Böcker · Dystopi · Litteratur · Si/Fi

Brännmärkt – Lizette Edfeldt


IMG_3805

Adaline Theta – född i thetarangen i Imperiet, det land som blivit kvar efter åratal av katastrofer – är slaktare. Hennes jobb är att tjäna de som är av högre rang än henne. I hennes hjärta spirar upprorstankar, såna det inte finns plats för i en totalitär dystopisk stat, och redan innan det börjat ordentligt vävs vi in i lögner och hemligheter. Men så händer något som ingen hade väntat sig…

Brännmärkt är en djupt gripande si/fi-dystopi av att nytt svenskt stjärnskott. Boken börjar klassiskt med en strikt diktatur efter årtionden, århundraden (?) av katastrofer och en utlösande kris som satt landet i ett undantagstillstånd som inte ger med sig. Första 50 sidorna doftar av Hungerspelens förtvivlan och Divergents klassamhälle, med en diktaturstat som bara beskrivits så väl i Kallocain och 1984 – men hela boken tar en vändning som jag definitivt inte hade räknat med och istället för att bli lite uttråkad som jag av någon anledning förväntat mig att jag skulle bli får jag istället äran att bli hänförd, chockerad, kär och besviken – besviken på att boken tar slut alldeles för fort. Jag hade behövt minst 400 sidor till med en skitstark brud som tar sitt eget öde i händerna och gör en jävla massa med det. Så mycket jävlar anamma i en bok.

brannmarktDet tog några veckor att lyckas processa läsupplevelsen tillräckligt för att få ihop en text, trots bokens behagligt lätta skrivsätt är innehållet något som kräver en runda genom hjärnan och sen en till. Önskar er en trevlig läspåsk med denna bok, på riktigt alltså. Skippa påskekrimen och satsa på en påskeSI/FI.

 

Böcker · Fantasy · Författartips · Litteratur · Skräck · Tonårsromaner

Norra Latin – Sara Bergmark Elfgren


172297Två unga tjejer. Två teaterdrömmar. Helt olika bakgrunder.

Tamar är uppvuxen i Östersund, men har en dröm och en passion att få skådespela. Clea är född på scen, rakt in i teaterlivet. Båda kommer att söka till Norra Latin, Stockholms och Sveriges bästa teaterlinje. Under ytan på skolan verkar något spöka, finns det nån sanning i berättelsen om pojken som försvann på scen egentligen?

Ur dessa tvås ögon får vi nu följa med in i gymnasieskolans korridorer. Det är kärlek och krossade hjärtan, det är yta och sociala medier och psykisk terror av olika slag. Det är magi och tragedi. Mycket av det som Clea och Tamar upplever känner jag igen mig i, känner vi alla igen oss i. Rädslan att synas för mycket, att inte synas alls, att inte passa in. Rädslan att vara ensam och bli lämnad, att svika ett löfte. Utöver bokens klart övernaturliga ton ligger det något verklighetstroget över huvudpersonernas problem och dilemman. Boken är skriven utan moralkaka, utan är ungdomlig och kärleksfullt skriven på ett sätt som får mitt hjärta att värka för dessa två.

Jag har lyssnat på boken via Storytel, och boken blev också utsedd till ”Årets ljudbok 2017” vilket såklart är helt fenomenalt och ytterst välförtjänt. En trevlig och gripande bok att dyka in i nu när vårljuset börjar komma tillbaka. Jag vill egentligen ta en studieresa till Norra Latins lokaler för att få supa in hela miljön ordentligt – skolan har inte använts som skola sen 40-50-talet ungefär men byggnaden står kvar i stockholms innerstad. Och vem vet… Kanske väntar den lilla demonen där…

Böcker · Dystopi · Litteratur · Tonårsromaner

Enklav – Ann Aguire


Den här boken trodde jag att jag skrivit om för länge sen.

Enklav är ytterligare en sån här vacker framtidsdystopi i Hungerspelens bakvatten.Jag gick in skeptisk, mycket skeptisk, men kom att bli riktigt positivt överraskad.

Vi befinner oss i tunnelbanesystemet under ett raserat New York. Här möter vi Spadertvå, en ung tjej som precis genomgått den blodsritual som gör henne till vuxen och inviger henne som jägarinna för sin enklav. Hon paras ihop med tystlåtne Tålig, en pojke som kommit från tunnlarna, och de beger sig ut på ett uppdrag mot en av de andra enklaverna. Väl där inser de att hela grannenklaven utplånats av de zombie-liknande varelser som kallas missfostren som vandrar genom tunnlarna, men istället för nyheten tas emot väl av sin egen enklav förvisas de. Till ytan.

Det känns som en kombination av typ Hungerspelen, valfri zombiebok och såklart Metro 2033. Återigen får kids bege sig ut för att göra vuxnas jobb, och kastas huvudstupa ut i orimligt farliga situationer. Fruktansvärt men välskrivet och det blir liksom bättre mot slutet. En klar typ 6:a, på en tiofaldig skala och det är en helt okej slukarbok att ta sig igenom, särskilt nu i höst. Uppföljaren dyker upp på svenska någon gång under hösten, och jag ser faktiskt fram emot det.

Böcker · Fantasy · Tonårsromaner

Den röda pyramiden – Rick Riordan


Har du läst Percy Jackson-böckerna? Det har inte jag (gav upp efter halva första pga guud så jobbigt skriven), men det här är en bok av samma författare och det ger mig ett visst sug att försöka mig på även dem. I Percy Jackson möter vi ju en massa grekiska gudar (hur jag vet? Jo, jag såg ju faktiskt filmen.). Första boken i Kanekrönikan innehåller istället en hel drös av de lite mindre kända egyptiska gudarna.

”VARNING. Följande text är en utskrift från en ljudinspelning. På en del ställen var ljudkvaliteten dålig. En del ord och meningar är kvalificerade gissningar från författarens sida.” Så börjar första boken i Kanekrönikan. Hittills har jag inte mött en bok som startat så. Det väcker mitt intresse. Rösterna och skrapet börjar direkt i mitt huvud och jag är fast.

Vi har alltså Carter Kane, en liten kille som rest världen runt med sin pappa sen hans mamma dog. Pappan är arkeolog med fokus på just Egypten och den egyptiska mytologin. Vi träffar honom i London, det är en av årets 2 besöksdagar – dagen då de besöker Carters syster Sadie som istället fått växa upp hos sin mormor. Just den här dagen är syskonen Kanes pappa ovanligt nervös, spattig och orolig av sig. De åker till ett museum och boom, pappan försvinner ner i ett mörkt hål och ett gäng egyptiska gudar släpps lösa. Carter och Sadie tycks vara de enda som kan rädda mänskligheten från den onde Set och totalt kaos.

Det är alltså en bok i ganska samma stil som jag misstänker att Percy Jackson-böckerna är (de som läst dem säger att det är så åtminstone). Det är lättläst, snabbt och intresseväckande. För en högstadieelev tror jag att tjockleken kanske avskräcker lite, men innehållet tror jag skulle gripa tag i vilken 14-åring som helst. Tilltalar ju mig, som är gammal i gemet. Jag lär mig massor om den egyptiska gudavärlden samtidigt. Skulle den fått ett betyg på en femgradig skala hade den fått en stark trea, för den är ju bra. Godkänd. Trevlig. Perfekt konsumtionsläsning och perfekt ungdomsbok. Tipstips som present till den där läslusen du har som kusin eller lillbrorsan eller så.

Sugen på ett smakprov? Det hittar du nämligen HÄR.