Författartips · Litteratur · Romaner

Mhairi McFarlane


Ibland faller jag för författare. Jag tror inte att jag är ensam om det. Förra året lyssnade jag t ex på alla Denise Rudbergs böcker om Marianne Jidhoff… Men det är en annan historia.

Under våren och början av sommaren var jag trött, på kryckor och halvt försatt i koma dygnet runt. Då hittade jag boken Det kommer aldrig vara över för mig. Ja, jag föll för titeln pga det var precis så det kändes just då – men stannade kvar för McFarlanes mysiga sätt att skriva relationer. Särskilt krångliga relationer som gått åt skogen. I just Det kommer aldrig vara över för mig träffar vi Georgina som mest ställer till allt i sitt liv, 30+ och mellan jobb, killen hon dejtar hittar hon i säng med någon annan och hon tar ett jobb på en pub för en begravning. Grejen är bara att puben ägs av hennes ex från skolan. Som hon aldrig kommit över. Som inte minns henne. Dråpligt romantiskt.

Sen gick jag vidare med You had me at hello! Ny tjej, ny relation. Nu är det istället Rachel som dumpar sin kille mitt i bröllopsplaneringen. Kanske är det bara kalla fötter, men det känns rätt gött att vara fri från hans dömande kommentarer och nedsättande beteende. När hon sen får höra att hennes ungdomskärlek flyttat till stan ihop med sin fru – och dessutom fortfarande är döööösnygg – så blir det ännu krångligare.

I Finns det en, finns det flera träffar vi Edie som råkar hångla med brudgummen på en födelsedagsfest. Hon blir därmed traktens pestsmittade, alla på jobbet hatar henne, bruden och brudtärnan sprider skit till alla de kan nå och hon blir av någon konstig anledning syndabocken. Hennes chef löser situationen genom att skicka henne på jobb i sin hemstad, där hon ska skriva biografin till en känd skådis som råkar vara där och spela in en film.. Känslorna svallar.

Och såhär fortsätter det. En massa starka, roliga, svettiga och tokiga kvinnor i olika situationer i livet. McFarlane skriver känslor bättre än många andra jag läst de senaste åren, och blir nån slags vuxenvärldens John Green i att beskriva pirret i nya relationer – men också relationernas baksida som oftast inte dyker upp i YA-litteratur.

Så som en mysig höstförfattare rekommenderar jag er att leta reda på Mhairi McFarlanes böcker. Alla har låttitlar. Och de är tillräckligt många för att räcka fram till typ advent.

Böcker · Deckare · Litteratur · Ljudbok

Vila i frid – Sofie Sarenbrandt


vila_i_frid-sarenbrant_sofie1Storytel är min favoritapp – alla kategorier. Nu under våren började jag lyssna på Sofie Sarenbrandts deckarserie om Emma Sköld, för av någon anledning är det just deckare av olika slag som gör sig allra bäst (enligt mig) i öronen.

Första boken om Emma Sköld utspelar sig på det kända Yasuragi i Stockholm, där en känd skådespelerska hittas livlös i en av poolerna på hotellet och spat. En efter en av gästerna hittas därefter döda, och det tycks vara en massmördare på hugget. Polisen förstår inte alls vad som händer, men tiden är kort och de vet inte vem de letar efter.

Kusligt och stressigt, men i vackra miljöer letar polis Sköld efter sin mördare samtidigt som hon kämpar mot infertilitet och med relationen till både partner, syster och far. Det är en mångfacetterad berättelse och jag lyssnade igenom ytterligare 3 av böckerna i serien innan jag fick lägga ner för att jag helt enkelt blev alldeles för skrämd. Ja, för i den boken som jag bör lyssna på härnäst ska Emma ligga i koma på en sjukhusavdelning medan en i personalen eventuellt försöker förgifta henne för att komma åt hennes pojkvän och där går min gräns. Välskrivna böcker med gott tempo och spänning så att håret ställer sig upp på armarna. Rekommenderas särskilt att lyssna på.

Böcker · Litteratur · Ljudbok · Romaner

Late Bloomer – Emma Hamberg


0000511626Ljudböcker är som jag tidigare nämnt en av mina stora beroenden. När jag såg att Emma Hamberg (favorit sen ca 2004 eller nåt) skrivit ihop en liten långnovell/kortroman som hon själv läser in på storytel (och säkert ett gäng andra ljudboksappar) var jag inte långt borta.

