9-12 år · Böcker · Fantasy · Filosofi · Litteratur · Sagor

Den Lille Prinsen – Antoine de Saint-Eupéry


Modernista har släppt en nyutgåva av klassikern Den lille prinsen, och boken är så vacker att det värker lite i hjärtat på mig. Under omslaget döljer sig dessutom en enkel vit pärm med bild och titel inprintat i guld, vilket är så stilrent att jag nog måste skaffa en hylla bara för att kunna visa upp den.

Jag måste be alla barn om förlåtelse för att jag tillägnat
en vuxen den här boken. Men jag har en god ursäkt:
den här vuxne är den bäste vän jag har i hela världen.
Och jag har ännu en ursäkt: den här vuxne
personen förstår allting, även böcker för barn. Och så
har jag en tredje ursäkt: denne vuxne person svälter
och fryser hemma i Frankrike. Han behöver verkligen
tröstas. Om de ursäkterna inte räcker, skulle jag gärna
tillägna boken det barn den här vuxne en gång var. Alla
vuxna har en gång varit barn. (Men inte så många av
dem minns det.)”

från förstabladet på Den lille prinsen

Den lille prinsen är sagan om en flygare som inte riktigt känner sig hemma i vuxenvärlden, och en dag kraschlandar i Sahara – långt bort från närmsta by. Märk då hans förvåning när det mitt i natten kommer en liten prins och undrar om han kan rita honom ett får. Fåret måste dock ha en munkorg för att inte äta upp den lille prinsens blomma. Den lille prinsen kommer från en egen planet förstår du, en väldigt liten planet, och ingen vuxen kommer tro dig om du berättar om det.

En saga för vuxna eller en saga för barn? En filosofisk betraktelse av vuxenvärlden. En vacker skildring av världens egoism och meningslöshet. Den beskrivs som en filosofisk fantasy-saga på baksidan av boken, kanske är det så. En filosofisk fantasy-saga. Ja, bättre än så går den nog inte att beskrivas. Skulle jag läsa den för mitt barn? Jag vet inte. Däremot kommer jag läsa den för min sambo. Garanterat.

För övrigt: bokhora skrev en liten anekdot om den här boken här om dagen. Du hittar det inlägget HÄR.

30 böcker alla borde läsa · Böcker · Författartips · Litteratur · Romaner

#16 Hjärtdjur – Herta Müller


Bok 16 på ”måste-läsa-listan”, och det är ytterligare en nobelpristagare.

Herta Müller fick priset 2009 med motiveringen att hon ”med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap”. Hjärtdjur är inte den enda av hennes alster som finns i hyllan, men definitivt det verk jag uppskattar mest. Hennes förmåga att trixa med bokstäver och ord är breath taking, i brist på svenska ord. Det fick mig att tappa andan, i det totalitära rumänska samhälle hon beskriver utifrån egna upplevelser, eller ja – hur den tyska minoriteten särbehandlas och trycks ner särskilt. Det är rädsla och förföljelse, det är tankar och ibland nästan lite svårt att greppa hela verkligheten. Får en att minnas fördelarna med yttrandefrihet, det sköna att leva i ett samhälle som inte ser ut så. Än.

Böcker · Historia · Litteratur · Romaner · Utmaningen

#30minuter och Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar


Första boken i 30 minuters-utmaningen är (äntligen) klar.

På min platta lånade jag hem Torka aldrig tårar utan handskar. 1. Kärleken, och herregud, vilken bok.

Från en liten håla kallad Koppom kommer Rasmus. Från Jehovas vittnen kommer Benjamin. I skuggorna väntar AIDS-katastrofen på att hoppa på Stockholms homosexuella på 80-talet. Men innan det lever de. Innan det lever vi med dem. Genom snöiga gator i Stockholm City vandrar vi i hopp om ett ligg bakom en buske eller en kyrka. I bögringen står vi och raggar. Tillsammans.

Det är skönheten med Jonas Gardell, han skriver som att man själv är med och så att det gör lite ont i hjärtat och man vill aldrig släppa taget och jag kan. Inte. Glömma. Det.

Förutom det välutförda språket och storyn är historieaspekten på boken nog det allra mest intressanta, de svenska homosexuellas historia – och det faktum att boken fått folk att prata om hiv/aids igen. Det var världsaidsdagen i lördags, och människor i alla åldrar kom för att diskutera HIV/AIDS-frågan med mig, utvalda från landstinget och RFSL och kunde så mycket – visste så mycket. Och det är så undebart. Särskilt om Gardell varit delaktig med sin bok och SVT:s filmatisering av denna och kommande två till.

Genre: Roman/historia/dokumentär
Originaltitel: Torka aldrig tårar utan handskar. 1. Kärleken
Utgiven: 2012
Antal sidor: 195
Passande musik: Kan inte få ut Oh My!:s Fifteen Minutes ur hjärnan, men egentligen tror jag att Yiruma passar bättre