Författartips · Litteratur · Romaner

Mhairi McFarlane


Ibland faller jag för författare. Jag tror inte att jag är ensam om det. Förra året lyssnade jag t ex på alla Denise Rudbergs böcker om Marianne Jidhoff… Men det är en annan historia.

Under våren och början av sommaren var jag trött, på kryckor och halvt försatt i koma dygnet runt. Då hittade jag boken Det kommer aldrig vara över för mig. Ja, jag föll för titeln pga det var precis så det kändes just då – men stannade kvar för McFarlanes mysiga sätt att skriva relationer. Särskilt krångliga relationer som gått åt skogen. I just Det kommer aldrig vara över för mig träffar vi Georgina som mest ställer till allt i sitt liv, 30+ och mellan jobb, killen hon dejtar hittar hon i säng med någon annan och hon tar ett jobb på en pub för en begravning. Grejen är bara att puben ägs av hennes ex från skolan. Som hon aldrig kommit över. Som inte minns henne. Dråpligt romantiskt.

Sen gick jag vidare med You had me at hello! Ny tjej, ny relation. Nu är det istället Rachel som dumpar sin kille mitt i bröllopsplaneringen. Kanske är det bara kalla fötter, men det känns rätt gött att vara fri från hans dömande kommentarer och nedsättande beteende. När hon sen får höra att hennes ungdomskärlek flyttat till stan ihop med sin fru – och dessutom fortfarande är döööösnygg – så blir det ännu krångligare.

I Finns det en, finns det flera träffar vi Edie som råkar hångla med brudgummen på en födelsedagsfest. Hon blir därmed traktens pestsmittade, alla på jobbet hatar henne, bruden och brudtärnan sprider skit till alla de kan nå och hon blir av någon konstig anledning syndabocken. Hennes chef löser situationen genom att skicka henne på jobb i sin hemstad, där hon ska skriva biografin till en känd skådis som råkar vara där och spela in en film.. Känslorna svallar.

Och såhär fortsätter det. En massa starka, roliga, svettiga och tokiga kvinnor i olika situationer i livet. McFarlane skriver känslor bättre än många andra jag läst de senaste åren, och blir nån slags vuxenvärldens John Green i att beskriva pirret i nya relationer – men också relationernas baksida som oftast inte dyker upp i YA-litteratur.

Så som en mysig höstförfattare rekommenderar jag er att leta reda på Mhairi McFarlanes böcker. Alla har låttitlar. Och de är tillräckligt många för att räcka fram till typ advent.

30 böcker alla borde läsa · Böcker · Fantasy · Historia · Litteratur · Romaner · Tips

#3 Freja – Johanne Hildebrandt


Nordisk mytologi, hur många har inte fascinerats av den?

Kriget närmar sig och Freja, som prästinna, åker för att försöka mäkla fred. Hon från ett samhälle där kvinnan vördas möter den mer patriarkala strukturen där Tor finns. I mötet med honom förändras allt… En Romeo och Julia-historia i forntida bronsåldersmiljö helt enkelt, men mycket mer äventyrlig och spännande än Shakespeares klassiker.

I Freja, och efterkommande böcker Idun och Saga, möter vi de där stora karaktärerna du mött i mytologin: Tor, Oden, Freja, Loke osv. Men vilka var de som personer och hur levde de tillsammans? Var det så här myterna uppstod? Och det är just därför alla borde läsa böckerna, ta sig igenom Sagan om Valhalla, för att få ett annat perspektiv på myten – en annan syn på ”historien” och i det också lära sig väldigt mycket. För mycket känns igen från den den klassiska asatron.

30 böcker alla borde läsa · Böcker · Författartips · Litteratur · Romaner

#2 – Choklad av Joanne Harris


Alla har vi sett filmen med Juliette Binoche och Johnny Depp och deras kärlekshistoria i den lilla franska högkonservativa byn. Men hur många har egentligen läst boken?

Joanne Harris är en av de författare jag uppskattar mest att läsa, bara för hennes språkanvändning och de vackra miljöer och historier hon lyckas bygga upp med så enkla medel. Historien om den ensamstående modern som dyker upp med sin dotter i en liten kyrkinfluerad by, hon följer vinden.

Så, varför tycker jag att ALLA ska läsa den? 1. För att alla borde läsa boken bakom filmen, alla gånger – alltid.
2. Harris är asbra på språk.

Det är nog.

Böcker · Romaner

Baddaren – Emma Hamberg


I somras smet jag in hos föräldrarna och stal en solstol, och kände att inte fan kan jag ligga här och götta mig i solen utan en bra bok i näven och raidade snabbt första bästa bokhylla för att få tag i ett passande exemplar. Där stod Emma Hambergs Baddaren från 2010. Allt jag visste om Emma Hamberg var att hon blev en idol genom Linas kvällsbok 1 & 2 som låg som en bibel vid min säng i säkert ett halvår av min tonårstid.

I Baddaren byter vi läsarkrets, och vänder oss mot en lite äldre publik. I centrum står den uttråkade konstnären och konstnärshustrun Maja som bor i vad man borde kunna kalla ett slott på en ö mitt i Vänern med sin betydligt äldre make. Inspirationen tryter och hon bestämmer sig för att GÖRA NÅGOT. Så hon startar en simskola, för vuxna, med förhoppningen om att bringa samman en massa vuxna som av olika anledningar aldrig lärt sig simma. Det dyker bara upp tre, som med sina olika förflutna kommer att förändra livet på ön för alltid.

Det låter kanske inte som så mycket, vad vet jag, men ärligt talat. Från sida ett satt jag med näsan klistrad och kunde för mitt liv inte sluta läsa. Den är lagom lättläst, skapar känslor du inte visste att du hade och lämnar dig mitt i ett melankoliskt lyckorus. Ja, precis så, ett melankolisk lyckorus. Hur strange låter det inte. Ett perfekt tips för soliga sommardagar och regniga hösteftermiddagar. Japp, japp.

Genre: Roman
Originaltitel: Baddaren
Utgiven: 2010
Antal sidor: 373
Passande musik: Vindens sus eller regndroppar på rutan, eventuellt lite Satie.