Late Bloomer sitter Ulla själv i sin lägenhet och försöker dö. Långsamt. Så att hennes son ska få ut den där livförsäkringen hon tecknat på sig själv. Men hon får inte dö för fort. För att trotsa sin döda make skaffar hon en svindyr och jättestor fågelkikare och börjar otippat och oplanerat att spionera på grannarna i huset mitt emot. Och det är något JÄTTEKONSTIGT som händer i lägenheten på andra sidan. Är det en bordell? Är det ett barn där? Vad är det de gör egentligen?!

Emma Hamberg är ett unikum i humoristiskt författarskap. I Ulla beskriver hon kvinnan som väntat hela sitt liv på att livet ska börja, och nu är hon i slutet och gör ingenting ändå. Hon lyckas blanda det där becksvarta, mörka och djupa med så mycket skratt att det värker i magmusklerna. Samma sak varje gång, från Linas dagbok genom Brunstkalendern, Mossvikenfruar och alla böckerna om Rosengädda. Det är en sån där författarkärlek som aldrig dör.

Böcker · Deckare · Författartips · Krim · Litteratur · Ljudbok · Spänningsroman

Marianne Jidhoff-deckarna – Denise Rudberg


9789175036014_200x_ett-litet-snedsprang_pocketEn god vän tipsade mig om en bokserie av Denise Rudberg, med åklagarsekreterare Marianne Jidhoff i huvudrollen. Tack vare Storytel hade jag snabbt böckerna i öronen och från årsskiftet och framåt har jag lyssnat igenom alla 7 hittills utkomna böcker. Det är inte så dåligt alltså, men inte heller fantastiskt underbart.

När vi möter överklassbönan Marianne Jidhoff har hennes otrogne skumsork till make precis gått bort i cancer. Hon överväger att gå i förtidspension och förfaller framför sin familj och sina vänners ögon. Hennes gamle chef kallar dock tillbaka henne till de levandes värld genom att locka med ett jobb, ett specialjobb i en utredningsgrupp som ska ha hand om särskilt känsliga fall. Och hon nappar. Tillsammans med Torsten Ehn och Augustin Madrid löser hon fall där inte minsta lilla spår får läcka ut….

Böckerna utspelar sig i elitens korridorer på Östermalm i Stockholm, miljöerna är välbeskrivna och karaktärerna likaså. De är lätta att ta till sig, mjuka att ta sig igenom trots de fruktansvärda fall av (mestadels) brutala kvinnoöden som ska utredas. De blir dagsaktuella och på sätt och vis en del av debatten kring #metoo och det våld och de övergrepp kvinnor som grupp utsätts för oavsett socioekonomisk tillhörighet. Däremot stör jag mig på det eviga fokus på Jidhoffs vikt (alltså, vem bryr sig om de där få extra kilona som det tjatas om i evighet egentligen). I övrigt älskar jag Jidhoffs FUCK IT-attityd som lyser igenom mer och mer.

(första boken heter Ett litet snedsprång och finns att köpa t ex här)

Böcker · Författartips · Litteratur · Ljudbok · Romaner · Tonårsromaner

Let it snow – magisk julhelg i 3 delar av John Green, Maureen Johnson och Lauren Myrade


let-it-snow-magisk-julhelg-i-tre-delarJulläsningen fortsätter. I den här novellsamlingen skriver tre mysiga ungdomsförfattare en varsin berättelse om en julhelg som inte riktigt blir som huvudpersonerna tänkt. Varje berättelse är fristående, men sammankopplad.

Först möter vi Jubilee vars föräldrar hamnar i fängelse på självaste julafton – i slagsmål om en del till en julby. Hon sätts på ett tåg till mormor och morfar, men tåget fastnar i snön utanför en liten håla. För att slippa frysa på det stillastående tåget går hon iväg till ett Waffle House hon ser på avstånd.

I andra berättelsen möter vi Tobin och hans kompisar, som sitter i soffan och ser på James Bond på julaftons kväll. Tobins föräldrar har fastnat i Boston på grund av snöstormen och kan inte ta sig hem, och kompisgänget får ett samtal från Keun som jobbar på Waffle House. Ett gäng cheerleaders som varit ombord på ett tåg som fått stopp har invaderat restaurangen, och de måste komma dit direkt. Med ett Twisterspel.

Huvudperson nummer tre heter Addie. Hennes jul suger. Hon har precis gjort slut med sin kille Jeb och julen var liksom deras högtid. Det var då dom träffades. Kompisarna försöker muntra upp henne, men tröttnar allt mer på hennes själviska deppande men med en ökande självinsikt, en såld minigris, en änglapensionär och en satans massa jävlar anamma kanske det blir en bättre jul ändå.

