Böcker · Fantasy · Litteratur · Si/Fi · Tonårsromaner

Rosensällskapet – Marie Lu


lu_rosensallskapet_omslag_inbAdelina Amouteru – den vita vargen – är tillbaka. Och nu är hon ute efter hämnd mot alla de som svek henne. Tillsammans med sin lillasyster Violetta – en drabbad med möjligheten att ta ifrån andra deras blodpestvunna krafter – letar de efter nya allierade när alla de gamla vänt henne ryggen och försöker stoppa henne.

Rosensällskapet är en mörk berättelse om hämnd och mörker, med få ljusa inslag av kärlek och vänskap. Istället följer vi huvudpersonens kamp för hämnd, inkvisationens ledare (de som försöker utrota alla drabbade) i sin rädsla för både de andra med samma skada som han själv, men också rädslan för att förlora sin drottnings gunst, och den nya Eliten-ledarens försök att nästla sig in i rikets planer och försöka vinna makt åt Den unga eliten efter Enzos försvinnande.

Det är en spännande intrig som uppmålas åt oss, boken är både gripande och spännande med många dramatiska händelser och målande beskrivningar. Nackdelen – Lu väver in lite för många blodiga slag och mörka tankar, illusioner och galenskap. Det spårar ur. Efter att ha läst klart sista sidan satt jag bara i säkert 10 minuter och försökte samla tankarna om det jag precis genomgått och slutsatsen är att jag har svårt att få ihop det. Det blev för mycket. Ändå är jag mycket nöjd med läsupplevelsen, Lu är fortfarande oerhört duktig på att skapa en värld som drar in läsaren och att skapa en miljö utan dess like.

 

Men hur ska en människa kunna vara god, när hela hennes existens är så beroende av mörka krafter?”

 

Erotik · Romaner

Grey – E.L. James


Vill ni veta något pinsamt?

Jag lyssnade mig igenom Grey. Ja, ni vet uppföljaren till Fifty Shades-trilogin men som istället för att utgå ifrån lilla Anastasia Steele istället utgår från herr Christian Grey och hans tankar om hur han träffade Ana, osv.

Nä, det var väl kanske ingenting som var värt att lägga tid på men när jag väl börjat KUNDE JAG INTE SLUTA. Inte bara för att det är en rätt kass bok, som trots allt lyckas vara lite medryckande. Inte bara för att jag var lite nyfiken på hur tankarna i herr Greys huvud gick. Inte bara för att det är P R E C I S samma sak som Stephanie Meyer gjorde i en icke-utgiven bok utifrån Edwards perspektiv i Twilight-serien. I första hand på grund av att den var så himla skön att somna till. Jag brydde mig inte tillräckligt för att lägga allt för stort fokus på boken, och inläsaren hade en rätt trevlig röst. Så, nä, det här är ingen regelrätt recension för den utgår inte från innehållet – innehållet vet vi redan allting om, om vi läst Fifty Shades of Grey (eller sett filmen för den delen). Den ger liksom inte så mycket mer, många saker blir precis samma – konversationer osv (särskilt alla de där jävla mailkonversationerna, jisses – när tar dom slut??!) och jag lär mig egentligen inte så mycket mer om honom heller. UNDANTAG: alla fruktansvärda scener från mr. Greys barndom. Fruktansvärda. Jag spolade över pga orkar verkligen inte.

Om du vill veta om boken är läsvärd? Nej, inte direkt. Om boken är värd att sova till? Ja, definitivt.