Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Si/Fi · Skräck · Tonårsromaner

Utpost – Ann Aguirre


aguirre_utpost_omslag_inb_0På grund av uppföljare kan nedanstående innehålla SPOILERS. Be aware!

Spadertvå och hennes vänner har tagit sig ut ur underjorden, förbi den gänginfesterade staden och nu ”räddats” till den lilla kolonin Räddning där tiden tycks ha stannat i ett könsstereotypt 1847. Spadertvå som är van att vara en jägarinna, med hög status, frihet att agera på eget bevåg och dessutom ser sig själv som vuxen (!!) trivs inte alls särskilt väl i den nya fristaden. Där ska flickor bära klänning och foga sig, laga mat, sy och avla fram fler människor. Hon vill bara slåss, försvara byn och sina vänner samt bevaka de monstruösa zombieliknande varelserna som finns överallt – och som tycks bli smartare…

Utpost är fortsättningen på Enklav och del två i serien Razorland. Miljön är dystopisk och lite smått si-fi’ig. Första boken påminde mig mycket om Metro 2033 men det kommer en ifrån här och istället känns inspiration från typ Divergent-serien mer närvarande än tidigare. Även här återfinns en ganska trevlig läsupplevelse (om än lite ryckig ibland, från promenader till zombieslakt på 2 sekunder) som är medryckande och intressant, men inte mycket mer än så. Och jag är ÅTER IGEN så trött på alla dessa romanser som måste tryckas in i alla böcker som vänder sig till den tonåriga läsaren. Seriöst Twilight, vad har ni gjort med fantasy/si-fi-litteraturen? Och snälla författare, kan ni SLUTA med dessa 2 killar på en tjej-romanser. Alltså, det är tråkigt. Jättetråkigt. Ointressant. Irrelevant. Lägg av. Helt enkelt.

För att sammanfatta: lästrevlig uppföljare på en helt okej bok där jag åter igen är sugen på att ta reda på hur det slutar för att jag blir medryckt och gripen av historien som är rätt välskriven och medryckande – som tonårslitteratur ofta är. Det fladdrar lite i magen av nån gammal dammig tonårsfjäril MEN jag skulle gärna slippa dessa hjärtesörjande och irrellevanta trekantsdramer. Tack för mig.

Böcker · Dystopi · Litteratur · Si/Fi · Tonårsromaner

Enklav – Ann Aguirre


Enklav börjar under ett sönderrasat New York. I tunnlarna som förr varit tunnelbanan bor massa människor i skydd mot det hemska som sägs finnas på ovansidan. De lever i enklaver med strikta regler för att överleva. Huvudpersonen Spadertvå har precis blivit invigd som jägarinna, en av beskyddarna av enklaven, och hennes partner är Tålig – en nyinkommen tystlåten typ. Vad ska de skydda enklaven mot? Jo, missfoster och andra enklaver. Jaga mat är viktigt också.

Jag började läsa och tänkte ledset att det var en ren kopia på Metro 2033, och det finns liknande drag. Det är ju en postapokalyptisk berättelse med zombies som vänder sig mot ungdomar. Det utvecklas dock sen till något annorlunda och mer spännande, riktigt spännande. På slutet biter jag på naglarna och vill bara läsa mer. Tänk er en kopia på Divergent-trilogin, kombinerat med Metro 2033 och en gnutta The Walking dead så har du den här boken. Det slutar med en härlig cliffhanger och eftersmaken av boken är förvånansvärt nog riktigt trevlig. Vetskapen om att det här bara är första delen i Razorland-trilogin är skön att ha med sig, för det är härligt att veta att det kommer mer, för jag är nyfiken på vad som hänt med den värld de lever i.
Det är ingen klockren femma i betyg, men en stark trea får den av mig. Det är trevligt att läsa, enkelt att läsa och det är en story som trots att jag liksom läst om varje element förut ändå kombineras ihop till någon slags trevligt postapokalyptiskt kaos-mys. Vill på riktigt ha mer. Tips, tips, tips!