Författarna har lyckats skapa en mysig och romantisk novellsamling som knyts ihop på ett oväntat och trevligt sätt. Stämningen är julig och varm, romantiken flödar och jag vill inte sluta läsa. Det är lätt och ledigt och bekvämt och det passar perfekt i decembermörkret.

Böcker · Krim · Litteratur · Spänningsroman · Thriller

Flickan under jorden – Elly Griffiths


flickan-under-jordenJag är ingen deckarperson. Jag måste ofta påpeka det, särskilt när jag trots allt ger mig på deckare för att försöka utmana min boksmak. Däremot  gillar jag att lyssna på böcker, särskilt på kvällen för att varva ner när ögonen är trötta efter läsande av all kurslitteratur.

Så jag kastade mig in i Flickan under jorden. Huvudpersonen Ruth Galloway är en kvinnlig arkeolog i 40-års åldern med anställning på ett universitet i en liten stad i Norfolk i England. Hon bor i en liten stuga en bra bit utanför civilisationen, ovanför en sankmark och saltvattenstrand, tillsammans med sina två katter och nästan helt utan grannar. Hon lever ett ensamt liv, tillsammans med minnena av den tid när hon och ett gäng arkeologer gjorde utgrävningar på stranden nedanför hennes hem – och fann både det ena och det andra.

Hon blir kontaktad av kommissarie Harry Nelson för att undersöka en funnen kropp i sankmarken, de hoppas att det är kvarlevorna efter en flicka som försvann 10 år tidigare – men visar sig vara betydligt mycket äldre. Nelson å sin sida har sedan flickan försvann fått ett flertal brev med olika mytiska och rituella hintar som han tror har något gemensamt med försvinnandet. Sen försvinner en flicka till…

Som jag sa är deckare inte min grej, men det här är precis lagom. Jag älskar det brittiska av någon anledning (se bara min kärlek till Agatha Christie) och här finns den här mörka och brittiska stämningen, blandat med en hel del stämning, mytiska ritualer och försvunna barn. Det är mörkt och otäckt och medryckande och jag har redan börjat lyssna på nästa bok. Jag vet inte om det är en fantastiskt duktig uppläsare eller helt enkelt en välskriven och lagom otäck bok som gör att mitt intresse är väckt, men det är det, trots att jag vid ett par tillfällen bara ville lägga ner och sluta (typ när den avrättade katten dök upp). Så är det, och jag kan tänka mig att det är toppenläsning för stranden.

Dystopi · Si/Fi · Tonårsromaner

Rött uppror – Pierce Brown


I en tid långt borta i en värld på planeten Mars lever människorna i ett strikt kastsystem indelat efter färg. Darrow, bokens huvudperson, är av lägsta kastet. Han är en röd. Han arbetar i gruvorna under mars yta, precis som alla andra av hans färg. Han sliter för framtiden, för att andra ska kunna komma dit i framtiden, för att hans barn ska få det bättre. Han är nygift med sitt livs kärlek. Revolten är dock aldrig särskilt långt borta, och efter att hans kärlek offrats efter ett äventyr när de försökte se solen försöker han hämnas. Han får hjälp att infiltrera skolan för de dominerande, de gyllene…

Jag älskar egentligen klasskampsdystopier där ”the underdog” slår tillbaka mot makten som förtryckt ett helt folk under mycket lång tid, som ljugit och kuvat – men den här boken klarar jag inte att läsa klart. Inte för att den är dålig, det är en fantastiskt välskriven bok, men för att den är så otäck. Kanske inte på det där rysar-viset, utan mer som en blandning mellan Saw-filmerna och Hungerspelen. Barn som offras. Folk som ljuger. Uppdelning av människor. Mörker. Död.

Hungerspelen möter Flugornas herre möter Blade runner möter Game of thrones och det är bara att luta sig tillbaka och njuta.” Skriver Linda Skugge om boken i gp.

Jag har alltså inte lyckats läsa klart. Bara att tänka på boken ger mig gåshud och obehagskänslor. Så det är en bra bok, en riktigt bra bok. Och någon gång i framtiden kanske jag vågar läsa klart den också – men än så länge är jag alldeles för rädd.

Originaltitel: Red Rising
Antal sidor: 391
Utgivningsår: 2015
Passande musik: I Bergakungens sal, eller temat från Hajen.