Böcker · Dystopi · Litteratur

Europa Pandemus – Peter Westberg


Ett virus sprider sig snabbt från Spanien och upp genom Europa. Viruset gör människor galna, något vi i vardagstermer skulle kalla zombievirus. De blir zombies. I detta kaos möter vi 2 människor med några månaders mellanrum, en i smittans uppstart i Spanien – en några månader senare i efter-virustidens Stockholm. Båda söker samma mål, men hur ska de nå det genom horder av smittade som suktar efter deras kött och blod.

Det här är en bok för en som gillade Andreas Eks Raseri och Törst, Mats Strandbergs Färjan och Lars Wilderängs Stjärnklart – tunga och realistiska dystopier om den rådande mänsklighetens sårbarhet för yttre hot. Till skillnad från de tidigare varianterna är denna ytterligare mer realistisk, det finns en reel fiende och det känns både närstående och nära domedagen.

Det här är otäckt, gastkramande och helt omöjligt att lägga ifrån sig. Att följa kaoset genom Stockholm, genom Europa, ger mardrömmar – men också en tacksamhet för rinnande vatten och fungerande bilar + gör att jag börjar bygga ett skyddsrum i källaren. Språket flyter lätt och kapitlen är korta, vilket driver handlingen framåt i rask takt och håller upp tempot i boken och pulsen på mig som läsare.

För mörka decembernätter, och ett bra julklappstips indeed.

Böcker · Dystopi · Litteratur · Romaner · Skräck

Raseri – Andreas Ek


andreas_ek_raseri_omslag_3Polisen Erik är anklagad för misshandel och riskerar att bli av med jobbet. MMA-fightern Pontus har precis vunnit en stor match och kommer äntligen närma sig sitt mål… I ett labb har larmet gått, och någonting är inte alls som det ska. När natten kommer börjar sirenerna tjuta över hela Stockholm, fler poliser och ambulanspersonal ute på gatorna än vanligt. Vad är det som har hänt?

Eriks familj är på annan ort, och han måste se till att hålla dem säkra från det raseri som drabbat hela stan. Hur ska han få tag i dom? Vad är det som flugit i varenda jäkel egentligen?

Andreas Ek har lyckats med en mörk skräckzombieberättelse i ett nutida Stockholm. Miljön är välbekant och nära – lite för nära för mig som drömt mardrömmar sen jag börjat läsa den. Det är ett gott  betyg att den ger mig gåshud och kryper in under skinnet på mig och har svårt att släppa taget. Språket är illustrativt och skapar allt för mycket bilder i mitt lilla rädda huvud. För alla de som älskade The walking dead.