Böcker · Litteratur · Tonårsromaner

Anna och den franska kyssen – Stephanie Perkins


Annas pappa tvingar henne att byta skola inför sista året i high school. Inte bara byta skola. Byta land. Hon som trivdes så bra i Atlanta, med bästa kompisen nära och den där killen hon spanat på i typ tusen år hade ju äntligen kysst henne. Nu ska hon gå på en privat internatskola i Paris. Och hon kan ju inte ens ett enda ord franska.

Men sen blir det ju rätt bra. Särskilt när hon träffar honom. Étienne St. Clair. Han med flickvännen. Fast ändå blir de bästa kompisar. Ja… Du kan ju gissa vart det här leder?

Anna och den franska kyssen är en lättsam och dödsromantisk fladder-i-hjärtat-bok som får mig att liksom önska att jag var sisådär 16-17 år gammal igen och nyförälskad med ben som snuddar varandra i en biosalong och drömmar som liksom inte får bli sanna. För romantiken är förbjuden. Du får inte flörta med en upptagen kille. I helhet får boken ett högt betyg för genren, det är romantiskt och gulligt och charmigt och dessutom på gatorna i Paris. Romantikfaktor 3.0 minst. Så om du vill ha lite hjärtslitande tonårsfiktion så är det här något för dig. I promise.

Men en definitiv nackdel – omslaget. Klyschigt utan dess like. Nu vet ni.

(köp här och tack modernista!)

Övrigt · Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Tonårsromaner

Veronica Roth – Divergent


Min första läsplattebok – ja, för det blev en sån ändå – och jag började läsa ett prov av en bok som liksom kom med min Sony PRS-T2:a som hette Divergent. Oklipsk som man är ibland uppfattade jag inte att det bara var ett provsmak och blev snabbt fångad in i den postapokalyptiska världen som Veronica Roth målar fram.

Vi befinner oss i ett uttorkad, ruinbelamrat Chicago. Huvudpersonen Beatrice är 16 år, och måste nu välja vilken grupp hon vill tillhöra i det nyskapade samhället (som jag antar skapats efter någon slags kris). Det finns 5 olika grupper: Abnegation (förnekelse), Erudite (lärda), Amity (vänskaplig), Candor (uppriktighet) och Dauntless (orädd). Hon är född in i Abnegation, men vet inte om det är vad hon vill välja för resten av sitt liv.

Sen följer såklart valet och initieringsprocessen in i den grupp man valt för att man ska visa att man verkligen hör dit och att man väljer gruppen framför familjebanden ”Faction before blood” är mottot. Och hon är tuff, och självständig och det är helt underbart att läsa om Beatrice – Tris – och det här helt annorlunda livet som har uppkommit i reaktion mot vårt nuvarande levnadssätt där folk är själviska, ointelligenta, fega, lögnaktiga och elaka. Ashäftigt!

Delvis påminner den om Hungerspelen-trilogin, delvis lite om Metro 2033, och det är trevligt att känna igen sig lite och det är så himla skönt att bara dras med in i en möjlig framtid. Det enda tråkiga är när kärlekshistorien börjar uppdagas. Såklart kan inte en tonårstjej få vara huvudperson i en historia där hon INTE faller head over heals för en beskyddande, äldre kille som hon egentligen inte borde falla för. Inte ens i den här hitte-på-världen som är så långt ifrån vår den kan bli. Annars är boken toppen, tycker jag. Det är gripande och intressant och sådär lagom svindlande då och då och man vill liksom bara veta mer. Som tur är finns det en uppföljare också.

Boken släpps på svenska i november, enligt adlibris, och jag råder er att läsa den. För rent nöjes skull.

Genre: Postapokalyps/futuristisk Sifi/tonårsroman
Originaltitel: Divergent
Utgiven: 2011
Antal sidor: 285
Passande musik: Jag tror något i stil med den här