebrandt


2015’s första bok är läst!

I julklapp fick jag Hildebrandts senaste, Sigrid, som utspelar sig i samma värld som de tidigare Freja, Idun och Saga.

Sigrid, en ung kvinna i 900-talets vikingarike, ska giftas bort med kungen av Svitjod – Svearnas kung – Erik. Hon ska bli fredsdrottningen, men det är något som kommer emellan. Något förbjudet, som är menat att hända…

Hildebrandt är oerhört skicklig på att beskriva den mytomspunna världen kring vikingarna och deras gudar. De första böckerna handlar om de som blev gudarna, nu möter vi istället människorna som följer dem och kampen mellan den nya tron och den gamla. Blodsoffer och riter möter korset och det är målande att läsa. Att få höra om dessa starka kvinnor i en tid då män hade mycket makt ger mig kraft och tro. Det är ett försök att skriva om historien, anser jag, och jag kopplar boken till Philippa Gregorys böcker om olika brittiska drottningar under 13-14-1500-tal. Men mer målande och rykande av blod och rök. Jag gillar Hildebrandts sätt att skriva, hennes sätt att beskriva en verklighet ingen av oss kan mer än gissa sig till. Och jag tror på det och häpnar om och om igen.

När jag sen söker på namnet Sigrid får jag direkt fram långa texter om Sigrid Storråda, en drottning som gifts bort med Erik Segersäll. När jag fortsätter läsa hoppas jag verkligen att Johanne Hildebrandt väljer att skriva fler böcker om Sigrids äventyr i det som kom att bli Svea Rike.