Böcker · Dystopi · Fantasy · Litteratur · Si/Fi

Röd drottning – Victoria Aveyard


Välkommen till en värld i rött och silver. De röda är det lägsta ståndet i den här strikt hierarkiska världen. Röda är gjorda för att slava under de silvriga, råder propagandan. Slava och slåss vid fronten. Skillnaden mellan dem är färgen på deras blod… Bokens huvudperson Mare är en av dessa röda. En arbetslös nästan 18-åring som på 18-årsdagen kommer skickas till fronten för att slåss precis som sin far och sina bröder före henne. Tills allt ändras på grund av Cal, som på något mystiskt sätt lyckas fixa ett jobb till henne vid hovet – ett jobb som förändrar allt.

Det är ingen överraskande bok. Trevlig, men förutsägbar. Det är en klasskamp med en underdog som försöker slå ner styret underifrån med hemliga organisationer och våldsam fred. Det är propaganda. Svält. Klassklyftor. Samhällskritik i sin bästa form, blandat med en hel del Twilight-romantik och en gnutta Divergent-vibbar. Skaka ihop det med en skvätt Rött uppror så får du Röd drottning, en trevlig läsupplevelse för oss som gillar alla de böcker som följt i Hungerspelens spår.

Läsvärt och behagligt, om än ganska förutsägbart.

Originaltitel: Red Queen
Antal sidor: 379
Utgivningsår: 2015
Passande musik: Just nu lyssnar jag ju bara på den här akustiska mashupen, så, det får nog bli den.

Böcker · Litteratur · Ljudbok · Romaner

Fifty shades of Grey vs. Twilight?


Alla pratar om Fifty Shades of Grey av E. L. James. Alla. Och är man nyfiken så är man, alla kan ju inte prata om en bok helt utan orsak. Eller?

Fifty Shades cirkulerar kring Anastasia Steele. Hon bor i en liten amerikansk stad som kallas Port Angeles, i närheten av Seattle. Hon ska intervjua en superrik företagsägare, vid namn Christian Grey. De faller för varandra. Det finns en twist. Han är ”farlig” och hon borde hålla sig undan. Fast det gör hon inte.

Jag vet inte om det bara är jag som tycker att jag läst just det här förut. Det här med flickan i närheten av Seattle som blir kär i en rik, farlig kille som bara vill beskydda henne och är därför för farlig för henne. Känns det igen?

För mig är Fifty Shades som en BDSM-variant av flickfavoriten Twilight. Inga vampyrer, utan istället en psykiskt skadad Dominant. Du får höra allt ur Anastasias synpunkt, händelseförloppet är mer eller mindre det samma och ärligt talat tycker jag nog att Twilight har mer att ge i sidostorys som fyller ut en annars ganska basic kärlekshistoria. Men med mer sex i Fifty. Men man kan inte hjälpa att man blir lite gripen ändå. Lite grann.