Övrigt

Den andra systern – Peter Nyström och Peter Mohlin


Jag passade på att läsa (alltså lyssna på) Mohlin och Nyströms karlstaddeckare under mars månad, medan jag brände planteringslådor och hällde jord.

Första boken utspelar sig till stor del ute på Hammarö, med en amerikansk fd Skoghallsbo som huvudrollspolis. En tjej försvann för 10 år sen på Tynäs och boken spinner sen vidare i rask takt rakt in i en helt oväntad upplösning.

Bok två kom ut nu i våras, Den andra systern. En kvinna hittas död på kaffebryggeriet i stan. Men vem vill döda henne, och varför?

Samtidigt tampas John Adderley med sina egna demoner. Är det den nigerianska maffian som kommit efter honom hit, till Sverige, från USA? Eller är det bara hans egen paranoia som spårat ur helt?

De må låta som klassiska deckare med ett mord och en utredning att följa, men Mohlin och Nyström lyckas med att skapa en anti-hjälte med svåra moraliska dilemman i karaktären Adderley. Ofta är huvudrollerna i deckare helyllepoliser, arkeologer eller något annat som i regel följer lagarna och gör allt ganska rätt. Det gör inte Adderley. Han ljuger, fifflar och väljer sig själv framför andra nästan hela tiden. Jag som är etik-nörd blir lycklig av att följa resonemangen.

Det här är något extra. Karaktärerna är mångfacetterade och upplösningarna helt oväntade. Miljöerna bekanta men extravaganta. Magiskt.

Böcker · Dystopi · Litteratur · Si/Fi · Tonårsromaner

Tystnaden i bruset – Patrick Ness


Det kanske inte kommer som en överraskning för någon att jag är lite småförtjust i tonårsdystopier (varför man kallar dem tonårsböcker funderar jag alltid lite på). Så hittade jag en till, som legat i en bibliotekspåse lite för länge, just Tystnaden i bruset.

Vi får landa på en ny planet i Ness’ verk, i en stad kallas Prentisstown. En sjukdom på planeten har gjort att alla män kan höra varandras tankar – varandras brus – och alla kvinnor dog av sjukdomen drygt 13 år tidigare. Todd är den enda kvar i staden som ännu inte blivit MAN, utan bara är en pojke, utanför allting tillsammans med en hund. Så en dag märker han Tystnaden, ett glapp i allt brus. Och när de andra i staden hör vad han sett måste han omedelbart fly ut i det ingenstans han förväntar sig. Men inget verkar vara som han lärt sig.

Stefan Ekman säger på baksidan av andra delen, Cirkeln och Pilen: ”När jag försökte läsa och borsta tänderna samtidigt insåg jag att det här var en av de mest fängslande böckerna jag läst på väldigt länge.” Delvis håller jag med, för efter att ha sprungit med Todd över halva Nya Världen kunde jag inte låta bli att åka raka vägen till biblioteket och få tag i del två och tre. För trots att det ibland går lite väl fort, och ibland är lite väl slarvigt (för att inte prata om skrivspråket genom boken, ”mä”, ”varelsär” osv. – ja, jag förstår att det är meningen, men det irriterar ändå) så kan man inte låta bli att bli meddragen och man vill ju veta mera.
Och vad mer behöver man egentligen av en trevlig bok, att man känner en önskan att bläddra vidare?

Genre: Tonår/Roman/Dystopi
Originaltitel: Chaos Walking Book One: The Knife of Never Letting Go
Utgiven: 2009
Antal sidor: 412
Passande musik: Något du hetsar till, typ Hajen-temat.

Finns förresten på rean just nu, för typ en femtiolapp. Värt?