Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Romaner · Tonårsromaner

Balladen om sångfåglar och ormar – Suzanne Collins


Jag tror att det är få som att missat att det släpptes en bok till i Hungerspelen-världen i början av sommaren.

Balladen om sångfåglar och ormar är en så kallad prequel till Hungerspelen-böckerna och utspelar sig runt tioårsjubileumet för denna mysiga, charmiga tävling där – för den som inte vet – 24 barn skickas in på en arena för att på ett sätt eller ett annat försöka ta död på de övriga och vara den sista överlevande. Huvudkaraktären är Coriolanus Snow, han som senare kommer bli president över hela Panem. Han sitter i en smutsig och fallfärdig lägenhet när boken börjar, täckt med släktstolthet och blodsarv. Kriget har lämnat honom och hans kvarvarande familj med nästan ingenting, och den nya staden tar bit för bit över de gamla ättelinjernas bostäder och makt.

Coriolanus och hans klasskamrater får inför det tionde hungerspelen i uppdrag att handleda varsitt av de utvalda barnen från distrikten i tävlingen i hopp om att det kommer hjälpa till att engagera huvudstaden i tävlingen. Coriolanus får till sig den karismatiska och färgglada Lucy Gray Baird som sin tävlande, och kommer att slåss hårt för att få henne att överleva de grymma prövningarna på den primitiva arenan.

Förväntar man sig en annan hungerspelen så kommer man bli djupt besviken. Det här är en djupt etisk bok om själva konstruktionen bakom spelet, om hur man lockar in människor för att se på något som egentligen är sjukligt och vedervärdigt. Det är en berättelse om kärlek. Om att välja sida. Om att kämpa sig upp från botten. Om att skapa en ny värld, men kanske inte till det bättre… Det är här alla sånger får en förklaring. Jag fullkomligt älskade att få alla förklaringar, att diskutera det etiska och få en gråskala på bokens ondska.

I wouldn’t say he’s a hero, nor would I say he’s a villain; it’s more complex than that.

Ljudboksinläsaren Santino Fontana om den unge Coriolanus Snow